Vinylkällaren 31


Brian Protheroe

”Pinball” (Chrysalis) 1974

Engelsman som föddes den 16 juni 1944 i Wiltshire gjorde tre av 70-talets mest musikaliskt snyggt spretiga album på etiketten Chrysalis.

Det här är debuten som följdes av ”Pick Up” ett år senare och ”I/You” två år senare. 1976 fick han snurr på sin skådespelarkarriär och de musikaliska sidan av B.P. var plötsligt historia.

Ett par samlingar har släppts under -90 och 2000-talet och ”Pinball And Other Stories” från 2006 är en utsökt sammanfattning av hans snille och lekfullhet i studion på de tre albumen.

Influenserna var många och Protheroe som spelade i ett antal band innan han 1966 fick första chansen att testa skådespelaryrket var en uppfriskande kamelont med sin breda musikaliska palett.

60-talspop, rock, folk, blues, soul och visa blandades till en spännande och annorlunda ljudbild.

”Pinball” och kompani är i nutiden ytterst välkomna avbrott när utslätningen tränger sig på.

Tillsammans med musikern, författaren och skådespelaren Martin Duncan som återkommande kompanjon gjorde Protheroe tre album som tveklöst samlade ihop det finaste och mest personliga, både musikaliskt och textmässigt, från den brittiska musikscenen under 70-talet.

”Pinball” blev en mindre hit och nådde som högst till nummer 22 på en engelska singellistan.

På Spotify finns bara ”Pinball” och singeln ”No Slow Blues” från 2010. Men på nästan alltid lika välsorterade iTunes Store hittar man faktiskt alla tre album att provlyssna på och sen köpa i digital version.

Holy moses!

Glömde helt bort ”the hidden treasure” denna gång.

Men återkommer givetvis med den i nästa kapitel.

/Björn


Kommentarer
Postat av: Hans Schönning

Puh! Hade svårt att läsa på skivryggarna...

2011-05-03 @ 14:27:13
Postat av: cbj

Jag såg honom i huvudrollen i musikalen "Leave Him To Heaven" i Londosn West End 1976. En musikal som då nyskapande bara byggde på gamla välkända rock&roll-klassiker. Han och musikalen var skitbra då tyckte en sjuttonårig mycket livserfaren ung man - som dagen efter var och hörde en trippelkonsert på Hammersmith Odeon med John McLaughlin´s Shakti, Billy Cobham & George Duke Band samt Weather Report - en hemsk men minnesvärd upplevelse...

2011-05-03 @ 15:05:06
Postat av: Hans Schönning

Även jag hade en kort John McLaughlin/Billy Cobham/Santana/Focus mm-period.

2011-05-03 @ 16:40:26
Postat av: cbj

Ja, tänk vad man måste gå igenom. Shakti stämde tio minuter innan varje låt, som sedan lät precis som när de stämde och Jaco Pastrious gjorde ett sexton minuter långt bassolo - men Billy och George var rätt kul. Men Brian i musikalen var riktigt häftig...

2011-05-03 @ 19:21:46
Postat av: Björn Bostrand

16 minuter långa bassolon borde rendera minst tre år på Alcatraz.

Angående skivryggarna så hade jag släckt alla ljus för att du inte skulle kunna läsa, Hans.

2011-05-03 @ 23:52:04
Postat av: Hans Schönning

Tyckte du gjorde det ovanligt svårt.

2011-05-05 @ 18:54:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0