Trettio timmar i Östersund
För er som inte var på D´Angelo i Stockholm i går...
Wham bam Foxy Shazam

Foxy Shazam
“The Church Of Rock And Roll” (EMI/Capitol)
PPPP
Det är nästan löjligt.
Men jag är där och fingrar på tangenten för att trycka dit det femte P:et som skulle inneburit att jag öppnat 2012 med tre raka fullpoängare i recensionskategorin.
Och hur trovärdig blir man då när inget av deras album finns recenserade på siten Kritiker.se där stora delar av “recensionseliten” huserar.
Huuva!
Men skit samma för Foxy Shazam från Cincinatti, Ohio, levererar stundtals på ett sätt som skapar rysningar hela vägen ner under fotsulorna.
Rock'n'roll kan vara så där omedelbart underhållande att man plötsligt bara sitter där med ett brett och fånigt flin på läpparna. Eller bara rakt av på svinbra så att man drabbas av gåshud.
De tillstånden infaller när man suger åt sig F.S. högoktaniga hemkok av glam, en gnutta soul och bombastiskt progressiv rock.
Med frontmannen och sångaren Eric Sean Nally, som en solklar och medveten kloning av ikonen Freddie Mercury (Queen), Russel Mael (Sparks) och Justin Hawkins (Darkness), i odiskutabelt fokus så anfaller man med storslagen melodisk hitrock'n'roll.
Hawkins har också varit med och skrivit samtliga 11 spår, vilket också hörs klart i den maffiga ljudbilden.
Bandet må vara ett klart ripoff på föregångarna, men varför bli upprörd.?
Plagiatet är seriöst, älskvärt och gjort med stor glimt i ögonvrån och eget snille i ryggen.
Och visa mig den passionerade rock'n'roller som på fullt allvar påstår att ett knippe som “I Like It”, “Holy Touch”, “Last Chance At Love”, “(It's) Too Late Baby”, “I Wanna Be Yours”, “Wasted Feelings” och titelspåret inte kittlar ordentligt?
Kolla själv här om du är en av dem Foxy Shazam "The Church Of Rock And Roll".
Liknande artister: Sparks, Darkness, Queen, Meat Loaf, Panic At The Disco.
Björn Bostrand
IF Popgeni har sorg!
Dag Vag är ett av den svenska musikhistoriens viktigaste band. De var bryggan mellan punk och progg. Och Turister i Tillvaron-turnén 1980 med Dag Vag och Ebba Grön är den viktigaste konsertturné som gjorts i Sverige. Det var turnén som ledde rakt in i framtiden. Och jag var där på Eriksdalshallen när turnén hade sin sista spelning och Elvis Costello begrep aldrig varför hans publik var så trött att den gick hem när han skulle spela.
Tack Stickan! Vila i frid - och vi glömmer heller aldrig de lysande intervjuer du gjorde i många år för Nöjesguiden.
/cbj
Ingen surf?
Han är ju en strålande låtskrivare, Dwight Twilley. En av det stora gåtorna är varför han inte fått mer cred för sitt låtsnickeri.
Lyssna bara på den här.
/stefan
Har Wilco ätit upp all sin spenat?
Onsdag? Då har vi nått till bokstaven B...
Faller raklång

Nada Surf
PPPPP
“The Stars Are Indifferent To Astronomy” (City Slang/PGM)
New York trion har varit igång i 20 år nu.
Och Matthew Caws, gitarr, sång, basisten Daniel Lorca och trummisen Ira Elliot har bara vuxit som grupp när andra band ofta tappat inspiration och upprepat sig själva under en så lång tidsera.
2012 är Nada Surf ganska långt ifrån det småyviga indiegrungebandet i “nerd rock revival eran” som hade en liten monsterhit med “Popular” 1996 och spådes en kort karriär av expertisen.
Men efter avstampet på de två första albumen har man lagt essen på bordet.
“Let Go” (2002), “The Weight Is A Gift” (2005), “Lucky” (2008), bedårande coverplattan “If I Had A Hi-Fi” (2010) är som att rulla ut röda mattan fram till sjunde kapitlet i en både graciös och explosionsartad diskografi
Att spetsa tio års powerpop mission med ett album av “T.S.A.I.T.A.” kaliber är magnifikt för tre herrar som åldersmässigt befinner sig mitt emellan 40 och 50, men fortfarande har kvar den stora kärleken till den sanna popmusiken.
De tre bärande hemligheterna med Nada Surf är förstklassigt låtsnickrande, det omedelbara flytet i låtarna och Caws elegant sårbara sång långt fram I mixen.
Inte ett tveksamt spår och den graciösa popmelankolin grundad på elektriska power ackord i “Clear Eye Clouded Mind”, “Jules And Jim”, "Teenage Dreams", Looking Through”, “Let The Fight Do The Fighting”, “No Snow On The Mountain” och "The Future" är en sann popdröm.
Och jag faller raklång redan i farstun.
Liknande artister: Ash, Fountains Of Wayne, Teenage Fanclub, The Lemonheads, Band Of Horses.
Björn Bostrand
Back again!
Det är snart sju år sedan förra studioplattan för Saint Etienne, som tjurar på och är med i leken när det ska levereras kitschig danspop. Nya singeln är en försmak på nya plattan som kommer senare i vår. Tim Powell (bl a Pet Shop Boys) har producerat och Richard X har mixat.
En lättsmält sak, som berättar att Sarahs röst har förändrats med åren...?
TC

