Lynn & Lynne framkallar gåshud

 
Ytterst smakfullt och elegant balanserat.
The LYNNeS "Heartbreak Song For The Radio" (The LYNNeS/Hemifrån) handlar om ett perfekt musikalisk
samarbete där alla pusselbitarna faller på plats på ett helt betvingande sätt. 
De båda kanadensiska hjärtekrossarpoeterna Lynn Miles och Lynne Hansson har samarbetat och turnerat
en hel del under de senaste tio åren, men aldrig slagit sina påsar ihop förrän nu.
 
Miles är en av Kanadas mest aktade och etablerade låtskrivare och singer/songwriters med 14 album, fyra
gånger vinnare av Canadian Folk Music Awards, English Songwriter Of The Year 2011 och ett Juno pris för
Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
Hansson har lirat "porch music with a little red dirt" i tio år, släppt sex album och ärats med Juno 
för bästa Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
 
Tillsammans blandar de ner sina odiskutabla färdigheter i en ljudtapet som som både svänger, klöser och
smeker och där fokuset hela tiden finns på låtar med hög kvalité med rootspopamericanacountry
känsla.
Och inte blir det direkt sämre av att deras vokala harmonier framkallar gåshud.
/Björn 
 

Bowen vill bli som Clark

 

Waco, Texas, baserade Wade Bowen nya album "Solid Ground" (Thirty Tiger/Border) är album
nummer elva i diskografin och summerar på något sätt hans 20 år som framgångsrik artist i USA.
Men när livet rullat in på  fjärde deceniet så finns fokuset mer på det musikaliska arvet som han en
gång ska lämna efter sig.
 “Jag  började fundera på hur länge till jag skulle kunna fortsätta med det här och få folk att vara 
intresserade av det gör. Men jag hoppas att jag kan vara som Guy Clark som 72-åring och även då
vara kapabel att göra låtar som folk uppskattar. Så jag tog gott om tid och vägde in alla
sorts aspekter när jag skrev låtarna till det här albumet, säger Bowen.

Solid Ground har en motorvägsbred ljudbild genomsyrad av country, blues, rock och americana där
förebilder som Guy Clark, George Strait, Stevie Ray Vaughan, ZZ Top, Robert Earl Keen,Springsteen,
Tom Petty och John Mellencamp på ett lagomt sätt färgar Bowens fina musikaliska ådra.
S.G. släpps 9:e februari.
/Björn 

 

 

 


Oates odiskutabel mainman

 
 Faktiskt inte ett dugg konstig att det låter som det gör om 69-årige John Oates soloalbum
"Arkansas" (Thirty Tiger/ Border) som är tillgänglig från och med idag. 
Oates har fortfarande kvar den magnifikt varma sångrösten som man hörde i en räcka med hits under
70-talet tillsamman med Darryl Hall i duon Hall & Oates.
Det var faktiskt Oates som var leadsångaren i klassiker som "Sara Smile" och "Maneater" för att nu
nämna några av deras största örhängen.
 
Upprinnelsen till "Arkansas" var Oates respekt och stora beundran för Mississippi John Hurt och
det 
hela var från början tänkt som en hyllning till den amerikanska countrybluessångaren och gitarristen.
Men med ett kanonband i ryggen under ledning av legenden Sam Bush och ett gäng andra musikeress
från americana och countryskrået så växte inspelningarna i Nashville till en utsökt blandning av
bluegrass och deltablues färgad med både americana och country.
Med John Oates hela tiden som odiskutabel mainman i förarsätet.
/Björn 
 

Burch bjuder på oemotståndliga popkarameller

 
Anna Burch var en av medlemmar i bortglömda och trist ignorerade Frontier Ruckus och har även
gjort musik i eget namn.
Men med "Quit The Curse" (Heavenly/Border) känns det som solklart att hon har hittat rätt med
sin 
fina och varmt pulserande popådra.
Grandios melodiös mjuk nutida indiepop i Courtney Barnett's ljudspår.
Men också den tidlösa varianten som får en att osökt tänka Juliana Hatfield, Bangles, The Go-Go´s,
Aimee Mann & Pretenders.  
/Björn
 

Klass från alldagliga Kessler

Med ”About Memory” (Todd Kessler Music/Hemifrån) återvänder singer/songwritern Todd Kessler
till sina rötter och formar ett tidlöst elegant folksound med smakfulla vinklingar på soft altrock och
klassisk americana. 
Född och uppväxt i Chicago har Kessler lite i det tysta en gedigen karriär bakom sig.
Ett första albumsläpp 2006 med"We Are The Musicmakers" och en fortsättning med
gruppen Todd Kessler & The New Folk och albumet ”Sea Fever” 2012.

Men på grund av faktumet att medlemmarna började bilda familjer och få barn så bestämde man sig
för att lägga ner T.N.F. 2015.
Efter födseln av Kesslers andra son samma år så har han ändå lyckats med konststycket att fokusera
hårt på sin musik och skrivit ett stort antal låtar som blev grunden för "A.M".
Att bli förälder ännu en gång gjorde att låtskrivandet fick en mer nostalgisk ton som påverkades av
känslorna att vara pappa, säger han .

Influerad av artister och band som Paul Simon, Fleetwood Mac, Ryan Adams och David Gray 
lyckas han på ett  personligt och mycket tilldragande sätt berätta smakfulla verkliga historier
som vilken annan alldaglig människa som helst kan relatera till.
Basic class!
/Björn


Oemotståndligt poparv

 
Alabama kvartetten Belle Adair och deras andra fullängdare "Tuscumbia" (Single Lock/Border)
är en mindre drog för alla oss Beatlesbarn som fortsättningsvis snöade in på och omedelbart lärde
oss älska The Byrds, Big Star, Teenage Fanclub, australiesiska The Stems, R.E.M. , Wilco, DM3 och
alla andra band med ett extra stor hjärta och en solklar passion för oemotståndliga harmonier, klassisk
stämmsång och ringande varma gitarrer.
 
Sångaren & gitarristen Matt Green skrev större delen av låtarna på ´Tuscumbia när han bodde i staden
med samma namn och tillsammans med Adam Morrow, gitarr & sång, Reed Watson, trummor och
Hayden Crawford, bas, kryddar de stundtals sitt klassika popsound med nypor av California country
och vintage Britpop.
/Björn 
 

Måstekoll på Matthew

 
Matthew O’Neill’s andra album ”Trophic Cascade” (Underwater Panther Coalition/Hemifrån)
är ett fynd för den som gillar variation.
Det blir knappast sämre av att den mycket natur och jordnära amerikanen O'Neill dessutom är en
utmärkt sångare och låtskrivare med ett gäng lysande musiker i ryggen
På plattans 14 spår mixar han varierade musikaliska recept som americana, psychedelia, soul, folk,
rock’n’roll, pop, world och country och är lika övertygande hela vägen.
 
Uppropet till mänskligheten att det är dags att agera i americana crunchiga "Bridge Builder", elegant
Nick Cave besläktade "Poisoning The Well", sammetsmjuka popsmekning "Gates", soulinsmorda
"Louisiana", psychedelia dopade dubbeln "Alzheimer's Blues" & "Tunkashila", funkpumpade "There
You Go Again" och 
countrypassgångaren "Breakstride" är en grann bukett över Matthew's breda
och personliga musikaliska känsla.
Måstekoll tycker jag.
/Björn
 
 

 

 
 

Upptäck för bövelen

 
Outlaw, country, americana, folk sångaren och låskrivarkonstnären Colter Wall som låter som tre
gånger äldre än de 22 som han är släpper minialbumet "Imaginary Appalachia" (Thirty Tigers/Border).
Sjuspårsplattan fanns med som bonus på första pressningen av hans succéartade självbetitlade
debut från ifjol men nu återkommer den, och då även på vinyl för första gången.
 
Med rötterna i den kanadensiska Saskatchewanprärien var Wall fjolårets tveklöst största snackis
bland branschkollegor och jämförelserna med legender som Townes Van Zandt, Blaze Foley och
Waylon Jennings när det gäller snille, uttryck och känsla är självklara och håller hela vägen.
Men med parentesen att Colter faktiskt har en egen knivskarp och personlig profil.
Om det inte redan är gjort.
Upptäck för bövelen!
/Björn
 
 
 

Svart bankar hjärtat

 
Album nummer åtta från B.R.M.C. "Wrong Creatures" (PIAS/Border) och uppföljaren till 2013
års "Specter At The Feas" skapade en del ångest för järntrion Peter Hayes, guitar, sång, munspel, 
Leah Shapiro, trummor och gitarristen &  basisten Robert Levon Been.
– Den har tagit så lång tid att få klar att jag har gått från att hata till att verkligen uppskatta helheten,
ha Hayes kommenterat.
 
Ett dussin alster där bandets ambition att vägra fastna i en genre, utan ständigt utveckla sitt sound
och nästan aldrig upprepa sig själva har fungerat ännu en gång.
Ljudbilden av egen grandios bluesfärgad garage rock'n'roll, hypnotisk mumble  psychedelia och en
form av svarta Americana rötter i moll.
Låter både bekant och annorlunda och jag sitter andäktigt kvar genom albumets alla 60 minuter.
/Björn
 
 
 
 

  

2017 favoriter 16,17,18,19, 20, 21,22,23,24,25,26,27,28,29 & 30

Det finns fler.
Men jag stoppar på 30.
Gott Nytt musikår på er alla som hittar in på popgenibloggen med jämna eller ojämna mellanrum.
Hoppas ni hänger med 2018 också
/Björn
 
 
Joan Osborne "Songs Of Bob Dylan" (Womanly Hips/Border)
 
 
 
 Kolbacken "Himmel Över Norrland" (Massproduktion/PGM)
 
 
Shelby Lynne & Allison Moorer "Not Dark Yet" (Silvercross/BMD)
 
 
Paul Kelly "Life Is Fine" (Cooking Vinyl/PGM)
 
 
Christopher Paul Stelling "Intinerant Arias" (Anti/PGM)
 
 
 
Son Volt "Notes Of Blue" (Transmit Sound/Border)
 
 
 
The Barr Brothers "Queens Of The Breakers" (Secret City/Border)
 
 
 
GospelbeacH "Another Summer Of Love" (Alive/Border)
 
 
Colter Wall "C.W." (Young Mary's/BMD)
 
 
Bedroom Eyes "Greetings From Northern Sweden" (Startracks/Border)
 
 
 
Liam Gallagher "As You Were" (Warner Music/WMS)
 
 
Ryan Adams "Prisoner" (Blue Note/Universal)
 
 
Justin Townes Earle "Kids In The Street" (New West)
 
 
 
The Sadies "Northern Passages" (Yep Roc Records)
 
 
 
Sam Outlaw "Tenderheart" (Six Shooter)
 
 
 
 
 

RSS 2.0