Popgeni

Janne Andersson Pop

”J.A.P.” (Parlaphone/EMI) 1980

En svensk powerpop klassiker på en etikett som skivbolagsbossen Kjell Andersson på EMI ville göra till en kopia av engelska Stiff Records.

Vilket skulle innebära att allt som gavs ut skulle vara så kvalitetssäkrat att man kunde köpa det helt olyssnat.

I alla fall om man hade slantat för någon produkt tidigare på den gamla Beatles-etiketten Parlaphone och fallit som en fura.

Om man alltid lyckades med det uppsåtet kan väl diskuteras, men man fick en kanonstart med Janne Anderssons trio.

När det var dags att kliva in i studion och skapa debutplattan så var trummisen Stefan Hjelm enda permanenta medlemmen och Janne lånade därför in Reeperbahn-basisten Dan Sundquist, något som enligt uppgift inte gillades till hundra procent av Olle Ljungström.

Men skit samma.

Resultatet blev 11 originallåtar från Anderssons penna som med engelska texter skulle ha passat ypperligt vid sidan om både Nick Lowe och Wreckless Eric på Stiff.

Här finns också en cover på Badfingers ”Baby Blue” som försvenskades till ”Maria-Ann”. Den funkar bra, men når inte upp till originalet.

Lasse Lindbom gjorde här en av många fina fingertoppsjobb som popproducent och energin i Jannes tilldragande och småskrovliga popskärvor fick helt rätt förpackning.

Ännu har den inte släppts i digitalt format och lär så knappast göras när skivbolagen i dagsläget tänker långt bortom CD-formatet.

Janne släppte ytterligare ett par album, ”Rysk Pop” (1982) och ”I Den Vuxna Världen” (1983), då med kortade bandnamnet JAPOP.

Bland medlemmarna som vandrade genom gruppen kan nämnas tidningsmogulen Joachim Berner som lirade keyboards.

Annan kuriosa i sammanhanget är att Janne är brorsa till Mona Sahlin.

Men det kanske alla popgenier i vårt avlånga land redan hade koll på?

Så till den här omgångens Hidden Treasure som man kan skåda till höger.

Grupp och albumtitel, tack.

A tough one.

Björn