McPherson och vänner får granen att barra på direkten

 
Den enda julskiva som du behöver 2018 är JD McPherson "Socks" (New West Records/Border).
Tillsammans med sina excellenta bandmedlemmar, legendariske basisten Jimmy Sutton, Rayner Jacob
Jacildo, keyboards, trummisen Jason Smay och Doug Corcoran på saxophon & gitarr så kopplar JD
ett oemotståndligt nytt grepp på julmusiken som får allt annat på ämnet att dofta unket.
Helt enkelt galet läcker old school rock'n'roll och R&B.
/Björn
 

Progressiva Laura

 
Laura Meade’s bakgrund inom musikaler präglar hennes framträdande som textförfattare & musiker.
Fullängdaren "Remedium" (Doone Records/Hemifrån) har en spännnade och trolsk ljudbild som
inte direkt funkar som bakgrundstapet, i exempelvis åtta minunter långa "Sunflowers
at Chernobyl" eller 669 sekunder utsträckta "Dragons".
Men här finns också mer omedelbart attraherande progressiv art pop, "Conquer The World", "Never
Remember", och "What I See From Here." 
Kate Bush beundrare bör göra sig besvär och lyssna in.
/Björn
 

Tidlösa Eryn

 
"Lady E" (Eryn Official/Hemifrån) är en med rätta hylla sexspårs EP från New Jersey baserad Eryn.
Man kan sortera blues, soul, jazz, pop, rock och till och med en gnutta country i ljudbilden men själv
vill hon hellre sortera in sitt sound i RetroPop.
Helt klart med influenser från 50, 60 & 70-talen och alla med ett hjärta som bankar för Amy Winehouse
bör kolla upp Eryn.
/Björn

Dubbla 30 Tigers

 
 
John Smith är gitarristen, singer/songwriter, låtskrivaren och inte minst den fantastiske sångaren
med rötterna i Frome, England.
En rakt igenom genuin klassisk folksångare som öppnat på konserter för John Martyn, Davy Graham
& John Renbourn.
Den 
sistnämnda har kallat Smith för "framtiden för folkmusiken".
 
Han har också gästat artister som Jackson Browne, Jerry Douglas, Glen Hansard, Rodney Crowell
och spelat gitarr för David Gray, Lisa Hannigan, Joe Henry & Joan Baez.
"Hummingbird" (Thirty Tigers/Border) är album nummer fem i diskografin och får en att osökt tänka
på Nick Drake, om änn i en lite annorlunda och modernare musikalisk kostym.
Titelspåret är en helt magnifik inspark på ett album som omedelbart omfamnar.
 
 
 
 
 
 
Will Hoge rootsrockaren från Nashville har helt klart musikaliska likheter med både Springsteen och
salige Tom Petty.
På de åtta låtarna på albumet "My American Dream" (Thirty Tigers/Border) är han politisk
skarp och öppen med saker som ligger honom nära hjärtat och orädd kritisk mot sånt som han 
tycker man är på väg att förlora och sabbotera i hemlandet.
Exempelvis placerar han sig textmässigt själv i människors utsatta situationer, som arbetslösa och
hemlösa amerikanska arbetare i titelspåret och behandling av illegala mexikanska invandrare och
deras familjer i "Illegal Line".
Den röda tråden i båda spåren är empati och helheten på albumet genomsyras av ett medmänskligt
varmt hjärta och vetskapen om hur bräcklig livets "ups & downs" kan vara i "the land of plenty".
/Björn
 
 
 

Måste koll på John, Ron & Colter

 
Det räcker att säga John Hiatt!
All övrig information känns överflödig då hans musik alltid har talat för sig själv.
och Hiatt framstår
66 år ung framstår Hiatt fortfarande som en av de absolut vassaste amerikanska singer/songwriters
och "Eclipse Sessions" (New West/Border) , hans 23:e studioalbum sedan debuten med
"Hanging Around The Observatory" 1974, är en 11-spårig provkarta över ren och skär klass.
 
 
 
 
Tidigare var han frontman i rootsrockarna Toy Soldiers.
På solokvist har Ron Gallo saddlat om till blixtrande garagepunk och högoktanig powerpop med
stor personlighet.
"Stardust Birthday Party" (New West/Border) är hans andra fullängdare där Gallo med finess och
stil skruvar fram ytterligare en bedårande vinkling på rock'n'rollen.
/Björn 
 
 
 
Efter två års oupphörlig turnerande ville Colter Wall göra ett album om sin hemtrakt i den lilla staden
Swift Current, Saskatchewan, Kanada.
"Songs Of The Plains"(Thirty Tigers/Border) är liksom debuten producerad av Dave Cobb och 
formad i Nashville.
Albumet innehåller i huvudsak hans egna kompositioner spetsade med några väl valda covers.
Men allt är tidlöst läckert och det är svårt att sortera ut vad som är ett Colter original eller inte.
/Björn
 

Tydligare rockstuk från Tasjan

 
På sitt tredje soloalbum "Karma For Cheap" (New West Records/Border) tar Aaron Lee Tasjan
några steg bort från roots och Americana känslan som dominerade föregångaren "Silver Tears" 2016.

Tydligare rockstuk och Tasjan beskriver kursändringen som en tillbakablick mot den musik som
inspireradehonom att plocka upp gitarren i tidiga tonåren.
Där ligger The Beatles i täten enligt Aaron Lee, något som hörs lite här och där på de tio spåren, inte
minst på öppningslåten "If Not Now When".
/Björn

 

Judith behärskar konsten

 
Amerikanska singer/songwritern Judith Owen behärskar sannerligen den många gånger svåra
konsten att tolka andras kompositioner med personlighet, klass, stil.
 
Kolla upp hennes senaste album "redisCOVERed" (Do Music/Twanky Records/Hemifrån) där hon
elegant friserar om klassiker som Joni Mitchell's "Ladies Man", Deep Purple´s "Smoke On The Water",
Lennon-McCartney´s "Blackbird", Chris Cornell´s "Black Hole Sun", Donna Summer's "Hot Stuff"
och ytterligare sju låtar.
/Björn





Americana & Ghotic altrock i perfekt harmoni

Rosade London-femman Curse Of Lono har nyligen lossat sitt andra album "As I Fell" (Submarine
Cat Records/Hemifrån).

Första singeln från albumet är "Valentine", ett stycke som med tydlighet sätter fingret på deras vemodiga och
coolt melodiösa sound som absolut kan höras som ett elegant och stilfullt lån från klassiker som Doors,
Velvet Underground och modernare höjdare typ Wilco och War On Drugs.

– "Valentine" handlar om den där mördande svartsjukan som skruvar upp dig till en nivå där du till sist
inte känner igen dig alls, säger gruppens frontman, gitarrist och sångare, Felix Bechtolsheimer.
Här finns också låtskrivare Bechtolsheimer's "And It Shows" som är en den första låt han skrev efter att blivit
fri från ett tungt heroin och metadon missbruk.   

Sedan bildandet av gruppen i London 2015 så har Bechtolsheimer haft sällskap av Joe Hazell, leadguitar & sång, Dani Ruiz Hernandez, keyboards & sång, Charis Anderson, bas & sång och Neil Findlay, trummor.
Sugen och nyfiken på en ytterst elegant mix av harmonistark americana korsad med pulserande gothic alt
rock så är C.O.L. ett helt perfekt val.
/Björn

 


Dags för Van Cleef

 
Den här har jag gått och sugit på den här pärlan sedan i början av sommaren.
Nu känns det som att det är dags att puffa för italienaren Andrea Van Cleef och albumet "Tropic
Of Nowhere" (Rivertale Productions/Hemifrån)
2002 släppte Van Cleef och bandet The Bogartz sitt debutalbum "Honeymoons In The Desert".
Releasen följdes av strålande recensioner och gruppen blev högvilt för några stora skivbolag.
Men där hamnade bandet i en rävsax där jättarna ville polera och tillrättalägga Bogartz sound och efter
tre års 
frustration så bestämde Van Cleef och kompani att lägga ner verksamheten.
 
Efter ett antal EP, singelsläpp och ett flitigt turnerande under det egna namnet  så bestämmer sig
Andrea 2010 att börja turnera på egen hand.
Samtidigt växte känslan av behovet att börja skriva nya låtar med rötterna i singer/songwriter genren
och på fullängdaren "Sundog" från 2013 är soundet akustiskt baserat med Van Cleef's baritone
smakfullt balanserad långt fram i ljudbilden.
Fortsättning på det upplägget finns naturligtvis även på "T.O.N."
/Björn
 
 
 

Två favoritsläpp

Amerikanska dubbeln The Jayhawks & Israel Nash har nyligen lossat varsitt nytt album.
The Jayhawks "Back Roads and Abandoned Hotels" (Legazy/Sony) är fylld med låtar som
Gary Louris huvudsakligen skrivit åt andra artister.
Men sluresultatet blir lika melodiskt lockande som någonsin tidigare när Louris och hans kamrater
lägger sitt sedvanligt grandiosa musikaliska pussel.


 
 
Israel Nash "Lifted" (Loose/Border) är inspelad i hans egenhändigt byggda studio i hemmet i
Dripping Springs,Texas.
Israel beskriver studion som en fristad där han kunde färga de tio låtarna och två
korta introna på albumet med en modern hippie-spiritual känsla och en tydlig känsla av peace, love
and happiness långt borta från frustrerande känslor inför det politiska läget i hemlandet.
 
Kompad av sitt trogna band, arrangemang av Jesse Chandler (Mercury Rev, Midlake), blåssektion
av medlemmar från Austin-baserade Grupo Fantasma, stråkar av Kelsey Wilson & Sadie Wolf från
indiepop bandet Wild Child har Popgenivännen Israel tillsammans med medproducenten och teknikern
Ted Young (Kurt Vile, Rolling Stones) format ett album som med värme siktar och träffar mitt i hjärtat om 
man själv vill.
/Björn 
 
 
 
 
 

RSS 2.0