Ett fynd

 
Hade absolut noll koll på låtskrivaren, gitarristen och sångaren Jesse Brewster innan ett ex. av
hans femte album "The Lonely Pines" (Crooked Prairie Records/Hemifrån) landade i min postlåda.
Det räckte med 30 sekunder av öppningspåret "Let´s Run Away" för att känna att det här är på riktigt, en känsla som håller i sig genom albumets samtliga tio spår.
 
Jesse växte upp med hippieföräldrar i norra Kalifornien's bergstrakter och på Hawaii.
Willie Nelson, Rolling Stones, Beatles, Tom Petty, Fleetwood Mac, Bob Marley och Eagles var musikaliska favoriter under uppväxten och är något som präglat honom som låtskrivare och musiker.  
"Write what you know" har alltid varit Brewster's rättesnöre och att han med fingertoppskänsla & elegans vet vad det handlar om går som en röd tråd genom albumets samtliga 10 spår.
/Björn   
 
 
 

Efterlängtad Snibb

 
Tre år sedan fullängdaren "Too Late To Die Young".
Så med andra ord är det inte en dag för sent med ett nytt album från Pontus Snibb´s Wreck Of Blues.
Men vi får hålla ut till i slutet av april då  "Home Bound" släpps på vinyl & digitalt, och naturligtvis
finns pappan & legenden Håkan Nyberg bakom trummorna, och Kalle Johansson på bas.
/Björn

Catherine har lärt läxan

 
Catherine Britt är australiensiskan från koldistrikten i Newcastle, New South Wales, som började skriva låtar redan som tonåring.
Första turnén gjorde hon 16 år gammal när hon öppnade för Kasey Chambers & Chris Issac under deras Australien turné.
Ett år senare packade hon kappsäcken och flyttade till Nashville TN, USA, där hon skrev på ett skivkontrakt med RCA Records och under de följande sex åren förkovrade sig inom country, roots & folk musik
Att hon lärt den läxan & förvaltat arvet med stor passion hörs klart & tydligt på hennes sprillans nya fullängdare "Home Truths" (Beverly Hillbilly Records/Hemifrån).
/Björn
 
 

Övertygar på nytt

 
Bakom bandpseudonymen Love On Drugs döljer sig elegante låtsnickaren, gitarristen & sångaren Thomas Pontén, backad av Robert Olsson, bas, och Martin Lillberg, trummor.   
"MeLODies" (Paraply Records/Hemifrån) är en klassig & smakfull fortsättning 2016 års
"I Think I'm Alone Now" & "Solder"
från 2018.
Den här gången har trion fokus på en 50/50 mix av americana och power pop och tillsammans med
ett gäng musikaliska vänner löser man även den uppgiften på ett mycket smakfullt sätt.
/Björn
 
 
 
 
 
 
 

Inte som många andra

 
Son Of The Velvet Rat, Georg Altziebler och hans äkta hälft Heike Binder, lossar efterlängtade
nya fullängdaren "Solitary Company" (Fluff & Gravy Records/Heimfrån) 19:e mars.
Ånnu en gång bjuder de på en spännande och personligt högklassig musikalisk resa som 
klingar sällsynt elegant, hudnära & varmt.
Kabarétraditonen med mästare som Georges Brassens, Jacques Brel och Fabrizio De André blandat med vår tids stora stilbildare, Townes Van Zandt, Leonard Cohen och Bob Dylan är influenser som inspirerar.
Och Altziebler visar på nytt att han är en spännande låtskrivare annorlunda som absolut bör kollas upp. 
/Björn
 
 
 
 
   

Bomma inte Tash

 
Mitt musikhjärta har alltid bankat varmt för Aussie music.
Här om dagen snubblade jag pladask över YouTube sensationen & onewomanband Tash Sultana
som är ett musikaliskt snille på att skruva ihop egna låtar på pop, rock & R&B recepten.
Andra fullängdaren "Terra Firma" (Mom+Pop Music) släpptes för tre dagar sedan.
Bomma inte!
/Björn 
 

För sinnet

 
Svenskamerikanska singer-songwritern Deborah Henriksson är uppenbart en doldis för de breda massorna i vårt land.
Nu finns det utmärkt tillfälle att åtgärda denna musikaliska brist då prisade Deborah i början av januari släppte dubbel CD-n "So Far" (Hemifrån).
 
Röstmässigt och musikaliskt har hon jämförts med både Kate Bush och Enya och på dubbel-CD finns 26 låtar som tydligt bekäftar att den jämförelsen håller.
Multiinstrumentalisten Mats Nyman som skrivit musiken och spelar merparten av instrumenten står också för arrangemangen av de de 26 låtarna.
/Björn

 


Aldrig för sent att upptäcka

 
Hade den stora musikaliska förmånen att se The Hold Steady live i Liverpool, oktober 2019 tillsammans med en flock vänner i IF Popgeni. 
Dessutom fick jag och en kort pratstund & ett signerat album med ytterste sympatisk bandbossen och chefen Craig Finn som uttryckte sann och äkta glädje över att det fanns de som hade koll & lyssnade på honom i norra Sverige.
19 februari släpper Finn & kompani albumet "Open Door Policy" (Border)
Aldrig för sent att upptäcka!
/Björn
 

Melodiöst popig tidsmaskin

 
Pearl Charles "Magic Mirror" (Kanine Records) är en fullängdare som skulle passa perfekt i hörlurarna på badstranden när vi framåt sensommaren förhoppningsvis kopplat ett kraftfull
nacksving på Coronan.
Pearl från Los Angels tar oss elegant & grannt melodiöst tillbaka till 70-talet med sina granna
poplåtar som genomsyras av solvarma melodier och ett låtsnickeri av klass och personlighet även
om receptet är välkännt .
ABBA, Fleetwood Mac, Dusty Springfield och klar hippiekänsla spökar elegant och smakfullt i ljudbilden. 
/ Björn
 
 
 
 

Personligt stark och högklassig återkomst

 
Senast vi hörde något från Patrik Backlund var 2012 då han släppte sitt andra soloalbum "Wolfrunner".
När han igår äntligen lossade sin tredje excellenta fullängdare "Zen Palace" så är det efter en lång personlig kamp där han både som människa och artist visat en beundransvärd styrka och öppenhet.
 
Faktumet att det dröjt nio år mellan de båda fullängdarna säger han själv beror på att "det handlar om musik som ligger mycket nära mig själv vilket innebär att man bjuder på en tämligen ärlig del av sig själv, och det har jag inte riktigt haft självförtroendet att göra".
Att inget skivbolag nappade på hans erbjudande att ge ut "Z.P.", och att han därmed själv roddat hela den processen från ax till limpa, är ännu ett svaghetstecken från en bransch som allt för ofta ikläder sig skygglappar och struntar i personlig klass & kvalité.
/Björn    
 
 
 
 
 

Rothschild läker

 
Debut EP'n "Robby Rothschild" (Harmonyman/Hemifrån) från doldisen Robby Rothschild är
en peace of mind upplevelse i Coronatider.
"Encircled" är ett av de sex spåren på CD'n där Rothschild har support av Moira Smiley, sång,
och Jerry Weimer, clarinet.
Less is more helt enkelt!
/Björn
 

Inte en dag för sent att upptäcka

 
Många år innan de blev ett äkta par och Americana duon Surrender Hill, så ägnade sig Robin
Salmon
och Afton Seekins åt två helt olika musikaliska uttryck.
Tillsammans har de fått alla pusslebitarna att fall på plats och 2020 är duon inget annat än helt strålande på sin femte fullängdare sedan debuten 2015.
 
En textstroff på det inledande titelspåret går, "got a little country in my soul and a little bit rock'n'roll" 
och fortsättningen handlar om två utsökta vokalister som på ett 18 spår välmatat album staplar musikaliska ryggradsrysningar på hög, backade av en kvartett granna medmusikanter.
Inte en dag för sent att upptäcka.
/Björn
 
 

Oemotståndliga Bobbo

 
Efter månader av turnerande runt om i USA &  Europa återvände Bobbo Byrnes hem till Kalifornien
och spelade in de hudnära och mestadels akustiska 11 spåren på albumet "SeaGreenNumber5" (Hemifrån). En platta där den textmässiga röda tråden mestadels handlar om att leta efter sin fasta punkt i tillvaron. 
 
Byrnes diskografi är rakt igenom högklassig från tiden som en av medlemmarna i The Fallen Stars, samarbetet med Ben Riddle i Riddle & The Stars, och de senaste åren som soloartist.
En altcountry, americana leverantör av ypperlig klass som utan tvekan tål jämförelsen med Springsteen, Paul Westerberg & Ryan Adams när det handlar om att forma musikaliska konstverk
som träffar mitt i hjärtat är tveklöst värd en betydligt större skara följare.
/Björn 
 

Oemotståndlig förpackning

 
The Mystix bildades 2002 av sångaren & låtskrivaren Jo Lily, Sam Deluxe, f.d. sångare i
brittiska ikonerna Duke & The Drivers och jazz gitarristen Bobby B Keyes.
Sedan dess har deras odiskutabelt läckra tolkningar av americana, blues & gospel med
rötterna i 1920-talet har deras loyala fansskara runt vårt klot bara vuxit. 
 
Färska albumet "Can't Change It" (Hemifrån) är producerat av legendariska trummisen Marco Giovino som jobbat med artister som Robert Plant, Emmylou Harris, Nora Jones, för att nu
nämna några.
Giovino har skruvat fram en delikat ljudbild som passar som handsken och ytterligare förstärker
The Mystix's redan varma & hudnära sound.
Americana, deep soul & country blues i en oemotståndlig förpackning.
/Björn
 
 
 
 

Upptäck för bövelen

 

Jag knockades av White Owl Red´s "Existential Frontiers" som kom ifjol och långt, långt ifrån
fick den uppmärksamhet som den är värd.
När, Josef McManus, som döljer sig bakom gruppnamnet, nu lossar sin fjärde fullängdare "Afterglow" (Hush Mouse Records/Hemifrån) så bara förväntar jag mig att den musikaliska värmen  och den småknastriga och lätt förkylda granna sången ska vara av samma läckra kaliber igen.
Jag blir inte ett det minsta besviken.

Josef samlar för fjärde gången i rad elegant ihop sin flock melodiöst grandiosa låtar på lika delar country, folk, americana och laidback rock spetsad med lite indie.
Upptäck för bövelen!
/Björn

 


Ytterligare ett par pinnhål upp på kvalitetsskalan

 
Man behöver inte ha rötterna i US för att träffa klockrent inom genres som country & americana. 
Det är svenska A.K. & The Brotherhood ett mycket smakfullt bevis på.
Alo Karlsson med rötterna i Växjö är inte bara en strålande vokalist, utan även låtskrivaren som med rätt feeling och pricksäkerhet skriver låtar som om han sedan födseln varit rotad i country & americana myllan.
 
"Oh Sedona!" (Hemifrån/Paraply Records) är album nummer två från gruppen som 2017 lirade hem segern i de svenska country SM.
Debutalbumet  "The Outlaw Americana Sessions" hyllades i skuggan av de stora skivbolagen både av musikkritiker och publik.
På "O.S" har Alo  lyft sig ytterligare ett snäpp som låtskrivare. Med multiinstrumentalisten, och nya bandmedlemmen Johan Glössner´s smakfullt varma och pricksäkra produktion så är de 12 låtarna
ytterligare ett par pinhåll upp på kvalitetsskalan.
Ganska dumt att inte provsmaka.
/Björn
   

Lynne´s smakfulla fusion

 
Den har funnits tillgänglig i dryga två veckor nu.
Ottowa baserade låtskrivaren Lynne Hanson´s sjunde fullängdare "Just Words" (MAPL/Hemifrån).
Kanadensiskan är svår att sortera in i någon speciell genre när hon obehindrat och mycket smakfullt rör sig mellan folk, pop, laidback rock, blues & americana.
Men det är den elegant balanserade och smakfulla fusionen av ovan nämnda genres som mynnar ut
i ett personligt sound med kryddning av laidback porch och red dirt som gör att de 11 spåren sätter sig på direkt.
/Björn
 

Suget efter klassisk blågul progg växer

 
Mikael Ramel Band Till Dej är inne på femte år med sin proggrevival och intresset runt Mikael och det högklassiga bandet, Kenny Håkansson, gitarr, Göran Lagerberg, bas, Mats Öberg, keyboard & sång, och Benna Sörman, trummor & sång fortsätter att växa.
Fredag den 14/2 släpps dubbel-vinylen & dubbel-CD'n Mikael Ramel Band Till Dej "The Bäst Band Lajv" (Hemifrån/Paraply Records) i samband med en spelning på Kulturbryggeriet i Örebro.
 
Konceptet handlar om att ge konserter och återge de tidigaste låtarna från -70-talet i uppdaterade versioner, enligt Mikael Ramel.
-  Vi rider vidare på den lyckade reunion vi hade förra året. Det blev ju dundersuccé på de festivaler vi medverkade på då” kommenterar Mikael på hemsidan.
Ännu liveturné är inbokad mellan 20/3-5/4 och spelplatserna presenteras inom kort. 
/Björn

Aussieunder

 
Australiensiska folkrock songwritern och historieberättaren Carus Thompson är en doldis hos oss.
Album nummer sju i Thompson's discografi, "Shakespeare Avenue" (Mind´s Eye/Hemifrån), är en fantastisk fullängdare formad och inspelad i Dartmoor, södra England som borde ändra på den statusen.
 
Vännen och prisade folkstjärnan Sean Lakeman har med fingertoppskänsla producerat albumet
och hans partner Kathryn Roberts och broder Seth Lakeman backar excellent upp på
de tio spåren.
Richard Thompson, Christy More, Dick Gaughin, Bruce Springsteen och John Cougar Mellancamp, är förebilder och inspiratörer som också präglat och färgat helheten.
Själv "skryter" Carus med att albumet är det bästa i hans diskografi hitills.
/Björn
 

Långt ifrån någon copy cat

 
Bakom bannamnet White Owl Red döljer sig Josef McManus som 1994 satte sig på skolbänken
för att lära sig skriva musik.
2003 lämnade han Chicago och flyttade tillbaka till västkusten där han under ett antal år fortsatte
slipa på sin talang genom att spela live varhelst det fanns en mikrofon.
 
Debutalbumet "Americana Ash" kom 2014 och följdes upp tre år senare av "Naked And Falling"
och båda möttes av hyllningar på hemmaplan, men även internationellt.
Det senare rankades som ett av de 100 bästa album under 2017 av Alternate Root Magazine för 
det är rötter det handlar om när McManus bygger sina verk.
 
Country, folk, americana, rock och slingor av punk i en ytterst smakfull melodiöst balanserad mix
där McManus låtskrivande och vokala berättande är fortsatt jordnära och personligt varmt
på årets 14 låtar välmatade "Existential Frontiers" (Hush Mouse Records/Hemifrån).
Dylan, Springsteen & Earle är referenser som kan passa om man vill guida novisen på rätt spår.
Men Josef McManus är långt ifrån någon copy cat.
/Björn  
 
 
 
 

RSS 2.0