Ingen åldersnoja här inte

 
30 år sedan elegant brittisk Diesel Park West släppte sin totalt strålande debut
"Shakespear Alabama".
 
Men trots lysande recensioner så hände praktiskt taget ingenting, och mottagandet från fotfoket
var fortsatt svalt även för efterföljarna "Decency" 1991 & "Diesel Park West vs. The Corporate Waltz" två år senare.
 
Fullängdare nummer sju "Blood And Grace" är daterad 2007, och ytterligare 12 år senare är det
nu dags för "Let It Melt" (Palo Santo Records/Hemifrån).
 
Men trots att gitarristen, sångaren och låtskrivaren John Butler och hans tre kumpaner närmar
sig pensionsåldern så är känslan och skärpan i D.P.W-soundet intakt och ett stilfullt  bevis på att åldern har noll betydelse om man aldrig glömmer ursprunget och det musikaliska hjärtat
fortfarande behåller rytmen.
/Björn
 

Esther & Ezra

 
Esther Rose "You Made It This Far" (Father/Daughter Records/Border) 
 
 
Ezra Furman "Twelve Nudes" (Bella Union/Border)
 
/Björn

Litterär popsoul njutning

 
Mark Rogers är en ärrad amerikansk singer/songwriter uppxvuxen i Washington, DC, som på
tidigt 80-tal flyttade till Los Angeles för att lira countryrock i ett eget band på scener tillsammans
med popband i den stadigt växande Paisley Underground scenen.
Av familjeskäl blev han dock tvungen att återvända till hemstaden och de följande 25 åren blev musiken mest en hobby för familjefadern Rogers.
 
2012 skrev han sin första nya låt på årtionden och 2018 släppte han EP'n "Qualifiers" som fick ett strålande mottagande bloggar och musikmagasin som No Depression & TheIndieSource.   
Mitt i högsommaren 2019 lossade han fullängdaren "Laying It Down" (Mark Rogers Songs/Hemifrån)" som med sina 11 spår med stil och finess visar att känslan att fortfarande bygga glimrande litterära americana, pop och soullåtar är helt intakt.
/Björn 
 

Måstekoll av Hawk Harris

 

Jason Isbell´s lillbrorsa?
Det är bara ett av de superpositiva omdömena som duggat tätt runt Jason Hawk Harris inför släppet av debutalbumet "Love And The Dark" (Bloodshot Records/Border) fredagen den 23/8.

Lyle Lovett, John Moreland, Judee Sill och en ung rebellisk Steve Earle figurerar också i förhandsnacket.
Paste Magazine konstaterar att det är en större skandal om inte Jason säljer ut The Ryman inom
de närmaste 12 månaderna med sin totalt globala country som även hämtar kraft, känsla och attityd ur punken.
Måstekoll säger jag!
/Björn

 

 


Ett av höstens givna lyckopiller

 
 
Amerikanska Seratones är tillbaks med ytterligare en oemotståndlig dos av lika delar glödande garagepunk, fullblodig rock & varm och stöddig Louisiana soul.
 
"Power" (New West/Border) är den oemotståndliga uppföljaren till 2016 års stiliga"Get Gone" och frontande gitarristen & sångerskan A.J. Hines är lika syvasst rätt som tidgare och perfekt uppbackade av sina fyra vita manliga kumpaner.
Den 23:e i denna månad är den tillgänglig både här & där.
/Björn
 
 
 

Hatchie sitter inne med sommarens häftplåster

 
 
Australiensiska singer/songwriter och multiinstrumentalisten Hatchie, från Brisbane född Harriette Pibeam, mixar högt flygande synthpop med fuzzade shoegazegitarrer på ett sätt som mynnar ut i
ett stort sound som minner om 90-tals band som Cocteau Twins, The Sundays, Mazzy Star, The Cranberries och varför inte ikonen och stora inspirationskällan Kate Bush.
 
Själv får jag känning av Rolling Blackouts C.F. vibbar i några av hennes låtar på fullängds debuten "Keepsake" (Heavenly/BMD) som släpptes 21:a juni.
Totalt  tio låtar där en handfull definitivt har kapacitet att bli sommarens häftplåster bara de hittar några hål i det kompakt urvattnade musikbruset.
/Björn
 
 

En hudnära melodiös gåva

 
Duon Jamestown Revival, bestående av barndomsvännerna Jonathan Clay & Zach Chance från Texas-staden Magnolia är en storslagen och hudnära melodiös gåva som det är oerhört svårt att värja sig emot.

Harmoniskt laddade med ett eget hudnära Americana & folkfärgat sound där namn som Willie Nelson, John Prine, Guy Clark, Everly Brothers och Creedence Clearwater Revival varit inspirationskällor.
Men Clay & Chance är på intet sätt ett plagiat av någon av ovanstånde namn utan har istället slipat på sitt eget uttryck och på sin tredje fullängdare "San Isabel" (Thirty Tigers/Border) hittat rätt.
/Björn
 

Inga kompromisser

 
Det skramlar underbart skönt och vackert om debutalbumet från duon Chris Turpin & Stephanie Jean som tilsammans går under namnet Ida Mae.
Rötterna finns i engelska Norwich men numera är de bosatta i Nashville.
Inte alls så konstig med tanke på soundet som genomsyrar de 13 spåren på debutalbumet "Chasing Light" (Vow Road/30 Tigers/Border). 
 
- Vi ville göra något enkelt, ärligt och rått på vårt sätt och utan att kompromissa, säger Turpin.
Med en betagande blandning av Delta blues, skramlig rock `n`roll, punk och två röster som är som gjorda för varandra så har de lyckats perfekt med att skapa sin alldeles egna identitet.
Till största delen inspelat live rakt av i studion under ledning av legendariska producenten Ethan Jones så har alla läckert fräcka pusselbitar fallit på plats.
Känslan av att man som lyssnare suttit med under inspelningarna förstärker helhetsintrycket.
Dunder helt enkelt!
/Björn
 
 

I allra högsta grad levande

 
Med snygga stråkarr, folkkänsla, lite Motown inspirerade rytmer, Nick Drake akustiska gitarrer och några nävar med egen stark personlighet har indiefolk songwritern, B.R. Lively, med rötterna i Texas, format 11 låtar på sitt debutalbum "Into The Blue" (BR Lively/Hemifrån).
 
Debutalbumet som släpptes redan i oktober 2017 på hemmaplan, och först nu fått distribution hos oss genom fina Hemifrån är en platta där låtarna växer ytterligare i takt med lyssningarna.
Det finns en varm melodiskt lugnande feelgood känsla som är den röda tråden.
Kolla själv.
/Björn
 
 
 
 

Vassa traditionsbärare

 
"Too Much Tension" (Wick/Border) är tredje fullängdaren från Brooklyn, New York baserade kvintetten The Mystery Lights.
Ett vasst rockband som med sitt fräcka, larmiga psykedeliska, garagesound passar lika rätt i nutid som de skulle gjort under 60-talets Nuggets era.
Men en fin känsla för pop genomsyrar också de 11 spåren på plattan och ni kan garanterat själva hitta snygga influenser från det förflutna.
/Björn   
 

Man blir alldeles varm om hjärtat

 
26-åriga Molly Tuttle är född och uppväxt i en musikfamilj där pappa Jack, en aktad bluegrass och
multiinstrumentalist,  alltid uppmuntrade sina barn att dela hans stora kärlek till musiken och att lära
sig att spela instrument.
Molly var inte svår att övertyga och började redan som åttaåring att hantera en gitarr. Tre år senare
var hon så slipad att hon platsade med sin pappa på en scen och som 13-åring spelade de båda in 
ett album tillsammans.
 
Ytterligare 13 år framåt i tideräkningen har hon hunnits bli prisad med diverse utnämningar och 2014
var hon en av medlemmarna i bluegrass gruppen Goodbye Girls.
2017 gav hon ut den självfinansierade sjuspåraren "Rise" och samma år skrev hon tack och lov på ett
skivkontrakt med Compass Records.
 
Två år senare kommer så lysande solofullängdaren "When You´re Ready" (Compass/Border) där hon
på 11 låtar rakt igenom visar att hon inte bara är en strålande instrumentalist, utan även behärskar det 
vokala och låtskrivandet med grace.
Några av Molly Tuttle´s musikaliska förebilder lär vara Gillian Welch & Bob Dylan och deras snille har bergis inspirerat Molly att forma en ståtliga grann samling melodiösa guldklimpar.
Man blir alldeles varm om hjärtat.
/Björn
 
 
 
 
 
 

Daddy Long Legs går på knockout

 
New York trion Daddy Long Legs går på knockout med sin fjärde fullängdare "Lowdown Ways"
(Yep Roc/Border).
Albumet är ett kraftfullt steg framåt för bandets sångare, gitarrist & munspelare Brian Hurd och
hans båda bandkompisar.
“Vi har slipat på vårt råa lo-fi soundet under en längre tid nu. Så det kändes som att vi ville satsa på
något som är lite mer producerat, men självklart utan att göra avkall på råheten i vårt ursprungliga
sound, säger Hurd.  
 
Det produktionsmässiga musikaliska lyftet ska delvis ackrediteras producenten Jimmy Sutton, vanligtvis
fullkomligt lysande basist i, JD McPherson´s band.
McPherson är förresten delaktig i snickrandet av "Pink Lemonade".
De musikaliska släktbanden mellan de båda banden är totalt solklara när rock'n'roll möter rå blues, punk,
rockabilly, soul & gospel och dramatiska ballad med en ständigt närvarande in-your-face intensitet.
Och på ett sätt som är få band förunnat
Helt oemotståndligt!
/Björn
 
 
 
 
 

Kanadensisk feelgood

 
Äkta kanadensiska paret Keri & Devin Latimer kallar sig för Leaf Rapids och har under en längre tid grävt i Keri´s familj och släkts bakgrund.
Där har man hittat många spännande historier som ligger till grund för duons textskrivandet och varma musikaliska nerv.
Man ramar in de tio spåren på ”Citizen Alien” (Coax Records/Hemifrån) med en grann melodisk mix av folk, americana och country.
Stor feelgod känsla.
/Björn
 
 
 

Eleganta Nike

 
"Glitter Till Glöd" (ErikAxlSun/SPD) är första soloplattan på många år från Nike Markelius, trummslagaren i Tant Strul på 80-talet, soloartisten på 90-talet och sångerskan och låtskrivaren i bl.a. Nike & Röda Orkestern på 2000-talet.
En fullblodig, stark, nervig, elegant melodiöst klingande rockplatta där Nike backas av svensk rockadel som Lotta Partapuoli, gitarr, Kenny Håkansson, gitarr, Ulf Rockis Ivarsson, bas, och själv lirar både trummor och gitarr.
 
11 egna kompositioner och tre tolkningar och översättingar av en Patti Smith och två Lhasa de Sela låtar innebär 67 minuter väl värda pengarna.
Med videorna till titelspåret och "Fallen Ängel" har Nike Markelius dessutom fått homofoberna att sätta både morgonkaffet och A.W. pilsnern i vrångstrupen.
/Björn 
 
 

Fräckare blir det inte

 
Stockholmsrotade garagepunkarna Viagra Boys som kallats Sveriges sämst bevarade hemlighet och landets bästa och fräckaste band är äntligen aktuella med fullängdaren 
"Street Worms - Deluxe" (Year0001/Border).
Pitchfork utnämnde "Sports" till "best new track" och de 14 spåren på albumet talar klart och tydligt för sig själva med bandets skarpa satir, svarta humor och pulserande musikaliska drivkraft som oemotståndliga beståndsdelar.
/Björn  
 
 

Healy går på knock

Skotska singer-songwritern, Martha L. Healy, är en grandios doldis för den stora massan.
Hennes senaste album, "Keep The Flame Alight" (Frog Eye Records/Hemifrån) , som spelades in i Nashville och släpptes internationellt i slutet av oktober 2018, finns nu också tillgänglig hos oss.

Uppväxt med bland andra Patsy Cline, Carole King, The Eagles, Travelling Wilburys, folkhjältarna The Dubliners och Motown artister ur familjens vinylsamling har hon format sitt eget varma musikaliska uttryck på lika delar keltiskt ursprung, country och americana.
Healy är en fantastisk sångerska och fingertoppskänslig låtskrivare som på albumets tio spår går på knock och tål alla sorters jämförelser med gräddan inom stilarterna.
Missa inte!
/Björn

  

 


Ett fynd för obotliga popsnören

 
 
Kanadensiska King of Foxes klingar både stilfullt melodiös britpop och indie rock.
Men med Olivia Street som mainwoman och sångerska så hör jag även melodiös eleganta australienvibbar typ The Go-Betweens i ljudbilden.
Sjuspåraren "Salt & Honey" (King Of Foxes Band/Olivia Street/Hemifrån) släpptes redan i februari på våra breddgrader, men är lika njutbar för obotliga popsnören oavsett årstid.
/Björn 
 

Oemotståndliga Collins

 
The Smoking Flowers är lika med äkta amerikanska paret Kim & Scott Collins.
Gifta sedan 19 år bakåt i tiden skriver de låtar och spelar tillsammans och har fullt ut dedikerat sina liv till musiken.
Som tidiga pionjärer på den numera allt mer aktade och populära underground scenen i East Nashville så är de idag förebilder och har med sin musik och sitt sätt att leva influerat många artister under de senaste tio åren. 
På album nummer tre "Let´s Die Together (Bandaloop Music/Hemifrån) gräver de djupt och oemotståndlig kraftfullt i ljuvlig rå rock, stöddig punk och muskulös folk.
/Björn
 

 

Kolla upp 1

 
Daniel Norgren "Wooh Dang" (Superpuma/Border)
 
 
The Yawpers "Human Question" (Bloodshot Records/Border)
 
 
 
Stealing Sheep "Big Wows" (Heavenly/BMD)
 
 
Drugdealer "Raw Honey" (Mexican Summ/BMD)
 
 
 
Satan Takes A Holiday "A New Sensation" (Despotz Reco/Border)

Mer guld från Buford Pope

 
"Wating Game (Buford Pope(Border) är nya fulländaren med Buford Pope, som i vardagen
lystrar till namnet Mikael Liljeborg och föddes på Gotland 1971.
Han var 15 år när han föll pladask för Bob Dylan och med honom som musikalisk
rättesnöre så lärde han sig snabbt att älska andra låtskrivare nära besläktade musiker som Neil Young, Tom Petty, Jackson Brown, Robert Johnson and Bruce Springsteen.
 
Utifrån den ruggigt namnstarka flocken av förebilder har Mikael hittat en egen fåra där influenserna finns i ljudbilden, men där det ändå är B.P.´s varma musikaliska hjärta som pulserar och bestämmer takten och flytet.
Dags att upptäcka om det inte redan är gjort.
/Björn 
 
 

RSS 2.0