Hayward fortsätter bryta ny mark

 
Uppväxten i Wisconsin under 80 och 90-talet övertygade Hayward Williams att ge sig iväg och leta
efter något annat utanför detstatsgränsen.
Han struntade i att satsa på en högre utbildning började spela i band istället och lärde sig mycket 
om vad man bör och inte borde ha gjort som musiker på den amerikanska musikscenen.
Skolningen och skinnet på näsan kom under många års livespelningar på pubar och till slut öppnades möjligheterna med större Europa turnerande, gig på stora festivaler i USA och några svängar till Australien.

Med sitt sjätte album "Pretenders" (Why River Records/Hemifrån) fortsätter han att bryta ny mark
inom den spännande och nydanande traditionella folkrocken.
Williams har något alldeles eget och "Pretenders" är ett album som växer för varje närkontakt.
Visst går det att göra kopplingar till exempelvis Leonard Cohen, Neil Young och Chris Isaak.
Men det utan att det skulle handla om plagiat på något sätt.
/Björn 


Ömsom ledsen ömsom sorgfri

 
Michelle Lewis är en Boston singer/songwriter med bopålarna nedslagna i  Los Angeles.
Man kan knappast "beskylla" henne för att vara över produktiv när det gäller den egna karriären.
Debut albumet ”This Time Around” kom 2004 och fram till 2014 har hon i eget namn bara hunnit med
EP släppen ”Broken” 2009 och ”Paris” 2011. 
Men Lewis har funnits där i bakgrunden med andra artister under ett långt samarbete med producenten
Anthony J Resta.
 
Så när nu albumet ”The Parts Of Us That Still Remain” (Michelle Lewis/Hemifrån) från 2014 görs
tillgängligt på våra breddgrader hörs en ljudbild som balanserar mjukt mellan varm folk och smakfull
melodiös pop.
Och Michelle´s innerliga röst berättar ömsom ledsna ömsom sorgfria historier.
Singlen " Run Run Run” från plattan har blivit ett sorts soundtrack för massor av Boston Marathon 
löpare och till dags datum har den haft över 350.000 visningr på YouTube.
/Björn


Tre coola gubbs

 
Tre ärrade gubbs med en cool uppställning och stor musikaliskt färdighet.
Det är Mojo Monkeys, Billy Watts, gitarr & sång, Taras Prodaniuk, bas & sång, David Raven, trummor
och leadsång.
På sitt tredje album "Swerve On" (Medikull Records/Hemifrån) mixar man ihop New Orleans
grooves, Bakersfield honky tonk och Texas swing på ett så charmigt och dynamiskt sätt att man bara
måste kapitulera.
Under de senaste två decenierna har de kompat artister som Bruce Springsteen, Norah Jones, Eric
Burdon, Merle Haggard, Teresa James, Kris Kristofferson, Shelby Lynne, Mike Ness, Bonnie Raitt, Richard Thompson, John Trudell, Dwight Yoakam och Lucinda Williams.
Dussinet egna läckra låtar, plus en cover på Allen Toussaint's klassiker "Ride Your Pony", som passar
allra bäst på små scener med närkontakt.
/Björn 
 

 

Oförstörd rock'n'roll

 
Tidernas bästa livealbum!?
Vet inte det.
Men helt klart är att "Slade Alive" (BMG) är en liveklassiker och värd en återutgivning för att inte
minst ruska om de yngre generationer med glödhet rock'n'roll från tidigt 70-tal som har kvar både
sin fysiska kraft och aura.
Det var tillika den brittiska kvartettens första livealbum som släpptes 24:e mars 1972 och producerades
av Chas Chandler (ex. The Animals).
Tre  låtar, "In Like A Shot From My Gun", "Know Who You Are" och "Keep On Rocking  från Noddy Holder, 
Dave Hill, Jimmy Lea och Don Powell's egna pennor fick sällskap av Ten Years After dubbeln, "Hear
Me Calling" och "Born To Be Wild" samt Bobby Marchan's furiosa rocker "Get Down With It". 
 
Med en soft laidback version av John "The Lovin Spoonful" Sebastian's "Darling Be Home Soon"
skapade man också en chans till lite djupandning.
Att Kiss var starkt influerade av Slade och valde att titulera sitt livealbum från 1975 till "Alive" som
en hyllning till Noddy och polarna visste ni väl redan.
Eller...?
/Björn 

 

RSS 2.0