Man blir varm inombords
De elva spåren på "Arthur Buck" (New West/Border) plockade duon ihop när de jammade hemma
i Buck´s hem i Mexico och hela skatten spelades in under några dagar 2017.
Att vara vän med Peter Buck och musiker brukar innebära kreativitet och ganska givet musikaliskt
samarbete om tycke uppstår,
Det är artister som Robyn Hitchcock, Mark Eitzel, Kevn Kinney, Alejandro Escovedo och Corin Tucker
tidigare bevis på.
Här föll alla pusslebitar uppenbarligen på plats omgående.
låtlistan där Joseph spelar huvudrollen när det gäller sången och texterna och Peter är boss för det
magnifika musikaliska flowet.
Men egentligen är det ett 50/50 spontant samarbete mellan Arhur's passionerade sång och text och
Buck´s underbart melodiösa snille.
Två starka och personliga huvudroller i samma musikaliska konstverk med snygga penseldrag av pop,
psykedelia och soul.
Man blir varm inombords.
/Björn
På riktigt
Den har funnits ute i ett antal dagar nu och samarbetet mellan Dave Alvin & Jimmie Dale Gilmore
på "Downey To Lubbock" (Yep Roc/Border) har hyllats unisont i musikpressen som bryr sig.
Albumtiteln anspelar på bådas respektive hemstäder i södra Kalifornien och västra Texas och
de 12 låtarna är hyllningar till gemensamma förebilder, vänner som försvunnit alldeles för tidigt
och ett livslångt musikaliska liv på turné med gig på otaliga scener.
Det är rakt igenom äkta rootsmusik helt befriad från polerad yta, tomma poser och fakekänsla.
/Björn
Rätt retro
som har sin bopålar nedslagna i östaten Nya Zeeland spinner vidare på sitt läckra retrosound med
en blandning av rockabilly, country & pop.
Tami´s röst har jämförts med Patsy Cline, Mavis Staples, Etta James och soulsångerskor när de är
som absolut vassast.
Det är bara att hålla med.
/Björn
Alla pusselbitar på plats
Dharmasoul och debutplattan "Lightning Kid" (Dharmasoul/Border).
Men trots debutverket är Jonah Tolchin, gitarr & sång, och Kevin Clifford, trummor & sång två mycket
meriterade och ytterst kompetenta herrar med imponerande musikaliska CV.
Dharmasoul.
Ronnie Earl och blev inbjuden att spela live med honom.
Sen har det bara rullat på med samarbeten och studiojobb med musiker som Steve Berlin (Los Lobos),
Miller (The Low Anthem) Anderson East, Sam Amidon, Greg Leisz, James Gadson och Eric Heywood.
White, Dave & Phil Alvin, Chris Smither, Justin Townes Earle, Rickie Lee Jones, Tom Paxton, Burton
Cummings, Chuck Prophet och Mandolin Orange för att nu plocka några namn ur arkivet.
Lane" (2014) och "Thousand Mile Night" (2016).
10 år gammal bytte han till trummor och ytterligare en handfull år senare mynnade det ut i en akademisk
examen på Loyola University, New Orleans.
och influerats av hip-hop, neo-soul, traditionell och modern jazz, Braziliansk och Afrokubansk stilarter.
Men alla pusselbitar faller snabbt och elegant på plats när de på ett helt medryckande sätt gungar, svänger
och kränger sig igenom albumets 10 spår.
Snarky Puppy och fina oldies som The Meters, Staple Singers, Otis Redding, The Allman Brothers Band &
Stevie Wonder är också utmärkta vägvisare.
Eller som de själva förklarar.
"This project feels like something that’s been waiting for ten years, comments Tolchin. "Yet it couldn’t have happened any sooner than it did. "Lightning Kid" represents a culmination of our collective influences throughout our years as music appreciators and players, ranging from folk and world music to funk, jazz, blues, rock, hip-hop, R&B, and gospel. Adds Clifford, "We don’t think about fitting into specific genres. That’s what makes our partnership so special. We have an openness and a clarity that respects and honors freedom of musical expression."
/Björn
Missa inte Bobbo
Ny högklassiga musikaliska byggstenar från Bobbo Byrnes som delar sina soloutflykter med band
som The Fallen Stars och Riddle & The Stars.
Byrnes står på en livescen runt 150 gånger om året, i eget namn och tillsammans med de båda
bandkonstellationerna.
Minst sagt underligt att han inte är ett större namn med sin pricksäkra, granna och stundtals ruffiga
northern country och americana som träffsäkert beskrivits som mer lik Paul Westerberg än Lynyrd Skynyrd.
På "Two Sides To This Town" (Songs & Whispers/Hemifrån), som är uppföljaren till
solodebuten "Motel Americana" som släpptes i mars förra året, fortsätter han att rakt igenom de
tio låtarna, tre covers och sju egna, visa vilken utsökt personlig singer/songwriter han är.
"Two Sides... släpps den 29:e juni.
/Björn
Bröderna Ruen både nu och dåtid
20-åriga bröderna Henry & Rupert Stansall har blivit en allt hetare snackis under de senaste åren.
När de inom några dagar släpper sitt debutalbum ”All My Shades Of Blue” (Thirty Tigers/Border)
så lär buzzet kring dem och det Rick Rubin producerade albumet öka markant.
50 och 60-talen går som en röd tråd genom plattans 12 spår, men även om Everly Brothers, Roy
Orbison och Frankie Valli (The Four Seasons) ofta nämns som huvudinfluenser så är de lika bekväma
och träffsäkra när det kommer till 60-talets melodiösa beatpop och läckert skramlig rockabilly.
Musikaliskt är de tidlöst graciösa och lika rätt med sina runt 60 år gamla influenser.
Eller som Rubin uttryckte det varför han så gärna ville producera debuten.
- Jag gillar deras sätt att skriva låtar som låter som att det kommer från en annan tidsålder.
Samtidigt skapar de något nytt med traditionella influenser.
/Björn
Kelly, Linda & Carter
för den som inte har mött dem musikaliskt tidigare.
"Back Being Blue" (Thirty Tigers/Border) är hennes comeback efter en fyra år lång timeout med
producenten Bruce Robinson och deras fyra barn.
De tio spåren på albumet visar tydligt att Willis är lika utsökt nu som på ess typ 1993 års "K.W",
"What I Deserve"1999, "Easy" 2002 "Translated From Love" 2001 och "Our Year" 2014.
På "Liberty" (Shadowbox Music/Border) följer hon sin läckra muskaliska idé att blanda Nashville
country med pop och rivig rock'n' roll.
känsla och att hennes röst sitter perfekt framför ett smått genialt spaghetti-western-sound som
ingen kan stå emot".
Det är bara att hålla med.
Ortega är en av artisterna på årets upplaga av Stockholm Americana den 16:e juni.
"Lucky (Continental/Border).
Men på våra breddgrader är hon fortfarande en doldis.
Det borde absolut inte vara så då hennes americana är högklassig och rättvist kategoriseras som
en mix av galet fina trippeln Tift Merritt, Shawn Colvin och Lucinda Williams.
/Björn
Mera Millsap åt folket
Och med färska albumet "Other Arrangements" (Thirty Tigers/Border) kommer den flocken
garanterat att växa rejält.
För 25-årige Parker Millsap, den amerikanska singersongwriter, multiinstrumentalisten från Purcell,
Oklahoma, är en fena i musikskrået.
från 2016 bjuder på en urstark hantering av blues, country, rock, Americana, soul och folkrock.
smakfulla innehållsrika grundrecept från Parker som tveklöst stärker sin musikaliska helhet ytterligare.
Strålande!
/Björn
Mollstämd klass
starkt besläktat med stilbildare som Gun Club & Cramps?
helt klart ett tänkbart alternativ.
Inte bara för namnet
Jag har alltid varit svag för Malmöbandet Björns Vänner krumelurpop som sällan slutar lyckligt men
"Smyger I Skuggorna" (Adrian Records/Border) är inget undantag från den underfundigt egna
och starkt personliga regeln.
/Björn
