Griffin helar

 
Amerikanska Patty Griffin´s tionde studioalbum skrevs och spelades in under en svår period
av den 55-åriga sångerskan, gitarristen & låtskrivarens liv.
Hon behandlades för cancer och under en kort period förlorade hon sin röst.
Så tankar kring dödens ständiga & påtagliga närvaro när man plötsligt drabbas av sjukdom
går som en röd tråd genom albumets tio granna & trots allt helande stycken.

"Patty Griffin" (Thirty Tigers/Border) är också den första  självbetitlade
fullängdaren i hennes discografi.
Det mesta går i moll, men hennes varma sångröst och känsla för låtar som siktar och träffar mitt i hjärtat har en upplyftande effekt.
Folk, singer/songwriting, country, americana & blues är de musikaliska essenserna som
Griffin på ett hudnära vis blandat ihop tillsammans med co-producerande Craig Ross.
/Björn
 
 

Alltid ungt

 
 
E.B. The Younger är soloprojektet från singer/songwritern Eric Pulido som vanligtvis är frontman i
folkrock bandet Midlake, men även medlem i supergruppen BNQT.
Som E.B.T.Y luftar han en underbart varm, melodisk & ståtligt varierad popådra på solodebuten 
"To Each His Own" (Bella Union/Border).
Själv säger han att de 11 låtarna är influerad av Joni Mitchell, Eagles, Wings,Crosby, Stills Nash & Young och Cat Stevens.
 
Han har musikalisk backning av Midlake kompisarna Joey McLellan, elgitarr, McKenzie Smith, trummor, och Jesse Chandler, flöjt.
Även Dallas sessionhjältarr som keyboards dubbeln Daniel Creamer & Beau Beford, bidrar starkt
till att göra det här till ett rakt igenom klassigt album från början till slut.
/Björn
 

Tidlöst elegant

 
Kopplingarna till Grand Ol' Opry eller Louisiana Hayride på 40 & 50-talet finns där när syskonduon
The Cactus Blossoms, bröderna och gitarristerna & sångarna Page Burkum & Jack Torrey, (Jack 
tog ett artistnamn när han debuterade som singer/songwriter 19 år gammal.)
Men det är så mycket mer än traditionell country & folk som färgar av sig i ljudbilden.
Fullängdare nummer två "Easy Way" (Walkie Talkie Records/Border) är fylld med oemotståndliga alster där en totalt tidlöst retrokänsla med förebilder som Beatlles, Bob Dylan, Everly Brothers & Louvin Brothers ekar elegant.
 
Men bröderna säger också att inspirationen när det gäller låtskrivandet även kommer från obskyr 
folk, blues & country typ Robert Johnson, Woody Guthrie, Jimmie Rodgers & Skip James m.fl. .
Oavsett ingridienserna i deras musikaliska recept så är "E.W" en ren njutning
/Björn
 

Briljant singer/songwriter samarbete

 
"Yesterday's Dream (NCompass Music/Hemifrån) är ett utsökt samarbete mellan gitarristen
John Blakeley (The Sandals, Stoneground) och singer/songwritern Jeff Larson.
 
Nio vokala & en instrumental där Blakeley & Larson på ett melodisk pricksäkert sätt omfamnar
det absolut bästa i konceptet.
Larson är en strålande låtskrivare & sångare som under 2000-talet släppt ett gäng plattor där han
gång på gång visat att han har allt som behövs.
"Y.D." är också en perfekt inspark för att botanisera vidare i Jeff´s backkatalog. 
/Björn
 

Gränslös värme

 
Det är svårt att låta bli att gilla West Of Eden och deras varma & passionerade sätt att förena folkmusik från Sverige & Skottland.
Man behöver inte ens vara passionerat fast i genren för att tämligen omgående omfamnas av
de varma vibrationer.
Det var under en turné i Kina 2017 som den sex personer starka gruppen, Lars Broman, Martin Holmlund, Ola Karlevo, Henning Sernhede, Jenny Schaub & Martin Schaub, drog upp planer för
sitt nionde album "Flat Earth Society" (West Of Music/Hemifrån).
 
De bestämde sig helt enkelt för att packa sina instrument och åka runt Skottland & England och tillsammans med gräddan av de bästa folk och tradmusikerna från brittiska öarna forma en ny fullängdare. 
17 låtar inspelade på diverse scener som whisky destillerier och kyrkor bantades ner till ett dussin. 
Med assistans av brittiska musikvännerna Damien O'Kane, Heidi Talbot, Duncan Chisholm, John McCuskey  & Jarlath Henderson har W.O.E. skapat ett album som med emfas ännu en gång
bevisar att musik är gränslös.
/Björn

En guldgruva att ösa ur

 
Högklassig musik har som alla vet inget bäst-före-datum.
Därför återvänder jag till 2018 och pushar för tre album från excellenta Hemifrån-stallet som med jämna mellanrum bjuder på ypperliga nya musikaliska bekantskaper.
 
Low Lily "10,000 Days Like These" (Mad River Records/(Hemifrån), David Haerle "Garden Of
Edendale" (Edendale Records/Hemifrån) och Andrew Sheppard "Steady Your Aim (Wood River Productions/Hemifrån) är en trippel som aldrig är för sena att upptäcka.
Kombinera hemifran.com och Spotify och ni har en guldgruva att ösa ur framöver.
/Björn
 
 
 
 

Varm pop & stark indie

 
Det finns gott om svenskar som heter Eric Palmqvist.
Men ingen som är lika begåvad som musikern & låtskrivaren med rötterna i Gotland och ett förflutet
i indierockarna Monostar & folkpopbandet EP's Trailer Park.
 
Att de fortfarande handlar om en artist av rang är de 12 låtarna på Eric Palmqvist debutalbum som
soloartist "En Halv Gris Kan Inte Gå" (Ella Ruth Institutet/Border) ett strålande bevis på.
Uppgörelsen med ett kaotiskt förflutet mynnar ut i både varm popmusik och stark indierock där
lysande melodier & texter hela tiden omfamnar och griper tag.
Ett av 2019 års finaste blågula album släpps första dagen i februari. 
/Björn

Gritty americana

 
Med ett sound på lika delar Tom Petty & The Heartbreakers och Allman Brothers Band, men även influenser av Lynyrd Skynyrd, Black Crowes och en hel del americana så har kvintetten med rötterna
i Alabama och Nashville skapat sig en rejäl fansskara på hemmamark.
 
Med sitt vassa andra album "V" (Blue Elan Records/BMD) i kappsäcken och ännu en sväng på
gång i Europa snart så måste förutsättningar för The Vegabonds att plussa på antalet anhängare
på andra sidan Atlanten vara mycket goda.
/Björn
 
 
 

Lika barn leka bäst

 
Mikael Ramel & Klas Qvist "I Huvet På Varandra" (Paraply Records/Hemifrån/Border Music)
Ett underligt, annorlunda och minst sagt lustigt upplägg. 
Men som slutprodukt totalt lyckat, smakfullt och mycket njutbart.
Det hela började med att Mikael Ramel fick en postförsändelse från Klas Qvist´s skivbolag Hemifrån
med Qvist excellenta alter ego Citizen K och dubbel-CD'n "Second Thoughts".
 
Ramel trodde först att det var ett skämt och funderade direkt på att förpassa den till återvinning, men parkerade sig av någon anledning ändå i lyssnarfåtöljen.
Fyra timmar senare hade han lyssnat på albumets 23 låtar två gånger vardera och med en övertygelse
att helheten var "förbaskat bra & mycket välproducerat" även om det störde honom
lite att "många spår på många sätt påminde om min egen musik och att mannen måste ha lyssnat en
hel del på mina gamla plattor".
Efter flera veckor med en växande lust att själv få sjunga de 60- och 70-tals färgade låtarna på svenska
så tog Ramel kontakt med Qvist.
Resten är ett nutida udda svenskt högklassig popprojekt med en grann melodiskt balanserad omskrivning
av ett redan strålande grundmaterial.
 
Klas i sin tur har givetvis "lyssnat mycket och länge på Ramel" och "var både glad och lycklig över att Mikael bara var lindrigt störd över likheterna mellan dem och inte ville ge honom ett kok stryk för efterapning." 
"I Huvet På Varann" är Mikael Ramels första platta på runt 15 år och enligt vissa en naturlig uppföljare
till 70-tals trippeln "Till Dej", "Extra Vaganza" och "3:e Skivan"
.
För alla med ett stort melodiskt pophjärta är de 11 svenska omgörningarna på "I Huvet På Varann" en
musikalisk gåva och lika nödvändigt självklar som "Second Thoughts".
/Björn
 
 
 
 
 
 

Glödande melodier

 
 
Glöm inte för allt smör i Småland att kolla upp Nashville kvarteten Frances Cone som släpper sitt
andra album den 11:e januari.
"Late Riser" (Thirty Tigers/Border) är uppföljaren till debuten "Come Back" från 2013 och det
känns 
onekligen lite underligt att det har dröjt så lång tid med kapitel nummer två.
 
Men frontpersonen och utsökta sångerskan Christina Cone och hennes tre manliga bandkamrater
har medvetet skyndat långsamt och putsat och skruvat på ett sound som tar dem ytterligare ett kvalitetsteg framåt jämfört med den redan utmärkta debuten.
 
Grandios pop färgad av americana, soul & folk och spetsad med ett glödhett personligt sound och
Cone´s oemotståndliga röst längst fram i ljudbilden så blir det oemotståndligt för den som inte 
kan motstå glödande melodier.
/Björn
 
 
 

Progressiva Laura

 
Laura Meade’s bakgrund inom musikaler präglar hennes framträdande som textförfattare & musiker.
Fullängdaren "Remedium" (Doone Records/Hemifrån) har en spännnade och trolsk ljudbild som
inte direkt funkar som bakgrundstapet, i exempelvis åtta minunter långa "Sunflowers
at Chernobyl" eller 669 sekunder utsträckta "Dragons".
Men här finns också mer omedelbart attraherande progressiv art pop, "Conquer The World", "Never
Remember", och "What I See From Here." 
Kate Bush beundrare bör göra sig besvär och lyssna in.
/Björn
 

Tidlösa Eryn

 
"Lady E" (Eryn Official/Hemifrån) är en med rätta hylla sexspårs EP från New Jersey baserad Eryn.
Man kan sortera blues, soul, jazz, pop, rock och till och med en gnutta country i ljudbilden men själv
vill hon hellre sortera in sitt sound i RetroPop.
Helt klart med influenser från 50, 60 & 70-talen och alla med ett hjärta som bankar för Amy Winehouse
bör kolla upp Eryn.
/Björn

Dubbla 30 Tigers

 
 
John Smith är gitarristen, singer/songwriter, låtskrivaren och inte minst den fantastiske sångaren
med rötterna i Frome, England.
En rakt igenom genuin klassisk folksångare som öppnat på konserter för John Martyn, Davy Graham
& John Renbourn.
Den 
sistnämnda har kallat Smith för "framtiden för folkmusiken".
 
Han har också gästat artister som Jackson Browne, Jerry Douglas, Glen Hansard, Rodney Crowell
och spelat gitarr för David Gray, Lisa Hannigan, Joe Henry & Joan Baez.
"Hummingbird" (Thirty Tigers/Border) är album nummer fem i diskografin och får en att osökt tänka
på Nick Drake, om änn i en lite annorlunda och modernare musikalisk kostym.
Titelspåret är en helt magnifik inspark på ett album som omedelbart omfamnar.
 
 
 
 
 
 
Will Hoge rootsrockaren från Nashville har helt klart musikaliska likheter med både Springsteen och
salige Tom Petty.
På de åtta låtarna på albumet "My American Dream" (Thirty Tigers/Border) är han politisk
skarp och öppen med saker som ligger honom nära hjärtat och orädd kritisk mot sånt som han 
tycker man är på väg att förlora och sabbotera i hemlandet.
Exempelvis placerar han sig textmässigt själv i människors utsatta situationer, som arbetslösa och
hemlösa amerikanska arbetare i titelspåret och behandling av illegala mexikanska invandrare och
deras familjer i "Illegal Line".
Den röda tråden i båda spåren är empati och helheten på albumet genomsyras av ett medmänskligt
varmt hjärta och vetskapen om hur bräcklig livets "ups & downs" kan vara i "the land of plenty".
/Björn
 
 
 

Måste koll på John, Ron & Colter

 
Det räcker att säga John Hiatt!
All övrig information känns överflödig då hans musik alltid har talat för sig själv.
och Hiatt framstår
66 år ung framstår Hiatt fortfarande som en av de absolut vassaste amerikanska singer/songwriters
och "Eclipse Sessions" (New West/Border) , hans 23:e studioalbum sedan debuten med
"Hanging Around The Observatory" 1974, är en 11-spårig provkarta över ren och skär klass.
 
 
 
 
Tidigare var han frontman i rootsrockarna Toy Soldiers.
På solokvist har Ron Gallo saddlat om till blixtrande garagepunk och högoktanig powerpop med
stor personlighet.
"Stardust Birthday Party" (New West/Border) är hans andra fullängdare där Gallo med finess och
stil skruvar fram ytterligare en bedårande vinkling på rock'n'rollen.
/Björn 
 
 
 
Efter två års oupphörlig turnerande ville Colter Wall göra ett album om sin hemtrakt i den lilla staden
Swift Current, Saskatchewan, Kanada.
"Songs Of The Plains"(Thirty Tigers/Border) är liksom debuten producerad av Dave Cobb och 
formad i Nashville.
Albumet innehåller i huvudsak hans egna kompositioner spetsade med några väl valda covers.
Men allt är tidlöst läckert och det är svårt att sortera ut vad som är ett Colter original eller inte.
/Björn
 

Judith behärskar konsten

 
Amerikanska singer/songwritern Judith Owen behärskar sannerligen den många gånger svåra
konsten att tolka andras kompositioner med personlighet, klass, stil.
 
Kolla upp hennes senaste album "redisCOVERed" (Do Music/Twanky Records/Hemifrån) där hon
elegant friserar om klassiker som Joni Mitchell's "Ladies Man", Deep Purple´s "Smoke On The Water",
Lennon-McCartney´s "Blackbird", Chris Cornell´s "Black Hole Sun", Donna Summer's "Hot Stuff"
och ytterligare sju låtar.
/Björn





Americana & Ghotic altrock i perfekt harmoni

Rosade London-femman Curse Of Lono har nyligen lossat sitt andra album "As I Fell" (Submarine
Cat Records/Hemifrån).

Första singeln från albumet är "Valentine", ett stycke som med tydlighet sätter fingret på deras vemodiga och
coolt melodiösa sound som absolut kan höras som ett elegant och stilfullt lån från klassiker som Doors,
Velvet Underground och modernare höjdare typ Wilco och War On Drugs.

– "Valentine" handlar om den där mördande svartsjukan som skruvar upp dig till en nivå där du till sist
inte känner igen dig alls, säger gruppens frontman, gitarrist och sångare, Felix Bechtolsheimer.
Här finns också låtskrivare Bechtolsheimer's "And It Shows" som är en den första låt han skrev efter att blivit
fri från ett tungt heroin och metadon missbruk.   

Sedan bildandet av gruppen i London 2015 så har Bechtolsheimer haft sällskap av Joe Hazell, leadguitar & sång, Dani Ruiz Hernandez, keyboards & sång, Charis Anderson, bas & sång och Neil Findlay, trummor.
Sugen och nyfiken på en ytterst elegant mix av harmonistark americana korsad med pulserande gothic alt
rock så är C.O.L. ett helt perfekt val.
/Björn

 


Dags för Van Cleef

 
Den här har jag gått och sugit på den här pärlan sedan i början av sommaren.
Nu känns det som att det är dags att puffa för italienaren Andrea Van Cleef och albumet "Tropic
Of Nowhere" (Rivertale Productions/Hemifrån)
2002 släppte Van Cleef och bandet The Bogartz sitt debutalbum "Honeymoons In The Desert".
Releasen följdes av strålande recensioner och gruppen blev högvilt för några stora skivbolag.
Men där hamnade bandet i en rävsax där jättarna ville polera och tillrättalägga Bogartz sound och efter
tre års 
frustration så bestämde Van Cleef och kompani att lägga ner verksamheten.
 
Efter ett antal EP, singelsläpp och ett flitigt turnerande under det egna namnet  så bestämmer sig
Andrea 2010 att börja turnera på egen hand.
Samtidigt växte känslan av behovet att börja skriva nya låtar med rötterna i singer/songwriter genren
och på fullängdaren "Sundog" från 2013 är soundet akustiskt baserat med Van Cleef's baritone
smakfullt balanserad långt fram i ljudbilden.
Fortsättning på det upplägget finns naturligtvis även på "T.O.N."
/Björn
 
 
 

Huff - en fortsatt orättvis doldis


Nashville baserade singer-songwritern Mark Huff släppte sitt första soloalbum "Happy Judgment"
redan 1989.
Under 90-talet kom ett antal uppföljare som prisades med diverse utmärkelser
och gjorde honpm till ett aktat och respekterat namn bland andra betydligt mer kända och
"stora" artister.
Men det stora välförtjänta genombrottet har låtit vänta på sig och att man kan efter snart 30 år 
sedan debuten fortfarande betrakta honom som en oförskämt orättvis doldis.
 
Inte minst med tanke på den högklassiga musikaliska tråden som genomsyrar de 11 spåren på
"Stars For Eyes" (Exodus Empire/Hemifrån) som släpptes i USA i mars och nu finns tillgänglig på
våra bredggrader genom Peter Holmstedt som driver independentbolaget Hemifrån.
Gör dig själv en stor musiktjänst och kolla upp Mark Huff och många andra artister och grupper som
finns i Hemifrån's varma famn.
/Björn
 
 
 

Baxter tar ytterligare ett kvalitetskliv

 
Amerikanske Rayland Baxter imponerade stort när han 2015 var ett av namnen på RRR 2015
som IF Popgeni hade den stora förmånen att arrangera tillsammans med Rootsy.
Solo på Gamla Tetatern i Östersund framförde han ett gäng låtar från sitt andra soloalbum "Imiaginary Man"
och övertygade med en bredd som spände över pop, folk, country och indie rock genom ett snyggt
Nashville filter.
Idag är han tillbaka med sin tredje fullängdare "Wide Awake" (ATO/Border) där han samarbetat med
musikern och producenten Butch Walker och tar ytterligare ett steg kvalitetsmässigt med sitt låtsnickrande.
/Björn
 
 

Elegant personlig musikalisk strykning

De tre bröderna, Sam, James och Abe Wilson, i Sons Of Bill, från Charlottesville, Virginia, har 13 år på nacken, fyra album och en EP i discografin att ståta med.
Fullängdare nummer fem ”Oh God Ma'am” (Loose/Border) som funnits ute i par veckor nu är en mycket övertygande tiospårare där man med värme, personlighet och fingertoppskänsla formar en ljudtapet där R.E.M. och Wilco finns i kulisserna.
Med Americana, pop, melodiskt folkrock och melankolin som tydlig krydda är albumet ännu en elegant personlig musikalisk strykning som gör att man kapitulerar på stört.
/Björn

 

 


RSS 2.0