Borde äga 2016-5 & 6

... eller förslag på 31 album från 2016 som är givna på min årsbästalista.
Men jag  har säkert missat en hel flock.
/Björn
 
 
The Posies "Solid States" (Lojinx/Border)
 
 
 
 
 
 
Robert Ellis "R.E." (New West/Border)
 

Borde äga 2016-4

... eller förslag på 31 album från 2016 som är givna på min årsbästalista.
Men jag  har säkert missat en hel flock.
/Björn
 
 
Anthony D'Amato "Cold Snap" (New West/Border)
 
 
 
 
 
 
 

Borde äga 2016-3

... eller förslag på 31 album från 2016 som är givna på min årsbästalista.
Men jag  har säkert missat en hel flock.
/Björn
 
 
Drive-By Truckers "American Band" (ATO/Border) 
 
 
 

Borde äga 2016-2

 
... eller förslag på 31 album från 2016 som är givna på min årsbästalista.
Men jag  har säkert missat en hel flock.
/Björn
 
The I Don't Cares "Wild Stab" (Dry Wood Music) 
 
 
 
 

Borde äga 2016-1

... eller förslag på 31 album från 2016 som är givna på min årsbästalista.
Men jag  har säkert missat en hel flock.
/Björn
 
 
Gillian Welch "Boots No.1" (Acony/Border)
 
 
 
 

Fäster direkt

 
I går var det Farsta.
Då släppte punkkompisarna Hans Edström (Grisen Skriker, Raketerna) och Gurra Ljungstedt
(Ebba Grön, Imperiet) debutplattan "Efter Kalaset" (BMG).
Hans och Gurra har känt varandra sedan punken började jäsa i Rågsved på 70-talet och när de
träffades på en fest för några år sedan så började de snacka om att det var dags att börja lira
tillsammans igen.
 
Med Daniel Lagerlöf, el, akustisk gitarr & kör, Peter Svedin Helleday, bas, började Hans,
sång & gitarr och Gurra, trummor, repa och snart hade de en repertoar som höll för livespelningar.
På ett av gigen hängde Per Hägglund från Imperiet med.
Beväpnad med en kamera dokumenterade han Farsta och visade klippet för bolagsbossen Sanken som
högg på stående fot, signade bandet och producerade låtarna på EP'n "Kung Av Mörker".
För att göra albumet komplett tillfrågades en annan stor svensk musik och producent personlighet in,
Ulf "Rockis" Ivarsson.
Plussa på med att Stefan Glaumann, som jobbat med både Ebba Grön och Raketerna, har mixat
plattan och det är många fina trådar som tvinnas ihop.
Edströms står för ett stilfullt låtskrivandet på albumets tio låtar, Henrik Franzén har skrivit texten till
"Den Där Musiken".
Orden är starkt förankrade i verkligheten med nära berättelser om livets "ups and downs" och med
"Kung Av Mörker" och titelspåret har man dessutom gjort två av årets bästa svenska låtar
som fäster direkt.
/Björn 
 

Dayton's rootsklass

 
Jesse Dayton lirade sologitarr på  Waylon Jennings album "Right For The Time" och på Ray Price
"Prisoner Of Love".
Han har också spelat in med  Willie Nelson, Johnny Cash och sin personliga favorit Glen Campbell
strax efter att denne fick sin Alzheimer diagnos och dessutom backat Kris Kristofferson live.
Han även deklarerat att "The Clash & X räddade honom från att gå på Foghat konserter",
hanterat en av gitarrerna på Supersuckers albumess "Must’ve Been High", turnerat med både Mike
Ness från Social Distortion och punkikonen John Doe, X.
 
Därför är det inte det minsta konstigt att det låter som det gör på hans nionde studioalbum, 
"The Revealer" (Blue Elan Records/Hemifrån)
Ett saligt roots
kok av rock'n'roll, punk, alt och traditionell country, americana och en gnutta blues
med personliga texter som fokuserar på den egna bakgrunden och pappan och hans farbröders många
gånger tuffa verklighet.
Rootsklass!
/Björn
 

Ruth, Meyers, Tweeddale & Heidi

 
"Fossil Scale" (Navigator/Border) är andra albumet från den tvåspråkiga singer/songwritern och
harpisten Georgia Ruth från Aberystwyth, Wales. 
Debuten "Week Of Pines" från 2013 hyllades av ett gäng tunga musikskribenter som bland annat
refererade till klassisk namn som Sandy Denny, Van Morrison och Bert Jansch.
Vill man själv absolut hitta soundalikes till Ruth's granna hybrid av pop, electronica och folk i hennes
egen generation så ligger Feist, St Vincent och Bat for Lashes nära till.
 
 
 
 Honeyblood duon Cat Meyers och Stina Tweeddale har skruvat en aning på soundet och 
"Babes Never Die" (Fat Cat/Border) är mer punk och pop än på den lite mollstämda debuten.
Full attack som på ovanstående "Ready For Magic" blandas med basic popharmonier i "Love Is 
A Disease", "Hey Stellar", "Justine, Misery Queen" och "Cruel" och en klart behaglig new wave 
retrokänsla a´la The Go-Go's och The Bangles dominerar genom albumets 39 minuter.
 
 
"The Year I Was Born" finns på albumet "Here We Go 1,2,3" (Navigator Records/Border) som är
nummer fem i ordningen från den prisade 36 åriga irländska folksångerskan.
Heidi Talbot startade sin karriär som gatusångare i hemlandet innan hon hastigt hamnade
som frontperson i den irländskt-amerikanska musikal gruppen Cherish The Ladies.
"Here We Go..." är producerad av musikaliska partnern och äkta maken John McCusker och inspelad
i parets egenhändigt byggda studion nära huset tätt intill den skotska gränsen.
 
Det är en rogivande platta från början till slut med tio låtar som reflekterar över födsel, död och
åldrandet med växelvis folk, americana och klassisk pop som musikalisk grund.
Pogues inspirerade "Chelsea Piers", covern på Natalie Merchant's "Motherland", "The Year I Was Born",
"The Willow Tree" och "Time to Rest" är odiskutabla exempel på balsam för stressade själar.
/Björn
 
 

 

 
 
 
 
 
 

Snider alltid en fena

 
Spelar ingen roll om det genom de två senaste decenierna handlat om pop, country, altcountry,
indierock, americana eller singer/songwriter.
Todd Snider har alltid varit en fena.
På senare år har han blivit bullrigare, tuffare, coolare och ännu mer jordnära, inte minst som
frontman i gruppen Hard Working Americans.
"Eastside Bulldog" (Aimless/Border) är 25 minuter underbart svängig och skitig källarrock där
Sniders rock alter ego Elmo Buzz bullrar underbart med ett fantastisk storband i ryggen och
Hank Williams Jr som en räv bakom örat.
Oemotståndligt!
Med "E.B." och Hard Working Americans "Rest In Chaos" har Todd Snider släppt två av årets mest
personliga och vassaste rock'n'roll album.
/Björn 
 
 

Hårresande bäst

 
Som att ta tidsmaskinen tillbaka till "down under" med start 1976 då The Saints med "I'm
Stranded" knockade med klotets första punkdänga.
Under följande år och långt in på 80-talet producerade den oftast sorgligt ignorerade aussie-scenen
mängder med högkvalitativ och odödlig rock'n'roll, garage, punk och pop.
Datura4 är kvartetten som 2016 med bästa möjliga träffbild återupplivar en del av den magin.
 
Bandet frontas av gitarristen, sångaren och låtskrivaren Dom Mariani som var med när det begav 
sig i band som excellenta garage och powerpop orkestrarna The Stems, Someloves och DM3.
Tillsammans med gitarristen Greg Hitchcock (ex. You Am I och tidigare yxman i New Christs),
trummisen Warren Hall ( ex. The Drones) och basisten Stu Loasby är dessa fyra gubbs en  skänk
från ovan i den eviga och stilrena jakten på de perfekt rock'n'roll riffen.
 
"Hairy Mountain" (Alive/Border) är bandets andra album (debuten "Demon Blues" som skuggar när
det gäller klass släpptes 2015) och en underskön hyllning till föregångarna på en mix av friform rock,
garage, prog, boogie och psych med muskulöst fokus på storstilade melodier som alltid varit Marianis
styrka.
Helt given på min årsbästalista!
/Björn 
 

RSS 2.0