En av de stora traditionsbärarna
Dirty love
Turn back the clock... En snöig söndagsmorgon...
När Björn sammanställde sin lista hade inte riktigt skivbolagen hängt med.
Därför lägger jag nu upp två av 2010 snyggaste videos som kom nu i december.
Imelda Mays glödheta Mayhem och Manic Street Preachers Some Kind Of Nothingness.
Se och njut.
/Stefan
2010 bästa album enligt Stefan
Lite sent blev det. Men efter en datacrash och några envisa virus så har jag lyckats formatera om datorn. Och är nu på bloggbanan igen.
Året 2010 blev ett intressant år. För popgenibloggen blev det ett kort år.
I början var det som en enda störtflod av låtar. 60 år av musikhistoria bara rasade ut de fösta månaderna. Det var som all musik vi burit med oss i våra ipods, bärbara cd-spelare och walkmans genom åren bara skulle ut. Och bloggen blev en öppning i en damm som bara brast.
Därför blev det mycket gammal musik under de här månaderna. Och vi kommer att forsätta att plocka fram musik från 1900-talet. Men jag har en känsla av att vi kommer att koncentrera oss allt mer på ny musik också.
2011 ligger öppet.
Men först skulle jag vilja sammanfatta 2010 med den här listan.
Kanye West ”My Beautiful Dark Twisted Fantasy”
Det spelar ingen roll att han har ett ego som är stort som ett av New Yorks skyskrapor. Han lyckades inte bara att skapa ett av årets mest spännande album. Han lyckades även att blåsa liv hiphop på ett sätt som tilltalar den stora publiken likväl som den smala. Plattas stora stund är låten Runaway som kan avnjutas här.
Cee Lo Green “The Lady Killer”
M.I.A “Maya”
Caribou "Swim"
Håkan Hellström “2 steg från Paradise”
Jag var inte speciellt imponerad av Håkans första platta. Trots att Autisternas P-O predikade och försökte få mig att älska den, så kunde jag inte. Jag var aldrig ett Håkan Hellström fan förrän jag fick uppleva honom live. Då small det bara till. Efter det har han gjort intressanta. Jag trodde faktiskt inte att Håkan Hellström var kapabel till nya storverk. Jag hade fel. Lyssna bara på när Håkan "River en vacker dröm".
Robyn ”Body Talk”
Kan man någonting annant än att älska Robyn och hennes musik. Hennes trippel Body Talk I, II och III slog allt svenskt motstånd under 2010. Hon har bevisat att hon som artist flygit högre och längre som självstädig än i ledband till Max Martins hitmakande. En av höjdpunkterna var låten Indestructible och den här barnförbjudna videon.
Steve Mason ”Boys Outside”
Helt plötsligt så försvann sångaren i The Beta Band spårlöst. Ingen visste vart han hade tagit vägen och fansen fasade för att han förvunnit likt Richey James i Manic Street Preachers. Men Steve Mason kom tillbaka. Trasig och djupt deprimerad. Men mitt i allt eleände så skrev han och samlade ihop ett knippe låtar som är så sköra att man tror att de ska spricka och gå i tusen bitar vilken sekund som helst. Lyssnaren får nästan hålla andan genom låtarna för att höra vad som ska hända. Musiken talar för sig själv. Boys Outside är nog det vackraste som skrev 2010. Och All Come Down sammanfattar platan på ett utomordentligt sätt.
Phosphorescent ”Here´s To Talk Easy”
Med ironisk ton tar sig bandet Phosphorescent sig an enkel men ambisös pop. Men med deras countryinfluenser lyste starkare i "Here´s To Talk Easy" än tidigare. Resultatet blev bländade countrypop och det är ett under att inte Phosphorescent fått sitt riktiga genombrott riktigt än. Fast det är kanske sant som de påstår. Att It´s Hard To Be Humble (When You´re From Alabama). Fast bandet är från Athens i Georgia.
Girls "Broken Dreams Club EP"
Med förra plattan Album svetsade sig San Fransisco-bandet Girls sig in i indiepopparnas medvetande. Bland annat gjorde de en lysande spelning i Stockholm som fick min Sovrums ögdade kusin Jonas att hoppa jämfota av förtjusning och direkt maila mig. Och jag föll, förståss, direkt. Med Broken Dreams Club EP fortsätter bandet i samma spår. Inledande spåret Oh So Protective One sammanfattar essencen av 50 år av popmusik. Detta är så genialiskt enkel pop som man bara kan njuta av.
The Radio Dept “Clinging To A Scheme”
Svenskarna har inte legat på latsidan under 2010. The Radio Dept från Lund lyckades med bedriften att göra sitt bästa album hittills. Och då har ändå bandet funnits sedan 1995. Men med Clinging To A Scheme har det fått till en bra samling poplåtar. Never Follow Suit är en av plattans höjdpunkter. Det är drömskt. Det är melodistarkt. Och det är välproducerat.
Precis utanför listan och andra grejer som gjorde 2010 minnesvärd:
- Plura Jonsson både i tidernas bästa matprogram ”Plura och Mauros Kök” och i sockersliskiga men underhållande ”Så Mycket Bättre”. Dessutom hann karln med att åka fast för kokaininnehav. 2010 var Pluras år.
- Bedroom Eyes. Spelningen under Storsjöyran 2010 var fantastisk. Och den största anledningen till att jag inte listade ”The Long Wait Champion” var nog att min kära vän och kusin ligger mig för varmt om hjärtat för att jag ska egentligen kunna bedöma honom på något annat sätt än underbar.
- Julian Assange. Vilken följetång och vilken underhållning. Skräckblandad förtjusning med toner av ångest. Men som John Lennon sa. All i want is the truth. Just gimme some truth.
- Cryptosporidium. En parasit som gillar att plaska runt i vatten och gör dig magsjuk med en rätt lång inkubationstid. Om Cryptosporidium skulle omvandlas till kulturvärlden så skulle det bli en fusion av E-Type och Bingo Rimér.
- Teenage Fanclub. Plattan ”Shadows” var en av deras absolut bästa. Och spelningen på yran gjorde inte saken sämre.
- Salem. Nej inte Salem Al Fakir. Salem är ett Chicagoband som experimenterar med house, techno och dub. Debutlåten släpptes sommaren 2008 och hade det provocerande titeln ”Yes I Smoke Crack”. Deras debutplatta kom i år och är till stora delar en mörk historia. Men i lagoma doser så är det så befriande musik som får en att växa. Lyssna bara på ”Frost” så fattar ni vad jag menar.
- Lower Dens. Låter som Julianna Hatfields skrammligare lillasyster. Lyckas man att göra superba poplåtar med titlar som "A dogs dick" och "Two Cocks", så längtar man lite mindre till Juliannas nästa skivsläpp.
Som grädde på moset har jag också nu sammanställt våra årsbästa listor på spotify.
Popgenis bästa låtar 2010
Ajö 2010. Välkommen 2011.
/Stefan
Essential 2010, part 3
Sista fyran ut i det alltid lika tuffa racet att fånga in de tio bästa albumen för året. I alla fall om man konsumerar musik en bra bit över genomsnittet.
Men de här tio känns hudnära det som betyder något och berör mig när det handlar om musik.
Ett tiotal som också kan ses som hyllning till de som inte riktigt klarade nålsögat, men ändå tassar med tätt bakom hela tiden.
Hoppas du får någon eller några av dem av tomten eller ger bort till någon som du bryr dig om.
Justin Townes Earle "Harlem River Blues", The Posies "Blood/Candy", The Jim Jones Revue "Burning Your House Down", Fatboy "Overdrive".
/Björn
Hela listan:
Kasey Chambers ”Little Bird”
John Hiatt ”Open Road”
Tift Merritt "See You On The Moon”
Alejandro Escovedo ”Street Songs Of Love”
Imelda May ”Mayhem”
Manic Street Preachers ”Postcards From A Young Man
Justin Townes Earle, ”Harlem River Blues”
The Posies ”Blood/Candy”
The Jim Jones Revue ”Burning Your House Down”
Fatboy ”Overdrive”
Bortglömda årsbästa-låtar #2
And it knocks you down
Just get back up
When it knocks you down
En av mina absoluta sommarfavoriter är detta supersmarta samarbete mellan Keri Hilson, Kanye West och Ne-Yo, vilken också kan utgöra en liten replik på det provocerande påståendet från tidigare ,att vi popgenier inte lyssnar på nutida musik. I själva verket är det väl så att det som just karaktäriserar popgeniet är dess egendomliga förmåga att uteslutande lyssna på nutida musik från alla tider.
Keri är hur som helst en ung sydstatstjej från Georgia, USA, som debuterade 2009 med fullängdaren In a Perfect World... vilken belönades med två Grammisar. Den fjärde singlen från den skivan, visserligen också släppt under 2009, är just Knock You Down som bl a spelades flitigt i svensk radio i somras. Den nådde till tredjeplatsen på Billboards Hot 100, hennes bästa placering hittills.
Hennes andra fullängdaren No Boys Allowed kommer f ö i dagarna, bl a producerad av Timbaland. Intill dess också den har erövrat världen håller jag gärna tillgodo med denna hennes lysande popsingel från 2009.
tp
Bortglömda årsbästa-låtar #1
New things, new dreams, new faces.
Wanna shake up, when we break up,
but we keep our memories.
Det må vara hur politiskt fel som helst, men för att vara en bra poplåt är Pixie Lotts smittsamma hit Turn it Up allt jag behöver...och vill ha. Jag visste inte ens vem miss Pixie var innan jag hittade rätt på henne efter visst detektivarbete och kunde lära mig att hon är en engelsk popstjärnewannabe som ännu inte lämnat tonåren. Musiken skriver hon f ö själv (tillsammas med andra) och kan knappast klandras för sitt goda hantverk.
Jag tycker dock att det är litet trist att hon förefaller att vara mer intresserad av att projicera sig själv som en tonårssexig Barbie än att lita på sin tydliga talang. Likväl, låten är - som min egen tonsårsdotter skulle säga - sjukt bra!
tp
Bengt Olas årsbästalista
1. Guster ”Easy wonderful”
Melodivårdare typ Squeeze och Del Amitri, med en synnerligen starkt låtskrivarkompetens. ”Easy wonderful” är ren, rak solskenspop från första till sista sekund. Och videon till "Architects & Engineers" får ju en att tänka på den där tiden i livet då Kermit & Co var den mest heta mediapersonen...jisses.
2. Janelle Monáe ” The ArchAndroid”
Årets mest suveräna studioinspelning som får en att baxna. Outkasts Big Boi smällde av när han hörde denna enormt karismatiska tjej som mixar allt mellan r&b och hip hop till jazz och klassiskt i en 18 låtars häxbrygd. Årets debutant?!?
3. Mary Gauthier ”The foundling”
Lägereldmusik där Michael Timmins från Cowboys Junkies har producerat. Finstämt och exakt. Empatiskt och direkt. Musik att älska till eller helt enkelt bara vara ett med.
4. Cee Lo Green ” The Lady Killer”
Årets soulknock. Back to the 60´s med en knorr av nutid och en röst som gör en knäsvag. Produktionen av hela plattan är så rätt balanserat svulstig att man får det där fåniga leendet på läpparna.
5. Oskar Linnros ”Vilja bli”
”Från och med du” är för mig det bästa som svenskt musikliv gav ut under 2010 – alla kategorier. Oskars refrängfeeling är i paritet med Orup och killen har en fantastisk känsla i att fånga etsande enkla musikriff.
6. Laura Marling ”I speak because I can”
I produktionen har engelska Laura haft Ryan Adams som bollplank och jag faller så jävla platt för hela konceptet. Den engelska folkmusiken lever fan i mig och med Laura Marling blir jag så otroligt lycklig av att ha henne i lurarna. Det räcker med att lyssna på ” Goodbye England (Covered In Snow)” för att förstå.
7. Glasser "Ring"
Cameron Mesirows sätt att ”tänka” musik är minst sagt utmanande. Det här är en uppkäftig platta, i grunden inspelad på Macen och Garageband, och i studion ytterst ödmjukt och exakt putsad. Summa summarum ungefär som en Kate Bush som har lagat omelett med rätt svamp.
8. Deerhunter ”Halcyon Digest”
Jag är vansinnigt imponerad över den här gruppen som har sin bas i Atlanta, USA. Dels för att de tar The Doves sound in i ett mer äventyrligt sound (jodå, det går) men framför allt för att de vågar vara så mycket mer i sin musik. Här trängs omedelbara spår med cineastiska drömslöjor och helheten är nyfiken, ljudmässigt storsvulstig och rik.
9. Liz Phair ”Funstyle”
Artister som vägrar vara som alla andra, som envist tjurigt väljer att lyssna till sitt hjärtas röst är att reagera inför. Älska eller hata. Liz Phair sluggar vilt i sitt musikaliska uttryck och i texter och det är omöjligt att inte bli berörd.
10. Donavon Frankenreiter ”Glow”
Grant Lee Phillips (Grant Lee Buffalo) gör allt för att puscha fram den här killen med popvärldens mest osannolika artsistnamn. Och det är inte så förbannat svårt att förstå varför. En sönderrökt, whiskyhes röst och solvarma låtar. Kan det bli bättre?
Favorit videos 2010
Tobbes årsbästalista 2010
Några korta iakttagelser från 2010:
Den innovativa technopopen är inte längre bara en fråga för dansgolvet utan förefaller numera vara en lika regelbunden besökare i våra radioapparater. Robyns tre skivsläpp under 2010 och det flitiga radiospelandet av hennes Dancing On My Own får vara beviset på den spaningen.
60-talets musikestetik upphör inte att locka. She & Him och Seth Swirsky skulle knappast vara någonting alls om vi skalade bort alla sina blinkningar och passningar till detta sägenomspunna årtionde. Ändå gör de ”egna” versioner av detta ganska utvattnade decennium och får det på något sätt att låta kontemporärt och nutida.
Svensk pop förefaller inte ha några problem med återväxten. Två lysande debuter från Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray höger ribban för den övriga konkurrensen och Maia Hirasawa är definitivt också någon att räkna med långt framöver.
Kort och gott – ett ganska bra år! Detta är mina favoriter från året, utan någon närmare rangordning. Videofilmerna döljer sig bakom låttiteln utom i Swirskys fall, där länken går till en finfin Spotify-spellista med bl a den låten:
Daniel Adams-Ray - Gubben i lådan (singel)
Debutsingeln var hyfsad men denna låt, med sina afrikanska influenser, påminner inte så litet om känslan från Paul Simons Graceland och under alla förhållanden en träff mitt i prick, liksom hans fullängdare!
Fun - All you pretty girls (singel)
En ogenerat glad trio från New York som med viss ledning av Jellyfish-legendaren Roger Joseph Manning förmår att hylla alla dessa vackra kvinnor utan att det ens blir litet löjligt!
Bruce Springsteen - Darkness on the Edge of Town (deluxe-box)
Svårt att bortse från, särskilt dokumentären som hör till årets absoluta höjdpunkter.
Farrah - Swings and roundabouts (single))
Denna skiva släpptes både 2009 och 2010. Eftersom datum bara är siffror bryr vi oss popgenier inte om dessa. Låten är en av de bästa jag hört de senaste 10 åren, ogenerat positiv och med en melodi som smittar snabbare än Cryptosporidium.
Oskar Linnros - Från och med Du (singel)
Smart, modern soulpop som fastnar som tuggummi. Efter en utmärkt spelning på Storsjöyran finns inget som helst utrymme att inte ta Oskar på djupaste allvar.
Seth Swirsky - I never knew you, Harry (CD-spår)
Swirsky solo och med Red Button bör finnas representerade på alla årslistor. Denna soldränkta hyllning till Harry Nilsson låter som Nilsson och är en utmärkt bra representant från Swirksys alltigenom lysande fullängdare, Watercolor day.
She & Him - In the sun (singel)
Som representanter för en ny generations tagning av pop fungerar She & Him utmärkt. Denna låt, som dryper av sommarsol och kvällsljus får mig jämnt på riktigt prima humör.
Johnny & Jenna - Scissor Runner (single)
Jenny Lewis har alltid varit bra. Johnny & Jennas fullängdare är bitvis litet medvetet lo-fi och och lågbudget men påminner inte så litet om Lemonheads första skivor. Scissor Runner fungerar dock i alla väder och tider.
Robyn - Dancing on my own (singel)
En fantastiskt energisk låt som får tjäna som representant för den nya, smarta radiotechnon, som fungerar lika bra på dansgolvet som i hängmattan.
Maia Hirasawa - And I found this Boy (singel)
En fantastisk konsert på Gamla Teatern i Östersund våren 2010 och just denna låt öppnade mina ögon för Hirasawa. Hon har en fantastisk frasering som gör mig lika förundrad som när jag hör Rickie Lee Jones, även om de inte arbetar inom format.
Essential 2010, part 2
Bäst 2010 enligt CBJ
Här är 2010 års tio bästa låtar med Youtube-länkar
3. Miranda Lambert: The House That Built Me
4. Pernilla Andersson: Dansa med dig
5. Kim Richey: Wreck Your Wheels
6. Tomas Andersson Wij: Allt är bättre än ingenting
7. John Grant: Queen Of Denmark
9. Rasmus Seebach: Engel(jo, jag vet att den är från 2009 men jag hörde den inte förrän i år)
10. Tomas Di Leva: Kungarna Från Broadway
Ja, det är bara att lyssna på alla låtarna så håller ni med mig, eller hur? Vill ni vet vad jag tycker mer om 2010 så kan ni läsa min lista på rootsy. nu här
Gott nytt musikår 2011 - Jag ser fram mot nya album med framför allt Landstrom och Autisterna...
/cbj
Essential 2010, part 1
De är många och olika beroende på vem du frågar. Men det här är den första trippeln ur den flock album som jag levt nära under 2010.
Fram till jul portionerar jag ut dem i lagomt stora doser, med bifogade Spotifylistor om möjligt. Som utsökta julklapptips till den som liksom alla vi popgenier aldrig tröttnar på hårda och platta paket.
Först ut är en oslagbar 58-årig veteran och två bedårande kvinnor 36 och 35 år fyllda.
/Björn