Popgeni

Läser i norska tidningar att Oslo-bandet Jim Stärk är på väg tillbaka efter en längre konstpaus.
Knappast var svensk man eller kvinnas band.
"True Story" heter första singeln från ett kommande album som ännu inte dykt upp på You Tube så därför får vi titta i den musikaliska backspegeln.
Men jag både hoppas och tror att några av er kommer att göra lite research och hålla koll på den framtida fullängdaren efter att bekantat er med oemotståndliga "Morning Song" från det självbetitlade albunmet som kom 2005.
/Björn

Popgeni är inte så mycket för det där hysteriska samlandet. Men det är ändå kul att se vad gamla poprariteter kan inbringa när galenskapen släpps lös. Nu kan man gå till Wikicollecting och titta på värderingar och annat.
De har listat det de tror är det dyraste med anknytning först till Beatles. Och sedan finns där flera artiklar med värdefulla noteringar gällande olika artister - nedan visar vi några noteringar gällandel Rolling Stones.

Popgenifotograf: Lennart Jonasson

Om det fanns VM i bluesgitarr skulle nog den här gutten från Haugesund sopa banan med de flesta svenskar. Och när vårt eget Popgeni Björn nu befinner sig på Holmenkollen är det dags för Popgeni att i stället importera oss en annan Bjørn.
Bjørn Berge är en enmansorkester som jag, Björn och Lennart första gången upplevde live på puben Lille Dublin i Stjørdal i samband med Hell Bluesfestival. Den unga killen i skinnkavaj och trendiga märkesglasögon tog upp gitarren och började spela och sedan sjunga med en röst från avgrunden. Effekten var häpnadsväckande.
Sedan har vi mött honom på flera festivaler, har suttit länge och pratat med honom och även fått honom till Östersund.
Den som inte hört Bjørn Berge bör ge honom en chans. Han har unika kvaliteter både som sångare och som gitarrist.
Lennart Jonassons fina bild här ovan sätter gitarren i centrum. Och är det någon norrman vi på Popgeni unnar allt så är det Bjørn Berge. Här kan ni annars läsa hans hemsida: http://www.bjorn-berge.com/default.asp?page1=news&start=1&cmd=resetsort
/cbj

Sista dagen i februari 2011. Det firar vi med att visa en av världens bästa låtar med ett av världens bästa band. "Down In The Tubestation At Midnight" gavs ut som singel den 21 oktober 1978 och nådde av någon anledning aldrig högre än plats 15 på den brittiska hitlistan. The Jam fick sin första listetta 1980 med "Going Underground".
Dagens Fråga: Den 29 april 1977 gav The Jam ut sin första singel. Vad hette den?(Hör den via länken under denna extatiska Jam-hyllning.)

Här är svaret

Sent i fredags kväll, strax före midnatt, klev Docenterna in på scenen på Storsjöteatern. Så när som på en person samma band som här står på Hultsfreds stora scen 1993. Och Jon Jefferson Klingberg är helt rätt person att vara med Joppe, Kricke, Larry och Idde. I dag visar den enda publikönskning de spelade i fredags natt - "Söderns ros".
Dagens Fråga: Här på Hultsfred gästas de av originalsångerskan på låten . En sångerska från ett på sent 1980-tal väldigt hyllat svensk band. Från vilken band kommer gästsångerskan som i detta klipp presenteras av Idde?(Hör svaret här nedan under detta Hultsfreds-klipp)

Hör svaret här från 1983

De har ju förekommit tidigare på vår sida, och borde dyka upp många gånger till i den här kategorin.
För The Undertones gjorde många låtar som bara ska styras in i flocken bland världens bästa.
En optimal låt att vrålnynna på vilka dagar som helst för sitt eget välbefinnande.
/Björn

Det är lördag. En dag för eftertanke. Det är då man plötsligt kan komma på att man saknar den tid när vi i Sverige kunde lyssna på dansk musik. Och jag tycker faktiskt att Gasolin med "Hvad gör vi nu , Lille du" gjorde en fullkomligt lysande låt som håller än snart 40 år senare.
Dagens Fråga: Här hör vi Gasolin från 1982. Men vad heter gruppens sångare?(Hör honom solo under denna klassiker)

Här kan ni höra svaret

Är fortfarande tagen av Marcus Hellners guldlopp på sprinten som fick hela den norska nationen att tappa hakan och ett fullsatt Holmenkollen att tystna.
Närmare rock'n'roll än så kommer man inte på ett par skateskidor.
/Björn

LCD Soundsystem och Popgeni har många saker gemensamt. En är att vi båda gillar Mupparna. Denna helsköna video där Brighton rockar som staden inte gjort sedan Graham Greenes dagar talar väl för sig själv. "Dance Yrself Clean"

/cbj

Välkommen till Expressen Fredag - redaktionen som är helt på, eller var då. Kul för alla som varit i nöjesjournalistiken är det i vilket fall.
 Dagens Fråga - Redaktionen gör här nedan Ardis-listan. För just då var Ardis på- Jag minns att vår Björn också intervjuade henne då. Men Ardis fick egentligen en enda hit. Den var med i filmen "Vendetta". Vad hette låten?(Hör den under denna tidstypiska video)

Här kan ni höra Ardis hit

Så här skriver Docenterna på sin hemsida: "Den 9 mars kommer vår nya skiva “Medan vi spelar pop”. Detta firar vi medelst en spelning på restaurangen Strand i Stockholm samma dag. Biljetter till evenemanget bokas säkrast här. Den 25 februari tänkte vi spela några nya låtar ute för första gången och låter Östersund och Club Corazon vara för vårt popband var Gillingebanan är för körkortsaspiranten. Över och ut!"
Så i morgon på Storsjöteaterns studioscen i Östersund är det dags för ett band som jag såg live för första gånger för 31 år sedan. Mina damer och herrar - i anledning av detta bjuder vi på en Docenternamaraton 1980-2010 - Håll till godo:

/cbj

Mercury Motors "Southbound Train" från 1988 och strålande albumet "This Is..." som helt klart är en nordisk rock och popklassiker.
Oslo-trion som bildades 1987 och bestod av av gitarristen och sångaren Jørn Christensen , bassisten Per Vestaby och trummisen Øyvind Hansen hade alla lirat i gruppen Can Can.
Förutom This Is... (1988) så släppte gruppen albumen Smash The Moon (1990), Abs. Garbage (1992), Sailors Onshore (1994) og Humbleberry Wine (1996). De tre första nådde topp tio i hemlandet, men märktes knappast i vårt land. I vanlig ordning är man beredd att säga när det gäller norsk musik.
Synd på så rara ärtor.
En optimal sprintlåt en dag som denna.
/Björn

När Hultsfredsfestivalen i måndags annonserade ut vilka artister som ska hjälpa till och rädda festivalen åt framtiden var de australiensiska syntpopparna Cut Copy ett av de största namnen.
Cut Copy är kända via filmer, teveserier och reklamfilmer. Deras electropop har länge tillhört det mest dansvänliga världen har. Och deras videor har alltid något extra.
Dagens Fråga: I dag visar vi videon till senaste singeln "Need You Now" med Cut Copy - en skönt udda video som kan vara en drift med sport eller en hyllning till sport - bestäm själva. För ett knappt år sedan kom en singel med exakt samma titel med en grupp som tillhörde 2010 års mest hyllade i USA . Singeln var också en av de mest spelade i världen 2010. Gruppen fanns med på nästan alla prisgalor från countrygala till Grammy i början av 2011. Vad heter gruppen?( Hör dem under denna speciella video)

Cut Copy - "Need You Now" from stereogum on Vimeo.

Här kan ni höra svaret

Vaknar upp i ett kylslaget Ö-vik. Men leendena är lite större på folk i dag än i går. För efter många om och ännu fler men lyckades bottenlaget Modo i går kväll besegra serieledarna HV 71.
Men även om Modo nu har två lag bakom sig beskriver Adele situationen för Modo rätt bra i "Rolling In The Deep". Varsågoda, här är 2011 års hittills bästa artist från Letterman i måndags kväll.

/cbj(som hoppas att Modo ska få samma kraft och styrka som Adele har i de fem matcher som är kvar)

I dag visar vi något av det bästa i humorväg som gjorts i detta land. Lars Ekborg skäller ut Beppe Wolgers efter noter. Så bra, på alla sätt och vis och något alla svenska stand up-artister borde tvingas att titta på minst en gång om dagen. Beppe Wolgers levde sina sista år på Öhn utanför Strömsund där hans dotter nu driver ett fint Beppe-museum.
Dagens Fråga: Lars Ekborg dog alldeles för ung. I dag njuter vi av hans söner Dan och Anders. Men på 1960-talet gjorde Lars Ekborg en lysande LP där han tolkar en vass amerikansk pianist, sångare och låtskrivare med svenska översättningar. Vem sjunger Lars Ekborg på den ännu mycket hörvärda skivan?(Hör svaret under denna utskällning)

Här kan du höra svaret

Apropå Norge... .
Jag blir inte riktigt klok på om vår irländska älskling Imelda May ska spela på Nidaros Bluesfestival eller inte fredagen den 29 april.
På hennes egen hemsida finns det giget inte med på ”upcoming live shows”.
Men på Trondheim-festivalens hemsida står hennes spelning uppsatt på i det här fallet totalt underdimensionerade och livemässigt tämligen usla Cicignon scenen.
Bluesgeneralen Jan Engen och hans stab måste omedelbart ta beslutet att flytta denna underbara artist och hennes supercoola band till Kongressalen.
Annars blir det kaos. Både publik och musikmässigt.
/Björn

Det har varit mycket den senaste veckan med tre dagars tapetsering med allt vad det innebär av stiff neck och nersliten motivation när kvällen kommer.
I morgon är Oslo och skid-VM destinationen så de närmaste två veckorna blir det förmodligen lite reducerad bloggverksamhet från min sida.
Vi ska ju rodda en VM-blogg också, och det är ju oerhört svårt att göra spontana hugg ur Vinylkällaren när man inte har närkontakt. Men något ska väl poppa upp med jämna mellanrum när andan faller på.
Förresten så handlar VM på skidor inte bara om att hasa plank och kasta sig utför en miljardbacke i Holmekollen. Även kulturen och underhållningen finns också med som ett stående inslag under de elva tävlingsdagarna.
Musikmässigt hade jag hoppats på en reunion av Turbonegro. Men istället får jag nöja mig med bland andra Eva & The Heartmaker.
Och det mötet kan nog bli ganska trevligt, i alla fall om man ska gå efter dessa båda videos.
Go tur...
/Björn

Britney Spears "Hold It Against Me" kan ge upphov till många frågor. Man kan till exempel försöka räkna ut hur många produktplaceringar videon som helhet innehåller och hur många av dem som är från Sony.
Dagens Fråga: Några musikaliska bröder hade för drygt 30 år sedan en hit vars titel slutade på samma ord som Britneys titel. Nu undersöker brödernas jurister möjligheterna att stämma Britney. Vad heter bröderna och vad hette deras låt?(Hör den under denna video full av saker, ting och Britney)

Här kan ni höra svaret från Wembley för 30 år sedan

Popgenifotograf: Lennart Jonasson

Det här porträttet av Elton John är Lennart Jonassons mest kända foto. En bild vars kvaliteter dök upp först i mörkrummet. Porträttet blev utsett till Årets Bild i porträttklassen.
Elton Johns karriär har varit lika lång som den varit omtumlande. Först kult, sedan gigantisk arenarockare, fotbollsklubbsordförande, nästan borta, kult igen och så vidare i sina egna cykler.
Men Elton John i all ära. I dag hyllar vi porträttfotografen Lennart Jonasson med denna fantastiska bild.
/cbj

Helena Josefsson
"Kyss Mej" (EMI)
PPP

Helena Josefsson är känd för den breda massan som körsångerska till Per Gessles olika soloprojekt. 
Hon har en känslofylld sångröst som, på något vis, tränger igenom skinnet på den mest hårdhudade recensenten.
Det hade hon redan första gången jag kom i kontakt med hennes musik. Det var när hennes och maken Martiniques grupp Sandy Mouche släppte "White Lucky Dragon" 2004. Därbland annat singeln "Cherry Pie". Att hon har ett eget uttryck råder ingen större tvekan om. Och det verkar som att nästan allt hon rör vid blir till guld i en eller annan mening. Kanske var tack vare henne, som vi fick det The Radio Dept som vi hyllat både en och flera gånger här på bloggen. Helena Josefsson och Johan Duncanson hade ett band ett tag som hette Plastic Soul. Och fortfarande så verkar det som att det finns ett konstnärligt släktband mellan de två. 
Första soloplatta Dynamo var en kanske brokig historia som spretade åt många håll samtidigt. innehöll den smått fantastiska poplåten "By Your Side". 
Nya svenskspråkiga plattan "Kyss Mig" har fått sval kritik. Ganska oförtjänt tycker jag. Ja, det är snudd på naivt ibland. Men musiken får, gärna för mig, måla upp bilder av trollska päronskogar med feer som kommer med förslag om att leva om livet. Och kärleksförklaringen i "Grönöga" är vardagsrealism när den är som bästa. Rakt på sak. Inga krusiduller. 
Musiken däremot vill åt så många håll samtidigt. Producenten, den gamle Brainpool-basisten, Christoffer Lundquist har med en varsam hand vårdat melodiernas storhet i det olika förklädnader som låtarna får.
Därför känns vissa spår överflödiga som hiphopen "I spegeln" med Timbuktu eller trubadurenkla "Ballad till Jorden". Två yttligheter som gjort sig bättre i andra sammanhang. Men bortsett från det så är "Kyss Mej" en samling låtar med stark hitpotential. Direkt från trollskogen och med konstnärlig ambition.
Kolla bara in videon till "Nån Annanstans, Nån Annan Gång". Mellan en bubblig bas och plinkande syntar så skenar en klockren melodi. En låt som förtjänar att bli en hit, helt enkelt.
Liknande artister: Kate Bush. Tori Amos. Sophie B Hawkins. Lena Philipsson. Anni-Frid Lyngstad.
Stefan Herdell

Salut!

tp

Ps. Nån gång när jag känner mig gammal och lagom trött, lovar jag att plöja genom hans samlade katalog och ge den en riktig chans, helt utan alla förutfattade meningar. Måhända kommer jag då att förstå att jag missat något - samt skämmas som en hund över mina plumpa generaliseringar? T o m Weller har ju på äldre dar försonats med sina gamla bandmedlemmar i Jam och det kanske är ett tecken?

Just i dag kommer jag att resa till Örnsköldsvik. Då kommer jag att passera Köpmanholmen. Där växte Totta Näslund upp. Och dit återvände han nästan varje år till den lokala bluesfestivalen. I år är det sex år sedan Totta avled i cancer nyss fyllda 60 år.Musik började han med sent, först 27 år gammal började han satsa på musiken efter att han flyttat till Göteborg.
Dagens Fråga: I dag visar vi ett klipp från när Totta Näslund var 57 år gammal. Han sjunger låten "På väg igen", en låt skriven av en person som skrivit många låtar till Totta och som producerade flera av hans första soloskivor. Vem är han?(Hör honom under denna rörande låt och efterföljande ännu mer rörande citat.)

Hör svaret här

Jag behöver ingen längre betänketid för att fatta att jag ska hålla öronen öppna för färska indiesupertrion Middle Brother.
John McCauley (Deer Tick), Taylor Goldsmith (Dawes) och Matt Vasquez (Delta Spirit) har slagit sina musikalliska skallar ihop och någon gång i mars kommer debutalbumet.
/Björn

Här skulle man naturligtvis ha varit fysiskt när Steve Wynn och hans Miracle 3 spelade sig igenom Dream Syndicates albumess ”The Medicine Show” låt efter låt.
Fyra minuter av ”John Coltrane Stereo Blues” är bara uppåt väggarna för lite.
/Björn

Vem vill inte möta våren i Paris? Fick en akut längtan efter varmare väder, värme, mindre kläder, de första vårblommorna, lövsprickning, pollen, mögelsporer, nysningar, luftvägsinfektioner, sjuksängen...
Eeh...
Men i alla fall så fick jag lust att samla tre av de vårigaste låtar jag vet.
Men det blev fyra. Fyra franska ess.
Naturligtvis är Serge Gainsbourg inblandad som låtskrivare till Francoise Hardys "L´anamour". Kolla in den smått fantastiska amatörfilmen som trots att den är 40 år gammal ändå känns stilren för 2011.
Här märks det också att steget från 1960-talets popmusik inte är så långt fram tills i dag. Alizees hit "J´en ai Marre" och Vanessa Paradis "Divine Idylle" skulle kunna ha varit en hits under 1960-talet istället för 2004 respektive 2007. Jag skulle kunna tro att jag återkommer till fransk musik lite senare.
/Stefan

2011 har inte varit Robyns år när det gäller internationella priser. I fredags kväll blev hon också snuvad på det nya stora skandinaviska musikpriset. När priset delades ut i Oslo under pågående festivalen By:Larm så hade den internationella juryn, med Andres Lokko som ende skandinav, beslutat att det absolut första Nordic Music Prize skulle gå till Island och Jónsi.Inget pris till nominerade Robyn den här gången heller...
Dagens Fråga: I dag visar vi Jónsis "Go Do" från hans hyllade senaste album. Men Jónsi är också medlem av en grupp. Vad heter bandet?(Hör dem under denna speciella video till denna speciella låt)

Här kan du höra svaret

Vårt Popgeni Björn är på väg för någon vecka i Oslo under kommande VM. Vi vill att han ska vara beredd. Den eviga konflikten mellan broderlanden kan väl formuleras som i nedanstående låtar. Eller...

40 minuter Kinks från det fina förflutna är naturligtvis en pärla på lördagskvällen.
Fyllde man på med kanadensiska Tragically Hip nästan 12 minuter långa och klart gulliga vardagsstory om ung kärlek där ”The Last Recluse”, ”The Coffe Girl” och ”Morning Moon” bildar soundtrack så undvek man större delen av det uttjatade aerobicspasset som pågick på en SVT-kanal.
Kanadensarna med utsökta sångaren Gordon Downie i spetsen har många fina album på sitt samvete.
”We Are The Same” från 2009 som låttrippeln är hämtade ifrån är det senaste.
/Björn

Varsågoda kära Popgeni-läsare. Här är 40 minuter riktigt lördagsgodis direkt från Finsbury Park, London, 1972. Ursprungligen en BBC-dokumentär från serien "In Concert" - så här finns även en del sköna dokumentära bilder från London i tidigt 1970-tal.

/cbj

Efter 25 års bortavara har The Cars startat tillsammans igen. Fyra av fem originalmedlemmar finns kvar - basisten och sångaren Benjamin Orr avled 2000 i cancer. Ett nytt album, "Move Like This" är inspelat, och släpps den 10 maj av Starbucks.The Cars första album på 24 år och deras sjunde totalt. Låten "Blue Tip" är ett första smakprov.
Ric Okasecs röst låter faktiskt som förr. Och musiken doftar 1980-tal. Så om världen år 2011 behöver The Cars eller inte kan väl vara något att fundera på. Jag har inte saknat dem. Men den nya låten är ändå inte så tokig...
/cbj

Lucinda Williams släpper sitt tionde studioalbum "Blessed" den 1 mars.
Ett album som producerats av Don Was i samarbete med Eric Liljestrand och Tom Overby.
Som de flesta av föregångarna så finns det gott om gästartister, däribland återkommande vännerna Elvis Costello och Matthew Sweet.
Uncut har redan delat ut fyra stjärnor av fem möjliga och klassat "Blessed" som ett kraftfullt, målande och känsloladdat album.
Jag tvivlar inte en sekund på att de inte har rätt.
/Björn

Peter Le Marc. Han har varit med alldeles för lite på Popgeni. Och på bokrean kan man köpa den tjocka boken med alla hans sånger och berättelser om hur de kom till. Något av det sista Lennart Persson skrev. I dag visar vi ett fint liveklipp från 1993 med den så fina "Ett av dom sätt". En liten tröst för alla som köpte biljetter för att uppleva Peter i höstas på turnén som han ställde in. Nu är frågan om det någonsin blir en ny turné.
Dagens Fråga: Peter Le Marc har också hunnit med att skriva många låtar åt andra artister. Han skrev bland annat den bästa låten Sven-Ingvars gjort efter sin comeback i popsammanhang. Låten blev en mindre hit. Vad hette den låten?(Hör den under denna fina liveupptagning av en suverän låt)

Här kan ni höra svaret

Och här kan ni höra Peter Le Marc live tillsammans med Sven-Ingvars

Ringo Deathstarr är inte bara ett jävligt coolt gruppnamn.
Det är också en anledning för alla The Jesus And Mary Chain addicts och alla er älskar överstyrd feedback och vansinnigt distad psychopop med coolt melodiös profil att lyfta på ögonbrynen.
Här bjussar vi på Austin, Texas-kvartettens sedan tidigare läckra Mary Chain stöld ”Some Kind Of Sad” och öppningsspåret, ”Imagine Hearts", från det läckra andra albumet "Colur Trip" som finns tillgängligt i vårt land sedan i måndags och snart recenseras på bloggen.
Någon klok människa har sagt att R. D. är som The Rutles på C-86 scenen.
/Björn

Popgeni kommer kanske inom kort att anordna några spelningar i Östersund med omnejd. Tycker ni att vi gör rätt - Och kommer någon att komma? Första spelningen vi ordnar blir i så fall Otis Gibbs den 21 april.Mer detaljer kommer. Till dess njut av denne fantastiske man och hans unika berättelser. Först två låtar från senaste och så hyllade albumet "Joe Hill´s Ashes" och underst en så vacker, men dåligt filmad, duett mellan Otis och Billy Bragg:

/cbj

Man ska inte tro på varje hype. Men det var inte för inte som Sami Sirviö ryggdunkade Nackabandet Those Dancing Days efter P3-Guld galan. Den rätt mediokra galan livades dels upp av Robyn, men mest av just bandet Those Dancing Days. BAndet har funnits sedan 2005, men det var under 2008 som det började hända saker. Liten "Hitten" började spelas på radiokanalerna och andra singeln "Run Run" bevisade att tjejerna hade mer idéer än de flesta svenska popband. Antaligen blir 2011 Those Dancing Days genombrottsår. Med färska plattan "Daydreams And Nightmares" i bagaget så ger de sig ut för att nu i mars turnéra i USA. Fyra spelningar i Texas, en i Los Angeles och en i New York för att vara exakt. Vi önskar Those Dancing Days lycka till i Staterna. Här hemma låter vi "I´ll Be Yours" pigga upp oss under dessa snorkalla icke-dansande dagar...
/Stefan

Tänk vad man kan göra om man har tid. Här har någon återskapat Joy Divisions John Peel Sessions spelning från 1979 där de gör låten "Transmission" med hjälp av Playmobil-figurer. Ian Curtis ler mer här än vad han någonsin gjorde annars. Och med tanke på gruppens namn så borde väl detta vara tillåtet.(Även om bandnamnets bakgrund var djupt tragisk - glädjedivisionerna var sällskap av prostituerade som hade till uppgift att "underhålla" de nazistiska officerarna) 
Dagens Fråga: Efter att Ian Curtis tog sitt liv den 18 maj 1980, dagen innan Joy Divisions USA-turné skulle starta, fortsatte de övriga bandmedlemmarna under ett annat namn. Vad hette det band som de övriga i Joy Division fortsatte som?(Hör dem under denna video)

Här är svaret

Det förekommer aningen för lite housemusik här. Marseilletrion Superfunk förgyllde slutet av 1999 och början av år 2000 med sin platta "Hold Up". Antagligen hämtade de sitt namn från 70-talsgruppen Funk Inc och deras platta "Superfunk" från 1973. Eller så gjorde de inte det. Hur som helst bör man kolla upp Funk Inc om man vill grotta ner sig lite funk a la 70-tal. Låten "Goodbye, So Long" till exempel.
Hur som helst, fransmännen i 2000-versionen av Superfunk hade två rejäla hits. "Young MC" vevades mest, men även "Lucky Star" hamnade på heavy ratation på MTV. Det var på den tiden MTV var en musik kanal. Alltså länge sen. Sista singeln blev "Last Dance" som vi ser här. På "Hold Up" var den instrumental och hette "Last Dance In Copacabana". I mitt tycke plattans allra starkaste spår. Men den funkar ju med sång också. Masters At Work fortsätter att leverera soulhouse, men trots allt. De är inte vad de en gång var. Här är underbara "To Be In Love" med en ännu underbarare India på sång. Perfekta låtar för iskalla torsdagsnätter. För dom ensamma och för tvåsamma som lider av insomnia.
/Stefan

En av dagens födelsedagsbarn heter Melissa Brooke Belland.
Amerikanskan Melissa som fyller 45 hade under slutet av 80 och halvvägs in på 90-talet en popkarriär i bandet Voice Of The Beehive
Namnet lånades från en film med Betty Davis och tillsammans med syrran Tracey Bryn pytsade Melissa ut fyra studioalbum i fin Bangles, Go-Gos och Primitives anda.
Debutalbumet ”Let It Bee” (1988) och ”Honey Lingers” (1991) finns i min vinylsamling och gör ett antal varv på spelare varje säsong.
Englandshiten ”Don´t Call Me Baby” och ”I Say Nothing” finns på ”Let It Bee” och är två klockrena bevis på tesen pop goes the brain.
OBS! Melissa är blondinen.
/Björn

Panache har upptäckt det där svåra med pojkar och flickor. Dessutom har de fått till en riktigt snygg video till en rolig låt. Och visst behöver vi lite franska varje vår.
Dagens fråga: I en svensk låt börjar texten något i stil med "Pojkar och flickor hör ni mig/ Pojkar och flickor se på mig". Vem har skrivit och framför låten och vad heter låten?(Hör den under denna glädjande video)

Här kan ni se och höra svaret 

Storsjöyran presenterar ännu mer inför sommaren 2011:
Ett husband. Tolv artister. En kväll i två akter med text och musik. Från nyckelfigurer inom svenska rock  till genier som inte ens debuterat. Alla på lika villkor.
Kompade av ett husband med en grund i Nerverna och Raketen går tolv artister samman under en Yrankväll. Tolv artister som hör ihop. Vissa av dem är vänner sedan årtionden, andra har precis träffats. Vissa började spela på grund av någon de nu delar scen med. Det är, som en av dem nyss uttryckte det: ”Folk som det är nåt fel på”, artister som aldrig slagit igenom i bred kommersiell mening, men som heller aldrig någonsin skulle ge upp. Som vet att det de gör är rätt, att det är andra som har fel.
De medverkande är:
 
Kajsa Grytt: Sedan tiden i Tant Strul en av svensk musiks mest respekterade artister. I vår är hon aktuell med det Jari Haaplainen-producerade albumet En kvinna under påverkan och självbiografin Boken om mig själv.
 
Mattias Alkberg: Både som frontfigur i The Bear Quartet och under eget namn har han i lika hög grad personifierat integritet och bångstyrighet som briljant låt- och textförfattande. 2011 släpps både en splitvinyl med Pascal och ett nytt eget album. Spelade 2006 in en cover på Tant Struls Dunkar varmt.
 
Conny Nimmersjö: Gitarrist sedan tjugo år i albumaktuella bob hund. Han har också spelat med Thåström och medverkar på Mattias Alkbergs kommande album. Med soloalbumet Skörheten & Oljudet visade han sig i vara en skicklig låtskrivare i egen rätt.
 
Ulf Stureson: Med en bakgrund i legendariska Traste & Superstararna och Traste Lindéns Kvintett har han sedan 1996 gett ut en serie hjärtskärande vackra soloskivor. Senaste albumet Beroende producerades av Björn Olsson och följdes av en turné tillsammans med Mattias Alkberg.
 
Pascal: Pascals tre album, Förbi fabriken, Galgberget och Orkanen närmar sig har överröst med lyriska recensioner och priser. Vid sidan av Pascal har sångaren Isak Sundström också bandet Skriet. Trion har turnerat med bob hund och gästas på sin kommande skiva av Mattias Alkberg.
 
The Bells: Jonas Teglund spelar gitarr i Nerverna och Park Hotell. Peter Nuottaniemi är basist i The Bear Quartet och allmänt betraktad som Sveriges bästa textförfattare. Tillsammans har de bandet The Bells som debuterade 2010 med albumet Threads.
 
Nord & Syd: Ett band bestående av medlemmar ur Vapnet, Laakso, Holy Madre och Penny Century. De låtar som cirkulerar på internet har gjort klart att Martin Abrahamsson skriver den finaste svenskspråkiga popen som finns. Och att ingen sjunger den som Julia Hanberg.
 
Hospitalet: Vid sidan av Vapnet, Sibiria och Kommun har Martin Hanberg tillsammans med Johan Törnqvist Hospitalet. Ett band vars mängder av demos rört sig från pop av klassiskt snitt till dödsmetall och folkmusik.
 
Park Hotell: Park Hotell spelar euforisk pop på högsta volym med himmelsk sång. Förra albumet Free For Friends producerades av Jari Haaplainen och fick fint bemötande. I bandet ingår Jonas Teglund som också spelar i The Bells och Nerverna samt Nervernas trummis Cristian Ramirez som här sjunger.
 
Magnus Ekelund: Under namnet Elmo fick Magnus Ekelund några P3-hits innan han bytte språk till svenska och började spela musik på riktigt med kompbandet Stålet. Han har arrangerat festival hemma i Jokkmokk och har precis spelat in duetter med såväl Jakob Hellman som Mattias Alkberg.
 
Patrik Backlund: För att vara ett osläppt album är det rätt många som hört plattan Patrik Backlund Is An Arsonist och sett den fina videon till låten Run Son Run. Bland annat PSL har tipsat flera gånger om Hammarstrands heligaste. Episkt och känsloladdad.
 
Raketen: Stommen i Text & Musiks husband leds av Anna Åhman, också känd som Birgit Bidder. Raketen gjorde livedebut förra sommaren som förband till Oskar Linnros på Mosebacke. Proggpop på svenska med orglar, sång och melodier att dö för. Bandet består också av Kalle Nyman och Patrik Heikinpieti. Mattias Alkberg och Jonas Teglund brukar också hjälpa till.

Hunters & Collectors

”What's A Few Men” (White Label) 1987

I början av karriären var Melbourne bandet mer kult än en favorit i de lite bredare rockled. Deras musikaliska uttryck var helrått, naturligt och enkelt.

1980 var man ett stort funkigt kollektiv med mycket slagverk, percussions och ett brötigt industrisound. Som mest kunde man vara 15 personer på scen och låtarna växte fram ur långa jamsessions som fästes på inspelningstaper utan redigeringar eller omtagningar. Live byggde gruppen upp en rytmvägg och ofta fick publiken medverka på plåtburkar, navkapslar och annat som kunde framkalla soundet och känslan som man suktade efter.

Singeln ”Talking To A Stranger” från 1982 och albumet ”The Firmans Curse” ett år senare 1983 berättar det mesta om unga H&C. När man sen släppte ”Human Frailty” 1985 hade man filat och förfinat sitt sound en aning med melodierna som var tydligare och mer rakt på.

”What's A Few Men” går i samma anda.

Och man gjorde aldrig avkall på kraften i låtmaterialet. Med en blåssektion bestående av trombon, valthorn och trumpet uppblandat med keyboards, gitarr, bas, trummor och Mark Seymours kraftfulla stämma så hade sjumannabandet ett alldeles eget sound med starka melodier och en genuint sväng.

”What's A Few Men” spelades in i Melbourne och producerade av Greg Edward och bandet. 11 strålande låtar på en ren och skär aussieklassiker som aldrig släpptes i sina ursprungsversioner i Europa.

1988 lanserade man H&C i Europa med albumet ”Fate”, med ett par nya låtar och stundtals lite småonödiga ommixningar av låtar från både ”Human Frailty” och ”What's A Few Men”. Men det är bara en parentes för H&C:s melodiska ådra, oavsett om det är hårt eller mjukt, går ändå som en röd tråd genom de 13 spåren.

Och eftersom ”W.A.F.M.” inte finns på Spotify så får du istället länken till Hunters & Collectors "Fate".

”You Can Have It All”, ”Do You See What I See?”, ”Around The Flame”, ”Faraway Man”, ”Under The Sun (Where I Come From)”, What Are You Waiting For”, So Long Ago” och ”Breakneck Road” är låtarna som är plockade från denna pärla.

Viktig kuriosa: Jag var en i publiken när gruppen gjorde en helt betagande livespelning på Pipeline i Sundsvall på 90-talet.

/Björn

Norska Seven Doors Hotel blev en popgeni-favorit förra året på Nidaros Bluesfestival. Då framträdde sångaren och låtskrivaren Alexander Lindbäck som sitt soloprojekt som passande nog heter Seven Doors Hostel. I dag visar vi en sprillan ny video med gruppen från senaste albumet "The Overlook" som kommer att recenseras så småningom här på Popgeni. För övrigt kan vi nämna att Seven Doors Hotel är Mark Olsons skandinaviska favoritband. Mark har också medverkat på SDH:s tidigare skivor.Men på den senaste kör SDH helt utan gäster.
Dagens Fråga: Låten vi visar heter "Living Like A Monkey". En gång för länge sedan hade en svensk sångare och låtskrivare en mindre hit med låten "Ge apan i dig en chans". Vem var det?(Hör honom under denna pinfärska norska video med ett band världen borde lyssna ännu mer på)

Här kan ni höra svaret

Det fanns en tid för länge sedan. Någon skrev, kan det ha varit Gradvall, "Vad ska vi med Bob Dylan till när vi har Jilted John". Jilted John berättade om mig och mina vänner då, precis som det var i både Leeds, Siegen och Karlskoga. Vi lyssnade på glamrock, som han sjunger "I love T Rex, Sweet and Slade, Mott The Hoople are really great..", och vi bekymrade oss om tjejer, finnar och Sweets placering på Tio i topp i nu nämnd ordning.
En LP blev det - "True Love Stories" 1978. En lysande skiva, en musikal och en rörande historia. Att Jilted John sedan försvann för att runt trettio år senare göra comeback var också typiskt.
Bakom namnet Jilted John dolde sig Graham Fellows som var 19 år när Jilted John slog igenom. Men Jilted Johns karriär blev kort. Sedan gjorde Fellows många olika karaktärer innan han 2008 dök upp som Jilted John igen med en helt ny låt om "Keira Knightley (Eat Your Dinner!)"
/cbj

Gruff Rhys

”Hotel Shampoo” (Turnstile/Border)

PPPP

När Walesaren Gruff Rhys lämnar sitt band Super Furry Animals och sätter sig på solokvisten så blir det en lite annorlunda ljudbild. Precis som på ”Candylion” från 2007 så är det en bit från S.F.A. proggpop, punk, psych och elektronika profil.

Istället seglar Rhys fram på fluffiga och melodiöst stinna popmoln som tar avstamp från både här och där i den finaste pophistoriken.

Den något kryptiska albumtiteln och omslaget har att göra med Rhys lilla ovana att alltid plocka med sig de små shampooflaskorna som finns på hotelrummen när han är på turné.

Tandborstar, duschmössor, tofflor och annat smått och gott är andra nödvändigheter i vardagen som han korpat med sig under sitt turnerande.

Och, hör och häpna, nyligen så gjorde han en installation på ett galleri i Cardiff med hela den ihopsamlade hotellrekvisitan för att symbolisera sitt nomadiska kringflackande som musiker.

Men bli inte rädda för den lite skruvade idén. Som musiker, låtskrivare och sångare är Gruff Rhys omedelbar och den personliga värmen strålar starkt från hans i mina öron all time high.

Från inledande ”Shark Ridden Waters” till avslutande ”Rubble Rubble” så är det här 13 låtar urcharmig och personlig popkonst.

Korgis, Prefab Sprout och Pernice Brothers är några omedelbara besläktade referenser i min skalle. Men det finns garanterat fler.

”Hotel Shampoo” är ett album som vuxit för varje av de tiotalet genomlyssningar som jag hunnit med innan jag plitade ner de här raderna.

Gruff Rhys "Hotel Shampoo" på Spotify.

Liknande artister: The Bees, Jonny, Euros Childs, The Beta Band.

Björn Bostrand

Så här dagen efter Alla hjärtans dag kan man läsa fina Musicradar och deras lista på de tio största "Passion Killers" som gjorts. Listan toppas givet av Bad Companys "Feels Like Makin´Love" - en klassisk erotikdödare från 1975 - hör den nedan.
Och klicka fram hela listan hos Musicradar här.

/cbj

Nu rivstartar tisdagen.Här är tunga, ösiga "White Limo" med Foo Fighters. En sprillans ny video med stor retrokänsla - var det inte så här alla videor såg ut en gång i tiden, eller?

/cbj

Esperanza Spalding blev utsedd till årets nykomling i söndagens Grammy-gala 2011. Hon vann över artister som Justin Bieber, Drake och Mumford & Sons. Häftigt, hon är en jazzbasist och inte någon typisk Grammy-vinnare. Och i en lista av stor tristess bland vinnarna är det hennes namn som sticker ut. Med vinsten blev hon den första jazzartist någonsin som tilldelats utmärkelsen.
Esperanza hade tuffast tänkbara miljö att växa upp i en del av Portland, Oregon, som världen och Gud hade glömt. Men musiken förde henne till stipendier. Och endast 20 år gammal fick hon en professorstjänst för att undervisa. I år fyller hon själv 27.
Dagens Fråga: Som tonåring tänkte Esperanza lägga av. Hon var less på musiken. Då var det en känd musiker som övertygade henne om att kämpa på och fortsätta - och han förklarade för henne att det hon hade var unikt. Vem var han?(Hör honom under denna musikaliska resa med Esperanza - först en konsert från Vita Huset, jo, hon är en Obama-favorit, och sedan en intervju från Billboard)

Här kan du höra svaret i ett brev hemifrån

I morgon släpper Walesaren Gruff Rhys sitt fjärde soloalbum, ”Hotel Shampoo”.
Rhys är i de inre popgenikretsarna kanske mest känd som sångare i genrekamelonterna Super Furry Animals.
På ”H.S” tar han rollen som en oemotståndlig softis till singer/songwriter med mycket av den mjukaste pophistoriken som trumf på hand.
Gillar du soundet och känslan i videon till ”Shark Ridden Waters” så lovar jag att det finns mycket mer att ta till sig på ”Hotel Shampoo”.
/Björn

Den här var inte så dålig han heller.
Undrar om "Foppa" kommer att få en lika bra låt tillägnad sig?
/Björn

I kväll i Denver ska Peter Forsberg meddela att han slutar med ishockey för alltid. Nu är det slut. Tack, Tack, Tack . För ett inlägg förvandlas Popgeni till Hockeygeni...

Engelska Marina & the Diamonds, hela Sveriges Håkan Hellström och norske Hans-Erik Dyvik Husbys nya supergrupp Doctor Midnight and the Mercy Cult.
Det är tre av artistnamnen som Storsjöyran nu presenterar till sommarens festival.
Klara för Yran är också Veronica Maggio, Rebecca & Fiona, Graveyard,  Carl Norén och Armand Mirpour.
Vi gläder oss att samma dag Veronica Maggio är på Dagens Fråga så annonseras hon ut som klar för årets Yra.Se länk till Storsjöyran ute bland länkar till höger.
Nedan bjussar vi på Marina & The Diamonds med "Hollywood" från 2009. Och under den får ni inte missa årets svenska pophopp Armand Mirpour

Ett till Valentinskort hinner vi med denna Alla hjärtans dag. Och ingen, ingen, ingen kan göra en "Lovesong" 2011 som Adele - Här från Tabernacle i London den 24 januari i år.

/cbj

Popgenifotograf: Lennart Jonasson

Håkan Hellström frälste Östersund i lördags och i dag meddelades att han kommer åter till sommarens Storsjöyra. Men det var i Broder Daniel Håkan började. I det bandet var han inte ens nummer tre. Och störst och först var Henrik Berggren. BD bilades 1989. Men det var först några år in på 1990-talet som allt tog fart. Det var när Per Gessle hade startat Jimmy Fun Music och anställt gamle Trance Dance.sångaren Ben Marlene. Jimmy Fun upptäckte några demokassetter med BD och blev mycket intresserade av detta band. I samma veva 1994 fick Håkan Hellström sparken som trummis.
Men skivinspelningar gjordes och allt var kaotiskt, rörigt och utan teknik men med massor av känsla. BD producerade själva tillsammans med Nille Perned. Första singeln "Cadillac" släpptes tidigt 1995 och så småningom kom fullängdaren "Saturday Night Engine". Linda Norrman Skugge var med och hypade BD stenhårt redan innan någon skiva var släppt.
Första Östersundsspelningen på Storsjöyran 1995 var också kaotisk och kort inne på Stadskällaren som då var omgjord till rockklubb. Minderåriga, som Jon Lax(läs bloggen Lisa/Jon via länk till höger), fick komma in endast med sina föräldrar. Men alla, minderåriga och vi äldre, blev förtjusta i attityd och melodier.En av Yrans mer legendariska spelningar.
Sedan kom tider utan framgång men efter "Fucking Åmål" har BD varit en ständigt uppåtgående framgångssaga. En saga som ganska abrupt fick sitt slut när gitarristen Anders Göthberg tog sitt liv i mars 2008. Många medlemsbyten blev det under åren och endast Henrik Berggren var med hela vägen från 1989-2008.
Nu ryktas det att Henrik Berggren håller på med en soloskiva. Att han är en av det här landets mest karismatiska scenpersonligheter visar väl Lennart Jonassons fina porträtt ovan, eller...
/cbj

Här kommer två Valentinskort från Popgeni.
Först underbara Cee Lo med stöd av Mupparna och Gwyneth Paltrow i "Forget You" från nattens Grammy-gala:


Och här kommer Bruce själv live från 2005 med "Valentine´s Day":

/cbj

Uppsalas finest - Veronica Maggio - har en plats i alla hjärtan som gillar blågul soul. Det är hon, Mauro, Le Marc och Lisa Nilsson som klarat av det där svåra med att få fram känslorna i musiken på svenska.
Dagens Fråga: Veronicas andra album "Och vinnaren är..." blev en gigantisk framgång. Skivan producerades och delvis skrevs av hennes dåvarande pojkvän. Vad heter han?(Hör honom under denna sköna video till dagens sång "Måndagsbarn")

Hör svaret här från Allsång på Skansen sommaren 2010

Drive-By Truckers

Go-Go Boots (PIAS/Border)

PPPP

En del band är som potatisen. Går att använda till det mesta och går aldrig bort sig även om de korsar mellan genres. Drive-By Truckers är ett sådant.

Nu behöver de egentligen inte lämna sitt häng med saftig southern rock för att övertyga. Men när de nu gör så och drar åt laidback och nedväxlad countryrock så sitter den kostymen också perfekt.

Föregångaren ”Big To-Do” var en fullblodsrockare där bandbossen Patterson Hood och kompani stundtals spände sitt väl slimmade och högst personliga sound till bristningsgränsen.

Här blir mötet lite annorlunda där skönt skumpiga öppningspåret ”I Do Believe” liksom sätter ramen för de 14 spåren.

Vildare än så blir det inte, bara lika coolt och avslappnat gungigt i ”Cartoon Gold”, ”Everybody Needs Love”, ”Assholes”, ”The Weakest Man”, ”Used To Be A Cop” och ”Mercy Buckets”

De övriga 50 procenten tassar ännu mer återhållsamt fram i countrys utmarker utan att flirta det minsta med det stelbenta och konservativa etablissemanget i Nashville. Basisten Shoona Tuckers vokala insats på steelfärgade ”Dancin´ Ricky” lämnar inget övrigt att önska, och Tucker tål att jämföras med de innerliga systrarna när det gäller uttrycket.

Hood har med glimten i ögonvrån kallat ”Go-Go Boots” för gruppens country, soul och mördarballad album. Sant naturligtvis, men snillet och värmen med Drive-By Truckers styr.

Adderar man faktumet att gruppen alltid har intressanta historier att berätta så blir det en sån där platta som man har ytterst svårt att låta bli.

Liknande artister: Uncle Tupelo, Son Volt, Slobberbone, Ryan Bingham, Bottle Rockets, Whiskeytown, The Hold Steady.

Björn Bostrand

No Doubt med den sköna Gwen Stefani väckte nytt live i skamusiken i USA i mitten av 1990-talet. Bandet bildades 1986 i Mighty Ducks hemstad Anaheim. De första skivorna gick inte så bra. Men den andra officiella cdn "Tragic Kingdom" som kom 1995 blev den första jättesuccén. Sedan har ju Gwen gjort lycka även på egen hand.2010 gick No Doubt in i studio för att spela in nya låtar. I dag visar vi videon till passande "Sunday Morning" från 1997.<br>
Dagens Fråga: 1996 kom den tredje singeln från "Tragic Kingdom". Låten blev en megasuccé med rekord på Topp 100 i USA efter hela sexton veckor på förstaplatsen. Vad heter låten?(Hör den under denna söndagsvideo från garaget)

Här kan du höra svaret

Amerikanarna har inte någon patent på bra popmusik med soul som grund, trots att soulen finns där någonstans i den amerikanska södern. Engelsmännen är lika bra på soul som Detroit var under Tamla Motowns glansdagar.
 Men i bland kan det vara knepigt att sortera ut vad som är vad. Det ska gudarna veta att allt som kommer i soul och R´n B-väg inte nödvändigtvis behöver vara bra. Och, för den delen, så behöver soulpop INTE(!) låta likadant heller.

Men här är i alla fall två singlar som förgyllde fjolåret för min del. Och båda är brittiska.

Den gemensamma nämnaren i dessa två låtar är Lloyd Wade. Lloyd Wade jobbar för det mesta som röstcoach och håller sig helst i skymundan. Första videon är Simon Webbes "Coming Around Again" från 2006 (ja, jag upptäckte inte kvalitén i låten förrän i fjol våras då den av misstag hamnade i lurarna och jag fick en wow-upplevelse). Där gömmer sig Lloyd Wade i bakgrunden. Han har även haft Simon Webbe som elev.
En annan elev som det slog gnistor om var Eliza Doolittle. Det 22-åriga krutpaketet från London fick sin första hit i fjol med "Skinny Genes". Men det var den andra singeln som verkligen tog tag i folk. "Pack Up", som nästan det osar 50-tal och Doo Wop om, hamnade på 5 plats på englands försäljningslista. Här har inte Llyd Wade en undangömd roll. Det är han som sjunger arslet av Eliza Doolittle i refrängen. Och ju fler elever som Lloyd Wade väljer att jobba med, desto fler hits lär vi höra från Storbritannien. Det är soulpop som man kan värma sig med hela vintern.

  /Stefan

Italienskättade Anna Calvi har redan lindat herrar som Brian Eno och Nick Cave runt sitt lillfinger och Polly och Patti sällar sig säkert till beundrarskaran när de blir medvetna.
Med ett uttryck som växlar mellan viskningar och skrik, Duane Eddy twang, flamenco, folk och skitig rock så är hon knappast något som man hittar på P4 eller reklamradions ”mest-urvattnade-musik-just-nu” spellistor.
Men på min finns hon definitivt med sitt självbetitlade album som kom i mitten av januari.
/Björn

Japp, i kväll kl. 22.00 är han i Östersund - mannen, myten, medmänniskan Håkan Hellström. Han har varit här många gånger. Men frågan är om han någonsin varit större än nu. I och för sig blir publiken i kväll på Folkets hus/OSD bara en tiondel av den han brukar ha på Stortorget under Yran - men bra lär det bli. Och vi tror inte att han behöver riva någon vacker dröm...
Dagens Fråga: Vad hans första singel solo hette vet väl alla. Vilken låt blev den andra singeln med soloartisten Håkan Hellström?(Hör den under dessa två videor från hösten 2010)

Hör svaret här

Dansk musik? Kim Larsen, Gasoline, D.A.D……näe inget som man direkt gör vågen för. Men det finns en massa musik i detta annars så fantastiska land som det är bara att höja på hatten för.
Som en drös jazzmusiker av världsklass. Men eftersom det här är Popgeni finns bara ett namn: Tim Christensen.
Sent 1990-tal klev Tim av från gruppen Dizzy Mizz Lizzy för en solokarriär som är en dold skatt för vänner av klockren pop.

”India” från plattan Superior som kom för två år sedan lyfter locket på sanningen att allt som kommer från den danska musikgrytan inte är sunkigt. Kul för danskarna och lika mycket kul för oss andra. Kolla upp de tidigare utgåvorna ”Secrets on parade” och ”Honeburst” och överraskas!
/B-O

Vi går 18 år tillbaka i tiden. Där och då var livet mycket omtumlande, smått kaotiskt och jag sökte som så många gånger innan en tillflykt in i musiken som gett mig så mycket, inte minst kraft då man i stunden som mest behöver det.
Jag hade året innan börjat att skriva för Östersundsposten och redaktionen var yster och fantastisk, med medarbetare som brann för det vi gjorde. Och vi gjorde en skitbra nöjesjournalistik, endast i konkurrens med den andra tidningen i länet, Länstidningen. Där och då vräkte det in recensionsplattor och det var många gånger svårt att hänga med i svängarna. Nya alster sattes under lupp, kritiserades för att hamna i skivsamlingen i total glömska.
Men på en och annan av dessa plattor ramlade det in spår som etsade sig fast för livet. Dublinbröderna Peter och Colin Devlin lyckades få Daniel Lanois att producera The Devlins debutalbum ”Drift” (1993) i Lanois hemmastudio i New Orleans och det stressade kritikerörat reagerade genast för att det här var något extra speciellt.
Som låt nummer tio på ”Drift” finns ett spår som jag alltid kommer att bära med mig, hur smärtsamt det var där och då. Det här är minimalistiskt stor musikkonst, där ett exakt låtskrivande möter en empatiskt förstående producent.
Ta del, vänner.
/B-O

Årets vintervideo? Ja, kanske. Benji Schneider är uppvuxen i Michigan och vintrarna där var nog bättre än de han upplever i Los Angeles där han bor nu.
När han gör musik är hans alter ego döpt till Lord Huron. Enligt illasinnade rykten kräver han att han tilltalas "Lord" när han intervjuas. Om det är på allvar eller skämt vet vi inte, men det kan kanske vara bra att veta om ni råkar på Benji någonstans...
Årets hittills starkaste vintervideo har han i vart fall varit med och gjort tillsammans med regissören Jacob Mendel. Här är han - Lord Huron med "The Stranger" - Brrr...

/cbj

"The guy with the best nads gets his armpit licked."
Japp, Beavis & Butthead är på väg tillbaka. Vi blickar bakåt. Svenska MTV-hjältar på den tid det begav sig var Whale med Cia Berg och Henrik Schyffert. Här kommenteras deras "Hobo Humpin Slobo Babe" och de gillar uppenbarligen Cia Berg - och vem gör inte det?
Dagens Fråga: Här följer ett annat B&B-citat “Damn it, Beavis, you’re not from Compton. You’re a white wussy from right here…You’ve never been to Compton, you’re never gonna go to Compton, you’re gonna be here for the rest of your life, you’re stupid, you don’t have any money, and you’re never gonna score.” - om vilken artist och vilken låt?(Hör svaret under denna svenska klassiker)

Här är svaret

På Arvidsjaurbondska och Frösödialekt framförs detta så sköna gung. Västerbottens reggaestoltheter är värda ett större genombrott - men det kan väl inte krävas att man ska begripa deras texter...för vem begriper jamaicanska texter...
/cbj
PS - Så här gick det till när den norrländska vemodsreggaens okrönta konungar gjorde sin sprillans nya skiva:

The Barracudas

Den oefterhärmliga PJ Harvey släpper nya albumet ”Let England Shake” på måndag.
En musiker och artist som jag alltid beundrat för att man aldrig vet vilket uttryck hon ska välja nästa gång.
/Björn

Vilket annat band spelar alla sina låtar från sitt kommande efterlängtade sjunde album live långt innan skivan eller en en singel är släppt. Svaret på den frågan är Foo Fighters.Därför slår vi rekord med antalet videor i ett inlägg. Och allt är inte av bästa kvalitet - men det här är unikt material från ett av världens hetaste band just nu.Vi tackar Consequence Of Sound för hjälpen att sammanställa materialet.
Dagens Fråga: Foo Fighters bildades av sin sångare, gitarrist och låtskrivare. Men före Foo Fighters var han trummis i ett uppmärksammat band. Vilket?(Hör svaret under denna långa kavalkad purfärska hemliga livespelningar med Foo Fighters nya låtar)

Hör svaret här med deras mest kända låt

I dag säger jag grattis till Jimmy Pursey som var och fortfarande är sångare i engelska punkgruppen Sham 69 och som fyller 56 år.
På fredag lirar Pursey och Sham 69 på Debaser i Stockholm.
Det känns lite coolt att vara född på samma dag som honom.
/Björn

Aaah, allas vår Prince hade party i Madison Square Garden i måndags. Han ville ha dansare från publiken. Kim Kardashian gjorde inte så mycket när hon var på scenen. Men med sin första gäst dansar han. Och han dansar The Bump.
Dagens Fråga: Vid årsskiftet 1974-75 hade en brittisk grupp med ett pojknamn en jättehit med just "The Bump". Vad hette gruppen?(Hör dem från TOTP i januari 1975 under denna liveupptagning från i förrgår)

Se svaret här

Foster The People är en hype. Bandet bildades 2009. Och baserat egentligen på en enda sak så hamnade LA-kvartetten på NME:s lista över de 50 mest lovande nya bandet förra året.
Nu är äntligen låten officiellt släppt som ska göra en karriär och som alla förutspår ska bli en av årets mest spelade.
Och visst är det bra. Riktigt bra. Dessutom kul hur de använder alla tricks som finns. Förvrängd röst, vissling, handklapp, klassisk poprefräng, mer tidsanpassade verser...Ja, en marknadsanalays av hur en hit våren 2011 ska låta skulle kanske utmynna i just detta. Men samtidigt är de ett flitigt turnerande liveband som därmed har mer att bjuda på.
Foster The People med "Pumped Up Kicks" - ni kommer nog inte att få en chans att glömma det...
/cbj

Apropå Superbowl... Jag kan inte ett skit om amerikansk fotboll. Och jag bryr mig väl nog inte så hårt heller.
Det är ett spel som genererat en hel del homofobiska kommentarer genom åren. Trots det springer spelarna omkring i löjligt tajta byxor. Så spelar dom i ett par sekunder, sen ligger alla spelare i en hög. EN del har oturen att ha ansiktet i någon annans skrev. Är det så man blir homofob?
Hur som helst. Något som jag däremot gillar med Superbowl är när det är paus. Half Time Show har haft en hel del intressanta artister. Från Paul McCartney via The Who till årets Black Eyed Peas. Men frågan är om inte 2008 års Half Time Show var den bästa...

/Stefan

Eva Cassidy

”Simply Eva” (Blix Street Records/Border)

PPP

Albumtiteln berättar det mesta.

Cassidy ensam med sin gitarr framför demos av låtar som minst 300.000 svenska skivköpare levt med sedan dokumentären om hennes liv visades på SVT 2003.

Fyra av hennes album var under nästan ett halvår parkerade på den svenska Topp 40 listan. Sedan dess har antalet sålda Cassidy skivor i vårt land bara plussats på i takt med de postuma återutgivningarna som nu uppgår till 11 album.

Mer avskalat och hudnära kan det knappast bli. De tolv spåren, som öppnar med Christine McVies ”Songbird”, är förevigade i studio eller framför en klubbpublik mellan 1993-1996.

En del får nog känslan av dammsugning av arkiven.

Men ”Simply Eva” är för hudnära och alldeles för starkt förknippad med uttrycket less is more för att sättas upp på girighetskontot.

Cassidys röst är en hjärtats magnet och hennes gitarrspel inget annat än excellent, och det oavsett om man redan har hört hela dussinet många gånger tidigare med henne eller i originalversionerna.

Liknande artister: Katie Melua, Norah Jones, Alison Krauss, Tracey Chapman.

Björn Bostrand

Från gårdagens Super Bowl - Här är några av de stjärnfyllda reklamfilmerna.VW med John Spencer visade vi redan i lördags..Men här är några av de andra:
Först den oslagbara(?) kombinationen för hela familjen - Ozzy Osbourne med familj och Justin Bieber:

Och David Bowie vill ändra på BMW ( eller hur Ola och Erik?):

Bäst är Eminem som givetvis satsar på Detroit och Chrysler. En comeback för Motor City:

Men Peter Stormare i Budweiser-reklamen är ju också lysande - betydligt bättre än i Melodifestivalen:

/cbj

Här bjuder vi på "Distant Relatives". NAS och Damian Marley gav ut detta album sommaren 2010. Här är en otroligt skön och vacker video till låten "Patience" från detta möte mellan reggae och Hip Hop.
Dagens Fråga: Damian Marley är född 1978 och han var inte så gammal när hans pappa Bob Marley avled den 11 maj 1981. Och redan när han var sju år debuterade ett band bestående av fyra av hans halvsyskon med sitt första album. Bandet hade namn efter en av hans halvbröder. Vad hette det framgångsrika bandet som vid starten 1985 bestod av fyra av Bob Marleys barn, två söner och två döttrar samt ett antal till ?.( Hör dem under denna vackra video)

DISTANT RELATIVES "Patience" from nabil elderkin on Vimeo.

Hör svaret här

Från Prefix i går:
Paul Simon Impersonator Arrested After Trying To Get Money From Real Paul Simon's Bank

Och annars kan man gå till Stereogum där man från och med i dag kan lyssna på nya låten "The Afterlife"
/cbj

Popgenifotograf: Lennart Jonasson

Här är hon. Den okrönta Popgenidrottningen - Chrissie Hynde. Hon kom till England 1973 och blev musikjournalist på New Musical Express. Hon skrev bland annat en legendarisk artikel om David Cassidys ankomst till England. Men flickan från Akron, Ohio, ville mer. Hon fanns med i tidiga upplagor av de band som blev The Damned och The Clash. Men mitt i punkens efterdyningar när powerpopen dominerade bildade hon The Pretenders. Ett magiskt band som debuterade 1978. Första singeln var Kinks-låten "Stop Your Sobbing". Första jättehiten kom i slutet av 1979 med "Brass In Pocket". Men Pretenders fick ett hårt liv. Många droger och problem. 1982 och 1983 avled gitarrist respektive basist efter flitig droganvändning.
 Men Pretenders kämpar ännu på och 2005 blev de invalda i Rock & Roll Hall Of Fame. Lennart Jonassons har träffat Chrissie Hynde, suttit och pratat med henne, men det blir ändå en livebild i dag av detta nu levande Popgeni!!
 /cbj

En semestrande Gary Moore avled på ett hotell i Spanien under helgen, 58 år gammal.
Jag, Christer och Lennart såg och hörde honom en fredagskväll i en flyghangar på Hell Blues Festival för en massa år sedan.
Dagen efter var vi på 2 O'Clock Blues på Hell Station där Moore likt många andra artister flanerade runt tillsammans med damsällskap.
När Lennart frågade om han fick ta en bild så avböjde han bestämt.
/Björn

The Del Lords

”Based On A True Story” (Enigma) 1988

Sanningen i den här historien är förmodligen att det här är juvelen i kronan i New York gruppens fyra studioalbum korta karriär.

Även om föregångaren ”Johnny Comes Marching Home” är på målfotot, att debuten”Frontier Days” 1984 och svanesången ”Lovers Who Wander” sex år senare inte är låmngt efter så känns 88:an som Del Lords när de var som absolut bäst .

Det var gitarristen, sångaren och låtskrivaren Scott Kempner som drog igång gruppen efter att han lämnat The Dictators.

Uppdraget var att kombinera 60-talets garagerock med country, blues och folkinfluenser och skapa en form av rootsrock.

En annan perfekt kock till ett sådant recept var Joan Jetts gitarrist Eric ”Roscoe” Ambel och tillsammans med basisten Manny Caiati och trummisen Frank Funaro så var Del Lords komplett.

”Based...” som producerades av Neil Geraldo är en utsökt prov på gruppens bredd inom genren och en uppvisning i exemplariskt låtsnickrande från Kempner som står för samtliga tio spår.

Inte ett snedsteg från öppningen med totalt underbart otämjda ”Crawl In Bed” till avslutet med ”I'm Gonna Be Around”

Hör själv ett supertight och kraftfullt rockband som inte kompromissar med något The Del Lords "Based On A True Story".

Efter Del Lords har både både Kempner och Ambel kört sina solokarriärer.

När det gäller Kempner så har den tyvärr varit allt för sparsam med bara två futtiga album under eget namn, ”Tenement Angels” 1992 och ”Saving Grace” 2008 är naturligtvis alldeles för lite från en rockmusiker som Scott Kempners ådra.

Ambel har orkat med tre album i eget namn.

”Roscoes Gang” från 1988 som han spelade in under en period när Del Lords tog ett break, ”Loud & Lonesome” 1995 och samlingen ”Knucklehead” 2004.

Tillsammans med Dan Baird (ex. Georgia Satellites), Terry Anderson och Keith Christopher har han i The Yayhoos i det tysta fortsatt sin nödvändiga mission på ett par plattor.

Ambel har också producerat namn som Nils Lofgren, Bottle Rockets, Blue Mountain bland många andra och lirat sin läckra gitarr med en lång rad andra artister, bland annat i Steve Earles band.

Så visst fasen längtar man efter nytt material.

Kanske är det något på gång då man under 2010 gjorde två oannonserade gig i hemlandet och drog på en kortare turné till Spanien.

/Björn

Dagens Fråga är åter i Pernilla Andersson-rus efter Melodifestivalen i lördags. Därför visar vi denna lysande hemmavideo som är filmad med mobiltelefon. Pernilla och Dregen har gjort det tillsammans och de sjunger låten ihop. Något att tycka om en måndag i februari.
Dagens Fråga: Låten "Jag och min far" är så bra och stark med Dregen och Pernilla. Men ingen av dem har gjort låten. Vad heter låtskrivaren som också var först med att ge ut låten?(Hör honom under denna fina video).

Hör svaret här

Försök sitta still till den här. En grym teaser från ett grymt band.
Ses och hörs snart ännu mer i Vinylkällaren.
/Björn

I dag hissar vi den samiska flaggan på Popgeni. Läs nedan ur Wikipedia:
Samernas nationaldag firas sedan 1992 den 6 februari för att fira minnet av den första samiska kongressen som ägde rum denna dag 1917 i Trondheim. Beslutet om samernas nationaldag fattades på den 15:e samiska konferensen i Helsingfors. Samernas nationaldag firas i hela Sameland. Sökmotorn Google har tidigare uppmärksammat samernas nationaldag genom att ha ett samiskt tema på sin logga.^[1][2] 6 februari är en flaggdag och i Sverige flaggar många kommuner i det samiska områdena med både den samiska och den svenska flaggan.^[3]

Samekonferensens beslut 1992 var på nordsamiska och innehöll begreppet "sámi álbmotbeaivi", som översatt till svenska blir "samernas nationaldag". En mer ordagrann översättning är "samefolkets dag", eftersom sámi betyder samisk, álbmot betyder folk och beaivi betyder dag.

Först lyssnar vi på alltid lika häftiga norska Mari Boine med bilder från synnerligen sevärda och starka filmen Kautokeinoupproret som finns på dvd och som gick på SVT i julas:

Och sedan lyssnar vi på minst lika häftiga Anna & Sofia:

/cbj

Tisdagen den 15:e februari släpper amerikanska Drive-By Truckers sitt nya album ”Go-Go Boots”.
En platta som sångaren, gitarristen och låtskrivaren Patterson Hood med glimten i ögat pekar ut som bandets country, soul och mördarballad album.
Muskelmässigt skiljer den sig från rockiga föregångaren ”The Big To-Do”.
Men kvalitetsmässigt är det ännu ett ess i gruppens 11 exemplar långa diskografi.
Tills dess njut av den här färska videon på ”Used To Be A Cop” som är ett av de 14 spåren.
/Björn

Det var för trettio år sedan precis i dag. Den 6 februari 1981 samlades George Harrison, Ringo Starr och Paul McCartney i samma skivstudio, samtidigt. Det gjorde de för att spela in den så fina "All Those Years Ago" för att hedra minnet av John Lennon.

/cbj

Umeås stoltheter Syket är klara för Storsjöyran i sommar. Det firar vi med att visa en skönt animerad video från 2008 - "Grillstugan".
Dagens Fråga: Ja, det handlar om gruppnamnet. En helt annan grupp hävdade 1981 att "The Lunatics Have Taken Over The Asylum". Vad hette den gruppen?(Hör svaret under denna sköna video med Syket)

Hör svaret här

Pernilla Andersson och sköna "Desperados" var i kväll exakt 103,5 gånger bättre än alla som varit med i Melodifestivalen under de senaste nio åren. Se, lyssna och njut - fast SVT:s jurister har på söndagsmorgonen plockat bort alla klipp med låten från YT-vi återkommer när den finns igen. I stället lägger vi till denna sorgset vackra vintervideo ...
/cbj

Lördagsbläddrar i CD-lådorna och tvärnitar vid amerikanska The Loud Family och deras första album ”Plants And Birds And Rocks And Things” (Alias Records) från 1992.
Indiepoprock gruppen som gitarristen och sångaren Scott Miller bildade efter att han lagt ner paisleypop bandet Game Theory två år tidigare.
”Plants...” är 19 låtar lång och innehåller saker som ”He Do The Police In Different Voices”, ”Self Righteous Boy Reduced To Tears” och ”Some Grand Vision Of Motives And Irony”.
Men fullt så knepigt som de låttitlarna doftar är den inte.
Kompisen Mitch Easter står för produktionen och det musikaliska släktskapet med Easters eget projekt Let's Active är närstående på ett album där Big Star smarta poplåtar blandas med melodisk psychedeliska rockspår.
”Plants...” finns inte på Spotify, men däremot fyra andra av de sju albumen i familjens diskografin.
Så botanisera!
/Björn

The Shins och The Morning Benders är ett par bra bra referenser på Avigdor Zahner-Isenbergs sätt att skriva låtar.
Och som fullt band under namnet Avi Buffalo har den unga Long Beach gruppen, med 20-årige Avigdor som det givna navet, ett behagligt sound med fotfästet i den krispigt elektriska indie folkpopen.
Debutalbumet kom i april 2010 och Avi Buffalo blev både här och där utnämnda till ett av årets bästa nya band.
Skulle du nu som undertecknad gilla Beady Eye så behöver det inte betyda att du inte också kan uppskatta Avi Buffalos lättflyktiga heliumpop.
/Björn

Pulp? Pulp är väl knappast bortglömda. Och inte heller Jarvis Cocker, vars glasögon tog en egen rundtur under Yrans efterfest 2001. Jag tror t o m att hans glasögon knackade på hos Lennarts fotostudio, men eftersom Lennart stod i barkön och pratade med Håkan Hellström, så vände Jarvis glasögon igen. Hur som helst så träffade jag på Jarvis utanför entrén med en ciggarill i näven och då var han glad för glasögon hade hittat tillbaka till hans nästipp igen.

I Popgenigänget har vi minst två Deer Tick-besatta medlemmar. En av dem gick bloggskolan i Who Valley. I väntan på resultat från den får Sture, Erik och övriga njuta av 22 minuter Deer Tick från Barcelona i onsdags...
/cbj

John Spencer Blues Explosion kommer att hjälpa VW under årets Super bowl. De har gjort sin egen version av klassiska "Black Betty" för morgondagens stora evenemang. Sången är en standard som många tror att Leadbelly skrivit - men den är nog äldre än så. Bra reklamfilm och bra låt.
Dagens Fråga: 1977 kom den kanske mest kända versionen av "Black Betty". Vad hette gruppen?( Hör dem under denna sköna reklamvideo)

Hör svaret här

Pearl Harbour & The Explosions

Don't Follow Me, I'm Lost Too (WB) 1980

En omtumlande brygd av rockabilly, new wave och psychobilly som fortfarande känns ruggigt rätt.

Jag är bombsäker på att Popgeniälsklingen Imelda May älskar den här plattan, och skulle hon mot all förmodan inte ha hört den så är hon från och med nu underrättad.

Men hon kanske inte läser popgenibloggen?

Hur som helst så är återseendet med de 13 spåren som att ta med sig May i den ofta efterlängtade tidsmaskinen och sätta henne framför kompande The Explosions. Eller så gör man tvärtom för det skulle sitta lika bra om Pearl gjorde den omvända tidsresan och lånade Mays klockrena backup med maken och gitarristen Darrel Highham i spetsen.

The Explosions var bandet som visste hur man undvek floskler och gick raka spåret på pudelns kärna. Steve New (ex. Rich Kids) och Nigel Dixon (ritade ”Out With The Girls” med Pearl) på gitarrer, pianisten Otis Watkins (pennat bordvältarna ”Do Your Homework” och ”Let's Go Upstairs” med Harbour), basisten Barry Payne och trummisen Nick Simonon (lillebror till Clash-basisten) är ett rakt igenom fantastiskt band och det optimala bollplanket till Pearl i den här outfiten.

Harbours egna ”Alone In The Dark” , ”At The Dentist”, ”You're In Trouble Again”, covern på Ian Durys ”Rough Kids” och ”Cowboys And Indians” knyter ihop säcken på ett förträffligt sätt.

Förresten. Tandläkarlåten är som klippt och skuren i popgeni Tullstens väntrum

Och bara för att ni ska få höra hur löjligt bra det kan låta av något så elementärt och oförvanskat så finns albumet på Spotify Pearl Harbor & The Explosions "Don't Follow Me, I'm Lost Too".

Viktig info om ni väljer att klicka på den länken är att ”Heaven Is Gonna Be Empty” är spår 12 och ”At The Dentist” nummer 13, och inte tvärtom som det står i spellistan

”Don't Follow Me, I'm Lost Too” floppade försäljningsmässigt.

/Björn

 

Grattis - i dag visar vi The Cramps med "Bikini Girls With Machine Guns". The Cramps förekommer alldeles för sällan i våra liv nuförtiden. The Cramps slutade när Lux Interior avled 2009. Då hade bandet funnits i 33 år. Psychobilly-musikens flaggskepp har gjort så mycket odödligt att The Cramps aldrig kommer att försvinna inom överskådlig tid. The Cramps lyfte fram allt bra inom trash, B-filmer, kioskdeckare, zombies, mjukporr á la 1950-tal och vad som nu tänkas kan.
Dagens Fråga: Bikini Girls skapar tankar på den kanske mest kända bikinilåten av alla med sin jättelånga titel. Brian Hyland fick en jättehit - men vad hette låten egentligen?(Hör den under denna Cramps-klassiker)

Se och hör svaret här

Albumaktuella Lykke Li är klar för Storsjöyran 2011 i Östersund. Det blir en av hennes fåtal svenska spelningar denna sommar.

Till Yran kommer också:
- Säkert!
- Daniel Adams-Ray
- Looptroop Rockers
- Tove Styrke
- Ghost
- Fallulah (Dk)
- Adrian Lux
- Albin Gromer
- Bäddat För Trubbel
- Icona Pop
-Syket                                                                     
- Caotico

Japp så ser det ut. Givna Popgenifavoriter som Bäddat för trubbel och den oslagsbara tjejtrion Säkert!, Lykke Li och Tove Styrke är aldrig fel.Och Daniel Adams-Ray har i veckan varit en klart kul redaktör för musiken i P3.
Syket från Umeå har Evelina på Populärkulturbloggen pluggat för länge nu - så det ser vi fram emot. Och förutom detta så är ett gigantiskt spektakel med Cirkus Cirkör med rockband också klart.
Japp, kul start - men ännu inget som lockar massorna att vallfärda till Östersund. Vi väntar på mer, mycket mer...
/cbj

tp

I går kom ett meddelande från Meg och Jack White:
The band has officially ended and will make no further new recordings or perform live. The reason is not due to artistic differences or lack of wanting to continue, nor any health issues as both Meg and Jack are feeling fine and in good health.
It is for a myriad of reasons, but mostly to preserve What is beautiful and special about the band and have it stay that way. Both Meg and Jack hope this decision isn't met with sorrow by their fans but that it is seen as a positive move done out of respect for the art and music that the band has created. It is also done with the utmost respect to those fans who've shared in those creations, with their feelings considered greatly
(Vi minns en legendarisk Popgenikväll när Erik kom med White Stripes nya cd och min son Daniel hade en ljudanläggning som kunde spränga hus.Då spelades den här låten gång på gång och vädigt, väldigt högt. Det har många andra också gjort sedan dess)

/cbj

Återvänder till Bangles ”Walk Like An Egyptian” som Christer skrev om igår.
Den finns ju som ett av spåren på gruppens popkaramell ”Different Light” från 1986.
En annan låt bland de 12 spåren där är ”IF She Knew What She Wants” som också blev en hit för tjejerna.
Amerikanen Jules Shear som skrev ”If She Knew...” har aldrig några hits med sina egna verk, men har en gedigen discografi som innehåller massor av godis som andra artister borde göra sina tolkningar på.
Först som sångare och låtsnickare i gruppen Jules And The Polar Bears som släppte albumen ”Got No Breeding” (1978) och ”Phonetics/Fenetiks” (1979).
Sen under en solokarriär som startade 1983 med ”Watch Dog” och fortsatt med ytterligare tio fullängdare fram till ”More” (2008).
”If She Knew What She Wants” öppnar ”Eternal Return” (1985) och bland många andra patenterat snygga Shear kompositioner finns fantastiska ”Steady”.
Sedan jag köpte den vinylen för 26 år sedan så har jag gått omkring och undrat varför ingen lånat den av Jules.
/Björn

Trashcan Sinatras är ett band som inte alla pratar så mycket om längre. Det är synd. För nu ska de ut på en akustisk turné världen över. Skottarna kan sin sak på många sätt och därför vill vi uppmärksamma dem i dag med en unplugged-spelning från maj 1996 av en låt ursprungligen utgiven samma år på deras album "A Happy Pocket". Alla Trashcan fans kan för övrigt själva önska vilka låtar Trashcans ska spela på kommande turnén.
Dagens Fråga: Frank Sinatras största hit är väl ändå "My Way". Sommaren 1978 fick en ökänd rockartist en topp 7 hit i England med sin version av "My Way". Vad heter artisten?(Se honom göra låten från en klassisk långfilm under denna hyllning till Trashcan Sinatras)

Hör svaret här

The National har i år funnits i hela tolv år sedan de bildades i Ohio. I dag finns de två brödraparen och sångaren i Brooklyn. "High Violet" som släpptes förra året gick upp i topp 3 på försäljningslistan i USA och topp 5 i England och The National fick en Q-Award för bästa album 2010. De är ett riktigt fint band som är värda sina enorma framgångar. Och vilken sångare och låtskrivare han är - Matt Berninger.Hör ovan i "Conversation 16". /cbj

Nummer 15 av Sound Affects var mars/april numret 1992 och kostade 35:- som lösnummer.

Löjligt billigt för 98 sidor initierade, lidelsefull och varierad läsning.

Omslaget var skitsnyggt och pryddes av Toni Halliday sångerska i engelska Curve.

En grupp som året innan var en av de mest omskriva nykomlingar i den brittiska musikpressen och Lars ”Lilla Bommen” Aldman hade rest till London för att träffa Toni.

Kjell Hägglund stannade hemma i Sverige och åkte Opel Ascona med Ola Hermansson och pratade om jakten på den perfekta vågen, evig ungdom, surfpop och om Hermanssons fantastiska popband på ämnet, Sonic Surf City.

Popgenivännen Jan Gradvall synade en gammal intervjukassett och skakade fram sex sidor kuriosa om Television och massor av intressanta talminus från Tom Verlaine.

Terry Ericsson recenserade psykedeliska trancepoparna Boo Radleys ”Everything's Alright Forever” och menade att det albumet var det bästa som hänt sedan Byrds ”Younger Than Yesterday” samtidigt som han avfärdade James ”Seven” med betyget ”inget vidare”.

För övrigt intervjuer med ett Saint Etienne i sin linda, Stina Nordenstam som av Lars Nylin beskrevs som ”landets enda nu existerande kvinnliga poppoet” och Beagle som utnämndes till årets svenska pophopp.

Allt detta formade spellistan Sound Affects No. 15 "Div. Artister" som spretar skönt avigt åt olika håll.

I läsaromröstningen blev Di Leva respektive Lloyd Cole årets svenska och utländska soloartist, Union Carbide Productions och Nirvana fick gruppriserna. Whipped Cream ”... & Other Delights” och Nirvana ”Smells Like Teen Spirit” sågs som årets läckraste LP.

Största hatlåten var Bryan Adams ”Everything I Do (I Do For You)” före Color Me Badd ”I Wanna Sex You Up” och Crystal Waters ”Gypsy Woman”.

Alexander Bard utnämndes till Årets Tönt följd av Tomas Ledin, Åke Källqvist (P3:s radiochef), Carl Bildt och musikjournalisten Kristina Adolfsson.

Sist men inte minst så innehöll den medföljande flexiskivan, Cool As Fuck, Inspiral Carpets ”Paranoid” och Wagon ”Chicka”.

/Björn

All the old paintings on the tombs
They do the sand dance don't you know
If they move too quick (oh whey oh)
They're falling down like a domino

All the bazaar men by the Nile
They got the money on a bet
Gold crocodiles (oh whey oh)
They snap their teeth on your cigarette

Foreign types with the hookah pipes say
Ay oh whey oh, ay oh whey oh
Walk like an Egyptian

[The] Blonde waitresses take their trays
They spin around and they cross the floor
They've got the moves (oh whey oh)
You drop your drink then they bring you more

"Walk Like An Egyptian" - låten var först menad för Toni Basil - om nu någon minns henne. Som tur var tog sig Bangles an låten. Jättehit 1986 - som högst topp 3 i UK men i USA blev låten den första med ett tjejband som spelar helt själva att nå den högsta placeringen på topplistan.
Nedan visar vi The Bangles live från OGWT - Underbart! Den prisbelönta originalvideon har Sonys jurister jobbat hårt med att få bortplockad från YT...

/cbj

Raphael Saadiqs singelsläpp ”Radio” från nya plattan ”Stone rollin” som kommer ut i mars väckte mig nu på morgonen och fick mig på ett sjujävla bra humör. Låten är en av tio nya spår som om ryktet stämmer ska vara av samma stuk som den förra plattan ”The Way I See It” som är Raphaels bästa så långt i solokarriären.


Ett annat skönt spår att börja dagen till är ”Holy Smokes & Gee Whiz” från House of Music från 1996 där Raphael innan solokarriären slog igenom i trion Tony! Toni! Toné! tillsammans med brorsan Dwayne och kusinen Timothy Christian.



B-O

Ja, den här videon till "I Follow Rivers" är en av de mest betittade på världens alla musikbloggar just nu. Den visades först på "Dazed & Confused", bara det. Men intresset i USA och i England verkar ännu större än här hemma i Sverige.
Lykke Li är stor och när vi visade en bonusvideo förra veckan sa vi att 2011 kommer att bli hennes år. Så är det, bara så att ni vet.
Dagens Fråga: Tarik Salehs fina video med Lykke Li är inspelad på Gotland. Vi har tidigare visat Lee Hazlewoods fina "Cowboy In Sweden" som också är inspelad på Gotland. Men i stället frågar vi på en artist från Gotland. 1991 fick han efter flera års slit ett gigantiskt genombrott med låten "Do You Believe In Me" från ett album med liknande titel. Vad heter artisten som föddes den 31 juli 1965 i Visby?( Hör honom under denna mycket fina video)

Se svaret här

Sam Phillips

Cruel Inventions (Virgin/America) 1992

Egentligen heter hon Leslie, men bytte både förnamn och musikstil efter fem album i den kristna fåran på 80-talet. Själv har jag inte hört någon av dem, men har svårt att tänka mig att Sam är bättre där än med det som hon gjort i sitt nya musikaliska liv. ”Cruel Inventions” är album nummer två i en musikalisk resa som hela tiden varit fylld av läckra och lite udda utsmyckningar av låtar som i sin tur rider på en melodiöst stark och småhypnotisk form av drömpop. Sen är det ju det där med Phillips personliga röst.

Hennes lätt nasala stämma sätter extra mycket färg på spår som ”Lying”, ”Go Down” ”Raised On Promises”, ”Standing Still” och ”Tripping Over Gravity”.

Men här finns inte ett svagt spår bland de tio Phillips-pennade och av dåvarande maken T. Bone Burnett arrangerade låtarna.

Burnette som på 2000-talet fått ett totalt erkännade som producenten som sätter guldkant på sina jobb visste redan 1992 hur han ville att det skulle låta. Och Sam var det perfekta bollplanket på flera av sina album.

På gästlistan ses Elvis Costello och Marc Ribot på gitarr och stråk kvartetten arrangerades av Van Dyke Parks.

/Björn

John Barry skapade James Bond i ljud. Frågan är om någon kompositör varit så viktig för slutresultatet för en film? John Barry skapade Bond-musiken i många, många år. I söndags avled han i en hjärtattack. Vi hedrar John Barry med dagens fråga. Samtidigt visar vi videon till "The Living Daylights" hans sista och sjuttonde James Bond-tema som han skapade tillsammans med A-ha 1987.
Dagens Fråga: Vilken som är den bästa Bond-låten kan givetvis diskuteras. Shirley Basseys "Goldfinger" kanske, Paul McCartney & Wings med "Live And Let Die", ja, alternativen är många. Själv är jag ganska svag för "The Man With The Golden Gun" från 1974. Vem sjöng den?( Se trailer med låten och filmen under denna A-ha-upplevelse)

Här kan du höra och se svaret