Tidvatten
Stones, Kinks, Beatles, The Who. Amerikas The Beach Boys släppte just en sprillans ny singel. På Capitol. Precis som för 50 år sedan. Då skulle Brian Wilson fylla 20 år. I år fyller han 70. Man ställer sig frågan i fall det blir en ganska sorglig comeback? För ett band som bråkat sig igenom de flesta av de 50 åren och tagit aningen mer droger än en normalstor svensk småstad.
Nu har en ny låt hittat ut.
Låten heter "That´s Way God Made The Radio". (Vet inte varför de jämställer Marconi med Gud, men men...)
Låten är i alla fall...
Inte bra alls. Ett hafsverk. En återvinning av "Keep An Eye On Summer". Och det värsta är. Produktionen påminner väldigt mycket om Brian Wilsons "Imagination" med en fd brottare Joe Thomas vid spakarna. Vilket gör att det låter platt, tråkigt och utan ett enda uns av dynamik.
Just låten förbryllar mig en aning. Att Brian Wilson fortfarande kan skriva låtar visade han på That Lucky Old Sun. Och framför allt "Midnight´s Another Day" som är lika bra som vilket av Pet Sound-spåren som helst. Dessutom gjorde han färdigt två Gerswin-låter rakt upp och ner. Att han går från det, till den här platta bagatellen, verkar märkligt.
Men å andra sidan så vet vi att Brians hjärna är inte som alla andras. Och tur är väl det i det här fallet. För låten får ett slags oskyldigt skimmer över sig.
Men, och det är ett ganska stort "men", röstarrangemanget fick mig ändå att tappa hakan. Hur han hittar ett sätt att ändå bygga det skrala och rätt menlösa låtskissen till att lyfta en aning från marken. Dansband kommer inte att göra någon version av den här låten av två enkla orsaker. Ett, de kan inte. För de har inte kunskapen att väva ett sångarrangemang på det här viset. Och gör de det ändå kommer det bara att låta som ett gäng Pat Boones.
Det verkar som det handlar om en skivbolagsprodukt. En amerikansk direktörs syn på vad han tror att Beach Boys-fans vill höra. Det är Brian Wilson, Bruce Johnston, David Marks, Jeffrey Foskett och Al Jardine som sjunger fantastiskt, strålande men en platt produktion och en mesig låt ligger liksom i vägen. Mike Love? Ja, han hörs knappt alls. Trots att låten har några bastanta bastoner. Men, i stort sett. Makalösa harmoniner i en intetsägande låtskiss.
Så egentligen så kan man säga att jag är rätt besviken. Speciellt efter att ha hört en rätt kul ny version av Do it again där grabbarna är definitivt mer på lekhumör och produktionen är där långt mer dynamisk.
Just nu hoppas jag bara att inte Joe Thomas är inblandad, för då är projektet i princip dött för min del.
Men potential finns definitivt för att de ska kunne ge ut ett album som ingen behöver skämmas för.
I stället så finns det andra glimtar av "hur det kunde ha blivit".
Lane Steinberg fick den kreativa idén att ta låten "Trombone Dixie" (låten som inte platsade på Pet Sounds) och sätta sång till den. Steinberg gör det smakfullt. Men, som så mycket annat som rör Beach Boys, så blev det gnäll. Låten plockades bort från youtube, men Steinberg la ut den på sin hemsida i stället. Tur var väl det. För det är kul att höra att The Beach Boys, nog var den första indiegruppen.
/Stefan
Centerfield
Teknikchefen B O M efter nattens förlust mot Yankees...
Ett säkert vårtecken?
MLB-säsongen drar igång.
Los Angeles Dodgers öppnade i natt Baseballsäsongen 2012 starkt, med att förlora med 6-0 mot Texas Rangers. Men som ur ett avsnitt av The Living Dead, så har nu Beach Boys återuppstått och fick inte bara sjunga nationalsången, utan också Surfer Girl. Varför då? Jo, för att i den här Beach Boys cirkusen så verkar det inte finnas ett uns av integritet. Vilket är synd. Om jag fick leka med tanken att jag var manager för bandet hade nog tvingat dem att plocka fram "It´s Trying To Say" från 1977. Brian Wilson enda låt om Baseball. Han lär brorsan Dennis sjunga och och tillsammans med Carl och Dennis tog han bakgrundssången. Done. Ungefär som man svänger i hop en hysad Spaggetti Bolongese.
Men på något sätt hade det varit mycket coolare i fall de dragit den här sorglösa bagatellen i stället för ännu ett varv av en redan uttjatad hit.
Låten är också ett exempel på hur alkohol, droger och cigaretter på effektivaste sättet sabbar änglalika sångröster till raspiga taggtrådsviskningar.
Men det finns en hel del charm här, trots allt.
Teknikchefens favvolag Baltimore fick stryk av New York Yankees. Men bara med 5-4. Så nu är han övertygad om att World Series-titeln går till Orioles i år. Men det var en parentes, som ingen heller riktigt tror på. Hur som helst så är det egentligen bara en låt som man direkt kan förknippa med Baseball. John Foghertys "Centerfield" har alltid varit och är fortfarande en sån där rockfavorit som direkt väcker intresset att ladda upp med Club Sandwiches, Chips och öl och sitta och avnjuta ett femtimmarspass med sina favoritlag i den helylleamerikanska sporten. Tänk om den här varit med på CCRs sista platta "Mardis Gras"... MEn bandet kanske redan var dödsdömd.
Ytligt och sjukt jobbigt amerikanskt och på tok för patriotiskt, kanske en del invänder. Tja, jag kanske kan förstå de politiskt vridna invändningarna. Men jag skiter i dem. Eftersom det gick fort att trollbindas och charmas av den här sporten. Så att det är helylleamerikasnkt är inte jobbigt. Det är en del av charmen.
Try it, you´ll like it.
/Stefan
Månsken i augusti
Ingenting är längre som förut
Månen hänger tyst i himmelns hus
Det är tid att ge sig av
Tid att göra slag i sak
Ser på mig i spegeln där jag står
Förvånansvärt befriad från igår
Det är tid att ge sig av
Och det ska bli så underbart
Nej aldrig tillbaka finns inget jag saknar
Ja tro mig jag vet vad jag gör
Var inte rädd jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i Augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i Augusti
Månsken i augusti
Samlar mina saker för att gå
Litet sting av vemod känns ändå
Men jag ångrar ingenting
Jag måste våga ge nånting
Nej aldrig tillbaka
Finns inget jag saknar
Ja tro mig jag vet vad jag gör
x2
Var inte rädd jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i Augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i Augusti
Månsken i augusti
Jo, det här är Lena Philipssons klart bästa låt
/cbj
...och regnet det bara öser ner...
/S
Det våras för blandbanden.
Summer rain taps at my window...
West wind soft as a sweet dream
My love warm as the sunshine
Sittin' here by me, she's here by me-ee-ee
She stepped out of the rainbow
Golden hair shinin' like moon glow
Warm lips soft as a soul
Sittin' here by me, she's here by me-ee-ee
All summer long we spent dancin' in the sand
And the jukebox kept on playin'
Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band
We sailed into the sunset
Drifted home caught by a gulf stream
Never gave a thought for tomorrow
Just let tomorrow be, now, let tomorrow be-ee-ee
She wants to live in the Rockies
She says that's where we'll find peace
Settle down, raise up a fam'ly
To call our own, yeah, we´ll have a home
All summer long we spent groovin' in the sand
Everybody kept on playin'
Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band
The snow drifts by my window
North wind blowin' like thunder
Our love's burnin' like fire
And she's here by me, yeah, she's here with me-ee-ee
Let tomorrow be-ee-ee-ee
En helt fantastisk sommarlåt med en underbar text. Låten kom 1967 och som ni hör i texten spelar de Sergeant Pepper...Det här blev också Johnny Rivers sista riktigt stora låt. Han fick inga fler stora hits i USA. Det var dock inte Johnny som skrev låten - det var James Hendricks...
I Sverige dök det upp ett antal Tioitopp-låtar till. Men Johnny framträder än och på Youtube finns det ett antal klipp när han framför "Summer Rain" så sent som 2010...
/cbj
Sommarnattmusik
Sommarmusik
Party, Party
Under denna partyvideo förklarar vi namnet Shinobi Ninja:
Ordet ninja är en Sino-Japansk sammansättning bestående av två kanji tecken som brukade skrivas som 忍の者 – shinobi-no-mono - , ett ursprungligt japanskt (kun’yomi uttal) ord för personer som utövade ninjutsu.
Ninja [忍者 ] och shinobi-no-mono [忍の者 ] tillsammans med shinobi mono [忍者 ], (en kun’yomi uttals variant), blev populära efter andra världskriget tack vare författare som Tomoyoshi Murayama, Sampei Shirato och Ryotaro Shiba. Före kriget var uttrycket ninjutsu-zukai* mer vanligt.
Ordet shinobi i sig, skriven fonetiskt med kanji (manyogana tecken) 志能備, har kunnat spåras så långt bakåt som till Asuka perioden (538–710), när Prins Shotoku utpekas som uppdragsgivare åt en shinobi-no-mono.
Ordet används också i en dikt skriven av Heguri uji no Iratsume.
Den underliggande betydelsen av shinobi (忍 ), uttalad som nin i Sino-Japanska teckensammansättningar (on’yumi uttal), är ”utföra tyst” eller ”utföra något så att det inte kan uppmärksammas av andra” och vid en utvidgad tolkning – ”hålla ut”, därav dess koppling till smygande och osynlighet. I Kina kallades denna färdighet för kan, cho, saisaku, tantei och kansai. Den kinesiska terminologin kan översättas till underrättelsetjänst och spionage. Det japanska kanji tecknet representerar mera en ideologi.
Tyvärr är det inte våra egna kunskaper vi redogör för ovan. Nej, vi fick hjälp från Vänersborg. Läs mer här
45/45
För 45 år sedan just i dag var denna passande låt etta på brittiska singellistan:
Oskyldigt blå...
Vi kör låten först med Ted, sedan med Håkan i en rätt usel men charmig inspelning och till sist en så väldigt stark version med Tove Styrke
/cbj
Kungarna av Tylösand
Så för att minnas den sommaren och för att hylla ett ofta för bortglömt band så bjuder jag i dag på en låt som de spelade varje dag. En jättehit då - som enligt mig faktiskt håller än...
/cbj
Sommar - Första gången
Fem år senare kom den här låten som jag gillar mer. "Summer(The First Time)" ansågs 1973 ha en kontroversiell text om den sjuttonårige pojken och den 31-åriga kvinnan. Jag vet inte, men jag gillar låten och stämningen i den. Den blev inte på långa vägar en lika stor hit som "Honey". Men den är minst lika bra, tycker jag...
/cbj
Värmeböljelåtar...
En av mina favoriter från 1980-talet.
Morsan hade gått och kärat ner sig i Gianna Nanninis "I Maschi" och jag får fortfarande lite ryckningar när jag hör den låten.
Som tur var köpte hon en samlingplatta med Gianna Nanninis "italienska hits". Så det fanns ju mängder av andra låtar som jag upptäckte. Den romantiska "Ragazzo D´ell Europa", rockiga "America", chicka "Fotoromanza" och den här "Profumo". Det fantastiska med låten är att den är så simpel. En enkel melodi, som långsamt simmar fram till refrängen där en snygg gitarr tar över och är i princip refrängen. Lyssna, så fattar ni vad jag menar.
Jag har fortfarande inte en blekaste aning om vad låtarna handlar om. Min italienska är obefintlig.
Jag råkade snubbla över den här videon för ett par dagar sen när jag låg och slösurfade på youtube samtidigt som jag sökte någonslags nostalgikick. Den här låten gav mig det. Det måste ha varit sommaren 1987 och det måste ha varit varmt.
Då.
Nu kan man säga att den vittnar videon om hur varmt det var i min lägenhet i natt.
En perfekt värmeböljelåt för mig.
Ett sent grattis ska vi också önska Gianna Nannini, 54 år, som i November blev mamma till en väldigt liten tjej på knappt tre kg.
Man ska aldrig ge upp...
/Stefan
Vårmusik 2011
Äntligen...
Vrålsnygg video till en skön låt. Funkar onekligen lika bra 2011 som 2010.
Man blir onekligen lite stolt över generna...
Suveränt jobbat!
/Stefan
Sov, lilla Totte...
They got my homey hemmed up and they all around
ain't none of them seeing if they going straight pound for pound
I gotta come up real quick before they start to clown
I best pull out my strap and lay them busters down
Trots små glädjeskutt, tack vare yrans artistsläpp, så blir den en liten svart flagga som hissas på halvstång i dag.
I natt, den 15 mars 2011 så avled Nate Dogg endast 41 år gammal.
Han hade drabbats av ett par slaganfall innan och även om det är tyst kring dödsorsaken så är chansen stor att det blev en stroke för mycket.
Nate Dogg känner kanske inte alla igen till namnet. Men jag antar att rösten inte har gått något popsnille förbi. Nate Dogg var grovt involverad i musikscenen i Los Angeles under 1990 och 2000 talet.
Främst under DPG (Dogg Pound Gangstas) som i första hand leddes av Kurupt The Kingpin och Dat Nigga Daz (kusin med Dr Dre). Men han var även en nära polare med Snoop, Dre, 2Pac och de andra ledande hiphopartisterna inom Dres patenterad G-funk. Nate Dogg var West Coast Hip Hop presonifierad. Medan Snoop, Warren G och Dat Nigga Daz hade mjuka röster, hade Dre, Kurupt, 2Pac och Ice Cube mer aggressiva och uppkäftiga röster. Mitt ibland dem kom oftast Nate Dogg in med en honungslen röst. Men han rappade aldrig. Han snarare sjöng rap-partierna.
Jag vågar nog påstå att Nate Dogg var den som oftast kom in med smittande refränger och melodier som höjde låtarnas soulkarraktär. Annars handlade det mer om hardcore hip hop. Men Nate Dogg förde in mer soul, mer melodi. Vilket gjorde honom till den stora artist som han kommer att bli ihågkommen som. Det främsta exempelt är Warren Gs "Regulate". Den låten hade aldrig blivit en lika stor hit utan Nate Dogg. Det var hans show, från början till slut. Låten "Holiday" av Twista blev Nate Doggs sista singel. Den släpptes 2009.
Sov Gott, Nathaniel Dwayne Hale. Du kommer att bli saknad.
/Stefan
... sommar hela vintern
Sommaren som aldrig dör
Kan inte undgå att plocka fram brittiska Dodgys ”Staying Out For The Summer” när vädergudarna hastigt och mycket lustigt, speciellt för den som precis som jag lyckas pricka in en ledig dag, bjuder på en sagolik sommarkänsla i höstmånaden september.
Nigel Clark, sång & bas, Matthew Priest, trummor & sång och Andy Miller, gitarr & sång var popbandet som en del stämplade som the clowns of Brit-pop. Men sanningen var snarare den att de var ett elegant eko 30 år efter The British Invasion.
Snygga vibbar från förr hördes tydligt under deras korta karriär på fina albumentrippeln ”The Dodgy Album” (1993), ”Homegrown” (1994) och ”Free Peace Sweet” (1996).
”Staying...” som sparkade igång ”Homegrown” var deras största hit och kommer aldrig att dyka upp på någon urvattnad Absolute Sommar-samling.
Det är den helt enkelt för bra för.
/Björn
Sommarpop - Den svenska sommarens klart bästa...?
Alltid pure pop for now people
Får solklara Buzzcocks och Undertones vibbar av den här charmigt skramliga kvartetten från San Diego.
Uppdraget är solklart. Smart, enkel och melodiös pop och rock med rötterna i 60-talets garagerock och 70-talets punk och powerpop.
Ett sånt upplägg gillar alla sanna popgenier.
/Björn
Strand hus i Augusti. En onsdagsmorgon...
Medan man sitter med en välkyld i handen och ser Oriels förlora ännu en gång, kan man trösta sig med att det finns glädjeämnen från Baltimore. Som gruppen Beach House. "Teen Dream" heter deras senaste, smått fantastiska album och låten "Silver Soul" är en av låtarna som, i alla fall jag, får lite gåshud av. Bedårande vackert, drömskt och fantasieggande. Dessutom är deras video ett bevis på att musikvideos kan bli bra videokonst.
/Stefan
För måndagssjälen
Bättre musikalisk tröst finns inte när vardagen gör sig påmind en gråmulen måndag i augusti.
/Björn
Sommarpop i augusti Del 4
Jag vaknade upp efter en slummer på en pir i Huntington Beach i Los Angeles den sommaren 1985. Låten som fick mig att komma till sans strömmade ur en liten radio som var placerad ett par meter längre bort och om tillvaron redan innan varit rent ut sagt fantastisk, blev den nu komplett magisk.
Det var min allra första bekantskap med ett av de band som vi popgeniare har placerat överst på vår piedestal.
Hoodoo Gurus.
Jag hoppas att Björn inom kort kommer att berätta mer om den sagan i sin serie om popmissionärer från Australien. Tills dess kan du njuta av pärlan i fråga som gjorde att jag den dagen införskaffade fullängdaren ”Stoneage Romeos”.
/Bengt Ola
Sommarpop i Augusti (del 3 eller Surf´s Up)
Ja, jag snyltade in mig i Bengt Olas kategori för det var en bra idé. Och Ja, vilken skräll att jag kommer dragandes med en video där det surfas.
Los Angeles egna Aril Pink sprang omkring på Beverly Hills Highschool och var så goth han kunde bli. Han gillade The Cure och Sisters Of Mercy. Numer är han polare med Animal Collective och låter influenserna bara flyga på honom. Och jag föll direkt för det garageskitiga soudet som låter ungeför som om New York Dolls gett sig på The Cures pop. Den här låter kommer från Ariel Pink´s Haunted Graffitis senaste alster "Before Today", som släpptes nu i år. En riktigt skön sommarplatta att både intensivlyssna på med en pilsner i handen eller att ha i bakgrunden när man grillar på gården.
/Stefan
Sommarpop i augusti, del 2
Måste bara tipsa om det här. The Waking Hours från Los Angeles har gjort några minnesvärda spår - hittar tyvärr inte den sagolika "Sparks" på Youtube, men det här kan kanske ge en aning om vad det handlar om...
Bengt Ola
Sommarpop i augusti!
Engelska The Corals nya utgåva "Butterfly house" får vänner av svävande vacker gitarrpop som flätas samman med snygga sångharmonier att bli varm ända in i retrosjälen.
Mersey Beat finns bland oss, vänner. Hela tiden. Lyssna på "1000 years" och upptäck hela plattan!
Bengt Ola
