Popgeni

 

 

Sedan man startade gruppen 2010 så har bandet gått från klarhet till klarhet och skapat sig ett 

växande rykte om sig som ägare av en varm och genuin livekänsla.
Ett stabilt kvitto på att man utvecklats i rätt riktning fick kvintetten i september förra året när man 

Samtidigt blev det uppenbart varför jag spelar musik och hur värdefullt det är att musik mestadels
är befriat från den ständiga hetsen och konkurrensen som existerar inom arbetslivet." 

 

 

Påskens bästa musikaliska nyhet är att amerikanska The Posies släpper sitt åttonde studioalbum
"Solid States" (Lojinx/Border) den 29:e april.

Trumslagaren Darius Minwalla, som spelat i bandet de senaste 14 åren, plötsliga död i maj 2015

chockade Ken Stringfellow och Jon Auer.
Att fortsätta efter det tidigare excellenta basicreceptet att som band kliva in i ett rum och bara

panga ur sig den mest perfekta och delikata powerpop rock'n'rollen var inte tänkbart längre för
Ken och Jon.

Det blev helt enkelt till att återuppfinna sig själva och därför är "S.S." sprungen på en lite annorlunda
arbetsmall.

 

Under sin stundande 20 gig långa Europaturné som startar den 29 mars i Belgien, med tre svenska
stopp i Stockholm 12:e april, Göteborg 14:e och Lund 15:e, kommer Stringfellow och Auer framföra
albumet i ett nytt liveformat med laptops införlivade med gitarrer, keyboards och trummor.

Det för att som de säger själva, "är vår plikt som artister att utforska och ta risker".

 

Men även om ljudbilden stundtals klingar annorlunda på det dussinet låtar starka albumet så är det
aldrig några tveksamheter då Posies under hela sin karriär varit under kontrollerad utveckling.
Deras varumärken, omistliga melodier, förstklassiga vokala harmonier och textmässig elegans, sitter

fortfarande efter 29 år i helt orubbat bo.

/Björn

 

  

 

 

Kanadensiska The Sumner Brothers har spelat in plattor och turnerat under de senast decenniet.
Bröderna Brian och Bob Sumner från Vancouver, British Columbia räknas som en av de absolut
bästa liveakterna inom rootsgenren i hemlandet och den magin är i allra högsta grad också närvarande
på senaste utgåvan "The Hell In Your Mind" (T.S.B./Hemifrån) som släpptes i fjol och nu också
görs tillgänglig på våra breddgrader tack vare skivbolaget Hemifrån.
Bröderna Sumner har hela tiden under sin karriär gått i fronten för den alternativa countryn och 
americana och elegant och med stil på ett spännande och oemotståndligt sätt töjt på rootstänket.  

Bob har nominerats som "songwriter of the year" på WCMA's och "The Hell In Your Mind" har bara
mötts av superlativ från recensenterna och långtidsparkerat på den kandensiska college radions
listor och även belönats med lyriska omdömen utanför hemlandets gränser.
Omdömen som "a beautifully twisted symphony, the music is excitingly unnatural", "alternative
country music at its best" och "loud, intense and impassioned", stämmer till 100 procent när 
man möter de åtta spåren på fantastiska "The Hell..." eller kollar in Live on KEXP.
Ett måste!
/Björn

 

Suktar du efter garagepunkbluesroots med vass popkänsla typ tidiga White Stripes och Black Keys
så är The Bonnevilles, aka Andrew McGibbon Jr, sång, gitarr och Chris McCullan, trummor, ett
utmärkt val.
Med två tidigare studioalbum i ryggen och hårt turnerande så har duon från Nordirland skapat sig

ett namn som en av toppakterna på den alternativa bluesscenen.

Färska fullängdare nummer tre "Arrow Pierce My Heart" (Alive/Border) rullar vidare på det befriande
jordiga och stökigt hudnära soundet.

Nedanstående livevideo med "10'000" är en av låtarna på duons andra fullängdare "Folk Art And The 

/Björn

 

 

Efter fyra hyllad album som frontman i trion Grant Lee Buffalo på 90-talet så har Grant-Lee Phillips
kört solo på sex album.

Igår släpptes nummer sju "The Narrows"(Yep Roc/Border) och den idag 52-årige indie, pop,
rock, americana singer/songwritern fortsätter att leverera klass lite i det tysta. 

Alltid hyllad av recensenterna och med en lojaj fansskara i ryggen så går det väl knappast någon

nöd på Phillips.

Men fans av Gram Parson, Neil Young, Alex Chilton och Billy Bragg som inte känner till hans existens
skulle definitivt göra sig själva en välgärning om de gjorde den bekantskapen omgående.

/Björn

 

 

 

 

 

 

 

Fredag den 18:e mars innebär nya skivsläpp med Conny Blom och Flora Cash.

Conny behöver knappast någon utförlig presentation för de som har minsta lilla koll på äkta

svenska rockartister och deras CV´n.

Men skillnaden den här gången är att han på sitt andra soloalbum, uppföljaren till debuten från 2003
"Been There Done What?", sjunger på svenska.

"Fullt Upp" (Kronbloom Records/Border) sitter perfekt och Conny känns hur bekväm som helst

med en ljudbild som blandar klassisk stabil rockgrund med nyproggiga texter.

Att Kleerup, Dregen och Stefan Sundström gästar känns som självklart och det musikaliska släktskapet
till den sistnämnda är hur tydligt som helst.

Flora Cash är förmodligen ett vitt och oskrivet ark för många flera av den normalkonsumerande blågula

musikälskaren.
Men definitivt något man bör bekanta sig med om man gillar vackra och melodisk stillsamma låtar med
luftiga, kristalklara melodier och bländande stämmor.

Äkta paret Cole Randall och Shpresa Lleshaj har sin bas i Stockholm, London och Minneapolis och 

de sju låtarna på mini-LP'n "Can Summer Love Last Forever" (Icons Creating Evil Art/Border) är  
inspelad i parets lilla lägenhet i Stockholm.
Den intensiva kärlekens uppgång och fall med efterföljande sorgens fem faser, förnekelse, ilska,
förhandlande, depression och accepterande är temat rakt igenom albumets 28 minuter.

/Björn

 

 

 

 

Faller de båda bifogade videoklippen från Lost River Sessions dig på läppen så är det bara att

 

 

 

Excellenta amerikanska powerpop kvartetten Nada Surf har lossat sitt åttonde studioalbum

Med låtskrivarsnillet, sångaren och gitarristen Matthew Caws i förarsätet har gruppen på  sina

senaste sex album hela tiden slipat på och förfinat sitt magnifika popsound som är närbesläktat
med ess som The Replacements, The Posies  och Fountains Of Wayne.

"Y.K.W.Y.A." är den efterlängtade efterföljaren till 2012 års "The Stars Are Indifferent To  Astronomy"

och Caws, livslånga vännen Daniel Lorca, bas, trumslagaren Ira Elliot visar på nytt att passionen

och glöden för högklassig stilren och äkta popmusik inte behöver falna i takt med att åren går.

 

Under hela april gör Nada Surf en 27 gig lång Europaturné och då finns gitarristen Doug Gillard
(ex. Guided By Voices) med och lyfter gruppens sound ytterligare ett snäpp.

Förresten så är det väl bara en tidsfråga innan Doug är fast medlem i gruppen.

31 mars öppnar gruppen sin Europa sejour med en spelning på Kägelbanan i Stockholm.

Och där borde man förstås vara närvarande.
/Björn 

 

Danska duon Inouwee är i dagarna aktuella med niospårsalbumet "Rawhide" (Empty Bodies Recordings/Hemifrån).

 

sitt musikaliska samarbete vinter 2009 dukar upp ett läckert musikbord där sången, tunga beats
och glasklara melodier hela tiden botaniserar bland new wave, trip-hop, indiepop och electro.

Köpenhams duon gör inget nytt med sitt debutalbum
Men ljudbilden och de alltid så nödvändiga hakarna är tillräckligt vassa och med låtar som

"Terminator" och "The Beast In Your Eyes" har de ett par potentiella hits att ta avstamp från.

/Björn 

 

 

 

Så skriver Timo Räisänen på CD-bookletens första uppslag, och tillägger lite längre in i texten

"Varje steg i processen som mynnat ut i den skivan har varit egna små upplevelser."

Tillsammans med Schaub, som producerat och spelar i fyramanna band med sättningen klaviatur,

trummor. elbas och elgitarr, och 22 personer starka blåsorkestern Göteborg Wind Orchestra sjunger

Räisänen sig igenom 13 låtar ur Teds låtskatt.

 

Själv hade jag aldrig några problem att ta honom till mitt hjärta som 18-åring och jag skämdes inte
ett dugg över att jag köpte hans fyra första album mellan 1972 och 1976, trots att flera av mina kompisar

inte ville tulla på sin coola attityd, precis som Timo 40 år senare.

 

Med de 13 tolkningarna på  "TimoSjungerTed" (Omitted Records/Hemifrån) som arrangemangs

mässigt skiljer sig rejält från originalen så blir den tidlösa kraften, värmen och snillet i den till synes
simpla grundmallen helt uppenbar.
/Björn

 

 

Malcolm Holcombe är den amerikanska underground swamp-blues-Appalachian folk-swamp 
förmedlaren som i fredags släppte sitt 11:e album "Another Black Hole "Gypsy Eyes Music/Border),

med tio nya sånger som känns hela vägen in i benmärgen.

I vanlig ordning backad av trion Jared Taylor, dobro, David Roe, bas, Ken Coomer, trummor, 

och med Holcombe's akustiska gitarr och skrovligt jordiga stämma i förarsätet så blir det magnifik
markkontakt på riktigt.

Tony Joe White gästar med sin swampguitar på titelspåret och "Don't Play Around", och för er som
inte har koll på Malcolm's tonsatta uttryck så är Tony Joe en musikalisk broder.
/Björn