Årets sommarös är här
Friendly Fires
Pala (XL Recording)
PPPP
Årets sommarplatta? Ja, om du liksom jag älskar pulserande dansant pophouse med suveräna sångstämmor och etsande refränger, är det här något att kolla upp. Friendly Fires gjorde ett sjusärdeles intrång i den brittiska musikmyllan med sin debut för tre år sedan, där ”Jump in the pool” var esset i leken som fick folk att dansa brallorna av sig.
Denna uppföljare bygger vidare på samma koncept. En läckert karnivalspulserande puls i botten anger i ”Live those days tonight” direkt vad det handlar om: det här är artyparty så att det räcker och blir över och när övriga spår rullar förbi i en aldrig sinande ström av samma innerliga musikglädje, skiter man i att det är sju plus därutanför och regnar på tvären.
Under ytan finns arv från New Order och Pet Shop Boys men det här är så speciellt eget och dessutom så snyggt gjort att man kan bara lyckligt skratta.
Och dansa.
/Teknikchefen
Tecknat med sjösjuke Steve...
Semester
/cbj
Vinylkällaren 36
Stackridge
”The Man in The Bowler Hat” (MCA Records) 1974
En underbar engelsk grupp som fortfarande existerar med excellenta trion James Warren, Andy Davis och Jim ”Crun” Walter i förarsätet.
Men det var under 70-talet som de satte sina starkaste avtryck med fem studioalbum mellan 1971 och 1976. Och den kvintetten håller fortfarande.
”The Man...” är nummer tre i ordningen. Inspelad i Air Studios i London mellan juli och september 1973 och elegant producerad av sir George Martin.
Kraften i Stackridge fanns i Warren, Davis och Slatters låtskrivande som var influerat av brittisk folkrock, pop och en och annan slev av progressiv rock.
Beatles, Beach Boys, lite Frank Zappa skruv och klassisk amerikanska crooners som Bing Crosby var några av de röda trådar i ljudbilden.
De tvära kasten mellan stilarterna och de oväntade infallen gjorde dem till den brittiska musikscenens Bröderna Marx.
”The Man...” blev också det också deras största listframgång i hemlandet när den nådde blygsamma nummer 23 på den engelska albumlistan.
Men Stackridge var värda så mycket mer med låtar som ”Fundamentally Yours”, ”Pinafore Days”, ”The Road To Venezuela”, ”The Galloping Gaucho”, ”Dangerous Bacon” och ”Humiliation”
Det finns också en CD-utgåva av albumet från 1996 som innehåller tre extraspår, men det är ju en annan avdelning.
Och mycket glädjande så finns samtliga fem studioalbum på Spotify så här får du Stackridge "The Man In The Bowler Hat".
Förhoppningsvis fungerar den som en inspark till en melodiös, spännande, glädjefylld och högklassig diskografi från en grupp som av branschen ansågs ta sig själva på för stort allvar.
1977 skrotade man bandet för första gången och Warren och Davis bildade några år senare The Korgis som de fick några hits med under tidiga 80-talet.
En tuff en till höger. Men det är inte Steve Gibbons lillebror som lutar sig mot väggen den här gången (med hänvisning till ”Down In The Bunker” som var the hidden treasure i Vinylkällaren 33).
Grupp och albumtitel är det jag vill ha.
Det känns som om den här är en 4,5 på den femgradiga svårighetsskalan.
/Björn
Aussiescenen lever 2
Mer färskt godis från down under som känns som en uppdatering och fortsättning på det som murades mellan 1976-1987 på aussiescenen.
Perth-bandet Jebediah, Kevin Mitchell, gitarr, sång, Brett Mitchell, trummor, Chris Daymond, gitarr och Vanessa Thornton, bas har existerat sedan 1995, med några karriärpauser, utan att de flesta av oss på andra sidan klotet haft en susning.
”Control” finns på senaste albumet ”Kosciuszko” som släpptes i april.
Brisbaneduon och barndomskompisarna John Patterson och Alana Skyring i The Grates har hunnit med två fullängdare sedan 2006. ”Turn Me On” är ett av spåren på trean ”Secret Rituals” som kommer i mitten av juni.
/Björn
Dagens Fråga 31/5 - När sommaren hittat till stan...
Dagens Fråga: "June, July And August" heter låten på B-sidan till "Palisades Park". Vilken svensk grupp snodde låttiteln rakt av till svenska?(Hör svaret under detta sköna sväng)
Hör svaret här
Ricky - Vila i frid...
Årets sommarplåga...
Men naturligtvis är det Eric Amarillos "Om Sanningen Ska Fram".
Jag tänkte först lägga upp den precis här.
Men eftersom låten gör mig fysiskt illamående, så låter jag bli.
Dessutom ser Amarillo ut som en påtänd Bingo Rimér i videon och texten är bland det mest mediokra jag har hört sen Babsan ville ha en spanjor i melodifestivalen.
I stället lägger jag upp en skön bild av Herb Ritts (R.I.P). Dizzy Gillespie ser här ut som mig när jag hör den där förbannade låten på radion...
/Stefan
Lennarts Galleri 43 - Dunkar varmt...
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
I dag hälsar Kajsa Grytt på i Lennarts Galleri. Aktuellare än någonsin just nu med både ny bok och ny skiva samt besök på sommarens Storsjöyra.
Vi är några som hängt med ända sedan Tant Strul-tiden. Och Kajsa har alltid gjort det starkt och personligt och det gör hon än.
Mer Kajsa Grytt åt folket tycker vi på Popgeni.
PS - Vi ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten. Det beror inte på fotografen utan på att blogg.se inte accepterar alla typer av bildfiler. Vi jobbar på det. Men en suddig Kajsa är bättre än ingen Kajsa alls...
Dagens Fråga 30/5 - Vilda hästar kan inte dra oss bort...
Dagens Fråga: Denna verkliga supergrupp gör låten "Wild Horses". Vad heter de? (Hör svaret under denna video)
Hör svaret här
Rätt sjösjuk med Steve
Seasick Steve
You Can´t Teach An Old Dog New Tricks (PIAS/Border)
PPPP
Jag minns det som igår.
Den där fredagen när S.S. med sin tresträngade gitarr klädd i sitt blåställ och den där kära kepsen, som man senare sett hos bland andra Later With Jools Holland, vandrade ut bland borden hos en hänförd publik.
Själv hade jag tuppskinn över hela kroppen långt efter hans fantastiska gig på Studioscenen, Storsjöteatern 2006 tillsammans med duon The Level Devils, norsk trummis och svensk ståbasist, eller om det var tvärtom?
Vi fick honom för en billig penning till Östersund Bluesfestivalen det året och han gjorde ytterligare ett totalgig tillsammans med sina medmusikanter på Captain Cook dagen efter.
En spelning som knäckte alla som var lyckliga nog att vara bland de 100 som lyckades få plats inom pubens fyra väggar.
Nu är det helt andra premisser som gäller för den forne hobon.
De senaste åren har han kunnat vraka och välja mellan sina gig och dra in gage som säkrat hans sociala situation för resten av livet.
En lika osannolik som välförtjänt vändning i livet. För förutom att Seasick Steve är en unik musiker och artist så är jag helt övertygande att denna oväntade framgång inte förändrat honom det minsta som människa.
”You Can't Teach An Old Dog New Tricks” sorteras som de fyra föregångarna in nära de där blueshundarna i då och nutid som aldrig behövt trimmas med ytlig rekvisita.
Ett dussin låtar som antingen är smidade i punkblues och ångvältsvarianten, som i ”Back In The Doghouse” och ”Don´t Know Why She Love Me But She Do”, eller i ett rogivande och avskalade vaggvisegung typ ”Burnin' Up” och ”Treasures”.
Jag beklagar alla er som inte var på Studioscenen eller C.C den där bluesfestivalen 2006. För det lär aldrig bli en repris.
Men för att få en känsla hur det tog sig ut så funkar den här länken ypperligt Seasick Steve "You Can't Teach An Old Dog New Tricks".
Liknande artister: John Lee Hooker, T-Model Ford, R.L. Burnside, The White Stripes, The Black Keys.
Björn Bostrand
Francis & Noel
De duggar tätt nu.
Rock'n'rollgubbarna som har bemärkelsedag.
I dag hissar vi dubbeln Francis Rossi, 62, och Noel Gallagher, 44.
Ett par som har en hel del gemensamt. Inte minst det genuina rock'n'roll svänget.
/Björn
Dagens Fråga Mors Dag 2011 - One Of Those Songs I Wrote After Leaving The Rolling Stones...
Dagens Fråga: En av USA:s allra största artister gav ut den här låten som singel året efter John Lennon. Vem gav ut en singel med "Mother" i USA 1971? (Hör svaret under detta liveframträdande)
Hör svaret här
66:an J.C.F.
En av dagens födelsedagsgossar som vi absolut inte får missa är John Cameron Fogerty som blir 66 bast idag.
Firar med två av mina favoriter ur hans storartade låtskafferi.
/Björn
Teknikchefen och jag
Multinationella Guillemots, baserade i England, släppte sitt fjärde album ”Walk The River” i mitten av april
Kvartetten med engelsmannen Fyfe Dangerfield, piano, brasilianska gitarristen MC Lord Margo, skotska trummisen Greig Stewart och kanadensiska basisten Aristazabal Hawkes fortsätter att i allra högsta grad att göra snygg pop som lever högt på starka vokala insatser, eleganta arrangemang och melodiöst krispiga melodier.
Sånt som gör teknikchefen och undertecknad glada i själen.
/Björn
Dagens Fråga 28/5 - Ingen kan jämföras med dig...
Dagens Fråga: Vem har skrivit den låt Sineád gör en oemotståndlig version av nedan?(Hör svaret göra låten hos Ellen under denna så vackra video)
Hör svaret här
All In White
Vaccines - All In White from CANADA on Vimeo.
Dagens Fråga 27/5 - Yeah, Aha, Yeah, Aha, Aha
Midi, Maxi & Efti var en svensk framgångssaga i tidigt 1990-tal. De erövrade listor överallt. Ja, och sedan försvann de. I år kom en dokumentärfilm om sökandet efter trion. Men här på Popgeni är de i vart fall.
Dagens Fråga:Ett annat reggaeband, som krävde en hel del extrasäten för att rymmas när de flögs till Storsjöyran, har gjort låten "Bad Boys". Vad heter det bandet?(Hör svaret under denna klassiker)
Hör svaret här
Aussiescenen lever
Den australiensiska pop och rockscenen lever i allra högsta grad 2011.
Men tyvärr lite i skymundan.
Indiepoprockfolkpsychedelia-bandet (puh!) Cloud Control från Blue Mountains strax utanför Sydney är ett ytterst hörvärt bevis på det med sitt debutalbum ”Bliss Release”.
Kvartetten, Alister Wright, sång, kompgitarr, Heidi Lenffer, sång, keyboards, Ulrich Lenffer, trummor, percussion och Jeremy Kelshaw, bas har blivit nominerade till ett antal musikpriser i hemlandet.
Och i början av mars tog de hem aktade Australian Music Prize, inte speciellt svårt att förstå när man hör en dubbel som ”Death Cloud” och ”This Is What I Said”.
Själv får jag sköna Go-Betweens vibbar lite här och där mitt i deras personliga profil.
/Björn
63:an Nicks
Dagens Fråga 26/5 - Walking on the beaches...
Dagens Fråga: Sångaren och låtskrivaren Hugh Cornwell hade också bott i Sverige och haft band i Skåne bland annat med musiker som sedan kom att spela med Kal P. Dal. Stranglers gjorde sedan en låt om sin inte alltför positiva syn på Sverige. Vad hette låten?(Hör den under den skönt gungande videon nedan)
Hör svaret här - och jo, vi visar den unika versionen där Hugh sjunger på svenska
Och här är Rude Kids svar på Stranglers låt apropå att Stranglers ställde in en Sverige-turné efter att ha blivit attackerade av raggare...
Clash, Kenneth & Iggy vid Svartån...
Det är den 25 maj 2011. Jag är tillbaka i Örebro. Jag har inte sovit en enda natt i Örebro sedan januari 1980. 31 år är en lång tid. Men Örebro har varit en så viktig del i allt som bland annat ledde fram till att jag mot betalning kom att skriva om musik i nästan tre decennier och att livemusik fortfarande är bland det roligaste jag vet.
Jag växte upp i Karlskoga. En stad där det nu finns festivalen Putte i Parken. På min tid fanns det fylla i parken och dansband inne på Kupolen. Någon enstaka gång kunde vi glädjas åt uppträdanden, ja, de gånger det inte var Harry Brandelius eller Lill-Babs. Det kunde vara Björn Skifs och när Ulf Lundell och Nature kom var en höjdpunkt. Nature var för övrigt från Örebro och blev ett så bra rockband när en Mats Ronander direkt från högstadiet i Örebro kom in som sångare och Stanley Larsson lämnade Neon Rose för att efterträda Bosse Skoglund som trummis. Lasse Wellander från Nora var redan gitarrhjälte. Här är Nature med "Mystery Brew":
Det var i Örebro jag fick höra det jag ville höra. Min första punkkonsert i Sverige var Sex Pistols på Club Zebra i Kristinehamn sommaren 1977. Men på Stora Hotellet i Örebro hösten 1977 fick jag höra The Clash, en konsert hyllad av Thåström i hans ”Kort biografi med litet testamente”. Och på Konserthuset i Örebro var jag och Bengan på The Stranglers. Vi var inte så många i publiken och efter ett tag fick bandet upp de flesta på scenen.
En minnesvärd afton i Brunnsparken var det en double bill – John Cale i blodig slaktarrock och Ian Hunter´s Overnight Angels med Earl Slick på gitarr. En fantastisk kväll. En annan kväll i samma park var det Kal P Dal och Iggy Pop. Iggy spelade i en kvart och sedan avbröt han efter att ha fått stenar, fiskar med mera kastade mot sig.
På Prisma var det de svenska banden. Några fullkomligt överjordiska kvällar med Ulf Lundell där jag hamnade i lokaltidningen bredvid Lundell på en bild. Men ännu bättre på Konserthuset hösten 1979 med Ripp Rapp-turnén och Janne Andersson på gitarr. Den sista, senaste, konserten för mig i Örebro var för övrigt Ulf Lundells turnépremiär på Kär & Galen-turnén sommaren 1982. Magnus Ugglas ”Vad ska jag ta livet av mig för”-turné var lysande på Konserthuset och han var även kul tillsammans med brittiska Stadium Dogs i Brunnsparken.
Och så Power House där jag hörde Charles Brown med Hjärtslag och Rockmagasinet med en sanslös Ensamma Hjärtan-konsert. En parkfestival sommaren 1980 bjöd på en stor ny favorit med lokala Lolita Pop och sent omsider en klassiker där Ebba Grön kom så sent att arrangörerna fick fixa fram byggstrålkastare.Men Karin Wistrand och hennes Lolita Pop blev en följeslagare från Örebro genom en stor del av 1980-talet.Här är Lolita Pop live från 1983 med "Barrikaden"
Ett av de bättre lokala banden i Örebro hette Colt 45. Dom gillade jag verkligen. De ombildades senare till Kenneth & The Knutters. Ja, så kan det också gå.
Örebro är nostalgi. Länkarna vid artistnamnen ovan leder till recensioner från just de konserterna jag var på i Örebro. Recensionerna är skrivna av legendariske Nerikes Allehanda-skribenten Håkan Pettersson. Länk till Håkans sköna blogg ”Håkans Pop” hittar ni ute till höger.Och här har ni hans lista på Örebros största artister.
Tack Örebro – och då har jag ändå inte skrivit om varför Hjalmar-revyerna är så bra, alla föreställningar med Örebro-ensemblen jag sett och en massa annat som Örebros egen Miss World Mary Stävin. Det tar vi någon annan gång. Men jag avslutar med en stor, stor favorit hos några av oss lumpargrabbar på I 3 i Örebro i slutet av 1970-talet. Hon blev en stjärna via Hjalmar-revyerna och sedan teves Solstollarna. Hon var bara 16 år när hon började dansa på scenen med Hjalmar och vi dyrkade henne - Så förlåt alla popgenier och alla andra, men - Här är Britt Dahlén - i och för sig åtta år senare - från Solstollarna 1987, men ändå...:
/cbj
(PS - Det här är mitt Örebro - därför får ni vare sig Millencolin eller Jasmine Kara den här gången...)
Yrans vackraste brunett...
På måndag släpper Andrea Corr soloalbumet "Lifelines".Hon har varit tyst i fyra år nu. Lite annorlunda än The Corrs, lite lugnare, lite jazzigare.En fantastisk samling av hennes favoritlåtar från då och nu. I dag släpper vi fram Andrea Corr med "Blue Bayou" från kommande album.En låt som väl är mest känd i Linda Ronstadts version. Under den möter vi den officiella videon till första singeln "Tinseltown In The Rain" - en gammal favorit som gjordes av alltför bortglömda Blue Nile 1984. Singeln släpps på måndag.
/cbj
Dagens Fråga 25/5 - Styr världen(tjejer)
Dagens Fråga: Vad heter gruppen som Beyoncé slog igenom som medlem i?(Hör dem under denna video)
Hör svaret här och säg deras namn
Day turns in to night...
Det är bra det. Han kan lära en och en annan hur man skriver texter.
I´ll Be Your Baby Tonight är kanske ett av hans bästa verk.
Då spelar det ingen roll att UB40 kompar med deras leksaksreggae.
Låten överträffar den ganska bleka produktionen. Och Robert Palmers röst kan man inte motstå.
Bring that bottle over here...
/Stefan
Vinylkällaren 35
Starry Eyed & Laughing
”S.E.L” (CBS Records) 1974
Dagens djupdykning i Vinylkällaren har givetvis en Dylan-vinkel.
Engelska S.E.L. hämtat sitt namn från inledning av tredje versen på "Chimes Of Freedom" där textraden går ”starry eyed an' laughing as I recall when we were caught”.
En kvartetett som hade sitt ursprung i gitarristerna och vokalisterna Ross McGeeney och Tony Pooles stora vurm för The Byrds och duons många liveframträdanden på Londons pubrockscen på tidigt 70-tal.
Innan inspelningen av debutplattan adderade man basisten Ian Whitmore och trummisen Michael Wackford i sättningen, och med gäster som Russ Ballard (Argent) piano, Ray Jackson (Lindisfarne) mandolin och BJ Cole på pedal steel guitar så skapade man ett jingle jangle sound á la Kalifornien som var powerpop stundtals toppat med countrystänk.
Och den självbetitlade debuten låter faktiskt som om det är The Byrds lillebrorsor som slagit sina snygga stämband ihop.
Harmonierna är excellenta och styr genom ett knippa granna låtar som ”Going Down”, ”Can I Get Closer To You Now”, ”Money Is No Friend Of Mine”, ”Lady Came From The South”, ”Nobody Home”, Living In London” och ”Never Say Too Late”.
Inte ett spår av varken den här eller gruppens andra och sista album ”Thought Talk” från 1975 på Spotify.
Men däremot hittade jag ett guldklipp på ”Tuben” från en livespelning på tyska Rockpalatz 1976 där man gör americana långt innan genren var uppfunnen i ”Never Say Too Late” och just ”Chimes Of Freedom”.
För Hans och ni övriga som bryr er så syns omgångens hidden treasure till vänster på det lite färgglada raketomslaget.
Nej, det är inte ett Bob-album, men förnamnet på snubben som frontar bandet börjar också på B.
Albumtitel och gruppens namn efterlyses.
/Björn
...och jättegrattis till Roseanne
Jo, det är ju flera som fyller år i dag. Bland annat en dam med viss koppling till his Bobness. Men här släpper vi i stället fram henne från Elvis Costellos TV-show med en 30 år gammal hit. Grattis Roseanne ... och vi talar inte om en dams ålder, nej inte vi inte, och måste ni veta finns det Wikipedia...
Dagens Fråga 24/5 - Tiderna förändras - 70´ and Forever Young...
Dagens Fråga: Vilken är din favoritlåt med Bob Dylan?
Lite i förtid
Måndagsserenad
Pure pop for now people!
/Stefan
Lennarts Galleri 41 - Grattis i efterskott Thorsten
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
I april fyllde den evige provokatören Thorsten Flinck 50 år. En av landets skickligaste skådespelare och regissörer som på senare år har skapat sig en sångarkarriär genom att sjunga mestadels Björn Afzelius-låtar. Popgeni gillar Thorsten och Lennart Jonasson tog den här tjusiga närbilden när Thorsten besökte Storsjöyran i Östersund 2005.
/cbj
Dagens Fråga 23/5 - Monday Morning
Dagens Fråga: En av världens mest kända grupper ombildades ett antal gånger. Efter den ombildning som ledde till gruppens allra största försäljningsframgångar släpptes en LP med samma namn som gruppen. På den skivan finns det en låt som heter "Monday Morning". Vad heter gruppen? ( Hör svaret under detta Pulp-mirakel)
Hör svaret här
Seasick Steve släpper nytt
På onsdag släpper Seasick Steve sitt nya album ”You Can´t Teach An Old Dog New Tricks”.
Och vem kan glömma hans makalösa dubbla spelningar på Östersund Bluesfestival året innan han breakade stort i Jools Hollands TV-show 2007.
Jag har tjyvlyssnat på ett imponerande starkt album som både bullrar och smeker på ett sätt som gör Steve till awesome i genren.
På det övre helfärska klippet av titelspåret från Later With Jools Holland så lirar Led Zeppelin legenden John Paul Jones, bas, och Dan Magnussen, trummor.
Märk väl på akustiska ”Treasure” att han bytt ut den tresträngade mot fullt hus.
En recension kommer senast på releasedagen.
/Björn
Dagens Fråga 22/5 - Sympati
Dagens Fråga: "Sympathy For The Devil" har spelat in av många andra. Guns N Roses gjorde den. Och världens bästa coverartist Bryan Ferry gjorde den på ett av sina makalösa coveralbum. Vad heter det album där Bryan Ferry gör "Sympathy For The Devil"?(Se svaret under detta klassiska klipp)
Hör svaret här
Say no more...
Det är pop!
/Stefan
Det är på tisdag för bövelen...
Men bara för att det är Bob The Great så kan vi väl bara börja småfira redan nu. Jag lägger ut mina två personliga Bob-favoriter. En gammal och en 70-talare...
"I Want You" är fullkomligt genial. Världens bäste textförfattare gör det så rakt och enkelt. Mästerligt! Och "Hurricane" köpte jag på singel när den kom. Låten var så lång att man fick vända på singeln för att få höra hela. Men Bobs engagemang för Rubin "Hurricane" Carter och kampen mot den orättvisa dom han fått uttrycks så bra och så starkt till lysande musik - jag ryser än...
Tyvärr har Sir Bobbish jurister jobbat hårt och plockat bort en hel del från Youtube. Därför får han finna sig i att The Tallest Man On Eart gör sin version av "I Want You" och ett enkelt klipp med "Hurricane".
/cbj
Vårmeeting hos Ola
Popgenierna drabbade samman på fredagskvällen hemma hos Ola som bullat upp med en fantastiskt god pastamiddag och goda drycker. Själva popgenispelet bjöd på några överraskningar då det dök upp knepiga frågor som vi under alla år aldrig har hört talas om. Tobbe och Erik var på annan ort och ställe, vi saknade förstås boysen men hade ändå en minnesvärd kväll.
Hur det gick? Teknikchefen och Steffe kände flåset i nacken från Andreas och CBJ men lyckades hålla undan….
Dagens Fråga 21/5 - Come Saturday Morning...
Dagens Fråga: Vilka gjorde den här låten i original?(Hör svaret under denna vackra tolkning)
Hör svaret här
Ingen Miles hos Ola
Popgeni-meeting hos Ola ikväll och jag funderar som bäst på hur jag ska utforma min tävling.
Miles Kane med sin uppdaterade Merseybeat charm blir det förmodligen inte.
Men den 25-årige indiepop-veteranen med förflutet i The Last Shadow Puppets och The Rascals som nu solodebuterar med ett självbetitlat album passar perfekt in i vår Popgenianda.
Är det någon fler än jag som tycker att han ser ut som en korsning mellan Paul McCartney och Paul Weller?
Själv säger han att John Lennon var den stora inspirationskällan när han skrev låtarna till plattan.
/Björn
Dagens Fråga 20/5 - Kent Harry Löv
Här ovan har vi en nybliven jämtländsk klassiker. Christina Kjellsson berättar den makalösa historien om "Kent Harry Löv".Och även om man inte begriper jamtska måste man gilla denna sköna tolkning.
Dagens Fråga: Vem eller vilka gjorde originalet?(Hör svaret via länken nedan)
Här kan ni se och höra svaret
Oemotståndliga poppirater
Excellenta punkpop och Buzzcocks vibbar på engelska Pete & The Pirates andra album ”One Thousand Picture” som släpps den sista maj.
Jag åker dit på deras tempostarka melodiska jangle på direkten.
/Björn
David kan konsten...
Men i tidgt 1990-tal gjorde David Shutrick på egen hand en rad låtar som få andra slår i det här landet. I dag bjuder vi på en kort femlåtars "The Best Of David Shutrick 1991-96". Njut - för pop på svenska har aldrig varit bättre...
/cbj
Campbell funderar på pension
75-årige Glen Campbell är en hjälte som jag absolut skulle vilja se på en Yranscen.
Men det förblir nog bara en önskan eftersom Campbell har funderat på göra ett bokslut på en svårslagen karriär som startade 1962!!
Någon gång under sommaren kommer fullängdaren ”Ghost On A Canvas” som innehåller tio låtar skrivna av bland andra Paul Westerberg (The Replacements), Jakob Dylan, Teddy Thompson och Robert Pollard (Guided By Voices).
Det känns som ett liknande upplägg som på strålande ”Meet Glen Campbell” (2008) där han sjöng ett gäng väl vald poplåtar med totalt oantastlig stil.
Producenten Julian Raymond och Roger Manning (ex. Jellyfish), den senare har skrivit instrumentala partier som ska knyta ihop Campbells karriär på albumet, borgar för högsta kvalité även denna gång.
Tills den godbiten är tillgänglig så får ni njuta av Jackson Brownes ”These Days” från ”Meet Glen Campbell” där Glen visar vilken magnifik sångare han fortfarande är.
/Björn
Dagens Fråga 19/5 - Armand & Vulkanen...
Dagens Fråga: Apropå vulkaner. För några år sedan släppte en svensk artist och låtskrivare den gigantiska boxen "Under vulkanen" med massor av outgivet, snygg bok, konst och allt. Vilken artist har tillbringat sin karriär "Under vulkanen"?(Hör svaret under denna lyckade svenska video)
Hör svaret med titellåten här
Grattis Östersund!
/cbj
Go to Hell, W10
I dag serverar Popgeni 50 minuter gangsterfilm á la The Clash. Jag saknar både detta London och Joe Strummer.
/cbj
Hell W10 from Billy Blaze on Vimeo.
Wreckless Day
/cbj
Dagens Fråga 18/5 - I kväll i Salt Lake...
Dagens Fråga: The Tedeschi Trucks Band består av man och hustru och en massa andra. Dagens fråga är vad kvinnan i bandnamnet heter? En kvinna som gjort massor av bra rootsmusik på egen hand under åren...(Hör svaret under detta Leno-Inslag från i förrgår)
Hör svaret här
Delta lady
Hennes riktiga förnamn är Katie.
Men inför sitt första liveframträdande för sju år sedan så tog hon artistnamnet Delta Maid.
Förra veckan släppte Liverpool-tjejen sitt debutalbum ”Outside Looking In” som är bryggt på rötterna från R&B, blues och country som hon växte upp med.
Singeln ”Out Of My Own” ger mig mersmak.
/Björn
The Randy Newman Songbook
Allt är så vackert (men på sitt eget vis...)
/cbj
Vinylkällaren 34
Syd Straw
”Surprise” (Virgin) 1989
Har alltid undrat varför skivkarriären blivit så tunn för en så begåvad låtskrivare och sångare som Los Angeles uppväxta Syd Straw.
Det här är solodebuten och jag har även ”War And Peace” på CD som hon släppte 1996. Sen dröjde det ytterligare 12 år innan trean ”Pink Velour” dök upp.
Man kan inte låta bli att undra varför eftersom hon under åren med jämna mellanrum dykt upp som gästartist på plattor med Rickie Lee Jones, Evan Dando, Richard Thompson, Loudon Wainwright III, Vic Chesnutt, Dave Alvin och Wilco, för att nämna några exempel.
Hon började karriären som bakgrundssångerska åt Pat Benetar på sent 70-tal och var under 1984-87 medlem i experimentella no-wave rockgruppen The Golden Palominos med trummisen och låtskrivaren Anton Fier som mainman.
”Surprise” är en pärla i sig som rakt igenom och visar tydliga prov på Straws kvalitéer som komplett artist. Dessutom är det ett album som för många efterföljande kvinnliga rockers blev lite av ett rättesnöre.
Gästlistan är breathtaking. I producentstolen satt, förutom hon själv, Van Dyke Parks och Daniel Lanois, den senare skrev hon även ”Golden Dreams” tillsammans med.
Marshall Crenshaw, Eric Ambel (Del Lords), Richard Thompson, Peter Holsapple (The dB's), Dave Alvin (The Blasters) och Michael Stipe (R.E.M.) är bara några ur flocken av vänner som backar upp.
Varken ”Surprise” eller ”War And Peace” finns på Spotify, men däremot Syd Straw "Pink Velour".
Hidden treasure då. Han till höger blänger småimponerat på Syd.
Vem är han? Vilket bandnamn står på framsidan och vilken är titeln på albumet.
En tuff en, eller...?
/Björn
Dagens Fråga 17/5 - Lite äkta norsk Rig-Rock...
När Casino Steel lämnade The Boys och punkens London och flyttade hem till Trondheim fick han sällskap av en av rockvärldens allra bästa röster i Gary Holton. Hör Holton & Steel här med sköna "Ghostriders". Deras punkiga countryrock döptes i Norge snabbt till Rig Rock - den perfekta musiken för alla som jobbade ute på Nordsjöns oljeplattformar i tidigt 1980-tal.
Dagens Fråga på den norska nationaldagen: Vilket band sjöng Gary Holton i innan han flyttade till Norge?(Hör dem under denna sköna video)
Hör svaret här
Ös ur popfontänen
Andra augusti är Yran över och det börjar gå mot höst.
För den som får bendarr av att bara höra namnet på den årstiden så finns det tröst.
Amerikanska popsnillena Fountains Of Wayne släpper nämligen sitt nya album ”Sky Full Of Holes” just den dagen.
Tills dess kommer jag att fortsätta njuta av deras klockrena backkatalog och inte minst mysiga ”Hackensack”, som faktiskt kan döpas om till Brunflo, Järpen eller vilken liten ort ni helst vill.
/Björn
Dagens Fråga 16/5 - En dag i livet...
Dagens Fråga: En annan stor brittisk artist och låtskrivare gjorde på 1970-talet en mycket populär låt som lånar textcitat från denna låt. Vem och vilken låt?(Hör svaret under denna sköna tillbakablick på sommaren 2009. Och i svaret får ni se ett helt underbart inslag från Dick Cavett Show 1974 - mycket bättre än så här blir det inte)
Hör svaret här
Lennarts Galleri 40 - Hey Ho! Let´s Go!
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
Denna stilstudie i Ramones-gitarr var länge vår profilbild på Facebook. Nu är den ersatt av vår logga.
Men elgitarrer, strålkastarljus och Ramones-tempo. Så mycket bättre kan det inte bli.
Lennarts Galleri fyller 40 foton med flaggan i topp.
/cbj
Sam the man
Kanadensaren Sam Roberts och hans band är aktuella med sitt nya album ”Collider”.
En klar doldis på våra breddgrader misstänker jag och droppar två låtar från hans snygga förflutna som inkluderar tre studio och ett livealbum.
”Don´t Walk Away Eileen” är från debuten ”We Were Born In A Flame” (2003) och ”Bridge To Nowhere” hittar man på ”Chemical City” från 2006.
Awesome.
/Björn
Toronto för en vecka sedan - Så kan det gå...
Efter framträdandet skriver hon så här på Youtube:
Hi Everybody,
I am here on my husbands account so I could send out a huge THANK YOU to everyone who has left such wonderful comments and shared in this most amazing memory.
I am so very grateful for the experience. I will never forget it as long as I live. I am also very happy knowing that this has made so many people smile.
Always keep smiling folks!!!
peace and love,
Rayna Ford
Dagens Fråga 15/5 - Glömmer dig hela tiden...
Dagens Fråga: Apropå moln. 1987 gav en mycket känd gitarrist ut albumet ""Cloud Nine", ett album som också blev det sista under hans livstid. Vad heter han?(Hör svaret under denna riktigt bra låt)
Cloud Nothings - "Forget You All the Time" from John Ryan Manning on Vimeo.
Här kan ni höra svaret
The Antidot
Botaniserade i min Norge-avdelningen och kom på att jag bara måste göra en lista.
En som är ett antidot mot skiten i kvällens freakshow som stinkande kvällsdrakar försöker hjärntvätta massorna till att vara allas angelägenhet.
Men den finten går aldrig ett riktigt popgeni på.
Plockade med känsla från de fina åren mellan 1990 och 2003 Div. Artister "Best Of Norway"
/Björn
Lindberg bara mycket bra
Jag har alltid gått till ett gig med John Lindberg Trio med högt ställda förväntningar.
Och jag har aldrig blivit besviken.
I stort sett ingen skillnad igår då när jag tillsammans med en åldersmässigt mycket bred skara människor, från lokala förbandet The Cherrytones kompisar och anhöriga, till de sedvanliga bikergubbarna som dras som flugorna till sockerbiten när det vankas rockabilly.
Och visst levererade John, Martin och Jocke i sedvanlig ordning.
Men jag hittade inte rakt igenom den där stora känslan.
Mycket av materialet var hämtat från färska fjärde albumet ”Made For Rock'n' Roll” som har inneburit ett välförtjänt genombrott för ett av vårt lands hårdast arbetande band och framträdanden i ”folkkära” program som Bingolotto och TV4:s morgonsoffa.
Men låtarna därifrån träffade inte rätt hela tiden.
Det berodde förmodligen på egen lite halvdarrig kvällsform och att jag suktade för mycket efter ett gäng favoritlåtar i setet.
Eller var det för att det var fredagen den 13:e?
I går var inte J.L.T. inte bäst hela tiden, utan bara riktigt bra.
I kväll lirar de i på Torpet i Bräcke och då kanske den ur min synvinkel helt rätta spellistan trillar in.
/Björn
Gyllene popbjörnar
Gold-Bears
”Are You Falling In Love?” (Slumberland Records/Border)
PPPP
Den här typen av till synes småslarvigt spelade fuzzad crashpop sitter i ryggmärgen. Den här amerikanska fyran har naturligtvis många liknande bröder och systrar i det förflutna som korsat punk med janglepop och indiestök och kryddat med en stor näve noise.
Me G.B. Har också den fina vanan att rama in de flesta av de 11 spåren med oemotståndliga melodier, vilket gör att de även 2011 sticker ut ur mängden och blir svåra att inte ta till sitt hjärta tämligen omedelbart.
11 låtar på 33 minuter innebär att den kortaste ”In This City, I'm Invincible” klockar in på 1.24 och den längsta, psykedeliskt doppade ”Yeah, Tonight”, på 5.20. Däremellan ryms en flock graciöst färgade poplåtar med skimrande melodier.
”Record Store”, ”All Those Years, med sin ba-ba-ba-ba refräng, ”East Station Attendant”, ”Totally Called It”, ”Besides You”, ”Tally” och ”Xmas Song”, det är bara att välja och vraka.
Det småbedrövliga omslaget (är det årets mest amatörmässiga, eller är det medvetet lo-fi?) ljuger för här ryms en fin popskatt.
Liknande artister: Allt som skramlar och skimrar i punk, janglepop och indie.
Björn Bostrand
Live from New York. It´s Saturday Night...
Det är dags för fler listor.
För de som inte vet är The Lonely Island en musik/humorgrupp bestående av Andy Samberg, Jorma Taccone och Akiva Schaffer. The Lonely Island är rätt ofta ett stående inslag i Saturday Night Live. Om det inte handlar om rena och snygga musikvideos kan det handla om musikaler med laserkatter. De tvingade Tom Hanks att producera genom att kidnappa hans handboll Wilson (hans enda vän i filmen Castaway) och fick med Elton John som skurk. Eller få Natalie Portman att rappa om hur mycket hon hatar alla småkids som ser upp till henne och att hon rökte jazztobak under sina år i college.
Men jag har valt att lista mina favoriter bland deras musikvideos.
Det sjuka är att även om texterna är kvalitethumor som ofta på ett sofistikerat sätt slår gång på gång under bältet, så är musiken välgjord och funkar på vilken klubb som helst.
Antingen så älskar man det, eller så hatar man det.
Och jag kan inte låta bli att tokälska The Lonely Island.
5.
Mors dag inträffar den 29 maj. Say no more.
4.
Här med Akon. Från 2010. Man behöver inte presentera den här så mycket mer heller.
3.
Förra veckan grävde de upp en filminspirerad Michael Bolton. Säga vad man vill, men så här har han väl aldrig rockat förrut?
2.
Deras genombrott. En text som skulle Stefan och Krister att rodna. Och mitt i allt har de hittat Molly Sims från Las Vegas.
1.
Det är andra gången Shy Ronnie dyker upp med Rihanna. 50 spänn till den som hör vad han rappar om.
Kolla även upp "The Creep" med Nicki Minaj och "Cool Guys Don´t Look At Explosions". Humor och musik. Kan det bli bättre?
/Stefan
Dagens Fråga 14/5 - Rockabilly Guys
Dagens Fråga: The Polecats släppte en singel i tidigt 1980-tal som gick in på brittiska topplistan, en singel som var en cover på en tidig David Bowie-låt. Vilken Bowie-låt gjorde dessa rockabilly-kungar?(Hör svaret under denna Polecats-klassiker)
Hör svaret här
Vår logo
Lindberg säljer ut Studioscenen
Det är utsålt när strålande John Lindberg Trio lirar på Storsjöteaterns Studioscen i Östersund i kväll.
Jag har en av biljetterna.
/Björn
Dagens Fråga 13/5 - Jakob shot the sheriff...
Dagens Fråga: Vad heter bandet som Jakob Dylan var sångare och låtskrivare i ? ( Hör dem under denna skönt svängande inspelning från i onsdags...)
Hör svaret här
Burt passar alla
En av de största amerikanska kompositörerna genom tider, Burt Bacharach, fyller 83 år idag.
Vi på Popgeni som levt genom årtiondena med denne mans fantastiska låtskatt har förstått att en Bacharach-låt passar i vilken musikalisk kostym som helst.
Vi bugar och bockar med The Stranglers dynamiska version av ”Walk On By”.
/Björn
Rockvideon lever
Det surras om att musikvideon snart har spelat ut sin roll.
Men gör man videos med samma klass som i Social Distorsion ”Machine Gun Blues” så finns det absolut en framtid.
Och om du inte redan har gjort det så kolla upp L.A punkrockarnas tidlöst snygga åttonde album ”Hard Times And Nursey Rhymes”.
/Björn
Dagens Fråga 12/5 - Bröd och smör med Hugo
Dagens Fråga: Osökt kommer vi att tänka på ett annat frukostrelaterat brittiskt band. Som sin tredje hit gjorde de till exempel en cover på Beatles "Ob-La-Di, Ob-La-Da". Vad hette bandet?(Hör dem under detta färska klipp)
Hör svaret här
Vårmusik 2011
Äntligen...
Vrålsnygg video till en skön låt. Funkar onekligen lika bra 2011 som 2010.
Man blir onekligen lite stolt över generna...
Suveränt jobbat!
/Stefan
Vinylkällaren 33
J.J.Cale
”Naturally...” (Shelter/Philips) 1971
Det var ju någon som saknade J.J. på vår blogg tidigare så det här får väl ses som ett litet plåster på det såret.
Cale var faktiskt 33 år när han 1971 släppte sitt fina och stilbildande debutalbum. Hans tillbakalutade och avslappnade rootsfärgade stil kanske inte direkt passar in på spanska turistorten Lloret de Mar i Costa Brava, Katalonien.
Men det var där sommaren 1972 på ett diskotek med klar fingertoppskänsla när det gällde musiken som jag för första gången hörde både coolt stompiga ”Call Me The Breeze” och tryckaren ”Magnolia”.
Så på mitt vinylexemplar är baksidetexten en blandning av spanska och engelska och den är utgiven på Philips istället för Mercury.
Lite samlarvärde, kanske?
Hur som helst.
39 år senare är det ett album som med sitt smålata sengångarsound softar, skumpar och svänger sig fram på ett totalt avkopplande och oemotståndligt sätt.
Förutom ovanstående två pärlor så finns ”After Midnight” i en betydligt långsammare version än covern som gav Eric Clapton en monsterhit, och Cale förhoppningsvis massor av klirr i kassan.
”Crazy Mama”, ”Call The Doctor”, ”Don´t Go To Strangers” och ”River Runs Deep” är andra exempel på optimala blodtryckssänkare som alltid varit Cales patent i ett lätt bluesfärgat countryrock uttryck. När han petade in överväxeln i ”Nowhere To Run” och ”Bringing It Back” så är det ändå cruisingkänslan som dominerar.
Hidden Treasure handlar om snubben som står och hänger till höger och spanar i den lättklädda kvinnan. Namn på gruppen och albumtiteln önskas i vanlig ordning.
Finns det någon som hinner före snillet Hans?
/Björn
Dagens Fråga 11/5 - Vi kommer aldrig att röka med Willie igen...
Dagens Fråga: Vad heter sångaren i den blå skjortan och den svarta hatten på den här videon?(Få svaret under denna lite speciella video)
Här kan ni höra svaret
Vinylkällaren 32
Janne Andersson Pop
”J.A.P.” (Parlaphone/EMI) 1980
En svensk powerpop klassiker på en etikett som skivbolagsbossen Kjell Andersson på EMI ville göra till en kopia av engelska Stiff Records.
Vilket skulle innebära att allt som gavs ut skulle vara så kvalitetssäkrat att man kunde köpa det helt olyssnat.
I alla fall om man hade slantat för någon produkt tidigare på den gamla Beatles-etiketten Parlaphone och fallit som en fura.
Om man alltid lyckades med det uppsåtet kan väl diskuteras, men man fick en kanonstart med Janne Anderssons trio.
När det var dags att kliva in i studion och skapa debutplattan så var trummisen Stefan Hjelm enda permanenta medlemmen och Janne lånade därför in Reeperbahn-basisten Dan Sundquist, något som enligt uppgift inte gillades till hundra procent av Olle Ljungström.
Men skit samma.
Resultatet blev 11 originallåtar från Anderssons penna som med engelska texter skulle ha passat ypperligt vid sidan om både Nick Lowe och Wreckless Eric på Stiff.
Här finns också en cover på Badfingers ”Baby Blue” som försvenskades till ”Maria-Ann”. Den funkar bra, men når inte upp till originalet.
Lasse Lindbom gjorde här en av många fina fingertoppsjobb som popproducent och energin i Jannes tilldragande och småskrovliga popskärvor fick helt rätt förpackning.
Ännu har den inte släppts i digitalt format och lär så knappast göras när skivbolagen i dagsläget tänker långt bortom CD-formatet.
Janne släppte ytterligare ett par album, ”Rysk Pop” (1982) och ”I Den Vuxna Världen” (1983), då med kortade bandnamnet JAPOP.
Bland medlemmarna som vandrade genom gruppen kan nämnas tidningsmogulen Joachim Berner som lirade keyboards.
Annan kuriosa i sammanhanget är att Janne är brorsa till Mona Sahlin.
Men det kanske alla popgenier i vårt avlånga land redan hade koll på?
Så till den här omgångens Hidden Treasure som man kan skåda till höger.
Grupp och albumtitel, tack.
A tough one.
Björn
Dagens Fråga 10/ 5: The Great Artiste...
Kursaal Flyers var ett enormt liveband där sångaren Paul Shuttleworth drog till sig allas blickar. Men bandets framgångar blev inte så stora som önskat och flera medlemmar slutade. "Little Does She Know" från deras tredje LP "The Golden Mile" blev deras största listframgång. Producenten Mike Batt gav låten rena Phil Spector-inramningen - det gav en som högst fjortonde plats på brittiska topplistan 1976 men ledde också till att leadgitarristen Graeme Douglas lämnade för att spela i Eddie & The Hot Rods.
Dagens Fråga: Efter Kursaal Flyers bildade trummisen Will Birch ett riktigt lysande popband 1977. Vad hette de?(Hör dem under dessa tre smakprov från den kommersiellt helt misslyckade andra skivan "The Great Artiste" och från debuten)
Hör svaret här
Lennarts Galleri 39 - Rapid Eye Movement
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
Lennarts Galleri har i dag bjudit in en 51-årig amerikan, född i Georgia. Här är han mycket yngre än i dag. Michael Stipe har kanske inte förändrat världen men R.E.M. har en betydelse som inte kan underskattas. Och deras senaste album är riktigt bra.
I Popgeni har vi många R.E.M.-kännare. Jag är inte en av dem. Men jag har alltid uppskattat deras ärlighet och deras vilja till något mer än bara att stå på scenen och bli omskrivna.
Oh, life is bigger
It's bigger than you
And you are not me
The lengths that I will go to
The distance in your eyes
Oh no, I've said too much
I set it up
(från "Losing My Religion")
/cbj
Dagens Fråga 9/5 - Nick vs Disney
Dagens Fråga: För ett par år sedan, hösten 2009, släppte ett av Popgenis stora favoritband ett album där de enbart gör sånger från Disney-filmer. Albumet heter ".....Goes Disney". Ja, vilket är gruppnamnet som skulle stått där i stället för punkterna?(Hör svaret under denna skräniga och skrapiga video som ändå är rätt njutbar)
Här kan ni höra svaret där de framträder tillsammans med Snövit och dvärgarna...
Samma årsmodell
The Cars
”Move Like This” (Hear Music)
PPP
Back in business igen efter 23 år sedan man släppte sågade albumet ”Door To Door” 1987. Originalbilen är komplett förutom basisten Benjamin Orr som dog i cancer 2000.
Men egentligen hade det funkat lika bra med Ric Ocasek och ett gäng studiomusiker för The Cars är fortfarande Ocaseks baby. Han har skrivit alla tio spåren och sjunger lead vocal rakt igenom hela albumet på sitt karakteristiska vis. Och det mesta av deras smånonchiga, mekaniskt knyckiga new wave sound från det sena 70-talet känns igen. Liksom Ocaseks storslagna ballader, minns ”Drive”, som här heter ”Soon” och ”Take Another Look”.
Förutsättningar som gör att frågan om någon behöver ett comebackande The Cars känns klart befogad? Kanske räcker det med att ladda ner den självbetitlade debuten från 1978 , som är juvelen i kronan, som mp3:or och sen gå vidare med någon eller några av de fyra efterföljande albumen?
Men gillar man Rics smarta låtsnidande och har hängt med under hans långa solokarriär som faktiskt började redan 1982 under Cars-eran så är ”Move Like This” helt okej. Pusselbitarna känns som sagt igen och monterat och klart är ”Blue Tip”, ”Keep On Knocking”, ”Sad Song”, ”Drag On Forever” sån där new wave nostalgi som man behöver med jämna mellanrum. Och Ric Ocasek gör det som om ingenting hade hänt på 23 år.
Liknande artister: The Fixx, Oingo Boingo, Missing Persons, The Motels, The B-52's.
Björn Bostrand
100 år i korsvägen...
Den 8 maj 1911 i Hazlehurst, Mississippi, föddes Robert Johnson. Drygt 27 år senare, den 18 augusti 1938 avled han i Three Forks, Mississippi. I dag skulle alltså Robert Johnson ha fyllt 100 år. Under sitt liv hann han spela in 29 låtar. Det räckte för att ge honom legendstatus. Vi saluterar bluesens störste genom dels hans egen inspelning av "Sweet Home Chicago" och sedan ett liveklipp där Eric Clapton, Jimmy Vaughan, Robert Cray och Buddy Guy tillsammans gör samma låt
Another sunday morning sidewalk...
Har man ett betydligt bättre kroppsligt status än Kris och Johnny så är ett alternativ att glida fram i det underbara försommarvädret som utlovas idag med R.E.M. ”Man On The Moon” cirkulerande i huvudet.
Den här tiden för 18 år sedan (time flies) toppade albumet ”Automatic For The People” den engelska försäljningslistan.
”Man On The Moon” är spår nummer tio på den eviga klassikern och det här granna och intima liveversionen gjordes i oktober i fjol i Austin, Texas.
/Björn
On a sunday morning sidewalk...
/cbj
Dagens Fråga 8/5 - Batman dansar...
Dagens Fråga: Apropå Batman. 1977 debuterade en brittisk trio med ett album som bland annat innehöll just temat till "Batman". Vad hette trion?(Hör dem under denna speciella men sköna video)
FAIR OHS // EVERYTHING IS DANCING from dave ma on Vimeo.
Här kan ni se och höra svaret
Och här kan ni höra trions version ihop med klipp från den klassiska teveserien
Greg matar inte duvorna
Greg Brown
Freak Flag (Yep Roc/Border)
PPPP
61-årige Brown är en av de stora namnen inom den traditionella folkcountryfåran och dessutom en av upphovsmännen till legendariska etiketten Red House.
Men ändå generande okänd i de breda leden trots att det här är studioalbum nummer 24 i minst sagt gedigen diskografi. Det är bara att lyfta på eventuell huvudbonad eller kanske göra vågen för detta jordnära och helsköna inlägg i ålderterrorismen.
Brown är mil ifrån den där sångaren som försöker imponera med höga toner med noll personlighet.
”I can sleep when i'm dead, if i live that long” väser Brown i öppningsspåret ”Someday House”. Han fortsätter att berätta sina udda och charmiga vardagshistorier, lira burkig och oemotståndlig J.J. Cale gitarr i ”Where Are You Going When You´re Gone” med ett band som svänger totalt oemotståndligt
Växlar ner med ”Rain & Snow” och titelspåret och redan där har han vunnit racet mot eventuella tvivlare, och det trots att sju spår återstår av ”Freak Flag”.
Han behöver absolut inte känna sig förvisad till parkbänken och mata duvorna trots att han fyllt 60.
Greg kan istället koka magisk rootsmusik tillsammans med 12 år yngre hustrun Iris DeMent och dottern Pieta Brown när andan faller på. Det kan man kalla ett livsprivilegium.
Liknande artister: Pieta Brown, Iris DeMent, Lucy Kaplynsky, Dave Alvin, Guy Clark, James McMurtry, Gurf Morlix.
Björn Bostrand
Judas
Lady Gagas videor är alltid synnerligen sevärda...Men det vore dags att hon gjorde en bra låt igen...
/cbj
Live - Stacken-Sthlm - 2011-05-06-kl.23.07
Actionfoto: Lennart Frykskog
Elliott Murphy och hans gitarrist sedan 15 år Olivier Durand är på Sverigeturné. Efter succéspelningar i Falkenberg och Uddevalla landade de i går på Nalens bakficka Stacken i Stockholm.
Inför drygt 150 personer avfyrade den dynamiska duon ett set låtar som spände över allt från Elliott Murphys debut med "Aquashow" för 37 år sedan ända fram till fjolårets "Elliott Murphy"
Två akustiska gitarrer kan låta hur mycket som helst. Åtminstone om den ene gitarristen är Olivier Durand med en hel arsenal av pedaler.
Låtlistan lämnade inte mycket i övrigt att önska. Och efter kraftfulla inropningar kom de tillbaka och körde en halvtimme till. Två låtar gjorde de helt opluggade, inga mickar vare sig på gitarrer eller röster och en fredagspublik som fick vara så tyst det gick. Och Dylans "Blind Wille McTell" och Elliotts egen "Green River" blev kvällen höjdpunkt för åtminstone mig och alla i publiken som inte druckit för många öl. Till sist kom också Bowies "Heroes" som en överraskande cover i en väldigt skön version.
Elliott Murphy är en gudabenådad berättare och en sympatisk entertainer som bryr sig om sin publik. Det blev en fin kväll. Det borde ha varit mer folk. Men just i går var Stockholm alldeles fullt av bra konserter och 150 pers får ändå anses godkänt.
Elliotts entusiastiska bokare på Kulturgärningar i Sverige servererar honom två gånger till i år. Den 20 juli spelar han solo på Ångfartyget Blidösund och den 29 oktober på Kägelbanan tillsammans med Olivier och resten av The Normandy Allstars...
Christer B. Jarlås
Dagens Fråga 7/5 - Patti, Eddie & Johnny...
Dagens Fråga: I slutet av maj kommer ett soloalbum med Eddie Vedder. Albumet har ett instrument i titeln. Vilket instrument hyllar Eddie Vedder på sitt kommande soloalbum?(Se svaret under detta historiska möte)
Se och hör Eddie spela en Black Sabbath låt på instrumentet här
ESC. Underhållning eller slöseri med pengar?
Jag gillar inte melodifestivalen. Jag ogillar heller inte melodifestivalen. Jag tycker egentligen ingenting. Det är ett spektakel som är så sömnigt att man faktiskt ogärna bryr sig. Ens om låtarna är bra. Men det funkar bra om man lider av insomnia.
Man somnar som en stock efter cirka sju minuter. Men eftersom flickvännen är intresserad så måste jag erkänna att det smittat av sig en liten del. Och det är klart. Ett par låtar har ju visat sig vara helt ok. En har visat sig vara en pärla. Och naturligtvis kom Sebastien Telliers bidrag från Frankrike. Det enda land som år efter år vågar sticka ut. Eller vad sägs om att entra scenen i en golfbil och tvinga tjejerna i kören att bära helskägg?
Ett annat land som faktiskt lyckats skriva låtar som sticker ut en bit är Rumänien.
2006 lyckades Mihai Trăistariu få en hit här i Sverige med den dansanta "Tornero". Även om produktionen lämnade en hel del att önska, så är det i grund och botten en bra låt som letade sig utanför hemlandets gränser.
I år har Rumänien en mesig historia som får Westlife att framstå som anarkistisk. Men i fjol hade de Rumäniens egna storstjärna Paula Seling i rampljuset. Tyvärr tillsammans med låtskrivaren Ovi, men han är ursäktad eftersom han skrev låten. En snubblande basdriven vers på knagglig engelska mynnar ut i en ren discorefräng som det är svårt att inte ta till sig. Till och med Aftonbladets Marcus Larsson fick ändra uppfattning innan finalen. Men så var det också den enda låt 2010 från festivalen som fick dansgolvet att explodera.
SVTs expertpanel sågade låten innan festivalen. De tyckte att den var för "krånglig". Vilket i sig säger att jag har rätt i låtens potential.
I övrigt... Så tycker jag nog inte att något bidrag, varesig svenskt eller internationellt, håller måttet.
Eric Saaaades chanser i år? Ja, han har ju fått en meningslös låt av Sveriges mest överskattade låtskrivare. Men han är ju snygg. Så någonstans i mitten. Men jag skulle hellre vilja ställa frågan om det är värt det? Ska Stockselius och hans vänner styra och ställa runt varje tävling? Och vad kostar det? Skulle man inte kunna lägga pengarna på att höja kvalitén på andra program inom SVT? Tillsätt en jury av musiker, musikskribenter och skivbolagsfolk som känner igen hits. Skit i alla deltävlingar. Ha en sluten uttagning och låt folket göra det som de är bäst på. Att rasa i kvällstidningarna.
Men för kulturens skull. Om nu inte Eurovison läggs ner. Snälla, sätt låtskrivarförbud på Fredrik Kempe och Tomas G-son. Det måste finnas en gräns på hur mycket dynga som kan spridas under bästa sändningstid under vårvintern varenda j%¤la år... Jag kommer nog att följa finalen i år. Mest för att det är ett sätt att umgås med min kvinna. Men jag rekommenderar nog att trycka på Off-knappen och gå ut i vårkvällen en stund i stället.
/Stefan
Grannens bäst bevarade hemlighet
Han har med rätta kallats för Norges bäst bevarade hemlighet. I övriga Norden existerar Tore Andersen knappast.
Undertecknad, Christer och Lennart knockades av denne magnifike singer/songwriters liveframträdande på Hell Blues Festival 1998. Efteråt drack vi en pilsner tillsammans och lyssnade när den i Stjørdal uppväxte Tore drog sin otroligt intressanta musikaliska historia.
Jag skrev självklart också en artikel i LT om Tore som vid Hell-tillfället ganska precis hade släppt sitt andra självbetitlade album inspelat i Waterfall Studios i Oslo. Förresten så fick jag ett ex. av plattan Tore som hoppades att jag skulle skriva något i tidningen, vilket var lika självklart som att solen går upp varje morgon.
Ett 12 spår långt album som fortfarande är ett av de fem bästa någonsin när det gäller americana och countryrock inspelat och producerat i Norden.
Debuten ”The Hero In Me” kom 1993 från en artist som hade murat grunden med 11 år som turnerande artist.
Inspelat i Nashville med flera av countrymetropolens bästa studiomusiker så utnämndes den till ”Norges första moderna countryalbum”.
Sedan Hell har jag väntat, väntat och väntat på ett nytt musikaliskt livstecken från Tore Andersen.
Det tog 11 år innan ”Right Around The Corner” kom från en man som under det åt helsike för stora glappet i skivproduktionen frekvent hälsat på i Nashville och skrivit massor av låtar med en hela tiden växande skara musikaliska bollplank.
”R.A.T.C” visar upp en Tore Andersen som har kvar och till och med plussat på känslan och det oantastliga musikaliska spannet.
Att han förra året fick ”Spellemanpriset” för comebacken var en straffspark i sammanhanget.
Nu väntar jag bara på boxen med allt material som bara måste finnas i arkiven.
Men framför allt.
Låt mig inte vänta tio år på nästa album.
/Björn
Dagens Fråga 6/5 - I kväll på Stacken...
Dagens Fråga: Här bjuder Olivier och Elliott på en cover. Vilka gör originalet?(Hör svaret under denna njutbara inspelning - förlåt de lite knastriga ljudet)
Hör svaret här
Stilfullt återbesök
Brickhouse
Yesterday Revisited (Rootsy)
PPPP
Jag stod på mig hela vägen och lyckades övertyga de andra i programgruppen att vi bara måste ha med Malmö-bandet Brickhouse på Östersund Bluesfestival, inte minst för att visa hur delikat man kan förvalta arvet.
Men visst blev jag jävligt besviken på bluespuritanerna som ignorerade sångaren, låtskrivaren och gitarristen Magnus Anderssons ypperliga band och deras dubbla gig på Storsjöteaterns studioscen.
Året var 2006 och man hade precis släppt suveräna ettan ”Walk Of Shame”.
Fem år senare är det alltså dags med uppföljaren som på intet sätt ändrar min uppfattning om Brickhouse storhet som bärare och förmedlare av trippeln blues, soul och rock'n'roll i både tight och luftig förpackning.
Stones, Faces, några soulfarbröder och 60 och 70-talet är aldrig felaktiga referenser, men Brickouse sitter också inne med en alldeles egen personlig touch..
Magnus Andersson kopierar aldrig rakt av i sitt låtsnickrade, han har bara influerats. Det gungar, svänger och smeker växelvis om de elva spåren och recyclingen är lika elegant som nödvändig.
Magnus medbrottslingar, Pelle Jernryd, gitarr, Magnus Nörrenberg, keyboards & percussion, Micke Nilsson, bas, och Olof Jernryd, trummor, är högklassiga musiker och perfekta medresenärer på det här stilfulla återbesöket.
Liknande artister: Se ovan.
Björn Bostrand
Nytt från Okkervil
Austin-bandet Okkervil River släpper sitt nya och femte album, ”I Am Very Far”, på etiketten Jagjaguwar på måndag.
Gruppen som kompade levande legenden och Yranaktuella Roky Erickson på förra årets hyllade ”True Love Cast Out All Evil” är fortsatt intensiva och spännande med sin country-indie-alternative rock som hela tiden tränger på pockar på uppmärksamhet.
Kolla här bara.
Men inte blir det väl O.R. som backar Roky på Yran?
/Björn
Dagens Fråga 5/5 - Det Vackra Livet
Dagens Fråga: Vad hette det engelskspråkiga band som bröderna bakom Det vackra livet hade tidigare?(Hör svaret under denna sköna 80-talsdoftande låt från 2011)
Hör svaret här från 2007
Magazinet nr. 4
Nummer 11 av Sound Affects var sommarnumret 1991.
Mike Scott's blick på omslaget är härlig tycker jag och utstrålar mycket av den energi som finns hos gruppen som Scott drog igång 1981 och som vid tidpunkten var inne på sitt femte album.
Betänk att The Waterboys 2007 släppte sin senaste fullängdare ”Book Of Lightning”, så det lär vara aktuellt med ett nytt, eller?
”Jag bröt helt med rock'n'roll när jag flyttade till London. Men när jag plockade fram min elektriska gitarr igen insåg jag att det är det här som är mitt liv”, sa Scott i den i SA-andan väl tilltagna intervjuen.
Långt ifrån så länge varade svenska Pushtwangers karriär som i den här numret pratade om sitt fjärde album ”Push That Twang In Motion” med John L. Byström.
Ett underskattad band som älskade The Ramones och med sin psykedeliska poprock med strålande stämmsång borde ha varit födda i Australien för att få det rätta erkännandet.
Man ställde sig också frågan om engelska Jesus Jones var popens frälsare.
Och hur det gick med det har vi facit på idag. Hur många kommer ihåg dem och hur många lirar deras hyllade debutalbum ”Liquidizer” från 1990 idag?
Vaxkabinettet, med underrubriken ”bortglömda skivor”, handlade om Cockney Rebel ”The Human Menagerie” som i sann mening var ett ignorerat album i vårt land.
Men inte bland flera av oss popgenier.
I den stora Skivaffärsguiden som omfattade 68 affärer, det var helt klart ett annat klimat då, runt vårt land fanns Guntans på Storgatan 34 med efter att ha startat om efter konkursen.
Hårdsatsningen på synt/body, hårdrock, thrash och death anbefalldes och visst var det Mats "Wedde" Wedin som stod för den? Men rätta mig om jag har fel.
Lite ont om kvinnor i det här numret men bland LP-recensionerna så hittade man i alla fall en recension av Divinyls självbetitlade album där sångerska Christina Amplett överraskar positivt på en lite dåligt påläst Ninni Brunnberg.
Andra personliga favoriter som stöttes och blöttes där var Hoodoo Gurus ”Kinky”, Jellyfish ”Bellybutton” och Blue Rodeo ”Casino” och du hittar smakproven på ovanstående här Div. Artister "Sound Affects No.11".
Avslutningsvis lite kuriosa. På den medföljande flexiskivan fanns Dream ”She Bangs The Door” och Whipped Cream ”Mr. Green”.
/Björn
Vårkänslor med Popgeni
Våren är här. Påsken har varit. Med Jesus på korset, sill och ägg och minusgrader. Och med en massa musik.
Här på bloggen har vi plockat upp favoriter från nu och förr.
Och naturligtvis var jag tvungen att sätta ihop en spellista med alla favoriter. Tobbes vurm för The Kinks och Blur vilket i sin tur ledde till en uppdelning av Popgenierna i vilka som var för eller emot Beady Eye av slaget Oasis vs Blur.
Beady Eye fick vara med förra gången. The Kinks " The Village Green Preservation Society" passade bra in i vårmixen 11 med Blurs magnifika "Country House", Anna Järvinens vackra "Lilla Anna" och Veronica Maggios "Satan i gatan".
Stackars Jesus får här representeas av Jackie Leven som berättar staccatiomäktigt om "The Sexual lonliness of Jesus Christ". Bengt-Olas nya favorit Keren Ann och hans beundran för Vivan Girls finns representerade i låtar som får en bara må bra. Var tvungen att plocka med Björns vurm för Raveonettes och den fantastiska "paper Airplane" med Allison Krauss. Jag har fyllt upp med diverse favoriter från dåtid till nutid. Nämnas bör 64-åriga Emmylou Harris som kom ut i dagarna med sin nya platta. Från den har jag plockat spåret "New Orleans" som bevisar att hon kan rocka rejält bara hon vill.
Christer hyllas med Willy Clay Bands "Kiruna" och vi minns tillbaka på Otis Gibbs fina spelning på Storsjöteatern. Utan Christer hade den inte blivit verklighet.
Tack Christer för dessa minnen.
Popgeni April 11
/Stefan
Dagens Fråga 4/5 - Perform This Way
Dagens Fråga: Weird Als första parodisingel gav han ut 20 år gammal 1979. Weird Al döpte sin låt till "My Bologna". Vilken låt parodierade han?(Hör den rätta versionen under denna sprillans ny parodi 32 år efter efter debuten...)
Här är svaret
Här är Weird Als version med dragspel och allt
Från Pluras kök nästa vecka...
/cbj
Vinylkällaren 31
Brian Protheroe
”Pinball” (Chrysalis) 1974
Engelsman som föddes den 16 juni 1944 i Wiltshire gjorde tre av 70-talets mest musikaliskt snyggt spretiga album på etiketten Chrysalis.
Det här är debuten som följdes av ”Pick Up” ett år senare och ”I/You” två år senare. 1976 fick han snurr på sin skådespelarkarriär och de musikaliska sidan av B.P. var plötsligt historia.
Ett par samlingar har släppts under -90 och 2000-talet och ”Pinball And Other Stories” från 2006 är en utsökt sammanfattning av hans snille och lekfullhet i studion på de tre albumen.
Influenserna var många och Protheroe som spelade i ett antal band innan han 1966 fick första chansen att testa skådespelaryrket var en uppfriskande kamelont med sin breda musikaliska palett.
60-talspop, rock, folk, blues, soul och visa blandades till en spännande och annorlunda ljudbild.
”Pinball” och kompani är i nutiden ytterst välkomna avbrott när utslätningen tränger sig på.
Tillsammans med musikern, författaren och skådespelaren Martin Duncan som återkommande kompanjon gjorde Protheroe tre album som tveklöst samlade ihop det finaste och mest personliga, både musikaliskt och textmässigt, från den brittiska musikscenen under 70-talet.
”Pinball” blev en mindre hit och nådde som högst till nummer 22 på en engelska singellistan.
På Spotify finns bara ”Pinball” och singeln ”No Slow Blues” från 2010. Men på nästan alltid lika välsorterade iTunes Store hittar man faktiskt alla tre album att provlyssna på och sen köpa i digital version.
Holy moses!
Glömde helt bort ”the hidden treasure” denna gång.
Men återkommer givetvis med den i nästa kapitel.
/Björn
Grattis Patti !
Sagan om en Spindel från Hull...
Vi har blivit vänner med The Mick Ronson Legacy på Facebook. De jobbar på att stärka cancervården och tillvaron för cancerpatienter i bland annat Hull.Det var ju cancern som tog Micks liv när han var 46 år gammal 1993. Runt början av 1990-talet bodde han ju för övrigt i Sverige och producerade bland annat några skivor.
Mick var en speciell gitarrist. Hans insatser med Spiders From Mars och tillsammans med Ian Hunter hör till rockhistorien. Men jag gillar även hans soloalbum. Tänk att han stått på GIII:s scen i Östersund...Jag var där så jag vet.../cbj
Här kommer en fin Mick Ronson-mix:
Dagens Fråga 3/5 : 1 Lord + 1 Uppskärare = ?
I dag släpper vi i vart fall fram Screaming Lord Sutch i egen hög person från ett framträdande 1964. Det året fyllde lorden 24 år. Låten heter "Jack The Ripper".
Dagens Fråga: Exakt tio år senare var åter en låt med samma titel aktuell. Den låg då på ett album som snabbt gick upp i topp på den svenska försäljningslistan Kvällstoppen. Vad hette gruppen som 1974 gav ut en LP med en låt som hade titeln "Jack The Ripper"? (Hör svaret under denna förtjusande tidsresa tillbaks till 1964)
Här kan ni höra svaret
Ingen nostalgi är som hockeynostalgi...
Stiko Per Larsson är på gång i hela landet...I Leksand har han varit hjälte länge...
/cbj
Bonamassa knockade Nidaros
Det vita blues och rockhoppet Joe Bonamassa gjorde succé på ett totalt utsålt Nidaros Bluesfestival i helgen.
Allt enligt Adressaavisens recensent som var helt lyrisk i sin recension.
Inte speciellt svårt att förstå när man ser de här två livevideorna.
Och visst var det surt att inte vara på plats på festivalen som jag och några popgenier besökt ett antal gånger.
/Björn
Lennarts Galleri 38 - En Lisa för själen...
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
Lisa Dal Bello kommer från Toronto. Hon fick sitt första skivkontrakt redan som sjuttonåring. Men i Sverige blev hon ett namn först i och med det intesiva samarbetet med Mick Ronson som sedan resulterade i albumet "Whomanfoursays" som släpptes 1984 under namnet Dalbello. Sedan vägrade skivbolaget henne att fortsätta samarbetet med Ronson - ett enormt korkat beslut. Men tre år senare släpptes albumet "She" som hon i stället producerade på egen hand genom att lura sitt skivbolag - det albumet gav flera hits. Dalbellos sista album döptes till "Whore" och det släpptes enbart i Europa 1996.
Lisa har försörjt sig som framgångsrik låtskrivare och gästsångerska och hon har även jobbat med reklam. Hon har jobbat med nästan alla kända kanadensiska artister, Heart, Bryan Adam, Rush m fl.
/cbj
Nedan bjussar vi på en video från det Mick Ronson-producerade albumet från 1984:
Dagens Fråga 2/5 - Vi kommer, Vi kommer...
Dagens Fråga: På förra albumet "...och vinnaren är" hade Veronica hjälp av sin dåvarande boyfriend Oscar Linnros. På "Satan i gatan" är den en annan svensk soulkung som hjälpt till. Vem?(Hör svaret under denna våren bästa och mest omdiskuterade låt)
Hör svaret här
Mission för Todd
Har alltid tyckt att den amerikanska singer-songwritern Todd Thibaud har varit en sorgligt underskattad artist ända sedan skivkarriären startade med ”Favorite Waste Of Time” för snart 13 år sedan.
Försöker mig därför på en liten mission för en snubbe som fortfarande håller stilen.
De 15 låtarna är hämtade från ”Favorite Waste Of Time” (1998), ”Squash” (2000) och Church Street Live” (2001) Todd Thibaud "Best Of Thibaud".
/Björn
Kommer du ihåg...
Men någon sa att låten är 25 år gammal. Det kan väl inte stämma...Den är ju bara från 1986...
/cbj
Dagens Fråga 1/5 - Morgonens första dagg i maj...
Dagens Fråga: Vad hette bandet som Dónal och Christy var med i före Moving Hearts?(Hör dem under detta så vackra musikstycke)
Hör svaret här
