Rudimental

En av årets piggaste, dansantaste och roligaste popalbum missade jag helt. I stället var det en bekant som tipsade mig om bandet Rudimentals debutplatta "Home" som släpptes i april i år.
Rudimental är ett brittiskt band med  fyra killar Piers Agget, Kesi Dryden, Amir Amor och DJ Locksmith, som har lyckats få till den perfekta blandningen av dubstep, house, jungle, soul och pop. Och det låter väldigt kul. Antagligen är "Home" den perfekta semesterplattan som gjorde för strand och nattliv. Med sina distinkta rytmer, bultande bas och perfekta melodier. Överhuvudtaget handlar det om avvägd dansant popmusik som sprudlar av kvalité i jämförelse med våra gamla houseposörer här i kalla norden. Inte så många här i Sverige har heller hört dem.Utan det är antingen hängivna housefantaster som söker efter något mer. Något med substans.
"Home" är onekligen en av årets dansplattor. Mycket också eftersom plattan har parkerat på engelska försäljningslistan. Singlarna "Waiting All Nigh" och "Right HEre" har också sålt makalöst bra i England medna folk här i Sverige gillar SHM.
/Stefan

Tidlös Sommarpop

 
Sommarens sista svala minuter fortsätter ut i natten, medan hösten börjar smyga sig in våra liv. Löv som gulnar allt fortare och där tidigar mornars dagg byts ut mot allt mer frost.
Och jag gillar det.
Det finns något melankoliskt och vackert med omslagningen mellan varmt och kallt.
Inte bara i naturen utan i allting. Musik, till exempel.
Jag har alltid varit en sucker för surfpop, ändlösa somrar och vuxna människor som sjunger i stämmor.
Fleet Foxes från Seattle har en anknytning till Al Jardine som äger The Red Barn Studio i Big Sur. De kom dit och mer eller mindre blåste den gamla stämsångaren av stolen med sina vokala harmonier. Ett av deras paradnummer är "White Winter Hymnal" som är en underbar liten sång som går runt och runt med snygga röstharmonier. Båda plattorna "Fleet Foxes" och "Helplessness Blues" är plattor att ta till nu när hösten startar.Samtidigt som man väntar på att Fleet Foxes ska hitta på något nytt.
 
Men jag har flera favoriter.
Den andra är Lane Steinberg.
Hans platta "This Coming Decade" är något att dyka ner i som popnörd. Inte nod med att han har smått strålande låttitlar som "Swine Flu Blues" eller "She Don´t Hear Music That Way". Han har även haft den goda smaken att författa en text till Brian Wilsons "Trombone Dixie" som inte klarade sig över målsnöret till att hamna på "Pet Sounds". Och i Lane Steinbergs version får den en mer indierockig egg.
Och så länge går det att avnjuta den här versionen av hur det skulle ha låtit som Beach Boys skulle ha tagit en annan vägän vad de gjorde. Det har retat upp sångaren Mike Love en aning, och efter en kampanj stoppade man den här videon 2011. Men det har poppat upp igen med jämna mellanrum.
Har nämnt Steinberg förrut, men här är i alla fall den rätt snygga videon till "Tidal Wave".
 
 
Beach Boys själva kom i dagarna ut med boxen "Made In California". Samlingar, har de ju gett ut en del. Det som skiljer den här gången är att det är med en hel del tidigare outgivet material. Som ratade "California Feelin" eller "Soul Searching" från den misslyckade återföreningen under 90-talet som mynnade ut i det meningslösa stolpskottet "Stars And Stripes" (med brottningstalangen och den musikaliskt ointressante MOR-älskade Joe Thomas), i stället för ett nytt album med Don Was och High Llamas Sean O´Hagan vid spakarna.
Personligen saknar jag flera Dennis WIlson spår för att albumet ska kännas komplett. Favoriter från bootlegs som "San Miguel", "I Just Got My Pay" eller "Games That Two Can Play" finns inte med. Inte heller Dennis WIlsons "Are You Gonna Go My Way" eller "Rasberries And Strawberries". Däremot en hel del livespår och briljerande i a-capellaversioner. Och även stentrista nummer som "Going To The Beach". Även om den smått briljanta "You´re Still A Mystery" väger upp rätt bra. Så visst finns det material för nörden, även om tyngdpunkten ligger på hitsen. Så visst, det kan funka på de som inte redan blivit bitna av världens bästa vokalgrupp.
För oss redan frälsta är det nog bättre att vänta på Brian Wilsons soloplatta där Jardine och David Marks får sällskap med Jeff Beck och Blondie Chaplin.
Det låter mer spännande än "ännu en box". Även om den är snyggt packeterad.
/Stefan
 

Ny svensk sommarpop


- Ellinor är en låt som jag inte riktigt minns hur den kom till men som en dag var inspelad och det var som om den alltid hade funnits. För mig handlar den mycket om en känsla och att hålla den vid liv när alla säger att den inte funkar på distans – att begrava sin ängslan och strunta i vad andra tycker. Ellinor är en kärlekslåt med sommaren som scen, beskriver Olle Blomström, som Faråker egentligen heter, sin nya singel.

Augusti

 
En, om jag får säga det själv, en utomordentlig spellista för Augustimånad.
26 låtar. Speltid på lite drygt en timme. Och jah ar blandat hejvilt i den här karamellpåsen.
Det finns rå rock, powerpop, lite pubrock, hiphop och pop.
Naturligtvis startar jag med Redd Kross, en platta som hyllats av både BOM och Björn här på bloggen.
Till min glädje hittade jag också Dwight Twilleys "Soundtrack" på Spotify. Den som inte vet vem Twilley är borde skämmas. Men det är aldrig försent att upptäcka denna popgenialiske låtskrivare. Jag menar, gör man en fantastisk poplåt som man döper till "10 000 Amerikan Scuba Divers Dancin´", så säger det allt. Låten jag har med här heter "The Lonely One" och har allt som jag älskar med Twilley. Melodin, gitarrerna och han spruckna lite skrovliga röst. Popmusik som man undrar hur man kunnat leva utan, innan man hört klart den. Plattan "Soundtrack" är också ett fantastiskt hantverk. Efter att han en period enbart gett ut covers, så kändes det här mycket efterlängtat.
I samma division som Twilley spelar även gruppen Shoes. Ett band från Illinois som funnits sedan 1975. De låg först på Elektra Records, men efter plattan "Boomerang" från 1982 droppade skivbolaget dem. Sedan dess har de gett ut plattor lite då och då, men nu i år kom den klart stabila "Ignition". Och från den plockade jag "The Joke´s On You" som är smått magisk popmusik.
Jag har också slängt med ett par gamla spår också. Musik som jag har varit inne på den senaste månaden. The Buzzcocks, The Clash, Eddie And The Hot Rods och Gram Parsons. Musik som sätter hjärtat i fokus, men som lika gärna vill få folk att dansa med sina ettriga gitarrer.
Även en del hiphop har smygit sig in. The Streets, är väl självklara i OS tider. Frank Ocean, naturligtvis eftersom han snurrat på skivtallriken ett bra tag nu. Men också lite mer udda som J Coles "School Daze" som påminner om att hiphop långt ifrån är död. Nelly Furtados senaste singel "Spirit Indestructable" finns med, och hon finns även med som sidekick till The Game i "Mama Knows" från förra året.
Men även lite nya spännande namn som Jessie Ware. En singer/ songwriter som kan konsten att få till melodier som hemsöker mig. En brittisk Lana Del Rey, som faktiskt tar upp kampen med amerikanskan. Bara trumintrot till "Wildest Moments" är så snyggt.
Wild Nothing är ett enmansband av och med Jack Tatum. Perfekt popmusik för alla som gillar Acid House Kings och CEO.
En av mina absoluta favoriter just nu är Frankie Roses "Know Me". Frankie Rose är tillvardags trummis i Dum Dum Girls. Men ensam så är hon ett popsnille av mycket hög klass. Lyssna bara på plattan "Interstellar". Hör hör vi ekon av Fleetwood Macs "Tango In The Night", My Bloody Valentines "Loveless" och Black Tambourine i en skön produktion som skapar mer eko än Jesus And Mary Chains samtliga plattor tillsammans. Det är indiepop som sprakar och brinner.
Naturligtvis finns här lite mer och lite extra.
Så vill du ha lite skön bakgrundmusik på jobbet, eller lyssna på under bakfylledagarna? Här finns musik att upptäcka, njuta av och älska.
Här är också ett smakprov på Frankie Roses vårlsnygga videos till "Know Me"
 
 
/Stefan
 
 

Ett försvinningsnummer...

Sommarens roligaste låt är förstås Jonas Jonssons "Ett försvinningsnummer". I låten visar Jonas med all önskvärd tydlighet varför han i våra blev den förste mottagaren av vårt stora poppris som lämpligtvis heter "Stora P". Nu har videon kommit. Inspelad on location i Åsgård. Varsågoda världen!
 

Dansande dansk dynamit...

The Raveonettes bildades för hela 11 år sedan. Den 10 september kommer deras sjätte album "Observator". Men redan i dag kan vi titta på den sköna videon och lyssna till deras smittsamma pop i "She Owns The Streets". Att döma av refrängen hade de nog önskat döpa låten till "Dancing In The Street", men den titeln är ju upptagen....
Sharin och Sune är kanske inte influerade av The Jesus and Marychain här som de var när de debuterade.Men The Raveonettes har betytt väldigt mycket för många. Inte minst har James Allan hyllat dem och talat om precis hur mycket upplevelsen av en konsert med dem betydde för bildandet av Glasvegas. Ja, brittiska draken NME går till och med så lång och hävdar att The Raveonettes framgångar på 00-talet inspirerade till den stora vågen av ny vass pop i USA och England med band som: The Drums, Best Coast, Vivian Girls, Dum Dum Girls och brittiska band som The Vaccines och givetvis Glasvegas.
/cbj
 

Måndag? Då ska det vara tecknat...

Mac DeMarco försöker förtvivlat vara Vancouvers egen hemkokta Lou Reed cirka 1972. det var tydligt när hans debutalbum släpptes i vintras. Nu kommer titellåten från albumet, "Rock and Roll Nightclub", i en härlig datoranimerad version som visar att unge Mac kanske ändå har lite mer självdistans än vad man kunde tro i vintras...
/cbj

Summertime Sadness

Lana Del Rey gör det snyggast i sommar. Sedan kan alla diskutera hennes sångröst hur mycket som helst. Det är hur det låter som är viktigast. Och en titel som "Summertime Sadness" känns alldeles rätt; inte bara för att jag kommer hem en julikväll och har frusit trots tröja och jacka. Här en dagsfärsk video...Kiss me before you go...I got the summertime sadness.../cbj
 

The E Street Roots Shuffle...

Bruce Springsteen, The E Street Band & The Roots. Roskilde svängde till tusen...Håll till godo...
 

Sommarparty på stranden...

Yeah. JEFF The Brotherhood har med sig några sexpack, drar ut i skogen, paddlar kanot, nakenbadar och ja, precis så här vill man väl ha det just nu.Bröderna Jake och Jamin Orrall är duon bakom bandnamnet. De har hållit på rätt länge nu. Men deras sköna mix av oslagsbara poprefränger och psykedelia funkar i alla lägen. Och en låt som heter "Sixpack" känns helt rätt just nu.
 

Jake och Jamins pappa heter Robert Ellis Orrall. Han är en väldigt framgångsrik låtskrivare som skapat flera ettor på countrylistan och skriver och producerar åt bland andra Taylor Swift...

Sommarens tre bästa...

Stereogumsläsare har röstat fram sommaren tre bästa indielåtar. Ett jäkla bra val. Och ettan är helt underbar - spela högt, högt, högt....Den kanadensiska duon Japandroids kombinerar det mesta av det bästa från rockhistorien och drar på med högljudd attityd. Bara att gilla. Och i morgon släpps deras andra album passande nog döpt till "Celebration Rock"... Tvåa är New Yorks sköna vintage-hjältar The Walkmen med "Heaven" och trea Twin Shadow, aka George Lewis Jr, med "Five Seconds" från hans nya album som släpps på måndag. Svenska Icona Pop missade precis pallen och blev fyra...
 

Ett Portugal utan Ronaldo...

Portugal The Man spelar "So American". Skön somrig klassisk pop med stråkar och handklapp och en sommarvideo med en twist. Portugal spelar inte bara fotboll. Detta Portugal The Man kommer från Alaska och bandet huserar nu i Portland, Oregon.Och precis som i fotbollslag är det interna strider. Halva bandet har bytts ut i år...

Blir det Eddie eller blir det Håkan? (Vi hoppas på Woody...)

Glad Midsommar önskar IF Popgeni!
 

Högt flygande fåglar och leopardbikini...

Noel Gallaghers High Flying Birds har släppt en video till "Everybody´s On The Run". Vissa popgenier ägnar sig åt att springa. För andra räcker inte ens Mischa Barton i leopardbikini för att få ut oss i spåret. Vi åker hellre taxi med Noel Gallagher...
 

"Vårens bästa låt"

På facebook skriver Jonas Jonsson, som för ett par veckor sedan var den förste mottagaren av IF Popgenis "Stora P"-oppris, att det här är årets hittills bästa låt. Och Peter Moréns "Vinstintressen" är vass pop på svenska med en minst lika vass text. Peter är givetvis en av medlemmarna i  trion "Peter, Bjorn & John", en gång var han medlem i The Plan. Och 2010 släppte han sitt andra soloalbum "I spåren av tåren", det Tobias Fröberg-producerade albumet var hans första på svenska. På sin hemsida skriver Peter:"För det är främst en poplåt och i andra hand ett debattinlägg".IF Popgeni ser gärna att det här blir en stor sommarhit. Lyssna och reagera. Texten finns under videon:

Man kan armbåga sig fram
till den amerikanska drömmen
Men faller man så faller man hårt och ingen tar emot en
Har du 3-4 jobb mot en minimilön
har du aldrig råd eller tid att bli sjuk
far barnen illa och halkar efter
och du inte är där och ser
är det är inte ditt fel, det är ett system

Klassen går I arv o otur går I arv
Du väntar på den stora chansen
allt är upp till dig själv
fast dörrarna är redan stängda
Tror mig vi vill inte ha det så här
Men se vad som är på väg att hända

Vinstintressen, vinstintressen,
Måste allt handla om vinstintressen
Du placerar dina pengar i Jersey
Och din avkomma på Lundsberg
Aktiemarknad, aktiemarknad
Måste allt handla om aktiemarknad
Du bryr dig inte alls om vården
Bara om värdet på ditt företag
Behöver du så djävla mkt kapital
Ta från mig jag har det redan bra


Körsbärssaken

I dag släpps albumet "The Cherry Thing". Neneh Cherry och The Thing gör covers på sitt alldeles egna sätt. Här har vi Suicides gamla "Dream Baby Dream" i en jazzig uppmixad version. Titta gärna in på vår kategori "Lennarts galleri". Där finns ett snyggt porträtt som Lennart Jonasson en gång tog på Neneh Cherry när hon besökte Storsjöyran. Och ja, IF Popgeni diggar Marianne Karlsson...

Neneh Cherry And The Thing - "Dream Baby Dream" (Four Tet Remix) from stereogum on Vimeo.


Det enda stället

Best Coast har fattat att det måste vara minst en kanin i en sommarvideo, och så lite cheerleaders förstås. Och självklart måste Kaliforniens stoltheter ha med en Los Angeles Kings-tröja i videon. Självklart. Så varsågoda; det här är Best Coast med "The Only Place"....

Hurra för Sverige och vår sommar!

Tre små sommarfavoriter, som jag inte kan låta bli att gilla. Två från 60-talet. En från 1980-talet. En positiv, en negativ och en nakenchock (efter ca 30 sekunder).

Kan inte låta bli att undra vad som hände med det svenska popbandet Big Deal och deras sångare Magnus Sjögren? En av sveriges skönaste popröster enligt undertecknad.

Om någon vet, kan ni få skicka inte in nåt svar via post.



/Stefan

Scissor Sisters nya

Jag måste väl erkänna att jag blev golvad av Scissor Sisters singlar "Laura" och "Take Your Mama Out".
Det lät som Elton John gjorde i sina bästa och hungrisgaste stunder på 80-talet. Elton John själv var med när den svåra platta nummer två skulle göras och var med och skrev bland annat megahiten "I Don´t Feel Like Dancing".
Nu är Scissor Sisters på tapeten igen. Nya singeln "Only The Horses" ska bana vägen. Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Det låter aningen blekt... Fast jag kanske behöver ett par genomlyssningar innan den fastnar...



/Stefan

Tidvatten

Och så har åren gått för våra hjältar från rocken och popmusikens barndom. Flertalet håller fortfarande på med musik. Och de har inte dalat speciellt i populäritet. 
Stones, Kinks, Beatles, The Who. Amerikas The Beach Boys släppte just en sprillans ny singel. På Capitol. Precis som för 50 år sedan. Då skulle Brian Wilson fylla 20 år. I år fyller han 70. Man ställer sig frågan i fall det blir en ganska sorglig comeback? För ett band som bråkat sig igenom de flesta av de 50 åren och tagit aningen mer droger än en normalstor svensk småstad. 
Nu har en ny låt hittat ut.  
Låten heter "That´s Way God Made The Radio". (Vet inte varför de jämställer Marconi med Gud, men men...)



Låten är i alla fall...
Inte bra alls. Ett hafsverk. En återvinning av "Keep An Eye On Summer". Och det värsta är. Produktionen påminner väldigt mycket om Brian Wilsons "Imagination" med en fd brottare Joe Thomas vid spakarna. Vilket gör att det låter platt, tråkigt och utan ett enda uns av dynamik. 
Just låten förbryllar mig en aning. Att Brian Wilson fortfarande kan skriva låtar visade han på That Lucky Old Sun. Och framför allt "Midnight´s Another Day" som är lika bra som vilket av Pet Sound-spåren som helst. Dessutom gjorde han färdigt två Gerswin-låter rakt upp och ner. Att han går från det, till den här platta bagatellen, verkar märkligt. 
Men å andra sidan så vet vi att Brians hjärna är inte som alla andras. Och tur är väl det i det här fallet. För låten får ett slags oskyldigt skimmer över sig.
 
Men, och det är ett ganska stort "men", röstarrangemanget fick mig ändå att tappa hakan. Hur han hittar ett sätt att ändå bygga det skrala och rätt menlösa låtskissen till att lyfta en aning från marken. Dansband kommer inte att göra någon version av den här låten av två enkla orsaker. Ett, de kan inte. För de har inte kunskapen att väva ett sångarrangemang på det här viset. Och gör de det ändå kommer det bara att låta som ett gäng Pat Boones.

Det verkar som det handlar om en skivbolagsprodukt. En amerikansk direktörs syn på vad han tror att Beach Boys-fans vill höra. Det är Brian Wilson, Bruce Johnston, David Marks, Jeffrey Foskett och Al Jardine som sjunger fantastiskt, strålande men en platt produktion och en mesig låt ligger liksom i vägen. Mike Love? Ja, han hörs knappt alls. Trots att låten har några bastanta bastoner. Men, i stort sett. Makalösa harmoniner i en intetsägande låtskiss.

Så egentligen så kan man säga att jag är rätt besviken. Speciellt efter att ha hört en rätt kul ny version av Do it again där grabbarna är definitivt mer på lekhumör och produktionen är där långt mer dynamisk. 
Just nu hoppas jag bara att inte Joe Thomas är inblandad, för då är projektet i princip dött för min del. 
Men potential finns definitivt för att de ska kunne ge ut ett album som ingen behöver skämmas för. 
 
I stället så finns det andra glimtar av "hur det kunde ha blivit".
Lane Steinberg fick den kreativa idén att ta låten "Trombone Dixie" (låten som inte platsade på Pet Sounds) och sätta sång till den. Steinberg gör det smakfullt. Men, som så mycket annat som rör Beach Boys, så blev det gnäll. Låten plockades bort från youtube, men Steinberg la ut den på sin hemsida i stället. Tur var väl det. För det är kul att höra att The Beach Boys, nog var den första indiegruppen.




/Stefan

RSS 2.0