Popgeni

 

Kanske glömdes den här dubbeln bort i semesterstressen?
Men den missen går i så fall att åtgärda när som helst när vi går mot mörkare kvällar och därmed är
i större behov av extra adrenalinkickar i form av explosiv och kompromisslös rock'n'roll. 
Birmingham, USA, finaste, Lee Bains III & The Glory Fires färska 33:a "Youth Detention" (Don
Giovanni/Border) är som föregångaren en mäktig ljudmässig uppercut.

The Glory Fires sound har sin grund i punken och blandar kraftfullt upp med soul, powerpop,
country och gospel till något som är rena dynamiten.
Texterna är djupt rotade i Lee Bains egna erfarenheter från hemstaden Birmingham, AL och kvartetten
tar ställning för de svaga i samhället, går på knock mot överheten och svingar träffsäkert mot rasism,
facism och nazism.
Viktigare än någonsin i dessa sinnesjuka Trump tider.

Barrie Cadogan, gitarr & sång, Lewis Wharton, bas, Virgil Howe, trummor är trion Little Barrie.
En klassisk brittisk powertrio influerade och musikaliskt formade av Cream och Jimi Hendrix
Experience sägs det.
Men det känns inte som hela sanningen.

Trions femte album "Death Express" (N.O.N./Border) är en omtumlande och upplyftande resa där
man hela tiden får aha-upplevelser och på något sätt känner igen sig i mångfalden i ljudtapeterna
som målas upp av herrar Cadogan, Wharton och Howe.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att albumets 21 spretiga spår är en i allra högsta grad angelägen 
påminnelse om ett tidevarv där usb-stickor börjar bli vanligare än äkta instrument.
/Björn

 

I över 20 år har Austin baserade singer/songwritern Slaid Cleaves serverat utsökta  album och låtar
med rötterna i folk, blues, country och americana
En poet och musiker av klass som definitivt är värd ett större erkännande i de bredare leden.

 

Debuten "The Promise" släpptes 1990 och sedan dess har det blivit ytterligare nio fullängdare.

"Ghost On The Radio" (Candy House/Border) är nummer elva i ordningen och uppföljaren till 2013
års hyllade "Still Fighthing The War".

/Björn

 

 

 

Spännande och skönt påträngande melodiös indierock från amerikanska Pennsylvania fyran
The Districts på tredje fullängdare "Popular Manipulations" (Fat Possum/Border).
Trion Rob Grote, gitarr & sång, Connor Jacobus, bas, och Braden Lawrence, trummor har känt
varandra i många år och bestämde sig att starta ett band när de gick på high school i hemstaden Lititz.

 

Efter att ha turnerat med föregångaren "A Flourish And A Spoil" från 2015 så började Grote fundera
i lite andra banor och med annorlunda ideér i sitt låtskrivandet och gruppens sätt att forma demos.
"Vi ville förändra en del saker musikaliskt, men samtidigt behålla grunden och inte göra allt för stora
förändringar i vårt sound, berättar Rob Grote.

 

Det slutade med 50 sångidéer och att man tillsammans med nya gitarristen Pat Cassidy klev in i en

studio i LA med veteranproducenten John Congleton.
Fyra av de 11 låtarna på albumet blev resultatet av den vistelsen och resten styrde bandet själva upp.

“Något som vi lärde oss av att jobba med Congleton var att arrangera låtar, fortsätter Grobe.
Det hörs verkligen på albumet som genomgående har ett fylligt muskulärt och vackert melodiös
sound som drivs av offensiva gitarrmattor, tunga trummor och Grote's högflygande sång. 
/Björn

 

 

Spännande och skönt påträngande melodiös indierock från amerikanska Pennsylvania fyran
The Districts på tredje fullängdare "Popular Manipulations" (Fat Possum/Border).
Trion Rob Grote, gitarr & sång, Connor Jacobus, bas, och Braden Lawrence, trummor har känt
varandra i många år och bestämde sig att starta ett band när de gick på high school i hemstaden Lititz.

 

Efter att ha turnerat med föregångaren "A Flourish And A Spoil" från 2015 så började Grote fundera
i lite andra banor och med annorlunda ideér i sitt låtskrivandet och gruppens sätt att forma demos.
"Vi ville förändra en del saker musikaliskt, men samtidigt behålla grunden och inte göra allt för stora
förändringar i vårt sound, berättar Rob Grote.

 

Det slutade med 50 sångidéer och att man tillsammans med nya gitarristen Pat Cassidy klev in i en

studio i LA med veteranproducenten John Congleton.
Fyra av de 11 låtarna på albumet blev resultatet av den vistelsen och resten styrde bandet själva upp.

“Något som vi lärde oss av att jobba med Congleton var att arrangera låtar, fortsätter Grobe.
Det hörs verkligen på albumet som genomgående har ett fylligt muskulärt och vackert melodiös
sound som drivs av offensiva gitarrmattor, tunga trummor och Grote's högflygande sång. 
/Björn

Efter sammanlagt 24 album på varsitt håll, Grammy's, Oscar's och massor av andra utmärkelser
gör systrarna Shelby Lynne och Allison Moorer gemensam sak och släpper ett album tillsammans.
På "Not Dark Yet" (Silvercross/Thirty Tigers/Border) möter man Shelby och Allison som på ett fullkomigt
oemotståndligt sätt omfamnar det förgångna, står magnifikt stadigt i nutiden och bugar ödmjukt och
grandiost inför det som väntar runt det musikaliska hörnet.
Det sistnämnda med "Is It Too Much" som systrarna skrivit tillsammans och som avslutar albumet.

 

Innan dess har de på ett helt oantastligt sätt tolkat "My List" (The Killers), "Every Time You Leave"
(Louvin Brothers), "Not Dark Yet" (Bob Dylan), "I'm Looking for Blue Eyes" (Jessi Colter), "Lungs"
(Townes Van Zandt), "The Color of a Cloudy Day" (Jason Isbell & Amanda Shires,) "Silver Wings"
(Merle Haggard) "Into My Arms" (Nick Cave) samt "Lithium" (Nirvana). 
Känns inte det här i hjärttrakten så gillar man inte musik.
Fotnot: Releasedag för "Not Dark Yet" i Sverige är 18:e augusti.
/Björn

 

 

Tillbaka efter ett litet sommarbreak från skrivandet och missionen att berätta och tipsa om den innerliga
och välgörande musiken som man sällan får läsa eller höra om i de stora mediakanalernas ytliga brus.

 

En perfekt omstart är de tre smått galet välmatade, spännande, kvalitativa retroboxarna i CD-formatet
från Cherry Red Records.
Tre CD-boxar med en fantastisk retromission

"Silhouettes & Statues - A Ghotic Revolution 1978-86" (Cherry Red/Border) botaniserar i
postpunkens start på sent 70-tal och vandrar vidare fram till mitten av 80-talet när den lite mörkare
rocken och electronican färgade ljudbilden.
83 låtar på fem CD med klassiska band på ämnet som Joy Division, Sisters Of Mercy, Cure, The Mission,
Public Image Ltd, Birthday Party, Dead Can Dance, Bauhaus, men också en flock med mindre kända namn
som det aldrig är för sent att upptäcka.

 

C88 (Cherry Red/Border) är fortsättningen på de två tidigare boxarna C86 och C87. Här handlar
det om 80-talets indiescen som samlades under C86 genren.
Tre CD med sammanlagt 72 låtar och namn som House Of Love, Inspiral Carpets, Stone Roses,
Pale Saints, The Vaselines, The Shamen för att skrapa på ytan.
Men även här finns det många tidlös nya fynd att göra.

 

 

 

Mitt i semestern finns den äntligen tillgänglig!
The Americans "I'll Be Yours" (Loose Music/Rootsy.nu).
I mina öron är den amerikansk kvartettens debutalbum totalgiven på listan över 2017 års
bästa utgåvor.
Deras originella och makalöst färgstarka musikalisk brygd av 50-tals rock & blues, 60-talets
garagerock & folk, punk från sent 70 och dagens breda och skönt spretiga americana har en
alldeles egen utstrålning.
Grundämnen finns naturligtvis där, men Patrick Ferris, gitarr, sång, Zac Sokolow, gitarr, banjo, fiol,
mandolin, Jake Faulkner, bas, gitarr, mandolin och multiinstrumentalisten Tim Carr, trummor,
piano, pumporgel, gitarr och banjo, formar helheten till en ljudbild med en egen personlig själ.

 

Mer behövs det inte orda om The Americans entré på den internationella scenen. "I'll Be Yours"
är ett optimalt facit.
/Björn

 

 

 

 

 

 

”Euphoria, Delirium & Loneliness” (Songs & Whisper/Hemifrån) är fjärde studioalbumet
från den prisade 24-år gamla australiensaren, singer/songwritern och folkrockaren
Kaurna Cronin.
Precis som på sina tre tidigare plattor fortsätter Cronin med sitt eleganta och varma låtsnickrande
när han blandar folk, pop, rock och indie och levererar låtarna växelvis med både akustisk och
elektriskt yta.

Uppväxt i en familj som engagerade sig i de Austrailiensiska folkmusikfestivalerna mötte han,
inspirerades och influerades av levande legender som Bob Dylan, Paul Simon, Neil Young och 
australiensiska ikonen Paul Kelly.
De tio Cronin kompositionerna är en utsökt och varierad kollektion med fokus på känslor, ideér och
anekdoter som med kraft, känsla och elegans formats av Kaurna och och hans fina band.
2016 spelade Kaurna och trion på Live At Heart festivalen i Örebro.
Ta vara på tillfället att höra och se honom live när han inom kort återkommer till våra breddgrader
för att göra 11 spelningar från den 27 juli till 8 augusti.
Koppom, Nora, Skebobruk, Landsort, Skärhamn, Horndal, Hofors, Linköping, Varberg, Byxelkrok
och Örebro är platserna.
/Björn