Lopez - ett fynd för bluesfantasterna
sidan Atlanten också.
Tidiga unga influenser som Eric Clapton, Jimmy Page och Jimi Hendrix ledde senare i det vuxna livet
återkoppling till bluesrötterna och fördjupande studier avlegender som BB King, Albert Collins och
Buddy Guy.
"Slowdown" är en fin provkarta på Lopez skills som bluesgitarrist, sångare och låtskrivarkonst som
borde vara klart intressant för sanna bluesfans runt hela vårt klot.
/Björn
Word
A humble stab in the direction of Donald Trump.
/Björn
Lilly Hiatt tar ännu ett steg
Ett album där dottern till maestron John Hiatt tar ytterligare en kvalitativt steg som singer/songwriter
med en förträfflig och tidlös fingertoppskänsla för rötterna i rock & popmusiken.
Många gånger mycket nära sin pappas snille, men även med en egen stark musikalisk integritet och
"T.L." är till stora delar en uppgörelse med sig själv och funderingar över hur livet varit fram tills nu
/Björn
Två gånger nutidsretro
album "Boy In A Well" (Bloodshot/Border).
En vass blandning av rockabilly, garagerock, punk och en gnutta blues till ett sound som får en
att osökt tänka på en fusion av Cramps och The Replacements.
Fullt naturligt då att ”The Mats”, som Replacements kallades ganska ofta, gitarrist Tommy Stinton
hjälpt till med både produktionen och gitarrliret på plattan.
traditionellt klassiska och melodiskt drivna gitarrsound.
"Live For The Moment" (PIAS/Border).
När det är som bäst, som i "Will You Be There" och "Was It Really Worth It", är det tidlös
gitarrpop som lockar.
Men som helhet med ett dussin låtar med liknande ljudbild blir det för många upprepningar.
/Björn
Rawlings och vänner är på riktigt
Varma och levande sångröster som inte är körda genom något äckligt filter, riktiga instrument och
en fantastisk flock låtar.
Faktum att huvudrollsinnehavaren David Rawlings har musikaliskt och röstmässigt sällskap av Gillian
Welch, Willie Watson, Paul Kowert, Brittany Haas, Ketch Secor samt Taylor och Griffin Goldsmith gör
knappast helheten sämre.
Snarare innebär det att ren och skär jordnära magi totalt genomsyrar Rawlings färska fullängdare
"Poor David´s Almanack" (Acony/Border).
Grandiost fångad på analog tape av studiorävarna Ken Scott och Matt Andrews, som måste ha varit
lyriska över uppdraget under den där helgen i Woodland Sound Studios, Nashville,
Tio låtar över 38 minuter som inkluderar alla nödvändiga pusselbitar för att sätta ihop det perfekta albumet
med en grandios blandning av nutida Americana kryddade med tydliga slingor av folk och country.
/Björn
Två gånger viktigare än någonsin
Men den missen går i så fall att åtgärda när som helst när vi går mot mörkare kvällar och därmed är
i större behov av extra adrenalinkickar i form av explosiv och kompromisslös rock'n'roll.
Birmingham, USA, finaste, Lee Bains III & The Glory Fires färska 33:a "Youth Detention" (Don
Giovanni/Border) är som föregångaren en mäktig ljudmässig uppercut.
The Glory Fires sound har sin grund i punken och blandar kraftfullt upp med soul, powerpop,
country och gospel till något som är rena dynamiten.
Texterna är djupt rotade i Lee Bains egna erfarenheter från hemstaden Birmingham, AL och kvartetten
tar ställning för de svaga i samhället, går på knock mot överheten och svingar träffsäkert mot rasism,
facism och nazism.
Viktigare än någonsin i dessa sinnesjuka Trump tider.
Barrie Cadogan, gitarr & sång, Lewis Wharton, bas, Virgil Howe, trummor är trion Little Barrie.
En klassisk brittisk powertrio influerade och musikaliskt formade av Cream och Jimi Hendrix
Experience sägs det.
Men det känns inte som hela sanningen.
Trions femte album "Death Express" (N.O.N./Border) är en omtumlande och upplyftande resa där
man hela tiden får aha-upplevelser och på något sätt känner igen sig i mångfalden i ljudtapeterna
som målas upp av herrar Cadogan, Wharton och Howe.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att albumets 21 spretiga spår är en i allra högsta grad angelägen
påminnelse om ett tidevarv där usb-stickor börjar bli vanligare än äkta instrument.
/Björn
Kolla upp Slaid
med rötterna i folk, blues, country och americana
En poet och musiker av klass som definitivt är värd ett större erkännande i de bredare leden.
års hyllade "Still Fighthing The War".
Spännande indierock med stark melodiös profil
The Districts på tredje fullängdare "Popular Manipulations" (Fat Possum/Border).
Trion Rob Grote, gitarr & sång, Connor Jacobus, bas, och Braden Lawrence, trummor har känt
varandra i många år och bestämde sig att starta ett band när de gick på high school i hemstaden Lititz.
i lite andra banor och med annorlunda ideér i sitt låtskrivandet och gruppens sätt att forma demos.
"Vi ville förändra en del saker musikaliskt, men samtidigt behålla grunden och inte göra allt för stora
förändringar i vårt sound, berättar Rob Grote.
Fyra av de 11 låtarna på albumet blev resultatet av den vistelsen och resten styrde bandet själva upp.
“Något som vi lärde oss av att jobba med Congleton var att arrangera låtar, fortsätter Grobe.
Det hörs verkligen på albumet som genomgående har ett fylligt muskulärt och vackert melodiös
sound som drivs av offensiva gitarrmattor, tunga trummor och Grote's högflygande sång.
/Björn
Spännande indierock med stark melodiös profil
The Districts på tredje fullängdare "Popular Manipulations" (Fat Possum/Border).
Trion Rob Grote, gitarr & sång, Connor Jacobus, bas, och Braden Lawrence, trummor har känt
varandra i många år och bestämde sig att starta ett band när de gick på high school i hemstaden Lititz.
i lite andra banor och med annorlunda ideér i sitt låtskrivandet och gruppens sätt att forma demos.
"Vi ville förändra en del saker musikaliskt, men samtidigt behålla grunden och inte göra allt för stora
förändringar i vårt sound, berättar Rob Grote.
Fyra av de 11 låtarna på albumet blev resultatet av den vistelsen och resten styrde bandet själva upp.
“Något som vi lärde oss av att jobba med Congleton var att arrangera låtar, fortsätter Grobe.
Det hörs verkligen på albumet som genomgående har ett fylligt muskulärt och vackert melodiös
sound som drivs av offensiva gitarrmattor, tunga trummor och Grote's högflygande sång.
/Björn
Syster magi
gör systrarna Shelby Lynne och Allison Moorer gemensam sak och släpper ett album tillsammans.
På "Not Dark Yet" (Silvercross/Thirty Tigers/Border) möter man Shelby och Allison som på ett fullkomigt
oemotståndligt sätt omfamnar det förgångna, står magnifikt stadigt i nutiden och bugar ödmjukt och
grandiost inför det som väntar runt det musikaliska hörnet.
Det sistnämnda med "Is It Too Much" som systrarna skrivit tillsammans och som avslutar albumet.
(Louvin Brothers), "Not Dark Yet" (Bob Dylan), "I'm Looking for Blue Eyes" (Jessi Colter), "Lungs"
(Townes Van Zandt), "The Color of a Cloudy Day" (Jason Isbell & Amanda Shires,) "Silver Wings"
(Merle Haggard) "Into My Arms" (Nick Cave) samt "Lithium" (Nirvana).
Känns inte det här i hjärttrakten så gillar man inte musik.
Fotnot: Releasedag för "Not Dark Yet" i Sverige är 18:e augusti.
/Björn
