Ytterligare ett par pinnhål upp på kvalitetsskalan

 
Man behöver inte ha rötterna i US för att träffa klockrent inom genres som country & americana. 
Det är svenska A.K. & The Brotherhood ett mycket smakfullt bevis på.
Alo Karlsson med rötterna i Växjö är inte bara en strålande vokalist, utan även låtskrivaren som med rätt feeling och pricksäkerhet skriver låtar som om han sedan födseln varit rotad i country & americana myllan.
 
"Oh Sedona!" (Hemifrån/Paraply Records) är album nummer två från gruppen som 2017 lirade hem segern i de svenska country SM.
Debutalbumet  "The Outlaw Americana Sessions" hyllades i skuggan av de stora skivbolagen både av musikkritiker och publik.
På "O.S" har Alo  lyft sig ytterligare ett snäpp som låtskrivare. Med multiinstrumentalisten, och nya bandmedlemmen Johan Glössner´s smakfullt varma och pricksäkra produktion så är de 12 låtarna
ytterligare ett par pinhåll upp på kvalitetsskalan.
Ganska dumt att inte provsmaka.
/Björn
   

Lynne´s smakfulla fusion

 
Den har funnits tillgänglig i dryga två veckor nu.
Ottowa baserade låtskrivaren Lynne Hanson´s sjunde fullängdare "Just Words" (MAPL/Hemifrån).
Kanadensiskan är svår att sortera in i någon speciell genre när hon obehindrat och mycket smakfullt rör sig mellan folk, pop, laidback rock, blues & americana.
Men det är den elegant balanserade och smakfulla fusionen av ovan nämnda genres som mynnar ut
i ett personligt sound med kryddning av laidback porch och red dirt som gör att de 11 spåren sätter sig på direkt.
/Björn
 

Suget efter klassisk blågul progg växer

 
Mikael Ramel Band Till Dej är inne på femte år med sin proggrevival och intresset runt Mikael och det högklassiga bandet, Kenny Håkansson, gitarr, Göran Lagerberg, bas, Mats Öberg, keyboard & sång, och Benna Sörman, trummor & sång fortsätter att växa.
Fredag den 14/2 släpps dubbel-vinylen & dubbel-CD'n Mikael Ramel Band Till Dej "The Bäst Band Lajv" (Hemifrån/Paraply Records) i samband med en spelning på Kulturbryggeriet i Örebro.
 
Konceptet handlar om att ge konserter och återge de tidigaste låtarna från -70-talet i uppdaterade versioner, enligt Mikael Ramel.
-  Vi rider vidare på den lyckade reunion vi hade förra året. Det blev ju dundersuccé på de festivaler vi medverkade på då” kommenterar Mikael på hemsidan.
Ännu liveturné är inbokad mellan 20/3-5/4 och spelplatserna presenteras inom kort. 
/Björn

Aussieunder

 
Australiensiska folkrock songwritern och historieberättaren Carus Thompson är en doldis hos oss.
Album nummer sju i Thompson's discografi, "Shakespeare Avenue" (Mind´s Eye/Hemifrån), är en fantastisk fullängdare formad och inspelad i Dartmoor, södra England som borde ändra på den statusen.
 
Vännen och prisade folkstjärnan Sean Lakeman har med fingertoppskänsla producerat albumet
och hans partner Kathryn Roberts och broder Seth Lakeman backar excellent upp på
de tio spåren.
Richard Thompson, Christy More, Dick Gaughin, Bruce Springsteen och John Cougar Mellancamp, är förebilder och inspiratörer som också präglat och färgat helheten.
Själv "skryter" Carus med att albumet är det bästa i hans diskografi hitills.
/Björn
 

Långt ifrån någon copy cat

 
Bakom bannamnet White Owl Red döljer sig Josef McManus som 1994 satte sig på skolbänken
för att lära sig skriva musik.
2003 lämnade han Chicago och flyttade tillbaka till västkusten där han under ett antal år fortsatte
slipa på sin talang genom att spela live varhelst det fanns en mikrofon.
 
Debutalbumet "Americana Ash" kom 2014 och följdes upp tre år senare av "Naked And Falling"
och båda möttes av hyllningar på hemmaplan, men även internationellt.
Det senare rankades som ett av de 100 bästa album under 2017 av Alternate Root Magazine för 
det är rötter det handlar om när McManus bygger sina verk.
 
Country, folk, americana, rock och slingor av punk i en ytterst smakfull melodiöst balanserad mix
där McManus låtskrivande och vokala berättande är fortsatt jordnära och personligt varmt
på årets 14 låtar välmatade "Existential Frontiers" (Hush Mouse Records/Hemifrån).
Dylan, Springsteen & Earle är referenser som kan passa om man vill guida novisen på rätt spår.
Men Josef McManus är långt ifrån någon copy cat.
/Björn  
 
 
 
 

Punkrockpop excellent

 
Känner man sig aldrig för gammal för första klassens punkrocksmockor med snygga popmelodier
i grunden så är Göteborgtrion Bottlecap och deras färska och fullängdare "Off Pressure" (Zorch Productions/Border) en straffspark.  
Enerigpåslaget är nära på max rakt igenom de tio spåren, men trion glömmer aldrig bort att vårda melodierna i det upplyftande larmet och attacken.
En adrenalinkick.
/Björn
 
 

Fortsatt varmt hjärta

 
"At The Party With My Brown Friends" (Saddle Creek Records/Border) är en spännande fortsättning på Katherine Paul's och hennes musikprojekt Black Belt Eagle Scout kritikerhyllade
debut "Mother Of My Children" från förra året
Indierock med fortsatt fingertoppskänsla och varmt pulserand musikerhjärta.
/Björn
 

Ingen åldersnoja här inte

 
30 år sedan elegant brittisk Diesel Park West släppte sin totalt strålande debut
"Shakespear Alabama".
 
Men trots lysande recensioner så hände praktiskt taget ingenting, och mottagandet från fotfoket
var fortsatt svalt även för efterföljarna "Decency" 1991 & "Diesel Park West vs. The Corporate Waltz" två år senare.
 
Fullängdare nummer sju "Blood And Grace" är daterad 2007, och ytterligare 12 år senare är det
nu dags för "Let It Melt" (Palo Santo Records/Hemifrån).
 
Men trots att gitarristen, sångaren och låtskrivaren John Butler och hans tre kumpaner närmar
sig pensionsåldern så är känslan och skärpan i D.P.W-soundet intakt och ett stilfullt  bevis på att åldern har noll betydelse om man aldrig glömmer ursprunget och det musikaliska hjärtat
fortfarande behåller rytmen.
/Björn
 

Esther & Ezra

 
Esther Rose "You Made It This Far" (Father/Daughter Records/Border) 
 
 
Ezra Furman "Twelve Nudes" (Bella Union/Border)
 
/Björn

Litterär popsoul njutning

 
Mark Rogers är en ärrad amerikansk singer/songwriter uppxvuxen i Washington, DC, som på
tidigt 80-tal flyttade till Los Angeles för att lira countryrock i ett eget band på scener tillsammans
med popband i den stadigt växande Paisley Underground scenen.
Av familjeskäl blev han dock tvungen att återvända till hemstaden och de följande 25 åren blev musiken mest en hobby för familjefadern Rogers.
 
2012 skrev han sin första nya låt på årtionden och 2018 släppte han EP'n "Qualifiers" som fick ett strålande mottagande bloggar och musikmagasin som No Depression & TheIndieSource.   
Mitt i högsommaren 2019 lossade han fullängdaren "Laying It Down" (Mark Rogers Songs/Hemifrån)" som med sina 11 spår med stil och finess visar att känslan att fortfarande bygga glimrande litterära americana, pop och soullåtar är helt intakt.
/Björn 
 

Måstekoll av Hawk Harris

 

Jason Isbell´s lillbrorsa?
Det är bara ett av de superpositiva omdömena som duggat tätt runt Jason Hawk Harris inför släppet av debutalbumet "Love And The Dark" (Bloodshot Records/Border) fredagen den 23/8.

Lyle Lovett, John Moreland, Judee Sill och en ung rebellisk Steve Earle figurerar också i förhandsnacket.
Paste Magazine konstaterar att det är en större skandal om inte Jason säljer ut The Ryman inom
de närmaste 12 månaderna med sin totalt globala country som även hämtar kraft, känsla och attityd ur punken.
Måstekoll säger jag!
/Björn

 

 


Ett av höstens givna lyckopiller

 
 
Amerikanska Seratones är tillbaks med ytterligare en oemotståndlig dos av lika delar glödande garagepunk, fullblodig rock & varm och stöddig Louisiana soul.
 
"Power" (New West/Border) är den oemotståndliga uppföljaren till 2016 års stiliga"Get Gone" och frontande gitarristen & sångerskan A.J. Hines är lika syvasst rätt som tidgare och perfekt uppbackade av sina fyra vita manliga kumpaner.
Den 23:e i denna månad är den tillgänglig både här & där.
/Björn
 
 
 

Hatchie sitter inne med sommarens häftplåster

 
 
Australiensiska singer/songwriter och multiinstrumentalisten Hatchie, från Brisbane född Harriette Pibeam, mixar högt flygande synthpop med fuzzade shoegazegitarrer på ett sätt som mynnar ut i
ett stort sound som minner om 90-tals band som Cocteau Twins, The Sundays, Mazzy Star, The Cranberries och varför inte ikonen och stora inspirationskällan Kate Bush.
 
Själv får jag känning av Rolling Blackouts C.F. vibbar i några av hennes låtar på fullängds debuten "Keepsake" (Heavenly/BMD) som släpptes 21:a juni.
Totalt  tio låtar där en handfull definitivt har kapacitet att bli sommarens häftplåster bara de hittar några hål i det kompakt urvattnade musikbruset.
/Björn
 
 

En hudnära melodiös gåva

 
Duon Jamestown Revival, bestående av barndomsvännerna Jonathan Clay & Zach Chance från Texas-staden Magnolia är en storslagen och hudnära melodiös gåva som det är oerhört svårt att värja sig emot.

Harmoniskt laddade med ett eget hudnära Americana & folkfärgat sound där namn som Willie Nelson, John Prine, Guy Clark, Everly Brothers och Creedence Clearwater Revival varit inspirationskällor.
Men Clay & Chance är på intet sätt ett plagiat av någon av ovanstånde namn utan har istället slipat på sitt eget uttryck och på sin tredje fullängdare "San Isabel" (Thirty Tigers/Border) hittat rätt.
/Björn
 

Inga kompromisser

 
Det skramlar underbart skönt och vackert om debutalbumet från duon Chris Turpin & Stephanie Jean som tilsammans går under namnet Ida Mae.
Rötterna finns i engelska Norwich men numera är de bosatta i Nashville.
Inte alls så konstig med tanke på soundet som genomsyrar de 13 spåren på debutalbumet "Chasing Light" (Vow Road/30 Tigers/Border). 
 
- Vi ville göra något enkelt, ärligt och rått på vårt sätt och utan att kompromissa, säger Turpin.
Med en betagande blandning av Delta blues, skramlig rock `n`roll, punk och två röster som är som gjorda för varandra så har de lyckats perfekt med att skapa sin alldeles egna identitet.
Till största delen inspelat live rakt av i studion under ledning av legendariska producenten Ethan Jones så har alla läckert fräcka pusselbitar fallit på plats.
Känslan av att man som lyssnare suttit med under inspelningarna förstärker helhetsintrycket.
Dunder helt enkelt!
/Björn
 
 

I allra högsta grad levande

 
Med snygga stråkarr, folkkänsla, lite Motown inspirerade rytmer, Nick Drake akustiska gitarrer och några nävar med egen stark personlighet har indiefolk songwritern, B.R. Lively, med rötterna i Texas, format 11 låtar på sitt debutalbum "Into The Blue" (BR Lively/Hemifrån).
 
Debutalbumet som släpptes redan i oktober 2017 på hemmaplan, och först nu fått distribution hos oss genom fina Hemifrån är en platta där låtarna växer ytterligare i takt med lyssningarna.
Det finns en varm melodiskt lugnande feelgood känsla som är den röda tråden.
Kolla själv.
/Björn
 
 
 
 

Vassa traditionsbärare

 
"Too Much Tension" (Wick/Border) är tredje fullängdaren från Brooklyn, New York baserade kvintetten The Mystery Lights.
Ett vasst rockband som med sitt fräcka, larmiga psykedeliska, garagesound passar lika rätt i nutid som de skulle gjort under 60-talets Nuggets era.
Men en fin känsla för pop genomsyrar också de 11 spåren på plattan och ni kan garanterat själva hitta snygga influenser från det förflutna.
/Björn   
 

Man blir alldeles varm om hjärtat

 
26-åriga Molly Tuttle är född och uppväxt i en musikfamilj där pappa Jack, en aktad bluegrass och
multiinstrumentalist,  alltid uppmuntrade sina barn att dela hans stora kärlek till musiken och att lära
sig att spela instrument.
Molly var inte svår att övertyga och började redan som åttaåring att hantera en gitarr. Tre år senare
var hon så slipad att hon platsade med sin pappa på en scen och som 13-åring spelade de båda in 
ett album tillsammans.
 
Ytterligare 13 år framåt i tideräkningen har hon hunnits bli prisad med diverse utnämningar och 2014
var hon en av medlemmarna i bluegrass gruppen Goodbye Girls.
2017 gav hon ut den självfinansierade sjuspåraren "Rise" och samma år skrev hon tack och lov på ett
skivkontrakt med Compass Records.
 
Två år senare kommer så lysande solofullängdaren "When You´re Ready" (Compass/Border) där hon
på 11 låtar rakt igenom visar att hon inte bara är en strålande instrumentalist, utan även behärskar det 
vokala och låtskrivandet med grace.
Några av Molly Tuttle´s musikaliska förebilder lär vara Gillian Welch & Bob Dylan och deras snille har bergis inspirerat Molly att forma en ståtliga grann samling melodiösa guldklimpar.
Man blir alldeles varm om hjärtat.
/Björn
 
 
 
 
 
 

Daddy Long Legs går på knockout

 
New York trion Daddy Long Legs går på knockout med sin fjärde fullängdare "Lowdown Ways"
(Yep Roc/Border).
Albumet är ett kraftfullt steg framåt för bandets sångare, gitarrist & munspelare Brian Hurd och
hans båda bandkompisar.
“Vi har slipat på vårt råa lo-fi soundet under en längre tid nu. Så det kändes som att vi ville satsa på
något som är lite mer producerat, men självklart utan att göra avkall på råheten i vårt ursprungliga
sound, säger Hurd.  
 
Det produktionsmässiga musikaliska lyftet ska delvis ackrediteras producenten Jimmy Sutton, vanligtvis
fullkomligt lysande basist i, JD McPherson´s band.
McPherson är förresten delaktig i snickrandet av "Pink Lemonade".
De musikaliska släktbanden mellan de båda banden är totalt solklara när rock'n'roll möter rå blues, punk,
rockabilly, soul & gospel och dramatiska ballad med en ständigt närvarande in-your-face intensitet.
Och på ett sätt som är få band förunnat
Helt oemotståndligt!
/Björn
 
 
 
 
 

Kanadensisk feelgood

 
Äkta kanadensiska paret Keri & Devin Latimer kallar sig för Leaf Rapids och har under en längre tid grävt i Keri´s familj och släkts bakgrund.
Där har man hittat många spännande historier som ligger till grund för duons textskrivandet och varma musikaliska nerv.
Man ramar in de tio spåren på ”Citizen Alien” (Coax Records/Hemifrån) med en grann melodisk mix av folk, americana och country.
Stor feelgod känsla.
/Björn
 
 
 

RSS 2.0