Varm pop & stark indie

 
Det finns gott om svenskar som heter Eric Palmqvist.
Men ingen som är lika begåvad som musikern & låtskrivaren med rötterna i Gotland och ett förflutet
i indierockarna Monostar & folkpopbandet EP's Trailer Park.
 
Att de fortfarande handlar om en artist av rang är de 12 låtarna på Eric Palmqvist debutalbum som
soloartist "En Halv Gris Kan Inte Gå" (Ella Ruth Institutet/Border) ett strålande bevis på.
Uppgörelsen med ett kaotiskt förflutet mynnar ut i både varm popmusik och stark indierock där
lysande melodier & texter hela tiden omfamnar och griper tag.
Ett av 2019 års finaste blågula album släpps första dagen i februari. 
/Björn

Gritty americana

 
Med ett sound på lika delar Tom Petty & The Heartbreakers och Allman Brothers Band, men även influenser av Lynyrd Skynyrd, Black Crowes och en hel del americana så har kvintetten med rötterna
i Alabama och Nashville skapat sig en rejäl fansskara på hemmamark.
 
Med sitt vassa andra album "V" (Blue Elan Records/BMD) i kappsäcken och ännu en sväng på
gång i Europa snart så måste förutsättningar för The Vegabonds att plussa på antalet anhängare
på andra sidan Atlanten vara mycket goda.
/Björn
 
 
 

Lika barn leka bäst

 
Mikael Ramel & Klas Qvist "I Huvet På Varandra" (Paraply Records/Hemifrån/Border Music)
Ett underligt, annorlunda och minst sagt lustigt upplägg. 
Men som slutprodukt totalt lyckat, smakfullt och mycket njutbart.
Det hela började med att Mikael Ramel fick en postförsändelse från Klas Qvist´s skivbolag Hemifrån
med Qvist excellenta alter ego Citizen K och dubbel-CD'n "Second Thoughts".
 
Ramel trodde först att det var ett skämt och funderade direkt på att förpassa den till återvinning, men parkerade sig av någon anledning ändå i lyssnarfåtöljen.
Fyra timmar senare hade han lyssnat på albumets 23 låtar två gånger vardera och med en övertygelse
att helheten var "förbaskat bra & mycket välproducerat" även om det störde honom
lite att "många spår på många sätt påminde om min egen musik och att mannen måste ha lyssnat en
hel del på mina gamla plattor".
Efter flera veckor med en växande lust att själv få sjunga de 60- och 70-tals färgade låtarna på svenska
så tog Ramel kontakt med Qvist.
Resten är ett nutida udda svenskt högklassig popprojekt med en grann melodiskt balanserad omskrivning
av ett redan strålande grundmaterial.
 
Klas i sin tur har givetvis "lyssnat mycket och länge på Ramel" och "var både glad och lycklig över att Mikael bara var lindrigt störd över likheterna mellan dem och inte ville ge honom ett kok stryk för efterapning." 
"I Huvet På Varann" är Mikael Ramels första platta på runt 15 år och enligt vissa en naturlig uppföljare
till 70-tals trippeln "Till Dej", "Extra Vaganza" och "3:e Skivan"
.
För alla med ett stort melodiskt pophjärta är de 11 svenska omgörningarna på "I Huvet På Varann" en
musikalisk gåva och lika nödvändigt självklar som "Second Thoughts".
/Björn
 
 
 
 
 
 

Glödande melodier

 
 
Glöm inte för allt smör i Småland att kolla upp Nashville kvarteten Frances Cone som släpper sitt
andra album den 11:e januari.
"Late Riser" (Thirty Tigers/Border) är uppföljaren till debuten "Come Back" från 2013 och det
känns 
onekligen lite underligt att det har dröjt så lång tid med kapitel nummer två.
 
Men frontpersonen och utsökta sångerskan Christina Cone och hennes tre manliga bandkamrater
har medvetet skyndat långsamt och putsat och skruvat på ett sound som tar dem ytterligare ett kvalitetsteg framåt jämfört med den redan utmärkta debuten.
 
Grandios pop färgad av americana, soul & folk och spetsad med ett glödhett personligt sound och
Cone´s oemotståndliga röst längst fram i ljudbilden så blir det oemotståndligt för den som inte 
kan motstå glödande melodier.
/Björn
 
 
 

RSS 2.0