Kippar efter andan

 
Multibegåvade Simone Felice har nyligen lossat nya albumet "The Projector" (New York Pro/Border).
De tio urstarka låtarna får mig att ta den musikaliska tidsmaskinen tillbaka till Studioscenen, Storsjöteatern
den 15:e november 2012 då Felice tillsammans med sidekicken Matt Green bjöd på en oförglömlig
Popgenikonsert.
Det är något alldeles speciellt med den där sorgen i hans varmt vibrerande sångröst som rakt
igenom albumet med oantastlig känsla och styrka ramar in det musikaliska flowet.
I titelspåret, "The Fawn", "Your Hands", "Same On Any Corner" och "To Be You, To Be Me" är det
så övertygande att jag bitvis kippar efter andan.
/Björn
 

Laura & Josh

Jag får liknande känslor när jag lyssnar på Josh Rouse & Laura Viers.
Båda skapar musikaliskt en varm och melodiskt excellent ljudbild som liksom bara suger tag i en.
"Love In A Modern Age" (Yeproc/Border) har Rouse ställt den akustiska gitarren åt sidan och
valt att åter omfamna det polerade synthesizer soundet som präglade hans produktion under 80-talet.
Resultatet är nio behagligt och snyggt laidback elektroniskt baserade poplåtar som träffar rätt vid
första mötet.
"The Lookout" (Bella Union/Border) är Veirs tionde studioproduktion och ett avbrott i det
excellenta samarbetet med Neko Case och k.d. Lang.
Producerad av hennes äkta hälft Tucker Martine, som även jobbat med First Aid Kit & She & Him,
så handlar det om dussinet låtar med både storslagna och intima vinklingar på Americana, mörk indie pop
och intim elektronisk folk med stor förmågan att fästa på stört.
/Björn

 

 


Innerlig melodisk glöd med doldis Donovan

 
 
Högt respekterad och aktad i hemlandet Kanada för sin varma och innerliga mix av pop, softrock,
folk & country.  
På våra breddgrader är Donovan Woods en doldis trots en diskografi med fyra strålande album.
Det borde bli ändring på det med fullängdare nummer fem "Both Ways" (Meant Well/Border)
som bara är tio dagar bort.
På sina tidigare albumen kombinerar Woods en urstark melodisk känsla med textmässigt kraftfulla
berättelser där han gärna ser 
att man som lyssnare drar sin egna slusatser om budskapen han
vill förmedla.
De 12 spåren på "B.W." är inget undantag från den regeln oavsett om det bara är Donovan och en
akustisk gitarr i huvdrollen eller med ett fullt laddat band i ryggen.
/Björn    
 
 

Aldrig för sent att upptäcka Mary Chapin

 
 
Jag har under de senaste tre årtiondena ofta lyssnat på Mary Chapin Carpenter och alltid blivit
varm inombords av rösten, hennes stora melodiösa gåva och konsten att kunna skriva fantastiska låtar.
 
På sitt rykande färska album "Sometimes Just The Sky" (Thirty Tiger/Border) firar hon sin 30-åriga
karriär genom att göra nya versioner av flera av sina mest hyllade kompositioner.
Således en lysande möjlighet för novisen att upptäcka en stor skatt.Titelspåret är däremot en helt
ny Mary Chapin Carpenter darling.
Kolla också in den grandiosa million dollar kören på  "He Thinks He'll Keep Her"!
/Björn
 

Chockerande bra

 
Två llåtar från Sarah Shook & The Disarmers nya album "Years" (Bloodshot/Border) som släpps
nu på fredag.
På uppföljaren till fjolårets uppmärksammade debut "Sidelong" fortsätter Sarah och bandet med
sin attityd starkar outlaw country och countrypunk spetsad med twang, indie och Hank Williams
musikaliska profil som en självklar grund i ljudbilden.
Den 27:e maj gästar Sarah Shook & The Disarmers IF Popgeni och spelar live på Clarion Hotel Grand
i Östersund med lokala Jens Gustavsson som support.
En höjdarkväll väntar.
/Björn 
 

February stars

Det kommer mycket och hela tiden i en strid ström.
Med andra ord är det långt ifrån lätt att hålla koll på all bra musik som formligen forsar ut på
marknaden varje månad.
Lyssnar dessutom bara på de kommersiella radiokanalernas enkelriktade utbud så missar man
massor som formas av lika delar personlighet, klass och kvalite´.
Här har ni smakprov på en kvartett från februari månad som definitivt är värda att lyssna in sig på.
/Björn

 

Ruby Boots "Don't Talk About It" (Bloodshot/Border)

 

The James Hunter Six "Whatever It Takes" (Daptone/Border)

 

Violent Years "I Blame You And You Blame Me" (Apollon Reco/Border)

 

Mary Battiata & Little Pink "The Heart, Regardless" (Little Pink/Hemifrån)

 


Barrence & Buffalo

 
Mars inleder med två skivsläpp som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Den oplagierbara rocksoulblues screamern Barrence Whitfield lossar sitt nionde studioalbum
tillsammans med helt magnifikt dynamiska kompbandet The Savages.
"Soul Flowers Of Titan (Bloodshot/Border) är ytterligare en fullkomlig uppvisning i hur man klonar
rock & roll, rhythm & blues och soul på absolut bästa sätt och skapar en dynamik som är svårfunnen
i dessa tider
Barrence och hans band fortsätter helt enkelt sin lysande mission att påminna lyssnaren om att
rock & roll, rhythm & blues och soul tillhör samma familj.
 
 
Buffalo Tom, Bostons best är tillbaka med ett nytt album efter ett åtta år långt uppehåll.
Nu som mogna gentemen med familjer och barn, men med samma fingertoppskänsla för hur
rätta sortens tidlöst klassiga indiepoprock ska plockas ihop.
"Quiet & Peace" (Schoolkids Records/Border) är producerat av John Agnello som jobbat med
namn som Kurt Vile, Sonic Youth, Hold Steady.
Fansen är bara att gratulera och för er som bommat B.T.  tidigare är Drive-By Truckers
Teenage Fanclub och The Lemonheads utmärkta referenser.
/Björn
 

Snillet Snibb


Pontus Snibb
är helt klart en av vårt lands mest underskattade musiker genom de senaste årtiondena.
En lysande multimusiker, artist och sångare som alltid har varit totalt rätt oavsett vilken gren på rock'n'roll
och rootsträdet som han häckat på.
I hårdrockande rock'n'roll bandet Bonafide har Pontus och vänner välförtjänt skapat sig ett aktat namn
utomlands under de senaste tio åren.

Och även om han lovat sig själv att inte göra någon egen bluesplatta innan han fyllt 40 så föll han för
skivbolagets önskningar och släppte 2014 albumet "Wreck Of Blues" tillsammans med sin klart
legendariska och klassiga pappa Håkan Nyberg på trummor.
Fyra år senare är det dags för uppföljaren Pontus Snibbs Wreck Of Blues att lossa uppföljaren
"Too Late To Die Young" (Cargo Records) med basisten Kalle Johansson som tredje länk.
11 Pontus verk som är ett prickfritt facit på hur man med största övertygelse och känsla lagar och
serverar en flock klasslåtar med bluesen bakom ratten och rock'n'roll slyngeln i baksätet.
/Björn


Kerr fäster direkt

 
Martin Kerr är en engelsk född singer/songwritern som sedan många år är bosatt i Kanada där
han  
skapat sig ett aktat namn med ett antal album och med tiden tagit sig från "busking" i gathörn 
till de fina konserthallarna och större arenorna
Senaste utgåvan "Better Than Brand New" (Martin Kerr Music/Hemifrån) visar upp en själfull
sångare och artist som jämförts med 70-tals trubadurer som Cat Stevens, James Taylor, John
Denver & Tracy Chapman men klarar sig alldeles perfekt med sin egen starka profil.
 
De dussinet egna kompositionerna på fullängdaren varierar mellan avskalat saker med bara han
själv en gitarr och röst till större arrangemang med fullt band och smakfullt balanserad produktion.
Men oavsett förpackning så är det alltid hans sången, engagemanget och magnetiska låtar som
titelspåret, "Waiting Game","Little Screens", "Not In Stores", "The Update" "Lovers In A Dangerous
Time" och "Just Another Man" som fäster direkt.
/Björn 
 
 

Lynn & Lynne framkallar gåshud

 
Ytterst smakfullt och elegant balanserat.
The LYNNeS "Heartbreak Song For The Radio" (The LYNNeS/Hemifrån) handlar om ett perfekt musikalisk
samarbete där alla pusselbitarna faller på plats på ett helt betvingande sätt. 
De båda kanadensiska hjärtekrossarpoeterna Lynn Miles och Lynne Hansson har samarbetat och turnerat
en hel del under de senaste tio åren, men aldrig slagit sina påsar ihop förrän nu.
 
Miles är en av Kanadas mest aktade och etablerade låtskrivare och singer/songwriters med 14 album, fyra
gånger vinnare av Canadian Folk Music Awards, English Songwriter Of The Year 2011 och ett Juno pris för
Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
Hansson har lirat "porch music with a little red dirt" i tio år, släppt sex album och ärats med Juno 
för bästa Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
 
Tillsammans blandar de ner sina odiskutabla färdigheter i en ljudtapet som som både svänger, klöser och
smeker och där fokuset hela tiden finns på låtar med hög kvalité med rootspopamericanacountry
känsla.
Och inte blir det direkt sämre av att deras vokala harmonier framkallar gåshud.
/Björn 
 

RSS 2.0