Back in the saddle

 
Amerikanska The Long Ryders har nyligen släppt sin första nya låt på 30 år.
"Bear In The Woods" är ett veritabelt ess som bara behöver 20 sekunder på sig för att bevisa att
bandet med originalsättningen Sid Griffin, gitarr, sång, Tom Stevens, bas, sång, Stephen McCarthy,
gitarr,  sång och Greg Sowders, trummor, är samma excellenta grupp som någonsin tidigare trots
att tre decenier har passerat sedan senast.
 
Stevens som skrivit "B.I.T.W" har tillsammans med sina vänner format ytterligare ett antal 
nya låtar som kommer att finnas på ett album som beräknas släppas någon gång under hösten.
Ocj skulle ni  ha glömt dynamiken i The Long Ryders sound så har ni ett par klassiker nedan för 
att snabbt friska upp minnet.
/Björn
 
 
 
 
 

Southern soul och vässade rockkanter

 
Utnämnd som Muscle Shoals egna Americana-prinsessa med debuten "Razor Wire" 2014 tar snart
30 åriga Hanna Aldridge ytterligare ett kvalitetsmässigt steg.
Hon har flyttat från Muscle Shoals och slagit ner bopålarna i Nashville där hon har spelat in "tvåan"
"Gold Rush" (Rocksnob/Warner/Rootsy.nu).
 
Ett färgstarkt och snyggt melodiskt klingande album där Hannah's starka röst är den röda tråden
genom de tio egenhändigt komponerade låtarna där southern-soul nerven från "R.W." möter 
vässade rockkanter och i helt rätt produktion.
Det handlar om små justeringar i ljudbilden och den höga lägstanivå är en garanti för en platta
som känns i hela kroppen. 
Hannah Aldridge har hitills under sin karriär spelat live mer i Europa än hemmavid. Under hösten är
det tänkt att hon med band åter ska ställa sig på svenska livescener som hon gjorde under en turné 2015.
Missa inte tillfället att då möta en varm artist av hög internationell kaliber.
/Björn
 
 
 
 

Ypperlig rocksoul med mogna Men

Efter fyra adrenalindränkta och rockiga studioalbum mellan 2001-2013 och fjolårets live-EP'n "At The
Cavern" har supertrion The Men från Lund droppat tempot på "Sunburst" (The Men Musical Industries)
Eller snarare medvetet dragit i handbromsen.
Men tro nu inte att det skulle innebära något negativt med den nedväxlingen.

För trion, Sven Köhler på sång, munspel och saxofon, Ola Främby på bas och sång samt Olof Wallberg
på gitarr, keyboard och sång 
är 100 % kvalitetssäkring med sina respektive bakgrunder i The Sinners,
Colubrids & Brainpool och The Girls.
Trion sitter helt enkelt inne med så mycket medfödd feeling, kunnande och passion att det bara inte kan bli fel.

Dessutom skriver kvartetten Köhler, Främby och bröderna Joakim och Niklas Kilestam låtar av absolut
finaste snitt.
Skillnaden mot de fyra föregångarna, som de betraktar mer eller mindre som liveinspelade, är att man lagt
mer tid och krut på arrangemangen i studion, kryddat med elpiano och saxophone, sänkt tempot vilket
öppnat upp och inneburit en detaljrikare och ståtlig ljudbild där det finns massor att njuta av. 

– Vi ville åt en soulkänsla som vi inte utforskat tidigare och ge lite mer plats för våra olika personligheter,
säger 55-åriga Sven Köhler som jobbar som läkare när han inte sjunger i detta mästerliga hobbyband:

"Sunburst" är redan nu en stekhet aspirant till en plats på 2017 årsbästalista.
Och den kommer inte försämra sin möjligheter att ta en plats där i takt med återkommande lyssningar.
/Björn

 
 
 
 

Så nära Jeff Buckley

 
Har du ännu inte hunnit kolla upp 23-åriga singer/songwritern Jesper Lindell så  är det hög tid då
han just idag lossar sin debut-EP "A Little Less Blue" (BMG/Border).
Fem smakprov från en ung superbegåvning som redan nu låter som en musiker och låtskrivare med
minst en handfull årtiondens erfarenhet.
 
"Moving Slow" som är playlistad på P3 närmar sig en miljon streams på Spotify.
Tillsammans med systrarna Johanna och Klara Söderberg i First Aid Kit, som medverka på plattan, har
Jesper gjort succé på Dramaten med den hyllade Leonard Cohen-föreställningen.
Hör tolkningen av Cohen´s "Chelsea Hotel" nedan och försök undvika ståpälsen.
Så nära en svensk artist någonsin kommit Jeff Beckley i mina öron.
 /Björn
 

Ett perfekt bete

 
Kenny White är den New York City baserade singer/songwritern, studiomusikern, producenten och
författaren som startade sin karriär på 70-talet och sedan dess har jobbat med ett otal grandiosa
namn som Gladys Knight, Linda Ronstadt, Mavis Staples, Peter Wolf, Ricky Skaggs, Aaron Neville,
Marc 
Cohn, Shawn Colvin, Keith Richard, Mick Jagger, Steve Earle. Merle Haggard, Shelby Lynne
och Neko Case.
 
Men inte förrän  2002 kom han till skott med solodebuten "Uninvited Guest" och under fjolåret landade
fullängdare nummer sex, "Long List Of Priors" "MVP Music/Continental Record Service/Hemifrån),
i hemlande och som från och med nu finns tillhanda hos oss.
White får efter sina livespelningar ofta frågan från publiken varför man inte har hört honom tidigare trots
att han har varit mycket aktiv och ett välkänt namn i årtionden på New York scenen.
Men det är som bekant aldrig för sent att upptäcka.
 
"L.L.O.P." med sina 13 egna mångskiktade och tidlöst snygga exempel på singer/songwriting hantverk
som färgas av en handfull olika genres borde vara ett perfekt bete för de som aldrig tröttnar på klassiskt
hantverk.
Förutom White's ordinarie band med  Duke Levine, guitar, Shawn Pelton, trummor, och Marty Ballou
på bas medverkar även David Crosby, Peter Wolf, Larry Campbell, Amy Helm och Catherine Russell
på albumet.
 
Så här kommenterar Kenny White själv plattan.
“As usual, this became a deeply personal record for me. A chronicle of how the heart copes with the passing years, these tumultuous times, and the struggle to find simplicity in a complex world. It took being able to tune out the noise and interference of that world before I could hear what was inside me. That’s the trick. I also wanted to make a pure ‘sounding’ record. Where you can lose yourself in the sonic landscape and feel like you are in the room with the musicians and singers.”
/Björn
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I Gram & Emmylou's ljudspår

 
Svensk superduo med legendarisk brittisk gitarrist och stark rytmsektion i form av Stefan Bellnäs,
bas, och Johan Håkansson, trummor.
Superduon är som alla med hyfsad koll på den svenska musikhistorien och med en snabb blick på
omslaget redan listat ut Sulo Karlsson och Idde Schultz.
Legenden på oantastligt vackra elektriska och akustiska gitarrer heter Chris Spedding och fyller 73 år 
den 17:e juni. 
 
Fröet till "The Piggyback Riders "Midnight At The Tenth Of Always" (Wild Kingdom Records)
såddes när Sulo samarbetade med Spedding på soloalbumet "Sulo's Brilliant Outsiders".
Känslan och den personliga kemin under det projektet gjorde att båda bestämde sig för en fortsättning och bandet var ett faktum.
 
Att det musikaliska uttrycket blev country, americana och altcountryrock är egentligen inte det minsta
förvånade då både Sulo och Chris varit genrebrett gränsöverskridande i sina respektive karriärer.
Samtliga 12 låtar är skrivna av Sulo som på ett övertygande sätt visar att han behärskar hantverket
med både värme och fingerstoppskänsla.
Klass rakt igenom.
När Idde inte sjunger Gram & Emmylou doftande duetter med Sulo så blir man alldeles varm inombords
av hennes sång i hudnära balladerna "There's Nothing Left in Me (That's Good For You)", "Windfall" och
"Whispering Shadows".
/Björn
 
 
 
 
 
  

I Sonics & Cramps ljudspår

 

The Buttertones "Gravedigging" (Innovative Leisure/Border) är mer som en 50-tals film som
snart ska börja än ett album. Eller ett soundtrack som ska inspirerar till att göra en film, skriver
skivbolaget i sin pressrelease.

Men egentligen är debuten från femmannabandet med rötterna i södra Kalifornien en uppvisning i
hur surf, garagerock, och varm soul serverades innan Beatles gick på knock på tidigt 60-tal.
Kryddat med postpunk är de 11 låtarna över 31 minuter ett smörgåsbord för oss som gillar klassiga
traditionsbärare typ The Sonics, The Cramps, The Gun Club.
/Björn 

 
 
 
 

Outlaw gör det igen

 
En av den moderna altcountryns största påläggskalvar släpper album nummer två kommande fredag.
Sam Outlaw gjorde starka avtryck med 2015 års magnifika debut "Angeleno".
 
"Tenderheart" (Six Shooter/Border) har han samlat ihop ungefär samma musiker som på
förstlingen och med en blandningen av dur och moll levererar han på nytt ett en imponerande flock
låtar som helt enkelt är oemotståndliga för alla oss som inte kan motstå korsningen av traditionell
country och popmusik när den är som mest melodiöst träffsäker.
/Björn
 
 
 
 

 

Nytt med fullblodspensionären

 
Ett album att se fram emot från fullblodspensionären John Mellencamp aka John Cougar Mellenacamp.
Smakproven lovar mycket inför släppet av "Sad Clowns & Hillbillies" (Universal) i slutet av april.
Mellencamps diskografi har för det mesta varit lysande sedan han på tidigt 80-tal satte ner foten
och hoppade av skivbolagskarusellen som ville göra honom till en fyrkantig tonårsidol.
 
"American Fool" 1982 innebar starten på den egna utrrycket på olika delar heartland, roots, ren
rock'n'roll och singer/songwriting med stil och stark identitet.
"S.C.H" är studioalbum nummer 19 sedan 80-talets pånyttfödelse.
Man lyfter på hatten och bugar!
/Björn
 
 

Fortfarande lika tidlöst rätt

 
Vill bara påminna om att brittiska The Blue Aeroplanes med karismatiske och färgstarka sångaren
Gerard Langley är tillbaka.
Men egentligen har de aldrig lagt ner även om det varit stora glapp mellan utgåvorna.
Tio år sedan "Harvester" och på  "Welcome, Stranger" (Art Star) är det som inget har förändrats
när man formade magiska dubbeln "Swagger" 1990 och "Beatsongs" 1991.
Langley's mix av rock och beat poetry är fortfarande lika cool och tidlöst rätt.
/Björn 
 

Ripp presenterar sig själv

 
 
Kanadensaren Mark Ripp får presenterar sig själv.
 
I'm a singer songwriter in the americana genre. My start was in the coffee houses of Toronto, some 35
years ago. Those folk beginnings we're followed by a 10 year run as front man and writer for Canadian
roots rockers The Bel-Vistas. The last couple of decades have been spent raising a family and pursuing
music as a solo artist.
I work away in my home studio now and am sometimes involved in recording and producing for others.
My brand new release is called “Under The Circumstances”, and is a musical journey through the often
unwieldy lives we lead. Influences are many, but the ones who set the bar high for me, then and now,
include, Bruce Springsteen, Tom Petty, Bob Dylan, John Hiatt, Van Morrison and Nick Lowe. If you’re
a fan of thoughtful, melodic, roots based song writing I encourage you to have a listen. For the most
part I perform as a solo acoustic act, and when all stars align I have a wonderful band called
The Confessors who make me look good.”
 
På färska Mark Ripp & The Confessors "Under The Circumstances" (Banbury Park Records/Hemifrån)
har han god täckning för sina angivna influenser i texten ovan, och det spetsat med en stark personlighet
och ett varmt låtskrivarhjärta.
Inga videos på YT ännu från albumet så därför rekommenderas Spotify där "U.T.C" finns i sin helhet.
/Björn



RSS 2.0