Magazinet No. 2
Nummer 15 av Sound Affects var mars/april numret 1992 och kostade 35:- som lösnummer.
Löjligt billigt för 98 sidor initierade, lidelsefull och varierad läsning.
Omslaget var skitsnyggt och pryddes av Toni Halliday sångerska i engelska Curve.
En grupp som året innan var en av de mest omskriva nykomlingar i den brittiska musikpressen och Lars ”Lilla Bommen” Aldman hade rest till London för att träffa Toni.
Kjell Hägglund stannade hemma i Sverige och åkte Opel Ascona med Ola Hermansson och pratade om jakten på den perfekta vågen, evig ungdom, surfpop och om Hermanssons fantastiska popband på ämnet, Sonic Surf City.
Popgenivännen Jan Gradvall synade en gammal intervjukassett och skakade fram sex sidor kuriosa om Television och massor av intressanta talminus från Tom Verlaine.
Terry Ericsson recenserade psykedeliska trancepoparna Boo Radleys ”Everything's Alright Forever” och menade att det albumet var det bästa som hänt sedan Byrds ”Younger Than Yesterday” samtidigt som han avfärdade James ”Seven” med betyget ”inget vidare”.
För övrigt intervjuer med ett Saint Etienne i sin linda, Stina Nordenstam som av Lars Nylin beskrevs som ”landets enda nu existerande kvinnliga poppoet” och Beagle som utnämndes till årets svenska pophopp.
Allt detta formade spellistan Sound Affects No. 15 "Div. Artister" som spretar skönt avigt åt olika håll.
I läsaromröstningen blev Di Leva respektive Lloyd Cole årets svenska och utländska soloartist, Union Carbide Productions och Nirvana fick gruppriserna. Whipped Cream ”... & Other Delights” och Nirvana ”Smells Like Teen Spirit” sågs som årets läckraste LP.
Största hatlåten var Bryan Adams ”Everything I Do (I Do For You)” före Color Me Badd ”I Wanna Sex You Up” och Crystal Waters ”Gypsy Woman”.
Alexander Bard utnämndes till Årets Tönt följd av Tomas Ledin, Åke Källqvist (P3:s radiochef), Carl Bildt och musikjournalisten Kristina Adolfsson.
Sist men inte minst så innehöll den medföljande flexiskivan, Cool As Fuck, Inspiral Carpets ”Paranoid” och Wagon ”Chicka”.
/Björn
