Popgeni

Här är en verksamhetsberättelse för 2014.

2014 var verkligen en berg- och dalbana för IF Popgeni. Inte artistmässigt, för där bjöd vi på de bästa och största artister vi någonsin har bjudit på. Men ekonomin var en oroskälla större delen av året. Det berodde på att två konserter fick bara hälften så stor publik som vi räknat med, att vi under våren inte hade något samarbete med något bildningsförbund, på grund av diverse missförstånd och på att Hörbart-bidragen under våren frös inne då pengarna skulle användas till centralt styrda satsningar i stället. Men när året var slut stod vi ändå där med en ljusare ekonomi än vad vi någonsin haft – det berodde på RRR-festivalens gigantiska succé och att Estrad Norr var med och hjälpte till med den.

Vi kan tacka Rootsy Live för att året blev så bra som det blev. Vårt samarbete med Björn Pettersson har pågått ända sedan våren 2011. Vi har aldrig någonsin varit besvikna på de artister han hjälpt oss ta hit. Det är helt imponerande vilken samling americana-hjältar han har förmått att ta vägen via Östersund under åren.

Året började med Rootsy-konventet i Bjurfors. I tipin bjöds vi på massor av bra livemusik från Rootsys svenska artister Hellsingland Underground, Andreas Lilja, We Met Tomorrow, Ellen Sundberg med band, Johan Örjansson och Jetbone och så förstås norska Hege Brynildsen. Dessutom pratade vi framtid och Björn Pettersson pratade om sin dröm om att någon gång ordna en americanafestival. Att östersundsgänget förstärkta med Johan Arveli och Björn Pettersson vann Håkan Olssons quiz gjorde inte det hela sämre.

Den 7 februari hade vi vårens först konsert. Vår första helt svenska konsert, om man inte räknar Ellen Sundbergs releaseparty i augusti 2013. På scenen lokala banden Lumberjack & The Suits, Eastwick och så efterlängtade Hellsingland Underground. Det var den första av tre fina konserter under våren som vi hade på Gamla Teatern. En på det hela lyckad kväll med runt 180 besökare och banden fick verkligen massor av nya fans den kvällen. Hellsingland Underground gjorde en beundransvärd, dynamisk och helskön spelning.

Samtidigt började pratet om att det ändå skulle bli en festival till sommar 2014. Jason Isbell var redan klar, Temperance Movement, Israel Nash och Holly Williams var nästan klara, kanske Turnpike Troubadours. Vi var tveksamma till om vi skulle klara det ekonomiskt. Men Estrad Norr beslutade om ett bidrag som gjorde att vi vågade satsa. Popgeni hade ett frukostmöte på Jazzköket inför festivalen morgonen efter att sista avsnittet av Jills Veranda visats. Vi satt där och skämtade om den där Doug Seegers och att vi borde ta hit honom och låta vår tandläkare Erik Tullsten fixa hans tänder. Annars var vi väldigt nöjda med festivalprogrammet och vi hade bestämt oss för Gamla Teatern, ett tag hade vi även Exercishallen Norr bokad, men Gamla Teatern ansåg vi var bäst. Sedan gick jag och klippte mig. På väg från frisören ringde Björn Pettersson och berättade om att Jill Johson ringt honom och ville att han skulle ta hand om Doug Seegers lansering live i Sverige. Så den Doug vi sett på teve kvällen innan skulle faktiska vara med på festivalen och komma till Östersund.

Vi funderade ett tag på om vi skulle vara i en ännu större lokal. Funderade på OSD. Men bestämde oss för att pengar inte var allt. Så dags för biljettsläpp. Vi var en av de fyra platser i Sverige där RRR skulle vara. Vi släppte 500 biljetter så länge och talade om att Doug Seegers och Jasons Isbell skulle vara med. Totalt skulle vi få ta in max 650 personer. Vi trodde väl att det skulle vara som vanligt. Men det var det inte. När Björn Pettersson ringde efter någon timme och sa att det snart var sålt 500 biljetter trodde jag att det gällde hela landet. Men gällde bara Östersund. Vi släppte 50 biljetter till men allt var slutsålt inom 20 timmar. Det var första gången vi mötte Doug-effekten.

Den 25 april var vår nästa konsert. Vi berättade om att vi skulle sälja 50 biljetter till RRR den kvällen. Det blev en helskön blueskväll med suveräne Patrick Sweany, Thilda Persson och scendebut för Björn Gidlund och hans State Of Mud. Tyvärr bara drygt 100 inlösta. Men alla som var där var mer än nöjda med musiken. Det blev en skön kväll. Extra kul att det var Ellen Sundberg som var turnéledare för Patrick Sweany.

Norges nationaldag var vår sista konsert för våren. Vi hade satsat stort, det största och dyraste dittills. Vi hade bokat en av americanamusikens viktigaste genom tiderna Mark Olson som kom tillsammans med sin älskade norska multiinstrumentalisten Ingunn Ringvold. Mark varvade sina nyare mer världsmusikinfluerade sånger med nya egensinniga tolkningar av sina gamla Jayhawksklassiker. Danny George Wilson är också en gammal popgenifavorit som kom med sina nya sköna brittiska countrysoulfavoriter och sitt Danny & The Champions Of The World. En bedårande spelning. Däremellan bjöd Cujo Is A Cat på sköna egna tolkningar av kända och okända låtar. Det var en på alla sätt toppkväll med den bästa americana som stått på scenen i Östersund någonsin. Men det kom bara kom 90 personer. Det näst minsta vi någonsin haft. Ingen som var där gick hem besviken och det skrevs hyllande recensioner i tidningarna.

Mark Olson och Danny George Wilson hade kunnat bli vår sista konsert någonsin. Vi hade inga pengar till att betala alla räkningar. Kassan var helt tom. Men vi hade ju en helt utsåld festival kvar.

Den 27 juni var det dags för Rolling Rootsy Revue på Gamla Teatern. Åtta akter, varav fyra amerikanska och fyra svenska. Vi hade även engagerat Lumberjack & The Suits som gick runt och fyllde ut alla pauser under kvällen på bästa sätt. Ett team på närmare trettio personer vid insläpp, bakom scenen och i artistrestaurangen för att få det hela att rulla jobbade hårt hela kvällen och långt in på natten.

Ellen Sundberg var först ut på scenen. Och sedan radade de upp sig alla Johan Örjansson/Basko Believes, Matraca Berg, som även sjöng lite med Lumberjack & Suits, We Met Tomorrow, Willy Clay Band, Doug Seegers, Sverigepremiär för Jason Isbell & The 400 Unit, och allra sist Israel Nash med band och Ellen Sundberg som gästade. Ellen och hennes band kompade dessutom Doug Seegers. En americanakväll av det slag som Sverige aldrig tidigare har sett. Dagens Nyheters Po Tidholm var på plats och gav arrangemanget mycket fina omdömen över en dryg halvsida. ÖP hade däremot missförstått allt och talade om tuggtobak, rutiga skjortor och klyschor och hörde vare sig sånger som hyllade Kirunas hockeylags beslut att spela i regnbågsfärgade dräkter, Jason Isbells smärtsamma sång om flickvännen som dog i cancer och Doug Seegers sång om den hemlöse mannen på gatan ”Don´t Laugh At Me”. Teamet fick också jobba hårt för att hindra allt för många Doug-förälskade äldre damer som följde honom överallt och skulle ta sig in till honom.

RRR 2014 var en jättesuccé. Det finaste och bästa IF Popgeni någonsin varit med och levererat. Tyvärr verkar kvällen nu helt bortglömd när året i Östersund summeras. Men vi som var där vet hur bra det var. Och att många gick hem direkt efter Doug Seegers spelning var bara bra. För vi som var kvar fick det bästa till sist med Jason Isbell och Israel Nash.

När allt var klart visade det sig också att festivalen tack vare bidrag gav ett överskott som räckte till att betala vårens skulder och även gav ett hyfsat överskott till framtiden.

I början av hösten hjälpte vi Rockaroundtheclock Productions till en spelning på Studioscenen för The Trouble Boys och Steve Gibbons den 18 september. Före spelade Micke Jönsson & The Uphill Band. Det blev en fin rock & roll-afton och det kom runt 110 personer. Många tyckte att detta var en av de roligaste kvällar som varit. Vi var inte ekonomiskt inblandade och ABF hjälpte till med lokalen. Då visste vi inte än om vi hade några pengar eller inte.

Höstens sista spelning är redan en klassiker. Drew Holcomb & The Neighbors och Erika Andersson lockade runt 100 personer till Studioscenen. Det blev en väldigt fin spelning på kvällen den 7 oktober.

Några av oss hjälpte även Blue Xmas att få en spelning i Östersund på Jazzköket den 27 november. Magnus Lindberg, Sven Zetterberg och Linda Gail Lewis gjorde julen lite blåare för en överförtjust men väl liten publik. Många som bokat bord dök av någon anledning inte upp och detta ställde till stora problem. Men för alla som var där blev det riktigt bra.

Popgenis berg- och dalbana under året har mestadels varit riktigt rolig. Och vi kan vara ordentligt stolta över flera av konserterna. Vi fick äntligen en fungerande styrelse och går in i framtiden styrkta av detta turbulenta år.

Stort tack för alla ni som besökt våra konserter! Det är för er vi gör det här. Tack till alla som spelat på våra scener! Tack till Gamla Teatern och Storsjöteatern! Tack till Anders Mellgren för allt bra ljud! Tack till Clarion Grand och Gamla Teatern för boende och god mat. Tack Björn som filmat allt. Tack Rootsy Live – för utan Er hade inget blivit något!

Slut för i år.

Tack 2014! Välkommen 2015!

/Christer B. Jarlås