I mitten av 1980-talet var vi några goda vänner som lirade spelet Popgeni för första gången. Vårt gäng har växt ut och inkluderar idag cirka ett dussin poplovers som har genomlevt flowerpower, progg, punk och grunge. Sedan 2011 är vi en Ideell förening, IF Popgeni.
Bloggen handlar om god musik som världen måste få veta mer om. Popgenis betygssystem:PPPPP-världsklass.PPPP-mycket bra.PPP-bra.PP-Nja.P-underkänd. På Facebook heter vi Ideella Föreningen Popgeni. Mail:popgeni@live.se
Glasgow´s finest
Ytterligare ett oemotståndligt bevis på att Glasgow´s finest efterlängtade comeback kommer ett bli något alldeles extra och helt klart i klass med den redan tidlöst grandiosa diskografin.
14 maj släpper originalduon, Justin Currie och Ian Harvie, tillsammans med övriga medlemmar nya albumet "Fatal Mistakes".
Maestro John Hiatt & instrumentessen i Jerry Douglas Band har slagit ihop sina grandiosa musikaliska påsar och tillsammans spelat in albumet "Leftover Feelings" (New West Records). Hiatt's"All the Lilacs in Ohio" är första sprudlande smakprovet från albumet som ska finnas tillgängligt för Hiatt-fantaster och alla andra spekulanter med god smak 21/5.
Fullängdaren spelades in i Nashville’s RCA Studio B, samma byggnad som Elvis Presley,The Everly Brothers, Dolly Parton och många andra ess format sina låtar & album.
"Leftover Feelings" är det första musikaliska livstecknet från Hiatt sedan 2018 års "The Eclipse Sessions", som i sin tur var uppföljaren till "Terms Of My Surrender" från 2014.
Följande 11 låtar hörs på "Leftover Feelings":
“Long Black Electric Cadillac”, “Mississippi Phone Booth”. “The Music Is Hot”, “All the Lilacs In Ohio”, “I’m In Asheville”, “Light Of The Burning Sun”, “Little Goodnight”, “Buddy Boy”, “Changes In My Mind”, “Keen Rambler” och “Sweet Dream”.
Kanske lite i tidigaste laget? Men jag kan inte vänta för mitt hjärta bultar extra varmt för skottarna Del Amitri som bildades i Glasgow 1983, hann släppa fem excellenta album innan de splittrades 2002, för att överraskande göra en omstart 2018.
Sista april lossar de sitt sjätte studioalbum "Fatal Mistakes" (PGM) med originalsättningen där låtskrivarna, sångarna & gitarristerna Justin Currie och Ian Harvie är duon i huvudrollerna.
"Close Your Eyes & Think Of England" är ett strålande exempel på Currie & Harvie's fingertoppskänsla när det gäller att snickra och bygga låtar extra ordinära.
För er som mot förmodan har noll koll på deras låtskatt så känns "Nothing Ever Happens" &
"Stone Cold Sober" som två straffsparkar att starta med.
Nära nu & ytterligare en Aaron! Närmare bestämt fredagen den 5:e februari för då släpper Aaron Lee Tasjan nya fullängdaren "Tasjan! Tasjan! Tasjan!" (New West Records).
På nytt dukar Aaron upp sin personliga, coola, klassiga blandning av olika stilarter och serverar "indie folk grit" som är svår att bena ut i text, men som går på knock när den träffar trummhinnorna.
För oss som har koll på honom sedan tidigare är det rena rama julafton och för novisen kan det vara årets fynd. /Björn
Rhett Miller & hans kumpaner är minst lika bra som någonsin på sitt 12:e studioalbum som man
helt logiskt laddat med 12 spår och döpt till "Twelfth" (ATO/Border).
Inspelat i Nashville, Tennessee mellan en tornado och en pandemi så är bandet helt klockrena när man med bullseye feeling pricksäkert växlar mellan melodiös popmagi och röjig rock'n'roll driv.
Nytt efterlängtat album på gång med Kaurna Cronin, det australiensiska folkrockaren & singer songwritern som aldrig gör lyssnaren besviken.
"Glass Road" är ett av spåren på kommande fullängdaren "Aloft In Blue"(Hemifrån). I stort berör den de stora och bekymrande existensiella frågorna i en för mänskligheten kaotisk & omtumlande tid.
Naturligtvis omfamnad av Cronin´s odiskutabelt varma och hudnära & varma musikaliska konst som alltid fungerar som en form av läkande process, oavsett vad bekymren grundar sig i.
Missa inte och kolla för bövelen upp Karna´s backkatalog!
Det är en stor dag idag för oss som inte kan leva utan musik med total klass & ett gigantiskt varmt pumpande hjärta som motor i skapandeprocessen.
Snillet Chuck Prophet har haft "The Land That Time Forgot" (Yeproc/Border) klart för release i månader, men den fasansfulla pandemin placerade albumet på is.
Men från och med idag finns Prophet´s 12:e album sedan solodebuten med "No Other Love" 2002
tillgänglig för alla som uppskattar låtskrivarkonst av odiskutabel klass.
Mitt i corona eländet finner jag alla dagar tröst & styrka i musiken. Idag den 24:e april känns den musikaliska medicineringen extra stark och upplyftande när Lucinda Williams släpper nya albumet "Good Souls Better Angels" (Highway 20R/Border). Ett dussin hudnära, urstarka, rätt i ansiktet låtar med den där alldeles egna jordnära, varma pulsen som bara den grandiosa 67-åringen från Louisiana besitter. Okopierbara, underbara Lucinda! /Björn
Ge dig själv en varm musikalisk gåva i dessa omtumlande tider
"Monkey Years #2" (Hemifrån/C+P monkey) är en hudnära magnifik samling med Son Of The Velvet Rat. S.O.T.V.R. är Georg Altziebler, emellanåt tillsammans med hustrun, Heike Binder, som jag hyllat tidigare här på bloggen och bara måste på nytt lyfta fram varje gång de är aktuella med ny utgåvor. "Monkey Years #2" är en återblick på backkatalogen med låtar från albumen "Loss & Love", "Red Chamber Music", "Firedancer" och "Reaper".
Deras personliga Euro-Americana är ett elixir som mixats på udda essenser som cabarettraditioner från Jacques Brel fram till mer nutida legender som Townes Van Zandt,Leonard Cohen och Bob Dylan. Men det är aldrig ens i närheten av plagiat utan rakt igenom största möjliga kvalitativa personlighet. Som helhet ett dussin låtar där “Mother Of Pearl” och “Sirens” är två tidigare outgivna låtar. Ge dig själv en varm musikalisk gåva i dessa omtumlande tider och upptäck S.O.T.V.R. /Björn
I alla fall för oss som är allergiska mot tvåbenta robotar med ironiska frisyrer och istället har ett hjärta som alltid bultat hårt och varmt för stark personlig och varm rock & roll förankrat i verkligheten
Chuck Prophet är låtskrivaren, sångaren och gitarristen som alltid behärskat det hantverket till fullo.
Faktum är att den snart 57-åriga Green On Red hjälten genom åren bara blivit ännu vassare textmässigt och mer oemotståndligt melodiös.
Bevisen är soklara från 1990 års solodebut "Brother Aldo" via ytterligare sex ess.
"The Land That Time Forgot" (Yep Roc Records) kommer självklart att bara förstärka den sanningen. /Björn
Matthew Caws och surfkompisarna fortfarande oantastliga
Amerikanska Nada Surf fortsätter sin svårstraffade tidlösa popmission. Debutalbumet "High /Low" kom 1996 och sedan dess har man slipat, förfinat & vårdat sitt totalt tidlösa och personliga popsound på ytterligare sju studioalbum.
Studioalbum nummer åtta "Never Not Together" (City Slang/PGM) släpptes för en vecka sedan och är en total övertygelse att gitarristen & leadsångaren Matthew Caws och bandkamrater fortfarande är odiskutabelt oantastliga.
Nytt och totalt efterlängtat album på gång med Lilly Hiatt.
"Walking Proof" (New West Records/Border) som släpps i slutet av mars är fjärde utgåvan i det formatet för henne.
Efter ett års ihållande turnerande för att supporta strålande fullängdaren "Trinity Lane" så var Lilly
plötsligt tillbaka i vardagen och ensam med sina egna funderingar och livets ständiga frågor.
För att koppla greppet plockade hon i vanlig ordning upp gitarren och började skriva nya låtar som med tiden blev en hel flock.
När det var dags att kliva in i studion så hade hon med sig mellan 25-30 nya låtar som med hjälp av
producenten bantades ner till 11.
Efter att under en vecka repat och putsat på materialet tillsammans med sitt band så var det dags att lägga slutfinishen på albumet med gästspel från några av sina bästa vänner som Amanda Shires och Aaron Lee Tasjan.
Som grädden på moset så klev även legendariska pappa John Hiatt in och gjorde sitt första musikaliska samarbete på skiva med sin dotter.
Att döma av klassen på "Brightest Star" så kan man knappt vänta på att få höra de restande tio spåren.
De minst sagt legendariska och fortfarande aktiva britiska postpunkarna levererar en flock magnifika musikaliska inlägg vad det gäller mänsklighetens elaka, våldsamma & grymma beteenden
mot allt vad mänsklighet och moder jord heter på sitt 17:e album
1977 kom totalklassiska debuten "Pink Flag" där man spottade ur sig 21 minimalistiskt och genialt arrade låtar på lika delar powerpop & punk som klockades in under 36 min .
Sen har det för det mesta bara rullat på med ett fortsatt strålande hållbart och i allra högrsta grad personligt och eget koncept. På "Mind Hive" (Border) ger gubbsen som vägrar "växa upp" de nio spåren rejält med tid att fästa.
Vad man har längtat! Sju år sedan senast det kom en fullängdare från Chris Knight, den amerikanska singer/songwritern med rötterna i det lilla gruvsamhället Slaughters, KY.
När hans första totalt strålande självbetitlade debutalbum lossades 1998 så jämfördes han helt rättvist med både John Prine & Steve Earle.
"Almost Daylight" (Thirty Tiger/Border) är ytterligare ett ess i Knight's glimtande kollektion av nio album som alla genomsyrats av jordig, elektrisk countryrock av odiskutabel högsta klass. Är Knight fortfarande en doldis för dig så har du en skatt att upptäcka. "A.D." släpps den 11/10.
Jesse Malin är inte den första bland åldrande rockare som saddlat om musikaliskt, sänkt tempot
en aning och mixat rocken med några rejäla nypor Americana.
Rykande färska fullängdaren "Sunset Kids" (Wicked Cool/Border) är utan tvekan en av hans tre bästa i en gedigen diskografi.
Vänskapen och samarbetet med Lucinda Williams i låtar som "Room 13" & "Dead On" och faktumet att hon står för produktionen av albumetpräglar elegant och mycket smakfullt alla
14 spåren.
Låtskrivarsamarbete med andra vänner som Alejandro Escovedo, Billy Joe Armstrong, Holly Ramos, Derek Cruz, Tom Overby & David Bianco och ett lysande band i ryggen är också guld värt för helheten.
Minst sagt efterlängtad ny fullängdare med amerikanska Redd Kross, gruppen som beskrivits som hälften Beatles och hälften Led Zeppelin. Vi som som varit sålda på bröderna Jeff & Steven McDonald´s genialt melodiösa och helt oemotståndliga mix av punk, metal och pop sedan 1990 års "Third Eye" har fått vara tålmodiga
då det dröjt alldele åt helsike för långt mellan släppen av olika anledningar.
Mellan 1997:an "Show World" och näst senaste släppet "Researching The Blues" dröjde det 15 år.
"Bara" sju då innan "Beyond The Door" (Merge/Polygram) där bröderna som 50 plussare är lika galet vassa och varmt passionerade inför uppgiften som någonsin tidigare.
De visar extra fingertoppsskänsla när man kryddar det egna helt strålande materialet med en grandiost kraftfullt tolkning av Sparks "When Do I Get To Sing "My Way".
Ganska exakt 40 år efter att amerikansk powerpop kvartetten The Rubinoos lossade Beserkley Records klassikern "Back To The Drawing Board!" så är originalkvartetten Jon Rubin, Tommy Dunbar, Donn Spindt och Al Chan tillbaka med nya albumet "From Home" (Yep Roc Records).
Kvalitetsmässigt är som om tiden stått still.
När gruppen bildades på sent 70-tal så hade ingen av bandmedlemmarna åldern inne för att få köra bil.
Mellan 1977-1980 släppte de två album som klättrade på Billboard Hot 100, gjorde framträdanden i
American Bandstand & Old Grey Whistle Test, backade Jonathan Richman och turnerade med Elvis Costello bland mycket annat.
Under bandnamnet har gruppen turnerat i olika uppsättningar de senast årtiondena. Men på "F.H." är det en alldeles speciell comeback för originalfyran.
Stor del i att plattan blev till har klassiga Chuck Prophet som släpper sina album på Y.R. och som
passionerad fan när det begav sig såg och njöt av gruppen ett dussintal gånger som tonåring.
Tillsammans med Tommy Dunbar har Prophet skrivit ett flertal av de 11 låtarna, producerat albumet och bidragit med sin coola sångröst i ljudbilden.
Ett tidlös smakfullt powerpopverk i nutid helt enkelt.
Makarna som båda sitter på excellenta egna diskografier.
Buddy & Julie Miller "Breakdown On 20TH Ave. South (New West/Border) är första gemensamma albumet sedan 2009 där deras klass och kvalité som låtskrivare på egen hand naturligtvis blir galet fint när de tillsammans låter sina musikaliska hjärtan banka i takt.
Addera ett lysande band i ryggen och ni hör inte bättre, bara kanske lika vass och varm americana under 2019.