Popgeni

.

På spelningen i Newark i onsdags inledde Bruce extranumren med "The Weight"....

För exakt 40 år, 1972, sedan spelade The Faces lite Paul McCartney - och jo, det här blev minsann något extra. Vi behöver inte ens 40 år senare tveka - we are amazed!...

Garland, Alejandro och Bruce i "Beast Of Burden" från i förrgår...

IF Popgeni kommer att i nästa vecka avslöja vår sista konsert den här våren. Vi blir alldeles skakiga när vi tänker på hur bra det kommer att bli...

"Boise-born and Boston-based, Jewell has quickly distinguished herself as one of the rising stars of a new generation of roots musicians. Her first two albums, Boundary County (self-released, 2006) and Letters from Sinners and Strangers (Signature Sounds, 2007) were astonishingly assured efforts, which matched Jewell's understated yet insightful songs with a rugged blend of Americana styles. They were met with a great deal of acclaim, with No Depression raving that "Jewell is showing she can wander with the best of them, and write riveting song-stories about her adventures along the way." Indicative of Jewell's strong following in Europe, The Word in the UK described her as "A voice of real distinction [that] manages to transcend some powerful influences and pierce the fog long enough for her own point of view to emerge."
"On those albums," she reflects, "people told me they heard folk, country, western swing, rockabilly, and even jazz...but a part of my roots has been left out up until now."

Vår vän Peter Le Marc tipsade via Facebook precis om detta sköna möte från 2010. Ray Davies och Mumford & Sons kör två gamla Kinks-favoriter. Just när denna dag behövde bli lite mer kinky...Tack Peter! Tack Ray! Tack Mumford & Sons!

Ännu en klassiker har blivit så skönt jamtifierad av Christina Kjellsson. Hur man kan rimma på att "hon var från Strömsund" och att "hon dög inte åt honom" får ni höra här.
Den 1 mars inleder Christina Kjellsson vår nästa konsertkväll på Marité i Östersund. Efter Christina kommer hon som av No Depression efter en spelning i Newcastle förra veckan beskrevs som "The most exciting voice in new country" - Zoe Muth med sina The Lost High Rollers.
Men nu dags för Christina Kjellson med "Venus":

Sent i går återvände Norah Jones och hennes countryband The Little Willies till David Letterman för att framföra låten "I Worship You" från deras dagsfärska andra album "For The Good Times". På albumet framför gruppen klassiker från den amerikanska countrysångboken. "I Worship You" gjordes odödlig av bluegrasslegenden Ralph Stanley. I år är det hela nio år sedan The Little Willies bildades...
/cbj

… och i det låg “Party Weekend 13 – Two By Two” och “Party Weekend 7 – So I Prefer The Night”.
Två CD med totalt 53 låtar kärleksfullt och noggrant utvalda av Popgenivännen Hans Schönnig.
Om du inte redan gissat det så kan jag berätta att det handlar om något så otrendigt, i mp3 tider, som bland-CD överförda från både CD och lätt småknastrig vinyl.
Så här skriver Hans i brevet.
“Jag har vissa “regler” när det gäller bra bland/band/CD. Utöver max en låt per artist/grupp och skiva får låtarna gärna ha beröring med varandra och ska kunna “trivas tillsammans”. Övergången “Taking Me Back (Joey Wilson) till “Any Day Now” (Jack Lee) blev jag extra nöjd med på “PW7”.
“Det blir en personlig touch på alla mina samlingar. Det svåra(!) har alltid varit att inleda en ny skiva/kassett och att avsluta.
Blir det några minuter kvar, kan jag grunna på det iflera dagar. De flesta tycker nog inte detta är ett problem, men de kan heller inte sammanställa en bra blandskiva/kassett!”
Pure art, säger vi på Popgeni och blir alldeles varma inombords inför denna bekännelse från en mogen man som liksom vi vägrar att växa ifrån vår kära pop och rockmusik.
Ett 30-tal CD-samlingar och 70 blandbanden finns hemma hos Hans i Grums.
Vi vet också att ni är många fler där ute som är precis som vi.
Musikaliskt har Hans aldrig frusit fast I det förflutna utan mixar med stil och glödande passion bortglömda och odödliga ess från 1965 till 2011
Som ett sant Popgeni ska göra och vi bockar och bugar och gör unisont vågen.
De fyra bifogade klippen är låtar som finns på "PW13"
/Björn

2011 fyllde den här sången 20 år. Den skrevs 1991 och Bonnie Raitt var först med sin version. Sången blev så populär att den år 2000 hamnade på Mojo´s lista över världens 100 bästa sånger på plats 8. Några år senare listade Rolling Stone världens 500 bästa sånger och där fick också denna Mike Reid/ Allen Shamblin-komposition vara med som låt 331.
Bonnie Raiit var först, Och 2011 sjöng Adele sin version och däremellan har alla från Bonnie Tyler och George Michael och neråt spelat in. Men vi gillar den här versionen bäst. Här kombinerat med en annan Bonnie Raitt-låt "Nick Of Time. ( och tack till Petter Ericson Stakee och övriga i Alberta Cross för tipset)Så varsågod Bon Iver:

Tillägnar den här 60-talsgodingen till Dagmar som väntas ruska om oss i nattsömnen.
För alla nattsuddare med runda fötter gäller det att hålla i mer än hatten när ni lullar hem från krogen några timmar efter tolvslaget.
/Björn

I dag firar hela USA sin kanske viktigaste helgdag. Popgeni gillar tanken på Thanksgiving. Därför visar vi i dag lite klipp om den mest kända Thanksgiving som skildrats i populärkulturen. Arlo Guthrie har sjungit om denna Thanksgiving i över fyra decennier. Den har blivit film, den har blivit översatt till svenska och det är fortfarande en smått magisk historia...

IF Popgenis allra bästa vänner från Galway släppte igår ut denna underbara video på sin version av "Downtown" och för att garantera kvaliteten plockar de även in Petula Clark själv.Petulas original släpptes för 46 år sedan...
När de är på det rätta humöret finns det inte många som klarar av att sprida musikalisk glädje som Saw Doctors. Underbar låt, underbar video. Låten släpps för nedladdning i december. Nu önskar vi bara att Till-bryggerierna återuppstod och åter släppte ut sin läsk "Downtown"...
/cbj

Vilka andra skulle så här nästan 40 år senare ge sig på David Bowies ösiga "Suffragette City"? The Horrors kan sin retro-rock och sin Bowie trots ålderskillnaden. Och "Yeah! It´s Allright!"

/cbj

I natt besökte Peter Gabriel & The New Blood Orchestra David Letterman och de framförde låten "Red Rain". Den 25 år gamla låten inledde Peter Gabriels soloalbum "So". Den nådde tredjeplatsen på Billboardlistan 1986. Textidén lär ha startat när Gabriel fick en dröm samtidigt som han simmade i en swimmingpool och drack rött vin.Men visst anspelar texten på det som brukar kallas "acid rain" och på radioaktivt nedfall. 1986 var ju också året för Tjernobyl-katastrofen...
/cbj

Det är november, Det är Smiths-väder. Gradvall skrev en hel krönika i DI om The Smiths betydelse härom veckan. Och här på Popgeni vill jag bara påminna om det självklara. "Heaven Knows I´m Miserable Now" är världens bästa låt någonsin. Den som inte håller med har fel. Frågan kan inte diskuteras för svaret är alldeles för självklart.
Så just i dag först ett klipp från TOTP 1984 med lite diskussion om låten och sedan några versioner till, en till från TOTP och en liveversion från 1985...
/cbj

PS - Om någon invänder så har ni ju fel och i värsta fall lovar jag att då publicera min 27 år gamla översättning av texten...

På lördagens förtjusande kalas där vår egen pophjälte och demonproducent Torbjörn "Peson" Pettersson firade ett halvt sekel var det förutom framträdandet nedan också lite av en maskerad. Gästerna fick gärna komma utklädda till popsånger. I mängden skymtade sånger som "Yellow Submarine", "Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band", "The Lady In Red", "China Girl", "Walk On The Wildside", "London Calling", "The Joker", "Yesterday", "Sympathy For The Devil", "Devil In Disguise" och en massa annat.
Men här är de låtar några av popgenierna själva hade valt. I tur och ordning Andreas, som valt två sånger, Sture, Lennart, Ola, Björn, Christer och Erik...Vad Teknikchefen var har jag lyckats förtränga - men nu lägger vi till hans låt längst ner...
/cbj


Vad värden själv föreställde får ni titta på klippet nedan och gissa på egen hand...
/cbj

Idol 2011 är den klart sämsta hittills. En massa ungar som borde gå på gymnasiet som sjunger låtar som andra gör så mycket bättre. Och en urtrist jury som behandlar och kritiserar tonåringarna som om de skulle vara färdiga stjärnor, Inte ens Alexander Bard är så kul. Gäsp!
Vi återvänder till ett mycket bättre svenskt teveprogram. Drop-In från den 3 mars 1967. Byrds framför den ultimata Idol-låten. 3 månader senare stod de på scenen i Monterey och världen blev sig aldrig mer lik...
/cbj

Righteous... Konstigt namn på ett brödrapar...
Hur som helst, så såg jag The Jonas Brothers fjanta förbi på nån tv-kanal och jag fattade ingenting om deras storhet. De enda riktiga bröderna som gjort stor musik tillsammans, är ju de bröder som inte är bröder.
Jacksonbröderna, säger väl vän av ordning. Då frågar jag mig vem av Michael Jacksons bröder som hade talang. Just det, ingen av dem. För det var endast lillasyster Janet som hade talang där och hon fick inte vara med i Jacksons. 
Skitsamma. Det här är i alla fall ett totalt oventenskapligt, subjektivt och oanalyserande test över vilka av Righteous Brothers och Walker Brothers som egentligen var bäst. 

Vi börjar med upptempo låtarna:



Ja, Walker Brothers "Baby (You don´t Have To Tell Me)" har det mesta en strålande poplåt ska ha. En mystisk viskande vers som låter refrängen blomma ut. Medan Righteous Brothers "Little Latin Lupe Lu" går mycket på rytm. Och dessutom har "Little Latin Lupe Lu" gjorts flest covers på. Svårt att säga, men det blir oavgjort här.

1 - 1

Nu över till den svulstiga hitballaden:



Två klassiker som handlar om kärlekens slutskede. Att stå i regnet och inte fatta nåt. Textmässigt slår Walker Brothers "The Sun Ain´t Gonna Shine Anymore" Righteous Brothers här, även fast "You´ve Lost That Lovin´ Feeling" har den genialiska inledningen "You never close your eyes anymore when i kiss your lips..."
Poppoesi som är enkel och glasklar.
Omöjliga att särskilja.
Det blir oavgjort igen. 

2 - 2

Nu till wildcardet. Den relativt okända ohiten!



Walker Brother goes Dylan. Och det blir magi. Lyssna och njut, om ni inte har hört "Love Minus Zero" förut.
Men Righteous Brother tog hjälp av Phil Spector som producent för Greenwich/Barry-låten "Hung On You" och det blir amerikanskt storlaget och episkt mästerverk i miniatyrformat.
Så även här drar de åt olika håll, men fullt lika genialiskt.

3 - 3.

Så, för att utse en vinnare får vi gå in i 1970-talet. Walker Brothers med Scott Walker i spetsen gick in i en svår och introvert period. Men de behöll sin integritet.
Righteous Brothers gjorde låten "Rock n Roll Heaven". FÖr den bidriften får de 2 minuspoäng. Skämmes tamefan!

Så grattis Walker Brothers.
Ni vann med 3 - 1.

Frågor på det?
Jamen då håller ni med... Va bra!

Förövrigt så är de båda brödraparen fantastisk efterfestmusik om man är på det humöret...

/Stefan