Fräckare, fräschare och vackrare

 
Daniel Romano
"If I've Only One Time Askin'" (New West Records/Rootsy.nu)
PPPPP
Romano går vidare i lite egna bedårande countryspår.
För även om han inte kommer undan, och säkert inte vill det heller, arvet från legender som Gram
Parson, George Jones, Merle Haggard, Waylon Jennings och några andra så känns han både fräckare,
fräschare och vackrare än många ur den nya retrocountrygenerationen.
Själv använder han hellre termen "mosey" när han ska beskriva sin musikaliska profil, vilket snarare
handlar om ett uttryck och en sinnesstämmning än bara musik.
Men Romano är inte enbart en strålande låstskrivare, sångare, gitarrist och producent.
Han är även en prisbelönt grafisk designer och lädersnidare som på ett helt oemotståndligt sätt låtit sig
influerats och formats av hillbillytraditionen, bullrig honkytonk och klassisk country och utifrån de grundingridienserna format en oemotståndlig blandras.
Välförtjänt har han kallats "en Gram Parson för First Aid Kit-generationen" och de har han ursnygg täckning
för på dussinet låtar som fyller uppföljaren till kritikerhissade föregångaren "Come Cry With Me".
Det är bara att hissa vit flagg.
Björn Bostrand
 

Barbara & Melanie

 
Barbara Blue, den odiskutabla drottningen av Beale Street, Memphis, Tennessee, är en doldis i de breda lyssnarleden.
Med "Memphis Blue, Sweet Strong & Tight" (Big Blue Records/Hemifrån) borde det bli en
ändring på det, i alla fall om man gillar blues med tydlig själ och stor 
personlig profil.
Barbara framför sin rock, soul och stundtals lätt jazzfärgade blues som om hon lever den och med en röst
som är omöjlig att inte förälska sig i.
"Hand's Off", "800 Mile Blues", "Memphis Stomp", "Voodoo Woman" och covern på "I'm Goona Tear
Your Playhouse Down" är bara några exempel på klass som styr plattans 13 spår 
Det är som Taj Mahal har sagt, “BB’s got the goods".

Kanadensiska singer-songwritern Melanie Dekker är grundad i roots-pop genren.
Hon har haft radiohits både i hemlandet och i Danmark och är definitivt något att kolla upp för den som
uppskattar färgstarka sångerskor och låtskrivare och letar efter nytt i genren
De 13 spåren på "Live In Europe" (MD/Hemifrån) , som är plockade från fyra livespelningar i Europa
under fjolåret, är en utmärkt provkarta på Melanie´s kapacitet.
Backade av Allan Rodger, bas, Sven Rowoldt & Thomas Fuchs, keyboards och gitarristen David Sinclair
så skapas ett varmt akustiskt skimmer runt Dekker's låtar. 
/Björn
 

Lätt att älska båda

 
 
 
Opposites attract heter det som bekant.
Och självklart klart kan man älska både Iris DeMent och Barrence Whitfield trots
helt olika attityd.
Iris släppte "The Trackless Woods" (FlariElla Records/Border) för ganska exakt två
veckor sedan.
Uppföljaren till "Sing The Delta" , som blev det ytterst välförtjänta genombrottet i
de breda leden från en av den traditionell amerikansk rootsmusikens finaste röster,
är inspelad i den amerikanska södern med Emmylou Harris som ett av namnen på
gästlistan.
Folkmusik, country, och mountainmusik av yttersta klass.
Och den där rösten, den där rösten... .
 
Barrence Whitfield & The Savages "Under The Savage Sky" (Bloodshot Records/Border)
härjar i en helt annan viktklass med sitt R&B, rock'n'roll, punk mangel.
Men melodier är sylvassa, Barrence en shouter i rakt nedstigande led från Little Richard och
Solomon Burke och The Savages ett heltgrymt kompband.
Som en självklar fortsättning på 2013 års knock "Dig Thy Savage Soul" är "U.T.S.S."
fylld med låtar som är solklara anledningar varför man som fan av kulturbärare som The Dirtbombs,
The Sonics, The Cramps, Solomon Burke, Wilson Pickett, The Fleshtones och The Black Keys
bara måste kompletera med Barrence Whitfield & The Savages.
OBS! "Corner Man" är ett av spåren på "Dig Thy..."
/Björn
 
 
 
 

Direktkommunikation med hjärta och ryggmärg

 
Det är ganska ofta som less is more.
Det är amerikanska rootsmannen Markus James och albumet "Head For The Hills" (Firenze
Records/Hemifrån) ännu ett helt strålande bevis på.
James och fem trumslagare är allt som behövs för att skapa en ljudtapet som genom plattans
16 spår hela tiden kommunicerar med hjärta och ryggmärg.
Markus James basar över sång och ett gäng stränginstrument som slidegitarr, tresträngs cigarbox,
ensträngad diddley bow, banjo, slide dulcimer.
I ryggen har Markus fem fantastiska North Mississippi Hill trummisar som Kinney Kimbrough (son till
Junior Kimbrough), Calvin Jackson ( som spelat med bl.a. R.L. Burnside och Junior Kimbrough),
Aubrey “Bill” Turner (Otha Turner), R.L. Boyce (Jessie Mae Hemphill) och  Marlon Green, som var den
siste trumslagaren som spelade in och turnerade med John Jee Hooker. 
Fem osannolikt underbara rytmmaestros som förutom ordinära slagverk även trakterar hambone
percussion, burkar av olika storlekar och beatbox.
“Jag har speIat in en hel del med dessa herrar under de senaste åren och en del av det materialet
passade ihop med temat på albumet, berättar James och fortsätter:
"Alla fem har unika kvalitéer, och är förankrade i den rika traditionen av Hill Country Music. Den skiljer
sig från Delta uttrycket, men jag är inte mannen att försöka förklara skillnaden mellan de båda.
Jag bara känner att skillnaderna är tydliga."
Men det ena uttrycket utesluter definitivt inte det andra och älskar du ett band som North Mississippi
Allstars så är "Head For The Hills" ett absolut måste i din samling.
/Björn
 

Ett kärleksbarn mellan Prefab Sprout och Lightning Seeds

 
Night Beds, aka 26-åriga Winston Yellen från Colorado Springs gick på knock med sitt debutalbum
"Country Sleep" för två år sedan, inte minst för sin högtflygande vokala insats.  
Nu kommer album nummer två "Ivywild" (Dead Oceans/Border) som är fylld med lager-på-lager
elektronisk popmusik med rötterna i R&B.
Men de 16 låtarna över 65 minuter blir aldrig ointressanta då melodierna för det mesta är stora, 
stolta och omedelbara medan Yellen's graciösa stämma röst ligger långt fram i ljudbilden och hela
tiden kopplar greppet på lyssnaren.
Som ett kärleksbarn mellan Prefab Sprout och Lightning Seeds, kanske?
Faller ovanstående video dig i smaken så blir du med största sannolikhet även såld på helheten.
/Björn 

 

Tre gånger udda pop

 
Mike Donovan, sångare och gitarrist i gruppen Sic Alps gör en avstickare med nya bandet Peacers
på albumet med samma namn "Peacers" (Drag City/Border).
Vet ni inte hur Bay Area-pop låter så ska ni naturligtvis lyssna in er då Mike har skrivit de flesta av 
låtarna på plattan tillsammans med hissade Ty Segall som dessutom har suttit i producentstolen.
 
 
Det har varit stort buzz i England runt Glasgow snubben C Duncan och hans fullängdare
"Architect" (Fat Cat/Border) innan releasen för några veckor sedan.
Innehållsförteckningen berättar om en form av harmonisk semipsych pop som är lika starkt förankrad
i dagens London som Californien på sent 60-tal.
 
 
Torontobandet Grounders kokar storslagen popmusik med kryddning av krautrock och psykedelia
på sitt debutalbum "Grounders" (Nevado Records/Border).
Producenterna Marcel Ramagnano (Born Ruffians, Absolutely Free) och David Newfeld (Broken
Social Scene, Holy Fuck) har hjälpt till att bygga denna storslagna wall of sound.
/Björn
 
 

RSS 2.0