Bortglömt 2015 - 3

 
Hur f-n kunde man missa Dana Immanuel och hennes andra album "Dotted Lines" (D.I./Hemifrån)
som kom i september förra året? 
Dana lirar banjo, dricker bourbon och whiskey, spelar poker och skriver helt oemotståndliga låtar
där hon utan minsta grubbel mixar folk, altcountry, americana, rock och blues till något som
klingar som om det skulle ha sina rötter djupt i träskområdena runt Louisiana, USA.
Men hennes bas är norra London och därifrån har hon under de senaste åren tillsammans med sina
fyra kvinnliga medmusiker i The Stolen Band hörts och setts live på många olika sorters rootsscener.
 
Klassiskt skolad på Oxford, där hon studerade Latin, Grekiska och filosofi, så bestämde hon sig för att
leva sin dröm och bli en professionell busker i Londons tunnelbana under några år.!? 
Detta udda vägval i livet lade grunden till 2011 års debutalbum "Character Assassination", som är en
ruffig och stilfull mix av folk, blues, klassisk jazz och americana med vassa och jordnära texter om det
många gånger hårda och orättvisa livet.
Att hon sen valde att ta jobb jobba inom pokerindustrin innebar att hon hade gott om textmaterial till de åtta
låtarna som finns på "D.L."
Med facit i hand så var det, likt Busker-grejen, ytterligare ett lysande udda upplägg för att forma text
och musik till något mycket personligt.

Någon har sagt att Dana Immanuel´s musik är eko av hennes helt fördomsfria influenser från Hank 
Williams till Alice Cooper blandad med bluegrass och altcountry.
Och när man går i clinch med hennes musik så blir det helt uppenbart att hon passar lika bra på ett
casino i Monte Carlo som på vilken liten bar som helst i London, Paris eller Amsterdam.
Tänk om IF Popgeni skulle få chansen att ställa Dana och hennes The Stolen Band på
en favoritscen i Östersund.
OBS! "Motherfucking Whore" finns på debutplattan "Character Assassination". Övriga tre på
på "Dotted Lines".
/Björn
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0