Lowe har fortfarande allt som behövs

 
Själv har 70-åriga Nick Lowe sagt att han pensionerat sig från musiken.
Så man får väl i viss mån tacka hans nya fräcka kompband surfrockarna Los Straitjackets för de tre egna nya låtarna och covern av Phil Spector's "Raincoat In The River" förevigades på vinyl 12:an "Love Starvation/Trombone" (YepRoc/Border).
 
Återstår att se om det blir någon fortsättning på en makalös karriär, för Nick The Knife har
fortfarande all den kvalité och känsla som behövs för att forma musikmagi.
/Björn

Ryktena om vår död...

 
Tredje maj 2019 är lite som lilla jualfton.
I alla fall om man aldrig slutat lyssna på amerikanska punkrock, grunge fyran L7 från Los Angeles.
Dessa båda videor är upplyftande smakprov på att Donita Sparks, Suzi Garder, Jennifer Finch och Demetra "Dee" Plakas fortfarande "har det" som gjorde "Bricks Are Heavy" och ytterligare några fullängdare till sådan ess på ämnet under 90-talet.
 
Eller som ett amerikanska fans skrev när han kollade in dessa båda ess från nya albumet "Scatter The Rats" (Blackheart Records), "These women weren't dead they were just pretending!", för att nu anspela på "Pretend We're Dead" som är en av låtarna på "B.A.H." från 1992.
Tro mig.
Det är aldrig för sent att upptäcka L7!
 
/ Björn
 
 

Rolling Blackouts C.F. lockar med ny singel

 
Ny singel från suveräna Melbourne femman Rolling Blackouts Coastal Fever, i form av singeln "In The Capital" (Sup Pop) som släpptes 26/4 med b-sidan "Read My Mind".
R.B.C.F.´s strålande debutalbum "Hope Downs" knockade musikälskare runt vårt klot när den kom i juni 2018 och fanns med på de flesta musikmagasinens årsbästalista.
Förhoppningsvis så är "I.T.C." en förvarning på ett nytt album inom en snar framtid.
/Björn
 
 
 

Down Under världsklass

 
Boogie kan vara ett missbrukat begrepp när det handlar om rock'n'roll.
Men aldrig när fyra veteranerna i Aussie baserade kvartetten Datura4 är inblandade.
Den oantastliga kombinationen av lika delar psykedelia, rockfärgad blues, klassisk hårdrock
och stadiga melodier körda genom en stabil uppsättning förstärkare sitter perfekt.
 
Datura4 innehåller nämligen ett gäng veteraner från den Australiensiska rockscenen när den på slutet av 70 och början på 80-talet var som allra vassast.
Gitarristen och leadsångaren Dom Mariani bildade excellenta garagerock och powerpop esset
The Stems och fortsatte senare sin oantastliga mission i DM3.
Gitarristen Greg Hitchcock var medlem i en lysande rockdubbel som You Am I & The New Christs, trummisen Warren Hall fanns i The Drones basisten Stu Loasby stärkte rytmsektionen i DM3 och Ripppled Soul.
Debutalbumet "Demon Blues" släpptes på  Alive Naturalsound Records i july 2015 och ett år senare kom ytterligare ett kraftfullt melodiskt bevis på deras snille i form av "Hairy Moutain". 
 
Album nummer tre, "Blessed Is The Boogie" (Alive Naturalsound Records/Border), släpptes för några veckor sedan och gör hur givet som helst kvalitetsmässigt sällskap med sina båda föregångare.
Trots att Hitchcock valde att lämna bandet inför inför inspelningarna av "B.I.T.B." och Bob Patient på keyboards klev in i stället så är det tidlöst pulserande beatet och de strålande melodierna lika hypnotiserande.
/Björn
 

Pop goes the brain

 
Circa Waves formades våren 2013 i Liverpool av gitarristen, låtskrivaren och sångaren Kieran Shudall.
Tillsammans med sina tre bandkompisar har Shudall släppt två hyllade fullängdare där musikmedia inte helt fel jämfört bandet med brittiska grupper som Strokes, Artic Monkeys & Vaccines.
 
Men på album nummer tre "What´s It Like Over There?" (Prolifica/Border) visar Shudall och 
vänner att det på ett elegant och pricksäkert sätt även ärvt och lärt sig vårda generna från 60-talets på ett ypperligt sätt.
Beat generation med kärlek och fingertoppskänsla.
Pop goes the brain!
/Björn 
 
 

Ess nummer tio från Son Volt

 
Jay Farrar, det jordnära snillet med det stora & varmt pulserande musikhjärtat släpper studioalbum nummer 10 tillsammans med sina följsamma och klockrent eleganta medmusiker.
Son Volt "Union"(Transmit/Thirty Tigers/Border) visar Farrar ännu en gång att han har allt som krävs av som låtskrivare, sångare och gitarrist när det gäller americana med grandios
indie touch.
Release 29 mars.
/Björn
 
 
 

Exklusivt med Townes

 
 Townes Van Zandt "Sky Blue" (Fat Possum/Border) innehåller 11 sparsamt inspelade
 och tidigare aldrig släppta hemmademos som Van Zandt gjorde redan som 29-åring.
 Naturligtvis har det varit mycket buzz kring det här albumet som släpptes den 7:e mars
 som skulle ha varit hans 75-års dag.
 
Samtidigt är "S.B." ytterligare en tråkig påminnelse om att långvarigt alkohol & drogmissbruk,
som gjorde att han avled i hjärtarytmi bara 53-år gammal, ännu en gång berövade         mänskligheten på en stor låtskatt.
/Björn

 

 

30 år unga babies

Omöjligt att inte gilla den här till synes ostoppbara rock´n´roll kvartetten som under 2019 kommer
att fira 30 år tillsammans.
Igår släppte Backyard Babies nya albumet "Sliver & Gold" (Century Media/ SME) och samma
kväll rullade de i Tyskland igång en turné och ett firande som kommer att pågå under större delen
av året.
Turnépremiär i München och sen följer ytterligare 46 gig runt om i Europa, Sverige & Finland innan
man går i mål på Gröna Lund 24 maj.
Sen rullar det väl vidare mot 2020.
 
Albumet är ett kraftfullt bevis på att Dregen, Nicke Borg, Peder Carlsson & Johan Blomquist fortfarande med klass & stil klarar av att variera på det breda rock´n´roll temat utan att det känns
det minsta urvattnat.
/Björn
 
 
 
 
 

Fortfarande en av de stora

 
Äntligen nytt med Robert Forster.
Fyra år sedan senaste soloalbumet "Songs To Play" med ex. The Go-Betweens mannen och på
"Inferno" (Tapete Records/Border), som är den sjunde utgåvan i eget namn, så är hans varma
& musikaliskt innerliga profil lika vacker och rörande som någonsin.
Albumet är smyckat med nio strålande exempel på 62-åringens aldrig sviktande låtskrivarsnille
och sångrösten är fortsatt personligt cool.
 
Själv kan inte låta bli att sluta fundera över hur mycket mer magi som Robert hade kunnat skapa tillsammans med sanslöst fina & kära Go-Betweens sidekicken Grant McLennan om inte den plötsliga hjärtinfarkten tagit McLennan's liv tidigt i maj 2006.
Men naturligtivs är jag lycklig över att ännu en gång omfamnas av Forster's starkt personliga
musikaliska genialitet. 
I bandet finns gamla vänner som Scot Bromley och Karin Baumler, och färskingar som Tinderstick's, 
Earl Havin och Kante's, Michael Muhlhaus.
/Björn
   
 

Klassig passion & personlighet

 
Tre år har passerat sedan senaste fullängdaren "Moments".
Så det är absolut dags att detta utsökt eleganta retroband fyller ett nytt album med sitt tidlösa och
ständigt fräscha sound.
"Diggin' The Scene" (Psykbunkern/Border) är album nummer sex där Thomas Pareigis (sång), Hannu Kiviaho (gitarr), Jan Lissnils (pedal steel), Thomas Schuldt (bas) och Marcus Källström (trummor) blandar och ger oss tio nya låtar där romantik & en säregen coolness formas till en ljudbild
som genomsyras av klassig passion & personlighet.
Och läckrare och stilfullare vokalister än Pareigis får man leta efter.
 
Inspelat i Park Studios i Stockholm, producerat av Stefan Boman (kent, The Hellacopters mfl.).
Gäster på plattan är Arbogas tangodrottning Heidi Kaarto, två av Finlands främsta musiker,  sologitarristen Esa Pulliainen (Agents) och swamp-boogie gitarristen Jo’ Buddy, The Boppers
legenden Matte Lagerwall och låtskrivaren, musikern och producenten Peter Kvint.
/Björn
 

McPherson och vänner får granen att barra på direkten

 
Den enda julskiva som du behöver 2018 är JD McPherson "Socks" (New West Records/Border).
Tillsammans med sina excellenta bandmedlemmar, legendariske basisten Jimmy Sutton, Rayner Jacob
Jacildo, keyboards, trummisen Jason Smay och Doug Corcoran på saxophon & gitarr så kopplar JD
ett oemotståndligt nytt grepp på julmusiken som får allt annat på ämnet att dofta unket.
Helt enkelt galet läcker old school rock'n'roll och R&B.
/Björn
 

Två favoritsläpp

Amerikanska dubbeln The Jayhawks & Israel Nash har nyligen lossat varsitt nytt album.
The Jayhawks "Back Roads and Abandoned Hotels" (Legazy/Sony) är fylld med låtar som
Gary Louris huvudsakligen skrivit åt andra artister.
Men sluresultatet blir lika melodiskt lockande som någonsin tidigare när Louris och hans kamrater
lägger sitt sedvanligt grandiosa musikaliska pussel.


 
 
Israel Nash "Lifted" (Loose/Border) är inspelad i hans egenhändigt byggda studio i hemmet i
Dripping Springs,Texas.
Israel beskriver studion som en fristad där han kunde färga de tio låtarna och två
korta introna på albumet med en modern hippie-spiritual känsla och en tydlig känsla av peace, love
and happiness långt borta från frustrerande känslor inför det politiska läget i hemlandet.
 
Kompad av sitt trogna band, arrangemang av Jesse Chandler (Mercury Rev, Midlake), blåssektion
av medlemmar från Austin-baserade Grupo Fantasma, stråkar av Kelsey Wilson & Sadie Wolf från
indiepop bandet Wild Child har Popgenivännen Israel tillsammans med medproducenten och teknikern
Ted Young (Kurt Vile, Rolling Stones) format ett album som med värme siktar och träffar mitt i hjärtat om 
man själv vill.
/Björn 
 
 
 
 
 

Naturliga och jordnära Gripka

 
Nytt material med Popgenifavoriten och vännen Israel Nash Gripka släpps den 27:e denna månad.
Texas och genre överskridande rock spetsad med Americana och nutidshippiekänsla blandas till ett 
sound som vi känner igen från hans tidigare album.
"Lifted" (Loose Music/Border) kan absolut ses som ett upprop till de som rusar runt i ekorrhjulet utan
grepp om varken vardag eller sig själv.
Lager av stråkar och blås bildar en sorts "wall of sound" som kryddas med Gripka och bandets starkt
personliga elektriska och akustiska driv.
Och som grädde på moset, Israel´s naturligt varma röst.
Love & peace man!
/Björn
 

Förhoppningsvis bara en föråkare

Första musikaliska livstecknet på fem år från "Nick The Knife", eller "Jesus Of Cool" om ni hellre
så önskar. 
Men att Nick Lowe fortfarande är trogen sin "pure pop for now people" är de fyra spåren på EP'n
"Tokyo Bay/Crying Inside" (YepRoc/Border) ett klockrent kvitto på.
Och visst känner man igen popsnillet och den där alldeles speciella egna musikaliska glimten som
varit den röda tråden och genomsyrat 69-åriga Lowe´s hela diskografi.
Titelspåret och "Crying Inside" är två nya Nick-orignal som med sitt granna grundsväng absolut skulle
kunnat vara något hangjort med Rockpile på deras andra album, om det nu hade blivit något.

De övriga två låtarna är läckra tolkningar av Bee Gees "Heartbreaker" och Cliff Richard's Travellin' Light"
och på samtliga fyra spår har han skivbolagkompisarna Los Straitjackets som kompband.
Förhoppningsvis så är "Tokyo Bay/Crying Inside" en föråkare till ett fullängdsalbum som landar 
inom kort.
Please!
/Björn


Man blir varm inombords

 
 
Joseph Arthur & Peter Buck (ex. R.E.M.) har ett rykande färskt album ihop.
De elva spåren på "Arthur Buck" (New West/Border) plockade duon ihop när de jammade hemma
i Buck´s hem i Mexico och hela skatten spelades in under några dagar 2017.
Att vara vän med Peter Buck och musiker brukar innebära kreativitet och ganska givet musikaliskt 
samarbete om tycke uppstår,
Det är artister som Robyn Hitchcock, Mark Eitzel, Kevn Kinney, Alejandro Escovedo och Corin Tucker
tidigare bevis på.
Här föll alla pusslebitar uppenbarligen på plats omgående. 
 
Bådas snille som artister är kvalitetssäkrat sedan långt tillbaka och går här som en röd tråd genom
låtlistan där Joseph spelar huvudrollen när det gäller sången och texterna och Peter är boss för det
magnifika musikaliska flowet.
Men egentligen är det ett 50/50 spontant samarbete mellan Arhur's passionerade sång och text och
Buck´s underbart melodiösa snille.
Två starka och personliga huvudroller i samma musikaliska konstverk med snygga penseldrag av pop,
psykedelia och soul.
Man blir varm inombords.
/Björn

 
 

På riktigt

 

Den har funnits ute i ett antal dagar nu och samarbetet mellan Dave Alvin & Jimmie Dale Gilmore
på "Downey To Lubbock" (Yep Roc/Border) har hyllats unisont i musikpressen som bryr sig. 

Albumtiteln anspelar på bådas respektive hemstäder i södra Kalifornien och västra Texas och
de 12 låtarna är hyllningar till gemensamma förebilder, vänner som försvunnit alldeles för tidigt
och ett livslångt musikaliska liv på turné med gig på otaliga scener.
Det är rakt igenom äkta rootsmusik helt befriad från polerad yta, tomma poser och fakekänsla.
/Björn   

 


Oumbärliga Courtney

 
18:e maj släpper australiensiskan Courtney Barnette  sin tredje fullängdare "Tell Me How You
Really Feel".
Ett album som med de tre smakproven som ni kan lyssna på här tydligt berättar att hon tagit
ytterligare några grandiosa steg i sitt ytterst eleganta personliga tänk som låtskrivare, musiker
och artist.
Dundergiven på 2018 årsbästalistan och en investering för vilken skivsamling som helst.
/Björn
 

 
 
 

Ingen dussinvara


"Bättre än Beatles", var det någon fantast som skrev inför släppet av de kanadensiska powerpop
ikonernas 12:e  album.
Vet inte det riktigt?
Men kanadensiska och Toronto baserade Sloan, skuggar absolut sina förebilder  när det gäller
den fantastiska konsten att bygga tidlös klassig popmusik på albumet som naturligtvis har titeln
"12" (Yep Roc/Border).
Att bandet är inne på sitt 27:e år med alla originalmedlemmarna intakta är inget annat än makalöst, 
inte minst för det hörbara faktumet att "gubbsen" fortfarande vårdar ett sound som klingar så fräscht,
innovativt och passionerat.
Plattan innehåller naturligtvis 12 låtar där de fyra medlemmarna har skrivit tre vardera.
/Björn
 
 

Kippar efter andan

 
Multibegåvade Simone Felice har nyligen lossat nya albumet "The Projector" (New York Pro/Border).
De tio urstarka låtarna får mig att ta den musikaliska tidsmaskinen tillbaka till Studioscenen, Storsjöteatern
den 15:e november 2012 då Felice tillsammans med sidekicken Matt Green bjöd på en oförglömlig
Popgenikonsert.
Det är något alldeles speciellt med den där sorgen i hans varmt vibrerande sångröst som rakt
igenom albumet med oantastlig känsla och styrka ramar in det musikaliska flowet.
I titelspåret, "The Fawn", "Your Hands", "Same On Any Corner" och "To Be You, To Be Me" är det
så övertygande att jag bitvis kippar efter andan.
/Björn
 

Aldrig för sent att upptäcka Mary Chapin

 
 
Jag har under de senaste tre årtiondena ofta lyssnat på Mary Chapin Carpenter och alltid blivit
varm inombords av rösten, hennes stora melodiösa gåva och konsten att kunna skriva fantastiska låtar.
 
På sitt rykande färska album "Sometimes Just The Sky" (Thirty Tiger/Border) firar hon sin 30-åriga
karriär genom att göra nya versioner av flera av sina mest hyllade kompositioner.
Således en lysande möjlighet för novisen att upptäcka en stor skatt.Titelspåret är däremot en helt
ny Mary Chapin Carpenter darling.
Kolla också in den grandiosa million dollar kören på  "He Thinks He'll Keep Her"!
/Björn
 

RSS 2.0