Popgeni

Tänkte bara upplysa om att älskvärda amerikanska power och janglepoparna The dB´s är aktuella med sitt första album på 12 år.
Och det till råga med den hundraprocentiga originaluppsättning med Peter Holsapple, guitar & keyboards, Chris Stamey, guitar, Gene Holder, bass, och Will Rigby, drums.
Dessutom har kvartetten hjälp av Athens legenden, popsnillet och mästerproducent Mitch Easter som backar upp med gitarr och produktion på albumet “Falling Off The Sky” som finns tillgängligt den 12 juni.
Holsapple, Stamey, Holder och Rigby lirade bara tillsammans på de två första albumen “Stands For Decibel” (1981) och “Repercussion” (1982) och det häpnadsväckande i det sammanhanget är att man aldrig lyckades få ett skivkontrakt med något amerikanskt bolag och därför vände sig till brittiska etiketten Albion som högg direkt.
Att de båda albumen också sålde knapert trots överväldiga recensioner är också en av den sanna popmusikens stora gåtor.
Men nu är de tillbaka med 58-åriga Stamey och två år yngre Holsapple i helt underbart konserverad låtskrivarform.
Som smakprov får ni två av låtar från plattan, Stameys “The Adventures Of Albatross And Doggerrel” och Holsappels “That Time Is Gone” i liveversioner från årets upplaga av SXSW I Austin.
Dessutom med 58-åriga mästaren Mitch Easter gästande på bas.
En recension av "F.O.T.S. från mitt tangentbord kommer under nästa vecka.
/Björn

Duon Eternal Summers från Virginia har blivit med bas och plötsligt är de tre. Men Eternal Summers fortsätter sitt sökande efter den bästa indiepopen. Här mixas indie med ett evigt poputtryck på ett för mig tilltalande sätt. Kanske är det så här Power Pop av årgång 2012 ska låta. Med ena foten i indievärldens bleka postpunk och den andra ute i solen på brunbrända stränder av evig sommarpop. Mmmm, inte så dumt. Låten heter "Millions" och finns ute på Kanine Records...
/cbj
PS- Vi rekommenderar inte att ni försöker er på att utföra det videon visar på egen hand. Det kan vara farligt.../DS
.

The Coronas

“Closer To You”(Lix Records/Border)

PPP

Tredje fullängdaren från den fyra man starka irländska gruppen med rötterna i Dublin släpptes i hemlandet november i fjol och här finns den tillgänglig på fredag.

Sångaren, gitarristen, keyboardisten och chefslåtskrivaren Danny O´Reilly är lika bra på att snickra starka, hjärtevarma singalong ballader och galopperande indiepop med putsad rock'n'roll i sadeln som ganska självklart går att koppla till inspirationskällor som Jeff Buckley, Oasis och Snow Partol.

Men Danny har genetiskt gott om irländsk själ i sitt låtskrivande då hans mamma är den erkända folksångerskan Mary Black.

För det mesta känns det som om Danny, Dave McPhillips, sologitarr, Graham Knox, bas och Conor Egan, trummor fokuserar på att ta striden med Snow Patrol som den “gröna öns” mest populära rockband som får publiken att unisont stämma upp i gigantisk allsång på livespelningarna.

Men när Snow Patrols senaste album "Fallen Empires" stundtals var riktigt blekt så lyckas The Coronas behålla det musikaliska suget rakt igenom de 11 spåren med det irländska anslaget som en tydlig musikalisk bränsle.

Öppningen med Oasis klingande “What You Think You Know” är en bra inspark. Men mest njutbart och singalong nödvändigt i refrängerna är spår som “Mark My Words”, “Dreaming Again”, “Blind Will Lead The Blind” och “My God”

Liknande artister: Snow Patrol, Mumford And Sons, Jeff Buckely, Oasis, The Blizzards.

Björn Bostrand

Efter att ha tillbringat en dag som jämlike i rätten med en av landets mest kända advokater så gick vi ut. Jag gick till tåget i min rock inköpt för 5 GBP på Primark och han satte sig med sina glittrande manchettknappar och drog iväg mot Stockholm i sin Porsche. Då dök den här fina låten upp i skallen.
The Chevin är ett band från min älskade stad Leeds. The Chevin är namnet på en ås i Otley utanför Leeds. Själv tillbringade jag mitt femtonde år i Morley utanför Leeds, åkte Mini, spelade pingis med skinheads, upptäckte Sparks och Guinness och satt på stadsbussarna i Leeds och njöt av att vara svensk när alla sett Ralf Edströms VM-mål på teven.Yorkshire finns där i hjärtat...
The Chevin har kraften, modet och en jäkla bra låt. Må "Drive" bli sommarens soundtrack, och denna skruvade video är inte så tokig...
/cbj

En gång satt jag på gamla After Eight och väntade och väntade. En annan journalist intervjuade samtidigt någon annan, jag tror det var Sticky Bomb som nog var trummis i huvudakten Wilmer X . Men jag skulle intervjua förbandet. Han hade då släppt en enda singel. Han kom, skönt förvirrad, han hade gått vilse och skämdes över det eftersom han gjort lumpen på A 4 i Östersund. Han berättade om hur han brukade sitta i en städskrubb och skriva sina låtar under lumpartiden. Vi hade det trevligt. Sedan på konserten fick han på grund av försening dra ner sitt set med några låtar. Men det jag hann höra övertygade mig....
På sommaren efter var han den stora stjärna på Storsjöyran. Han lockade så mycket folk att konserten fick avbrytas på grund av publiktrycket. På efterfesten sågs vi igen och pratade och drack. Det var väl det som gav oss idén att vi skulle få Lasse Tennander att förstå The Pogues storhet. Jag och Jakob körde igenom den del av Pogues-låtar vi kunde. Lasse log märkligt överseende hela tiden. Sedan såg jag honom på Cirkus Broadway på Gärdet och det var väldigt bra...
Jag talar om Jakob Hellman som nu är tillbaks mer på allvar än de mer taffliga comeback-försök som då och då har gjorts. Här är lite gammalt och lite nytt med en hjälte från förr...
/cbj

Stereogum har listat årets 25 bästa videor hittills. Och självklart vinner M.I.A. med "Bad Girls"...Självklart...Och resten av listan kan ni titta på här.

Två spår på min bilstereobränning “Best Of Nada Surf”.
Det stora problemet blir att begränsa sig och välja de övriga låtarna som ska rymmas inom de 80 minuterna.
I alla fall om man har helt excellenta album som “Let Go” 2002, “The Weight Is A Gift” 2005, “Lucky” 2008, “If I Had A Hi-Fi” 2010 och årets ”The Stars Are Indifferent To Astronomy” 2012 att välja mellan.
/Björn

Irländska rockbandet The Coronas släppte sitt tredje album “Closer To You” redan förra året i hemlandet och klotet runt.
Nästa fredag är det dags för svensk release och granna hitsingeln “Mark My Words” ger en ganska klar bild av deras episka och storstilade melodiösa rock med tydliga rötter i den irländska myllan.
/Björn

Bakom namnet It´s A Bird It´s A Plane döljer sig Adreas Söderlund och Joel Sjöö.
De lämnade sina respektive band Niccokick och They Live By Night för att förverkliga lite av en dröm. Att spela in den musik som låg de själva närmast om hjärtat. Att kunna ta ut svängarna så mycket de själva ville. Enligt eget utsago har deras mål varit att skriva "klassiska evergreens med eviga melodier.
Jag tycker nog att de har lyckats komma en bra bit på väg. Crow Hill är i alla fall en snubblande tung dansant pophistoria som bådar gott inför framtiden.
Lite som om Iggy Pop, Teenage Fanclub och Belle & Sebastian skulle befinna sig mitt i en Svensk midsommar med sill och nubbe ute i skärgården.

/Stefan

Äntligen har underbara amerikanska singer/songwritern Gina Villalobos varit i studion och spelat in ett nytt album med ett gäng begåvade gentlemen.
Vet varken titeln på plattan, när det blir aktuellt med release eller kan visa någon magisk video från godbiten.
Kör därför en fem minuter och 49 sekunder lång promovideo där Gina berättar lite om sitt liv, sin musik och ger smakprov från helt excellenta föregångaren “Days On Their Side” som kom 2009.
Och trippeln innan dess, “Beg For Me” 2002, “Rock 'n' Roll Pony” 2004 och “Miles Away” 2006, är minst lika kassaskåpsäkra köp.
Upptäck!
/Björn

Austin, Texas, rock'n'roll extraordinär.
/Björn

Eller nja... Back och back... Jag har snöat in på 80-tals pop på sistone av någon anledning.
Helt plötsligt verkar det som att The Romantics "Talking in your sleep" är ett mästerverk av rang. Att R.E.Ms "Murmur" är deras bästa platta och att Blacks "Wonderful Life" är den stora balladen, som alla glömde bort.
Orsaken till detta tror jag är gruppen Craft Spells.
Craft Spells är Paul Justin Vallesteros project. Kille som skrev låtar hemma i sovrummet i Stockton, Kalifornien som fick de lokala musikrecensenterna på fall med plattan "Idol Labour" förra året.
Nu har de flyttat hemort till Seattle, men musikaliskt är de på god väg att utvecklas till någonting vackert.
De har precis släppt "Gallery" nu i vår, men den låt jag alltid kommer att återkomma till är "After The Moment" från förra året.  I bland är det svårt att släppa taget... I skrivande stund vet jag inte om jag skrivit om jag har lagt upp den här videon förrut. Men om det är så, får det bli en favorit i repris.
Björn lär ju påpeka det det i så fall... =)


/Stefan

The Corrs på Storsjöyran var en höjdare, båda gångerna. Tänk vad tiden går.Här är en kvart att njuta av./cbj

Nytt från Toni Holgersson. Både på skiva, från den 6 juni, och live lite här och där...Här är två nya låtar...Ingen sjunger som Toni!
/cbj

Marina & The Diamonds, som besökte Yran förra året, har släppt en klassisk popsingel. Med alla igredienser som behövs. Men det som jag tycker är intressant är att de med "Primadonna" sätter huvudet på spiken när de ironiserar över de olika typer av Primadonnor som breder ut sig i medierna, vare sig man vill eller inte. Kanske även med lite självironi. Som artist ska man ju också sälja skivor...

För en vecka sig hade jag en diskussion om olika karrakärer inom media. Som bara finns där. Mitt i ansiktet på oss.
Som reseguider, som fotbollskommentatorer, i debattprogram. De som viker ut sig och försvarar sin kampanj att den är emot ohälsosamt kroppsuppfattning, samtidigt som de söker alla utrymmen som finns för att själva synas...
Ingenstans blir man fri dem eller deras åsikter om allt från barnuppfostran, dieter, barnflickehat, utvik, politik och infrastruktur.
Precis då, dök den här låten upp, och verkligen underströk hela diskussionens kärna.
Jag älskar sådant.
Speciellt när låten har en enkel speldosemelodi som är svårt att få ur skallen.

/Stefan

Garland Jeffreys släpper sitt första album på 13 år i Sverige på fredag.
“Coney Island Winter” är öppningsspåret på “The King Of In Between” som snabbt bevisar att kvalitén är bibehållen.
När “T.K.O.I.B” gavs ut i USA ifjol så var det inte många i vårt land som brydde sig eller ens visste om det.
Men nu finns chansen att återupptäcka den coola 68-åringen från Brooklyn, NY.
Bara för att friska upp minnet på hur bra han var/är så bottnar jag med “Hail, Hail Rock & Roll “ från fantastiska “Don't Call Me Buckwheat” 1992.
/Björn

Igår förlorade Robin Gibb sin långa kamp mot cancern.
Jag gillade verkligen tidiga Bee Gees och spelar fortfarande deras tredje album "1st" med stor behållning och här är två för alltid givna favoriter med Robins känsliga röst i främsta rummet.
Robin Gibb blev 62 år.
/Björn

I dag fyller en stor svensk hjälte 60 år. Magnus Lindberg var med i Landslaget och i Grymlings men det är på egen hand han har gjort sitt allra bästa. Och de solospelningar han gör nuförtiden är ännu bättre och mer gripande än de med stort band. Grattis Magnus! Här kommer ett antal nerslag från din karriär...
/cbj

....När du spelar din boll tittar jag åt ett annat håll... Sveriges ende riktige syntare Henrik de la Cour har i sin nya video satsast på att använda just volleyboll. Riktigt bra. Och domare i videon är volleyboll-legendaren Anders Kristiansson, ett VM-silver, 26 SM-guld..Vi tackar vår vän Fredrik Strage för tipset. Titta på "Grenade" och längta efter Henrics andra soloalbum som kommer i höst...Det sägs att albumet ska heta "Långa bollar på Henric", men det kan väl inte vara sant...

100. Coolio – “Gangsta’s Paradise”
99. Black Grape – “Reverend Black Grape”
98. Paul Weller – “The Changingman”
97. Snoop Doggy Dogg – “Who Am I? (What’s My Name)”
96. New Radicals – “You Get What You Give”
95. Guns N’ Roses – “November Rain”
94. Leftfield – “Open Up”
93. James – “Laid”
92. Dr. Dre – “Nuthin’ But A ‘G’ Thang”
91. Pulp – “Babies”
90. A Tribe Called Quest – “Can I Kick It?”
89. Belle & Sebastian – “The Boy With The Arab Strap”
88. Metallica – “Enter Sandman”
87. Manic Street Preachers – “A Design For Life”
86. Oasis – “Wonder Wall”
85. Sonic Youth – “Sugar Kane”
84. No Doubt – “Don’t Speak”
83. Happy Mondays – “Step On”
82. 2Pac – “California Love”
81. Ride – “Vapour Trail”
80. Beta Band – “Dry The Rain”
79. Deee-Lite – “Groove Is In The Heart”
78. The KLF – “What Time Is Love?”
77. Air – “Sexy Boy”
76. Primal Scream – “Come Together”
75. Hole – “Celebrity Skin”
74. New Order – “Regret”
73. Sinead O’Connor – “Nothing Compares 2 U”
72. Cornershop – “Brimful Of Asha (Fatboy Slim Remix)”
71. Wu-Tang Clan – “Protect Ya Neck”
70. Radiohead – “Creep”
69. Björk – “Hyperballad”
68. The Chemical Brothers – “Hey Boy Hey Girl”
67. Tricky – “Hell Is Round The Corner”
66. Brandy & Monica – “The Boy Is Mine”
65. U2 – “One”
64. Missy Elliott – “The Rain (Supa Dupa Fly)”
63. Spiritualized – “Ladies And Gentlemen We Are Floating In Space”
62. Pearl Jam – “Alive”
61. The Lemonheads – “It’s A Shame About Ray”
60. The Breeders – “Cannonball”
59. Green Day – “Good Riddance (Time Of Your Life)”
58. The Cure – “Friday I’m In Love”
57. Elliott Smith – “Needle In The Hay”
56. Ol’ Dirty Bastard – “Got Your Money”
55. The Fugees – “Ready Or Not”
54. Lauryn Hill – “Doo Wop (That Thing)”
53. Elastica – “Stutter”
52. Nirvana – “Lithium”
51. The Stone Roses – “One Love”
50. Supergrass – “Caught By The Fuzz”
49. R.E.M. – “Losing My Religion”
48. Blur – “For Tomorrow”
47. House Of Pain – “Jump Around”
46. Saint Etienne – “Only Love Can Break Your Heart”
45. TLC – “No Scrubs”
44. The Beastie Boys – “Intergalactic”
43. Blackstreet – “No Diggity”
42. Beck – “Where It’s At”
41. The Charlatans – “The Only One I Know”
40. Super Furry Animals – “If You Don’t Want Me To Destroy You”
39. Boo Radleys – “Lazarus”
38. Julee Cruise – “Falling”
37. Daft Punk – “Around The World”
36. Mazzy Star – “Fade Into You”
35. Nick Cave & Kylie Minogue – “Where The Wild Roses Grow”
34. Portishead – “Glory Box”
33. The Prodigy – “No Good (Start The Dance)”
32. The Smashing Pumpkins – “1979″
31. Massive Attack – “Unfinished Sympathy”
30. Underworld – “Born Slippy”
29. Blur – “Girls And Boys”
28. Foo Fighters – “Everlong”
27. PJ Harvey – “Down By The Water”
26. Warren G – “Regulate”
25. The Verve – “History”
24. Kelis – “Caught Out There”
23. Jeff Buckley – “The Last Goodbye”
22. Nick Cave And The Bad Seeds – “Into My Arms”
21. Oasis – “Live Forever”
20. Green Day – “Basket Case”
19. Ash – “Girl From Mars”
18. Blur – “Song 2″
17. Weezer – “Buddy Holly”
16. Eminem – “My Name Is”
15. Radiohead – “Street Spirit (Fade Out)”
14. Suede – “Animal Nitrate”
13. Primal Scream – “Loaded”
12. Madonna – “Vogue”
11. The Verve – “Bittersweet Symphony”
10. Rage Against The Machine – “Killing In The Name”
09. McAlmont & Butler – “Yes”
08. Daft Punk – “Da Funk”
07. The Beastie Boys – “Sabotage”
06. Oasis – “Supersonic”
05. Manic Street Preachers – “Motorcycle Emptiness”
04. Radiohead – “Paranoid Android”
03. Suede – “Stay Together”
02. Nirvana – “Smells Like Teen Spirit”
01. Pulp – “Common People

Kanada må vara utslaget i hockeyn. Precis som Sverige. Men Kanada levererar ännu musikaliskt. Lyssna på detta vackra stycke från Feist. En skönt avslappad och annorlunda video och en sång om gräshoppor och måsar. Och det är åter folksångsgruppen Mountain Man som hjälper till. De stod ju också bakom Feist när hon spelade i Sverige i våras...

Joey Ramone

“... Ya Know?” (BMG/Border)

PPPP

Ännu en postum utgåva som spelades in i samma veva som solodebuten “Don't Worry About Me”, som släpptes 2002, ett år efter Joeys död.

Den här bygger på ett gäng demoinspelningar som lillebror Mickey Leigh och Ramonesproducenten Ed Stasium färdigställt tillsammans med ett antal musikaliska vänner och likasinnade till den personliga och karismatiska sångaren.

Little Steven, Joan Jett, Holly Beth Vincent, Handsome Dick Manitoba (The Dictators) och medlemmar från amerikanska ess som Cheap Trick, The Smithereens och Patti Smith Group har hjälpt till med hantverket som spänner över ett brett musikaliskt spektra.

Det är långt ifrån bara 1,2,3 … let´s go i äkta Ramones anda för här finns många bevis för Joeys stora kärlek till pop och rock'n'roll överhuvudtaget. De 15 spåren spinner på 60-talspop, punk, lättmetal, 50-tals doowop och stora ljudmattor som doftar Phil Spector.

Och när man vet att Peter Noone i brittiska 60-talspopparna Herman's Hermits var en av hans förebilder som sångare så faller ytterligare några pusselbitar på plats.

Efterkonstruktionen stör inte det minsta och “...Ya Know?” är från öppningsspåret “Rock 'n' Roll Is The Answer” till avslutningen “Life's A Gas” ett varmt nedslag i det klassiska pop och rockskafferiet.

Dessutom tolkade av en stilfull sångare som bara några veckor efter att allt var fäst på tape avled i cancer.

Fotnot: Albumet släpps i Sverige den 25 maj. Som import finns den tillgänglig från och med den 22:a.

Liknande artister: Stiv Bators, Peter Noone, David Johansen, Dee Dee Ramone, Johnny Thunders.

Björn Bostrand

"Sturm und drang" är den starkaste låten på Tomas Andersson Wijs senaste album "Romantiken". Nu har denna suveräna låt med en text att lyssna intensivt på äntligen fått en väl matchande video. detta är riktigt, riktigt bra.
/cbj

I morse avled en av mina tonårs allra största hjältinnor. Donna Summer avled i den cancer som plågat hennes ganska länge.
I min värld var hon en gång störst och när jag började spela skivor på en rad skoldiscon var det alltid minst två och oftast fler Donna Summer-låtar. På något sätt har aldrig Donna fått den uppskattning hon förtjänar - antagligen för att hon siktade så benhårt på dansgolven från början. Hon är en av de största svarta sångerskorna i min lilla värld. Och hon finns alltid med på mina spellistor till fester än i dag.
Tack Donna!Vi börjar med lite champagne och den supersaknade Jacob Dahlin. Sedan ett antal oförglömliga låtar.
/cbj

999

“999” (United Artists/Albion) 1978

Den brittiska punkkvartetten bildades lördagen den 5 december 1976 och i början av maj firade de 35 år med ett gig på The Garage, Islington.

Amazing, skriver de själva på sin hemsida om de 35 åren i punkens tjänst och det är väl bara att erkänna att man inte hade en ANING om att de fortfarande existerade.

Men 1978, och fortfarande, är den självbetitlade debuten en adrenalinkick med sina hårt attackerande låtar och en påträngande och smånonchalanta och påflugna vokal attityd.

Här finns också ett gäng helvassa och klassiska punkstycken med en helt pricksäker mix av punk och new wave rock.

“Chicane Destination”, “Emergenzy”, “I'm Alive” och “Hit Me” berättar det mesta om vad genren egentligen handlade om.

Nick Cash, vocals & guitar, Guy Days, vocals & lead guitar, John Watson, bas, och Pablo Labritain, drums, lirade på debuten, och de tre förstnämnda var också med på 35 årsjubileumet.

Jag kan inte lista ut vilket ackord den bastanta vänsterhanden tar på baksidan av omgångens Hidden Treasure.

Men en sak är säker. Det handlar om ett album med jordnära rock och pop av de finaste slaget och ganska säkert väl förekommande i den över genomsnittet passionerade vinylcollectorn.

/Björn

Svenska Red Doves senaste låter väldigt mycket som amerikansk förpunk från tidigt 1970-tal. Vi gillar särskilt att de kör med tecknade videor. Detta sätter fart på vilken onsdag som helst.1-2-Let´s-Go...

På sitt nya album "Heroes", som släpps just i dag, sjunger Willie Nelson låtar av bland andra Coldplay. Här får vi höra Willie och sönerna Lucas och Micah framföra Pearl Jams "Just Breathe". Willie är 79 år och tycker att hans aska när han dör kan rökas upp av vännerna...

Vår Facebook-vän Chip Taylor tipsade om Austins The Possum Posse. Deras musik och den här skönt absurda jaktvideon passar utmärkt i hop. Mina vänner-plats på skärmen för "The Guy On A Buffalo"!

Har tre favoritlåtar just nu. kanske har det en kombination med den här vårtröttheten som infunnits sig och haft sin kulmen.
Men man söker sig till musik som inte angriper en.
Först har vi Julia Holter. En singer/songwriter från Los Angeles, med en tonvikt på spröda små melodier som letar sig igenom ett ljust och lätt ljudlandskap. Hon för vidare en slags konstnärlig sida av californisk musik som är väldigt långt från surfpunk, skäggsoul och hårdrock. Plattan "Ekstasis" har fått en hel kritikerkår att ställa sig på knä och tillbedja henne innan sängdags.
Man kan förstå varför genom att bara lyssna på "Moni Mon Amie".



Tillbaka till garaget. Deer Tick har vi haft med här tidigare, när de gästade David Letterman förra året. Men vi har inte visat den ocensurerade videon.
Av någon outgrundlig anledning så har jag inte fastnat för gruppen förrän nu. Jag har helt enkelt inte hunnit. Men vilket band. Ta extra skitig rock n roll direkt från garaget och blanda upp den med skimmrande popmusik, så kommer man rätt nära en bra beskrivning av bandet. Låten "Main Street" är samma trumintro som Phil Spector använde till Ronettes "Be My Baby", med en John Lennonsk uppkäftighet, New York Dollspunk och Pete Yorn-melodi. Oumbärligt vårvintern 2012.



Om man inte kan få nog av Lykke Lis melodistarka mörka pop är Tu Fawning ett bra kompliment. Ett band som startades när sångerskan Corrina Repp började dejta gitarristen Joe Haege. Tillsammans gör de drömsk Lykke Li-pop med klara influenser av 1980-talet med World Music-trummor. Man blir smått 80-tals nostalgisk av deras musik. Mysigt värre.



/Stefan

Shannon Stephens är singer-songwritern baserad i Seattle, Washington.
På 90-talet när hon pluggade på college ingick hon i folkgruppen Marzuki, där hon skrev låtarna, och en ung multiinstrumentalist vid namn Sufjan Stevens paketerade dem.
Efter att bandet splittrats gick Mazukis medlemmar sina egna solovägar och Shannon släppte sitt självbetitlade debutalbum 2000.
Men ambtionen att kombinera ett heltidsjobb med en musikerkarriär slutade med att en utmattad Shannon valde att “försvinna” från musikscenen under nio långa år.
2009 gjorde hon comeback med albumet “The Breadwinner”.
Om en vecka kommer “Pull It Together” som är ett snyggt nedslag i rootsmyllan.
“Care Of You” och “Buddy Up The Bully” är två ytterst smakfulla bevis på det.
/Björn

Var 90:e sekund på den här planeten dör en kvinna till följd av graviditet. Christy Turlington Burns har startat organisationen "Every Mother Counts". Just i dag sprids ett fantastiskt album via Starbucks, "Every Mother Counts 2012" med låtar av Bono, Eiddie Vedder, David Bowie, Patti Smith, Coldplay, Lauryn Hill och många fler. Albumet går även att köpa via Starbucks hemsida.
I dag bjuder vi på smärtsamt vackra "Mother" med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros från albumet. Skrivet och regisserat av bandledaren Alex Ebert. Och Mors dag i Sverige är den 27 maj. Ta hand om din mamma och alla andra mammor...

Spain

“The Soul Of Spain” (Glitterhouse/Border)

PPPP

Namnet till trots så handlar det om ett amerikanskt band som bör sorteras in i dream pop, alternativ indie och slowcore.

Och trots att det är elva år sedan navet Josh Haden och hans vänner senast var aktuella med ett album, “I Believe”, så är det svårt att glömma bort dem när deras musik en gång filtrerats genom det känslomässiga systemet.

Haden har aldrig varit stressad. I alla fall inte när det gäller det musikaliska tempot.

När kärleken till Velvet Underground blir uppenbara i elektriskt laddade “Because You Love” och “Miracle Man” så blir det naturligtivs en mindre tempohöjning, men det är bara ett par undantag som bekräftar regeln med Spains musikaliskt dominerande varma och avslappnade profil.

Man hänger gärna med huvudet en aning efter att ha vaggats igenom de sex minuterna och 16 sekunderna som “Hang Your Head Down Low” sträcker ut sig över.

Jag håller anda långa perioder under i ord obeskrivligt vackra “I'm Still Free” och det ljuvligt balanserade gitarrsolot i “I Love You” får ögonblicket att stanna.

Man kan hur enkelt som helst plocka liknande guldkorn från de övriga sex spåren på ett album som kräver sin uppmärksamhet, men samtidigt ger massor tillbaka.

“Det här kommer att bli ett av sommaren 2012 stora album”, skriver Border i pressreleasen.

Men jag kan tyvärr inte låta bli att undra hur ett så här hudnära album ska kunna hitta fram igenom den flåshurtiga och sönderproducerade geggan som dominerar?

Liknande artister: Cowboy Junkies, Velvet Underground, Leonard Cohen, Idaho, Tindersticks.

Björn Bostrand

I dag har världen en sämre rytm...

I juli kommer det en ny EP. "I See A Darkness" är första smakprovet. En evigt grön kärlekssång, kanske hans bästa någonsin, med en oemotståndlig video till. Detta är lördagens bästa sång och vi vill också dansa runt på Glasgows mindre gator...

För att bevisa vår ständigt upprepade tes att alla brittiska band med en norsk medlem är bra så visar vi i dag The Wombats från Conan i går kväll. "Jump Into The Fog" heter låten från deras senaste album. Greit!

Mary J. Blige och Rick Ross ställer soulskåpet där det ska stå...

Hennes framträdande på Yran förra sommaren var en stor besvikelse.
Men jag kan inte låta bli att erkänna att jag är en sucker för Marina omedelbara melodi och popkänsla i lightlandet.
På nya temaalbumet “Electra Heart” finns en del bevis på det, inte minst när de framförs i akustiska versioner som här. Och Marina går alltid före Lana del Ray.
/Björn

Richard Hawley

“Standing At The Sky's Edge ” (Mute /EMI)

PPPP

På album nummer sex tar Sheffields finest mestadels ett bastant kliv bort från crooner uttrycket som han vunnit så många hjärtan med på “Coles Corner”, “Lady's Bridge” och “Truelove's Gutter”.

Här är det psykedelia, space rock, tunga riff och råa och överrumplande gitarsolon som gäller och därmed bjuds man på ytterligare en sida av Hawleys musikaliska konst.

“She Brings The Light” är en magnifik och omtumlande öppning på ett album med nio låtar som förutom Hawleys rika och rogivande baritone stämma mullrar fram på en klassiskt snygg psykedelisk ljudvägg där han aldrig försakat melodierna i den allmänna experimentlustan.

Textmässigt handlar det om den evinnerliga kärleken, förlust och eftertanke om vår dagliga tillvaro, något som han är bättre på än de flesta att ringa in.

Men helt utan crooner-Hawley blir man inte när han bryter av den dominerande elektriska stormen med “Seek It” och “Don't Stare At The Sun”.

“S.A.T.S.E.” är ett album som garaneterat växer bara man ger den tid.

Själv kan jag inte låta bli att få både Longpigs-vibbar och börja tumma på mina Monster Magnet plattor igen.

Liknande artister: The Longpigs, Soundtrack Of Our Lives, Monster Magnet, Tindersticks, Paul Weller.

Björn Bostrand

Foto: Popstad Lund

I söndags hade vi vårt Vandringsquiz innan den i dag redan smått legendariska spelningen på Clarion Hotel Grand med Björn Gidlund och Stiko Per Larsson. Många deltog. Och vinnare blev Johan Gidliund med 13 rätt. Sedan kom ett stort gäng med nio rätt. Tio frågor i Popgenikategorier och fem i anslutning till Lennart Jonassons porträtt.Testa själv:

Fråga 1:

70-tal: Vad hette Paul och Linda McCartneys grupp?

1.       Haircut 100

 X. The Wings

 2. Freebird

  

 Fråga 2

70-tal: Förnamnen på de tre bröderna Gibb i gruppen Bee Gees?

1.       Barry, Robin, Maurice

      X. Barry, Robin, Andy

      2. Barry, Maurice, Johnny

 

Fråga 3         

60-tal: Vilken låt finns på baksidan av Sven Ingvars singel ”Fröken Fräken”?

1.       Ett Litet Rött Paket

      X. Min Gitarr

      2. Jag Ringer På Fredag

         

 

 Fråga 4

60-tal: Vem sjunger på Beatles låtar ”Boys”, ”Yellow Submarine” och ”With A Little Help From My Friends”?

1.       George

X. John

2. Ringo

          

Fråga 5 

Disco & Soul: Vilket djur finns på mittuppslaget av Michael Jacksons album ”Thriller”?

1.       En Leopardunge

X. En Panterunge

2. En Lejonunge

   

 

Fråga 6 

Disco & Soul: Vilken Aretha Franklin låt utnämndes av tidningen ”Ebony” till de svartas nationalsång?

1.       I Say A Little Prayer

X. Chain Of Fools

2. Respect

   

 

Fråga 7 

Rock & Pop: 1984 släppte Ulf Lundell singeln ”Sanna (Nyårsafton Åre 1983)”. Vem gjorde originalet?

1. Bob Dylan

X. Bruce Springsteen

2. Van Morrison

                     

 Fråga 8

Rock & Pop: Vilken grupps första hitsingel kom 1968 och heter ”Pictures Of Matchstick Men”?

 1.Smokie

X. Status Quo

2. Lynyrd Skynyrd

  

Fråga 9 

80-tal: Vilken grupp döpte sitt andra album till ”Scoundrel Days”?
1. A-ha

X. Doctor Hook

2. Hall & Oates

   

Fråga 10 

80-tal: Tina Turner, Andrew Ridgeley (Wham) och Michael Jackson plastikopererade alla tre samma kroppsdel. Vilken?

1. Läpparna

X. Öronen

2. Näsan

Fråga 11

Stakka Bo, Johan Renck, fick ett jättegenombrott med plattan Supermarket som släpptes på senhösten 1993. Plattan innehåller bland annat låten Here we go där Renck tog hjälp av en sångerska. Vad heter hon?

 1. Rebecka Törnqvist

X. Nana Hedin

2. Sara Isaksson

 Fråga 12

Louise Hoffsten spelade 1993 in Kära du med kärleksvisor, svenska folkvisor och skillingtryck från 1700-talet och 1800-talet. Vilka medmusiker finns med på plattan?

1. Gitarristen Lasse Englund och Esbjörn Svensson Trio

X. Peter Svensson (Cardigans) och Niklas Frisk (Atomic Swing)

2. Rolf Wikström, Bosse Skoglund och Lars Eriksson

 Fråga 13

 Dregen och Nicke Borg i Backyard Babies är ett av popgenis hovfotograf Lennart Jonasson bästa foton. Innan man slog igenom under namnet B.B hade gruppen existerat under två andra namn. Vilka?

1. Kick Ass Rock och Darling Buds

X. Tyrant och Dead Silent

2. Tractor och Silicon Stripes

 

Fråga 14

 När Motörhead drog igång sin spelning på Storsjöyran var det med ett bassound som fick åskådarnas njurar att vibrera och varenda mås och kråka sveptes bort till Brunfloviken. Vad heter bandets mest kända låt?

 1. Ace of spades

X. Slade of aces

2. Slaves and heroes

 Fråga 15

 Östersundstjejen Jennie Löfgrens låtskrivarkarriär startade enligt egen utsago då hon hörde låten Get up again. Vem är det som sjunger denna låt?

 1. Patti Smith

X. Mauro Scocco

2. Madonna

     

 

Den 15 april 2001 drog Joey Ramone sitt sista andetag.
Vad knappt någon känt till sedan dess är att Joey bara ett par veckor innan sin död hann fullborda ytterligare ett nytt soloalbum som med sin release den 22 maj blir uppföljaren till debuten “Don´t Worry About Me” som släpptes exakt ett år efter hans död.
Med på “...Ya Know?” finns finaste sortens punk & rock 'n' roll adel i form av Joan Jett, Lenny Kaye, Handsome Dick Manitoba (The Dictators), medlemmar från Cheap Trick, Holly Beth Vincent och Little Steven.
Den sistnämnda har också skrivit texten I CD-bookleten.
Ed Stasium, producenten bakom Ramones klassiker som “Leave Home”, “Rocket To Russia” och “Road To Ruin” har delvis producerat plattan.
Popgeni har fått förmånen att förhandslyssna och konstaterar med förvåning hur någon som ligger på sitt yttersta kan låta så full av liv och skriva så läckra låtar.
“... Ya Know” är ett utmärkt dokument över Joyes stora kärek till rock 'n' roll och popmusik i skiftande musikaliska skepnader.
/Björn

För drygt ett år sedan var vi med och hjälpte till att ordna vår första konsert. Otis Gibbs kom med tåget från Umeå och frälste de som lyckades ta sig till Studioscenen den där aprilkvällen.
Nu har Otis Gibbs kommit med sitt nya album "Harder Than Hammered Hell". Och från albumet kommer denna sköna rockare - passar utmärkt i min Dodge...
/cbj

Tre utsökta kapitel med country och rootsamericana från en trio ärrade gentlemän med stundtals veckade pannor.

Men här finns också den stora glädjen till livet och stilfull lyrik.

Så även om låtmaterialet med jämna mellanrum går i livets molltakt så handlar det om musik att hämta kraft ur.

“At the door sat Tom Waits, in a pork pie hat and and silver skates, jugglin' three collection plates Jesus Christ. Townes Van Zandt standing at the bar, skinnin´a Hollywood movie star, can´t remember where he parked his car, or to whom he lost his keys”, sjunger Clark på titelspåret “Cold Dog Soup” (Sugar Hill) 1999 och får liksom tiden att stanna med sin färgstarka akustiska framtoning.

Greg Trooper är en liten doldis som på Straight Down ( Eminent Records) 2001 har järnkoll på outlawcountry typ den som Steve Earle och Bottle Rockets föredrar. Och “Nothin´But You” är ett underbart anthem till någon man älskar.

Greg Brown är ytterligare en stor berättar och tolkare i genren som släppt hur många utmärkta album som helst inder sin långa karriär.

“Covenant” (Red House) 2000 är med Gregs helgenuina rootsfeeling och det J.J. Cale besläktade gunget ett lysande bevis på hur mycket de allra flesta gått miste om genom åren.

/Björn

Paul Buchanan gör det alltid vackrare och mer gripande än någon annan. Det gör han solo och det gjorde han i Blue Nile. Glasgow är bäst....

På spelningen i Newark i onsdags inledde Bruce extranumren med "The Weight"....

I dagens DI Weekend skriver Jan Gradvall om denna fantastiska dokumentär "Marley" som svenska biografer inte kommer att visa. Tvärkorkat!!! I Sverige blir det dvd-premiär i augusti.
Själv upptäckte jag Bob Marley 1974 och min stoltaste skiva var länge cigarretttändaromslaget till en tidig Bob Marley-skiva. Här har vi trailer och lite intervjuer om Kevin MacDonalds-film.
Titta och njut. En av världens största musiker som älskades väldigt mycket här i Sverige...
/cbj

Nektar

“Down To Earth” (United Artists) 1974

Ännu en 74:a.

Samma årgång som 64:an Be Bop Deluxe “Axe Victim” och dessutom nära samma musikaliska tidsanda.

Mitt förhållande till den psychedelisk progrock vågen på 70-talet var ganska svalt och det är något man ångrar idag när priserna på gammal svårlyssnad vinylprog betingar fyrsiffriga belopp på nätauktionerna.

Jag vet inte vad de som säger att “D.T.E.” varken är Nektars sämsta eller bästa album menar? Men personligen är det min favorit jämfört med “Recycled” från 1976 och “Magic Is The Child” 1977 som också häckar på mina vinylhyllor.

Och visst bjussade de fyra britterna, Allan Freeman, keyboards & vocals, Roye Albrighton, guitar & vocals, Derek Moore, bass, mellotron, vocals, och Ron Howden, drums, som träffades 1968 i Hamburg på klassiska Star Club på något mer än bara en massa flum och trötta och utdragna solon på respektive i.

Jag har alltid och kommer alltid att prisa vikten av melodier, och det oavsett vilken genren man härjar inom.

Och Nektar vårdade melodierna på “D.T.E.”

Cirkustemat är läckert och de nio spåren bildar en snygg helhet med eleganta övergångar och en genomlyssning i tidiga maj 2012 gör att jag faktiskt känner vibrationerna från 38 år bakåt I tiden.

H.T känns som “a total mindbender” och jag kan bara inte låta bli att undra om det är någon därute som liksom jag sitter inne med den här amerikanska softrockarens andra fullängdare från 1980?

Han slog aldrig igenom själv på riktigt, men fick en hel del cred och uppskattning som låtskrivare åt andra artister när de som mest behövde det.

/Björn

En månad kvar till Neil Young och Crazy Horse släpper sitt album "Americana" med en lång rad av evigt gröna amerikanska sånger. Nu finns den sköna videon till "Oh Susannah".

I juni släpper Bobby Womack sitt första nya album på hela 18 år. Producerar gör av alla människor Damon Albarn.Han lyckas utmärkt. Så ska vi döma av den nu släppta titellåten "The Bravest Man In The Universe" så kan det bara bli precis hur bra som helst...

Den 21 april var det Record Store Day världen över. Då passade Lykke Li på att bjuda på något helt nytt. Håll till godo...

Har puffat för henne tidigare.
Men när Catcall, aka Catherine Kelleher, nu släpper sitt debutalbum “The Warmest Place” på fredag så är det absolut läge för a reminder.
“Satellites” och “The World Is Ours” är i mina öron två oemotståndliga poppärlor och det finns mer godis på en varierad och spännande fullängdaren som innehåller elva eget pennade låtar och en cover på brittiska The Passions one-hit wonder I'm In Love With A German Film Star”.
Bland influenser och passioner nämner australiensiskan Roxy Music, The Go-Go´s och Patti Smith.
/Björn

Waco Brothers & Paul Burch

“Great Chicago Fire” (Bloodshot/Border)

PPPP

“G.C.F. är ett uppsluppet samarbete mellan “stallkompisarna” på härliga etiketten Bloodshot som under några decenium levererat finaste sortens outlawcountry.

Waco Brothers och sångaren, musikerna och producenten Paul Burch, som har hängt i Nashville sedan tidigt 90-tal och rullat runt på en solokarriär, har skrivit tio av de 11 låtarna tillsammans och också producerat albumet.

Waco Brothers album karriär sträcker sig tillbaks till 1995 och sedan dess har man pytsat ut åtta fullängdare som alltid varit jordnära hopkok av punk, country och rock'n'roll i varierat tempo.

Inte alltid hundraprocentigt perfekt produktionsmässigt, men oftast med ett stort hjärta när det gäller leveransen.

Så blir det naturligtvis också när man samarbetar med Burch.

Men det är de oslipade kanterna som är en stor del av det läckra i helheten och i sann W.B. anda struttar “G.C.F.” fram på väl nedtrampade och skönt småvingliga boots.

Live är de enligt uppgift en upplevelse och det känns alltid befriande att möta den här typen av musikaliskt kött och blod när mallade och flåshurtiga testosteronproduktioner dominerar ljudvågorna.

Liknande artister: The Mekons, The Bottle Rockets, Texas Tornados, Alejandro Escovedo, Slobberbone.

Björn Bostrand