Dagens Fråga 1/4 - Time After Time
Japp, har vandrat på gatorna i Bryssel igen. Kan bara konstatera att musslor och frites på Vincent är bland det godaste som finns. För 47 år sedan var vår idol Chet Baker i Bryssel och spelade in dagens video.
Dagens Fråga: Här sjunger Chet Baker "Time After Time". Exakt 20 år senare, 1984; hade en annan stor artist en jättehit med en låt med samma titel. Vem var det?(Hör svaret under denna coola 60-talsvideo)
Här är svaret
Ron is back
Ron Sexsmith är tillbaka med nya albumet ”Long Player Late Bloomer” och det låter lika underbart avslappnat och bra som någonsin tidigare.
Han som klöser så stilfullt på Gretschen är Rusty Anderson som från och till brukar lira med Paul McCartney.
Bara så ni vet.
/Björn
För vårt välmående
Jag gillar det varma bandnamnet och soundet på Frankie & The Heartstrings debutalbum ”Hunger”.
För det mesta låter det som ett eko från det förflutna eller ett uppsamlingsheat från en hel hög popgrupper från några årtionden av britpop om Sunderland-kvintetten.
Men spelar roll?
Det är bara popmusik för vårt välmående.
/Björn
Dagens Fråga 31/3 - Goin Back
Dagens Fråga: När Nils Lofgren kom fram i slutet av 1960-talet var det som gitarrist till en av rockhistoriens största. Vem då?(Hör svaret under denna soloprestation med Nisse från 1976)
Hör svaret här
Saknad
Är egentligen för trött för att orka skriva på bloggen.
Men ett par låtar av Material Issue funkar bättre än Red Bull.
15 år sedan det meningslösa.
R.I.P. Jim Ellison.
/Björn
Musik slipad med det grövsta sandpappret.
Landstrom: In The Bright Daylight(Kullsta/Rootsy)
Betyg: PPPP
Landstrom är en grupp som består av det äkta paret Göran Lindström och Carina Landin. På skiva är de också förstärkta av trummisen Micke Ajax. Men även om sättningen inte är så stor så låter det mycket om Landstrom. Det här är en skiva där själva ljudbilden är minst lika viktig som melodier och texter. Och ljudbilden är oslipad, kantig och lite skitig. Detta står i kontrast mot Carina Landins väldigt vackra röst, en röst som doftar brittisk folkrock och som är släkt med den genrens alla stora röster.
”In The Bright Daylight” innehåller elva låtar. Elva fint utmejslade stycken med olika uttryck. Ibland rockar det hårt som i ”Holyness” och ibland är det så vackert, så vackert som i till exempel ”North”. Landstrom har finslipat sitt uttryck med det grövsta sandpappret. För att få till den rätta ljudbilden använder de rader av olika instrument och ljud men bara så mycket som behövs och det är mer minimalistiskt än ljudväggar. ”In The Bright Daylight” är musik i trakten av altcountry, modern folkrock och rå blues. Det är ett album i tiden, det är intagande sånger från den jämtländska glesbygden. Och det är riktigt, riktigt bra.
Christer B. Jarlås
Mer info om Landstrom på deras egen sida: http://www.landstrom.cc/om/
Dagens Fråga 30/3 - Efter Midnatt...
Ni är väl vän med oss, Ideella Föreningen Popgeni, på Facebook ? Om inte så bli gärna det. Men på Facebook har vi fått klagomål på att det är för lite J.J. Cale på Popgeni. Och ja, det kan man ju faktiskt hålla med om. Därför blir det lite John Weldon Cale i dag.
Dagens Fråga: J.J. Cales mest kända sång är väl "After Midnight". Och visst den har Eric Clapton spelat in. Men vem har översatt och spelat in den på svenska?(Hör den underbara svenska varianten under detta original)
Hör svaret här
Sverige dominerar
/cbj
Denna dagen - Ett liv!
Dagens Fråga 29/3 - Somebody called me Sebastian...
Dagens Fråga: I tidigt 1970-tal debuterade en då ganska omdiskuterad grupp med just en låt som hette "Sebastian". Vad hette gruppen?(Hör dem under denna härliga video)
SebastiAn - Embody by edbangerrecords
Här kan ni se och höra svaret
10 gånger 93 gånger 2
Lennarts Galleri 33 - En evig Winter
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
Just när man tror vintern är över så kommer den tillbaka med full kraft. Ganska likt den gitarrist vid namn Johnny Winter som Lennarts Galleri visar i dag.
John Dawson Winter III föddes för 67 år sedan i Beaumont, Texas. Han började att spela tidigt med sin bror Edgar. 1968 bildade han en trio och drog igång sin egen karriär och sitt rykte. Men redan på 1970-talet hade drogerna tagit över. Johnny kom igen både som musiker och som producent av Muddy Waters sista skivor.Och hans mer traditionella 1990-talsalbum tillhör det bästa han gjort.
I dag är Johnny Winter märkt av sjukdom och när han turnerar så spelar han sittande.
När Rolling Stone 2003 gjorde en lista över de 100 bästa gitarristerna någonsin hamnade Johnny Winter på 74:e plats.
Lennarts foto visar Johnny i en klassisk pose - för ingen kan skrika "Yeah!" som Johnny Winter...
/cbj
Dagens Fråga 28/3 - En naturlig måndagsboogie
Dagens Fråga: Humble Pie bildades av sångaren i ett ganska framgångsrikt band som slog sig samman med gitarristen Peter Frampton och två medlemmar från Spooky Toth(jo, bandnamnen var bättre förr). Ja, vad heter bandet som sångaren kom ifrån?( Hör det bandet under denna väldigt naturliga boogie)
Här kan ni höra svaret med en av alla tiders bästa singlar
Punk var det, ja...
Rock´n´roll Brogränd
Det var tydligen inte bara Christer som tyckte att söndagen skulle vara tillägnad punk och skitig rock ´n´ roll.
Eller så var besvikelsen bara enorm efter landskampen Norge - Danmark.
Jag vet inte.
Men av någon anledning så verkade MC5 bli fullständigt relevant igen.
I mars 2011.
/Stefan
Uppskattade kanadensare
Sextetten The Dears från Montreal, Quebec, Kanada, har gjort ett kanonalbum i sprillans nya ”Degeneration Street”.
14 låtar som likt ”Blood” attackerar med underbara melodier, kopplar livtag direkt och gör mig både glad och melankolisk.
Har inte hittat något releasedatum för den svenska marknaden, men du kan njuta till resten på Spotify redan nu.
/Björn
Vinylkällaren 27
20/20
”20/20” (Portrait/Epic) 1979
En powerpopkvartett som bildades 1976 i Tulsa, Oklahoma, av high school kompisarna Steve Allen, gitarr & sång, och Ron Flynt, bas & sång. Trummisen Mike Gallo hakade på och man började lira på lokala klubbar i Los Angeles. Bomp! Records legenden Greg Shaw gillade vad han hörde och släppte deras första singel ”Under The Freeway” på sin totalklassiska etikett.
Portrait Records fick upp öron och ögon för bandets läckert skurna och tufft laddade powerpop och man adderade Chris Silagyi på keyboards och spelade in den här självbetitlade debuten.
Ett när som helst utsökt album på ämnet som fick den rätta vassa kanten i kombination med melodiösa treminutare av producenten Earle Mankey (ex. Sparks).
Debuten fick sorgligt nog aldrig den uppmärksamhet den var värd i den bredare lyssnarleden. Men bland de förgiftade så räknas den in i hall of fame som en av 70-talets grannaste powerpoputgåvor som öppnar suveränt med ”Yellow Pills” och ”Cheri” och går i mål med oförbrukad kraft nio låtar senare med ”Action Now”
Mankey producerade även bandets andra album ”Look Out” (1981) som skuggar förstlingen när det gäller klass och stil.
Men dåliga försäljningssiffror fick bolaget att kicka Allen och vänner som istället blev independent och släppte mindre passande och hårdrockiga ”Sex Trap”.
Under 90-talets powerpop revival så gjorde bandet comeback med ”4 Day Tornado” (1995) och ”Interstate” (1998).
Två fullängdare som spann vidare på ursprungssoundet, men inte med riktigt samma självklara träffsäkerhet.
Avslutningsvis den numera obligatoriska frågan. Vem är han som spretar med fingrarna framför ansiktet på baksidan på albumet till höger?
Skitsvårt skulle jag vilja påstå.
/Björn
Dagens Fråga 27/3 - Totalt Jävla Mörker
Dagen Fråga: Totalt Jävla Mörker bjuder på "Kall värld". En av bandets stora förebilder bjöd en gång på "Mental Istid". Vad hette det bandet?(Hör dem under detta sköna söndagsös)
Här kan ni höra svaret
Dansar i mörkret
Något senare följer vi nog Bruce Springsteens exempel och tar oss en svängom...
/Stefan
Missa inte Doe
Igår åkte den fram igen.
John Does ”A Year In The Wilderness”
Förutom att han är punklegenden i amerikanska X, som bildades 1977 av Doe och sångerskan Exene Cervenka, gitarristen Billy Zoom och trummisen DJ Bonebrake, så har han en pågående solokarriär i ryggsäcken.
Även om den missionen färgats av rockabilly, root och country-rock så finns det givetvis också tydliga inslag av hans punk och rock'n'roll utsvävningar från 80-talet i diskografin.
Åtta soloplattor har det blivit sedan debuten med ”Meet John Doe” 1990. ”A Year In The Wilderness” från 2007 är en av fyra fina som finns i mina arkiv och där gör Doe duetter med en rad goa artistvänner.
Kathleen Edwards är hans granna röstmässiga bollplank på plattan i dessa båda spår. Men i de akustiska videorna så handlar det om klart godkända ersättaren Cindy Wasserman.
/Björn
Lördag med Tove...
/cbj
Lördagskväll i en liten stad...
Dagens Fråga 26/3- Chelsea Guld
Dagens Fråga: Det finns ju de som inte gillar Chelsea också. En känd artist sjöng 1978 till baktakt att han inte ville åka till Chelsea - Vem var han?(Hör den fina låten under denna stämningsfyllda video)
Hör svaret här
Stora Rosor 1 - Club Corazon i kväll...
Varför?
Ja, vi börjar med en San Fransisco-producerad video till deras låt "The Astronaut" och fortsätter med en livelåt:
/cbj
Blå rosor 1
Genom decenierna har man ju lärt sig att gilla vissa skivbolag mer än andra.
Jättarna har alltid gjort vad som helst i jakten på den stora degen.
Men sen finns de där mindre bolagen som vågat nischa in sig på vissa genres, gått på egen magkänsla och oftast satt kvalité framför måstet att dra in så mycket stålar som möjligt.
Tyska indiebolaget Blue Rose Records är ett sådant. En etikett som jag genom de senaste två årtionden hela tiden följt nära och kunnat glädjas åt massor av bra artister och band i rootsrock, americana, altcountry, gitarrock, singer/songwriter, rhytm & blues och no depression fårorna.
Till största delen handlar det om amerikanska artister och band som inte anses tillräckligt heta eller hippa i de ”finare kretsarna”. Eller helt enkelt inte passar in i deras syniska marknadsföring och därför inte erbjuds skivkontrakt.
Så tack och lov för såna som Blues Rose Records som tror på artisternas personliga kreativitet och musikaliska uttryck.
Det här är den första fina buketten med åtta artister och band från deras prunkande odlingar Div. Artister "A Bunch Of Blue Roses 1"
Det kommer fler framöver.
/Björn
Dagens Fråga 25/3 - Lite Cash på löningsdagen...
Dagens Fråga: Vilka gav ut originalet till denna låt?(Hör videon till originalet under denna sköna video)
Här kan ni höra svaret
Paisley för själen
Toronto baserade singer/songwritern Brad Paisleys hela diskografi, ”Doug Paisley” (2008) och ”Constant Companion” (2010), har båda varit listade på musikmagasinet Mojos årsbästalistor.
Inte så svårt att förstå faktiskt bara man ger honom minsta lilla chans. Paisley står för en hudnära mix av bluegrass, country och folk som man bara måste ha med jämna mellanrum.
/Björn
Dagens Fråga 24/3 - Richard i förrgår
Dagens Fråga: I nästan tio år, från 1989 - 1999, med vissa uppehåll, var Richard Ashcroft sångare och ledare för ett band. Vad hette bandet?(Hör dem i deras mest kända låt under denna video - men svara först innan ni tittar för Jimmy ger svaret redan i början på inslaget)
Fågel eller val?
Från en förort till London kommer de fyra medlemmarna i Noah And The Whale.
Med sitt debutalbum ”Peaceful” (2008) så skaffade de sig en framskjuten plats på den brittiska folkrock scenen, tillsammans med bland andra härliga Mumford & Sons.
Två år och ytterligare ett album senare, ”The First Day Of Spring” (2009), så är det dags för den så viktiga tredje pusselbiten i ett bands diskografi.
Är det slut på kreativitetem, eller har Charlie Fink, sång, gitarr, ukelele, Tom Hobden, fiol, Matt ”Urby Whale” Owens, bas, och Fred Abott, gitarr & keyboards mer att ge?
Här får ni två smakprov från ”Last Night On Earth” som finns tillgänglig i alla möjliga format på våra breddgrader den fjärde april.
Jag tycker att det håller.
/Björn
Dagens Fråga 23/3 - Franska hundar...
Frankrikes finaste garagerockare var underbara live. Själv minns jag när de röjde på Rackis i Uppsala några år in på 1980-talet. I dag visar vi en ösig låt från 1982.
Dagens Fråga: Dogs slutade inte förrän 2002 när sångaren och ledaren avled i lungcancer under en turné. Vad hette han?(Hör honom solo under detta sköna ös från för snart 30 år sedan.)
Hör Dogs ledare solo här
En Spector 2011
The Wall Of Sound 2011.
Skottarna Glasvegas släpper sitt nya och andra album ”Euphoric, Heartbreak” den första april.
Det låter både bra, melankoliskt och större än storslaget om singelspåret ”Euphoria, Take My Hand”.
Blir recensentskrået lika impade nu som när den utsökta debuten kom 2008?
/Björn
En försmak av Yran - Raphael Saadiq hos Leno i går...
Vinylkällaren 26
Scandal featuring Patty Smyth
”The Warrior” (CBS) 1984
Efter en lång rad vinyldarlings så är det dags att kasta in lite grus i maskineriet.
Det handlar inte om någon praktskandal, men jag kan inte med bästa vilja påstå att ”The Warrior” har gjort speciellt många varv på min turntable sen den inköptes för snart 27 år sedan.
Att den hamnade i samlingen berodde på Patty som frontade mainstreamrockarna Scandal och två år tidigare hade släppt den självbetitlade femspårs-EP som innehöll snärtiga hitsingeln ”Goodbye To You” och ett par till spår som lovade mer.
Smyth var, och kanske fortfarande är, en uttrycksfull sångerska som var värd en bättre dukning än den här.
Efter en hyfsad inledning med titelspåret och ”Beat Of My Heart” så droppar tempot hela vägen in mål och låtar går in genom det ena örat och ut genom det andra utan att lämna minsta lilla avtryck.
Man plockade in australienföddda Mike Chapman som producent och hoppades förmodligen att han skulle fixa något liknande som han gjorde under 70-talet med artister och band som Sweet, Suzie Quatro, Mud, Blondie och The Knack
Men som helhet är det här 80-talet när det var som mest utslätat och ointressant. Kombinationen av låtar som inte håller måttet och en trist och överspänd produktion är helt klart kvarnstenen för ”The Warrior”.
Om de själva insåg att det var kört och därför la ner bandet ganska tätt efter releasen känns som ganska troligt.
/Björn
Dagens Fråga 22/3 - Girls With Guitars
Dagens Fråga: "Girls With Guitars" är också en hitsång med en av countrymusikens stora. Vem sjunger låten "Girls With Guitars"(Hör svaret under denna sköna vieo med tre tjejer som kan sin blues)
Här kan ni höra svaret
Artful Dodger eller Artful Dodger?
Ja, det är inte karraktären i Charles Dickens Oliver Twist som jag syftar på. Även om vi gillar en god bok med jämna mellanrum.
Det finns (eller fanns) två band som kallade sig Artful Dodger. Det ena var från USA. Det andra från England.
USA-Dodger var ett powerpop band medan UK-Dodger var ett elektroniskt two step band.
Vi älskar båda.
Kvällens två låtar är från två olika årtionden. USAs Artful Dodgers låt "Dandelion" kommer från deras andra platta, underskattade "Honest Among Thieves" från 1976.
UKs Artful Dodgers "Moving Too Fast" var en stor hit 1999 och blev ett spår av den sommaren i mitt egna livs soundtrack. Lyssna bara på den underbara sångerskans Romina Johnsons hantering av refrängen. Den sätter sig vare sig man vill eller inte.
Lyssna och njut.
/Stefan
... mer Sports
Vinylkällaren 25
The Sports
Don't Throw Stones (Festival Records) 1979
Melbourne gruppen The Sports bildades 1976 av sångaren Stephen Cummings som innan frontade rockabilly gruppen The Pelaco Brothers.
Men tillsamman med sina fem bandkompisar i The Sports blev det istället utsökt pop i sann new wave anda.
Tillsammans med gitarristerna Andrew Pendlebury och Martin Armiger skrev Cummings 11 av de tolv spåren på ”Don't Throw Stones” som klättrade som högst till en nionde plats på Australiensiska försäljningslistan.
Ovan ”down under” blev det aldrig något större väsen och det var väl först flera år efter releasen 1979 som intresset började spira för gruppens smånerviga popkänsla i Graham Parker och Joe Jacksons anda.
Gruppen släppte även en EP på Stiff Records, som innehöll LP-spåren ”Who Listens To The Radio”, ”Step Up”, ”So Obvious” och ”Suspicious Minds” (inte Elvis-låten), samma år som ”Don´t Throw Stones” gavs ut i hemlandet.
Producerad av Pete Solley, som förstod att lägga Cummings utsökta sång längst fram i mixen, så är det här en liten klassiker i det tysta.
Fullhandare med titelspåret, ”Suspicious Minds”, ”Live Work & Play”, ”Who Listens To The Radio” och ”Step By Step” är stommen på en platta som alla popnördar är värda att äga.
The Sports bröt upp 1981 och Cummings blev den av bandmedlemmarna som lyckades överlägset bäst när han gick vidare med en framgångsrik solokarriär som resulterat i 16 album. Den senaste ”Happiest Man Alive” kom 2008.
I dag är han en av Australiens mest aktade och kritikerrosade artister.
Förresten. Är det någon annan än Hans Schönning som vet vilken plattan till höger är? Det är en baksida.
/Björn
Lennarts Galleri 32 - Local Hero
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
Befinner mig sedan några minuter på Hotell Högland i Nässjö. Konstaterar snabbt att nattklubben som länge haft sporttema nu har gjorts om. Namnet är numer "Backyard". Det gigantiska fotot på Backyard Babies ovanför dansgolvet är kvar. Men de montrar som tidigare innehöll hockeytröjor fulla med autografer innehåller nu Backyard Babies-memorabilia, en monter för var och en av medlemmarna.
En hel nattklubb i den stad där de växte upp. Vilken gigantisk hyllning. Det är anledningen till att Lennarts Galleri i dag visar ett soloporträtt på Andreas Dregen. Tidigare har vi ju visat Dregen tillsammans med Nicke Borg. Men detta porträtt visar också på Lennarts skicklighet som fotograf.
Missa inte "It´s Only Rock & Roll" - helt ny fotoutställning med Lennart Jonassons bästa rockfoton från scen och intervjuer - Vernissage på Hotell Clarion Stockholm den 7 april 2011 - Välkomna!
/cbj
Dagens Fråga 21/3 - Joe Hills arvtagare
I dag visar vi en mycket fin video gjord med hjälp av gamla journalfilmer till Otis Gibbs starka "Joe Hill´s Ashes", titellåten på han senaste album.
Dagens Fråga: Den mest kända hyllningen av Joe Hills minne är väl annars "The Ballad Of Joe Hill". På Woodstock-festivalen 1969 sjöngs sången av en av alla tiders största amerikanska röster. Vem sjöng "The Ballad Of Joe Hill" på festivalen?(Hör henne sjunga balladen från 1969 under Otis Gibbs-videon)
Hör svaret här
Blueseleganten fyller 60
Jimmie Vaughan, en av de stora vita bluesmännen fyller 60 idag.
Under större delen av sin långa karriär har Jimmie varit sidekick till Kim Wilson i Fabulous Thunderbirds. 1989 lämnade han ”åskfåglarna” då han inte var riktigt nöjd med dragningen åt ett mer polerat sound.
Bara ett år senare, 1990, spelade han in klassikern ”Family Style” med brorsan Stevie Ray Vaughan. En platta som precis han färdigställas innan Stevie Ray omkom i en helikopterolycka.
”Family Style” släpptes några månader efter Stevie Rays bortgång och en skakad och av sorg hårt tagen Jimmie tog några års break från musiken.
1994 kände han sig redo igen för att plocka upp gitarren igen och gjorde comeback med solodebuten ”Strange Pleasures”.
Sedan dess har det bara blivit ytterligare tre fina solosvängar för Jimmie och samarbetet med Omar Kent Dykes på ”On The Jimmy Reed Highway” (2007).
/Björn
Dagens Fråga 20/3 - PS I Love You
Dagens Fråga: Vilken grupp gjorde låten "PS I Love You" och från vilken LP?(Se svaret under denna video som denna vecka till alltid lika sympatiska Stereogums veckans fem bästa)
Här kan ni se svaret
Långt ifrån bara för indieflickorna
The Vaccines
”What Did You Expect From The Vaccines?” (Columbia/Sony)
PPPP
Ramones, Jesus And The Mary Chain. 60-tals pop, indiepop, surfpop, girlgroup funkar absolut som referenser.
Men välj själv. Och du hittar säkert fler beröringspunkter i treackords rock´n´roll och pophistoriken när det gäller den Londonbaserade kvartetten som bildades så sent som sommaren 2010 men redan låter som de löst den optimala popkoden.
The Vaccines är ett solklart eko från det förflutna och jag tycker mig känna igen varenda skugga som de elva låtarna lämnar. Men det är ingen karbonkopiering.
Istället ett begåvat och charmerande uppställ av elva poplåtar som hela tiden får mig att vilja vrida volymknappen i botten och får mig att fundera på hur de ska kunna följa upp det här.
En gång en popmaniac och du kan aldrig värja dig mot Vaccines tvåväxlade full frontal attack.
Långsamma och eftertänksamma i ”The Lack Of Understanding”, ”Wetsuit” åttaminutaren ”Family Friend” och ”All In White” är det elegant och lockande.
Med pellen i botten och på total popoffensiv, ”Wreckin´Bar (Ra Ra Ra)”, ”If You Wanna”, ”Blow Up” ”Norgaard”, ”Post Break Up Sex”, ”Under Your Thumb” och ”Wolf Pack” så levererar de sju popkarameller som släpper alla tänkbara förtöjningar.
Man behöver faktiskt inte vara ung indieflicka för att gilla det här. Och oavsett om de överlever den grymma hajpen i brittisk musikpress eller inte så är ”W.D.Y.E.F.T.V.” en kick i nuet.
Smid medan järnet är varmt.
Ett wild card på Yran, tack.
Liknande artister: The Undertones, Buzzcocks, Funeral Party, The Strokes, Glasvegas.
Björn Bostrand
Popgeni goes mooncrazy...
/Stefan
Currans ryggmärgssväng
En av fjolårets mest bortglömda rock'n'roll album var Nick Curran & The Lowlifes ”Reform School Girl”
Curran och hans vänner kan knappast räkna med en VIP-inbjudan till nästa års Nobelfest. Men vad spelar det för roll för det finns absolut ingen där som kan skapa samma grymma ryggmärsgsväng som Curran och hans gäng.
Eller som Phil Alvin i The Blasters beskriver honom i CD-konvolutet, ”Nick Curran is a no excuses, in your face, pedal to the floor american rock'n'roll musician”.
”R.S.G” är rock'n'roll korsat med lika delar punksoul, punkblues och psychobilly.
Albumet finns på Spotify och "Tough Lover" och "Rocker" på tubeklippen är två av 14 raketer på plattan.
/Björn
Dagens Fråga 19/3 - Alex och Tonårsfansen
Dagens Fråga: Vem gjorde originalet till den första av dessa två låtar som Alex Chilton och Teenage Fanclub spelar?(Hör svaret under denna trevliga video)
Hör svaret här
En vinnare
Bröderna Norén visade sig med tiden bli genommusikaliska. Viktor och hans bror Carl slog ganska snabbt igenom med Sugarplum Fairy som ett aktat liveband. Brorsan Gustaf hittar man i Mando Diao.
Viktor Norén är nog tillsammans med Lykke Li de svenska artister som får mig att gå i spin just nu. Han har ett album på gång "I Am Hope" och han kallar sig för Viktorious. Med Viktorious får Viktor Norén måla upp en mer flamboyant bild av sig själv. Vilket märks i den här video. Trots den trollbindande discodunket i grunden så för tankarna till Bowie, Mick Jagger och en glamrockigt 70-talet. Trots att musiken och videons upplägg är 2010-taet så det skriker om det.
Plattan "I Am Hope" är att se fram emot.
/Stefan
Magazinet No. 3
The Chills från Nya Zeeland fick ”bara” fyra sidor men är inte sämre för det. ” En rysning längs ryggraden” var rubben när man fokuserade på gruppens andra album ”Submarine Bells” som gavs ut på Slash-etiketten.
Man vände snyggt ut och in på engelsmannen Roby Hitchcock och i Vaxkabinettet över bortglömda skivor listades Hitchcock och Kimberley Rew (senare Katrina And The Waves) grupp The Soft Boys ”Underwater Moonlight” som den sorgligt bortglömda platta den är.
Man tog också en koll på den finska rock och popscenen med vinkel på 80-talet och framtiden utan att mena att den var heltäckande. Men med grupper som Hanoi Rocks, The Nights Of Iguana, 22-Pistepirkko och Poverty Stinks så kom man ganska nära.
The Sundays ”Reading Writing And Arithmetic” var bara en halv poäng från full pott på LP-recensionerna. På samma avdelning blev det en fyrapoängare till engelsmännen Flesh For Lulu fullängdare ”Plastic Fantastic” och The dB´d ”Stands For Decibels” sorterades in under samlingsnamnet ”Åttiotalets Bästa Skivor.
Det är bara ett axplock ur ännu en fullmatad SA 20 år bakåt i tiden.
En nostalgisk tripp som håller vilket år som helst.
Alla ovan nämnda band finns representerade med ett par låtar på min specialare Div. Artister "Sound Affects No.7"
Dagens Fråga 18/3 - Kent & Ebba Grön
Dagens Fråga: Christina kommer från den lilla Handsjöbyn i södra Jämtland alldeles vid Rätansbyn med sin slogan "Inget avigt i Rätan". Häromåret var en låt om Christinas födelseby den mest spelade i svensk radio. Vad heter låten och vad heter gruppen som spelar?(Hör den under denna kanonlåt)
Här kan ni höra svaret och se den officiella videon
Ireland´s Finest - Här är Christy Moore
/cbj
Dagens Fråga - St. Patrick´s Day - I want to kiss/bang The Bangles....
Dagens Fråga: I dag spelar vi den udda låten om The Bangles som när de spelade den första gången hette "I want to bang the Bangles" men den här versionen är bättre på alla sätt. Men vad hette The Saw Doctors singel som i tidigt 1990-tal blev den mest sålda singeln på Irland någonsin - mer än U 2, Thin Lizzy, Boomtown Rats, Johnny Logan och vem ni vill ?(Hör den under denna humoristiska exposé över rockvärldens manschauvinism)
Här kan ni se och höra svaret med just inslag av gatumusik
Jag vill inte bli botad
Pop är pop och punk är punk.
Och det oavsett om det förpackats 1965, 1977 eller 2011.
Hårt hajpade Londonbandet The Vaccines som släppte sitt debutalbum "What Did You Expect From The Vaccines" för tre dagar sedan är på ett småbedårande sätt både ett tydligt eko från det förflutna och en adrenalinkick i nutid.
Och visst har man hört det hundratals gånger förut. De där nerviga, påträngande basicpoplåtarna lagade på två gitarrer, bas och trummor som bara kräver uppmärksamhet och sätter sig som en snigel på ögat.
Men jag är gärna en sucker för The Vaccines.
/Björn
Sov, lilla Totte...
They got my homey hemmed up and they all around
ain't none of them seeing if they going straight pound for pound
I gotta come up real quick before they start to clown
I best pull out my strap and lay them busters down
Trots små glädjeskutt, tack vare yrans artistsläpp, så blir den en liten svart flagga som hissas på halvstång i dag.
I natt, den 15 mars 2011 så avled Nate Dogg endast 41 år gammal.
Han hade drabbats av ett par slaganfall innan och även om det är tyst kring dödsorsaken så är chansen stor att det blev en stroke för mycket.
Nate Dogg känner kanske inte alla igen till namnet. Men jag antar att rösten inte har gått något popsnille förbi. Nate Dogg var grovt involverad i musikscenen i Los Angeles under 1990 och 2000 talet.
Främst under DPG (Dogg Pound Gangstas) som i första hand leddes av Kurupt The Kingpin och Dat Nigga Daz (kusin med Dr Dre). Men han var även en nära polare med Snoop, Dre, 2Pac och de andra ledande hiphopartisterna inom Dres patenterad G-funk. Nate Dogg var West Coast Hip Hop presonifierad. Medan Snoop, Warren G och Dat Nigga Daz hade mjuka röster, hade Dre, Kurupt, 2Pac och Ice Cube mer aggressiva och uppkäftiga röster. Mitt ibland dem kom oftast Nate Dogg in med en honungslen röst. Men han rappade aldrig. Han snarare sjöng rap-partierna.
Jag vågar nog påstå att Nate Dogg var den som oftast kom in med smittande refränger och melodier som höjde låtarnas soulkarraktär. Annars handlade det mer om hardcore hip hop. Men Nate Dogg förde in mer soul, mer melodi. Vilket gjorde honom till den stora artist som han kommer att bli ihågkommen som. Det främsta exempelt är Warren Gs "Regulate". Den låten hade aldrig blivit en lika stor hit utan Nate Dogg. Det var hans show, från början till slut. Låten "Holiday" av Twista blev Nate Doggs sista singel. Den släpptes 2009.
Sov Gott, Nathaniel Dwayne Hale. Du kommer att bli saknad.
/Stefan
Saadiq kan bli en yranklassiker....
/B-O
Högrisk!(Dagens underbara galningar- part 2)
Vi visar här mer Roky live med Nomads från Peace & Love 2008 och en trailer till en dokumentär om hans liv samt lite blandat med Pete, bl a en svensk intervju från 2010/cbj
Dagens underbara galningar. 16/3 2011.
Två stycken som har haft svårt att hålla fingrarna borta från pulver och piller.
Frågan är om drogdimmorna utvecklade musiken åt ett postivit håll eller åt ett negativt. Av någon anledning så tycker vi generellt att drogerna hade en positiv effekt under 1960-talet med enbart negativa effekter under 2000-talet.
Har det med våran egna mognad att göra eller har det att göra med att all musik exploderade och fick under 60-talet chansen att blomma ut och utvecklas?
Ja, om det twistar de lärde...
/Stefan
Lovely Weather
Jag faller i vart fall pladask för Brooklyn-gängets nypsykedelia. Och det var väl rätt länge sedan vi konstaterade att i stort sett alla band med kvinnliga trummisar var bra, eller..?
The Vandelles håller just nu på och spelar in sitt andra album och förbereder ett omfattande turnerande i vår och sommar i Europa och USA. Hörde Yran det? Vi bjuder på en video från i vår och en livespelning från sommaren 2010 - The Vandelles!/cbj
Dagens Fråga 16/3 - Mattias i flera upplagor
Dagens Fråga: I dag visar vi en skön låt från Mattias Alkbergs härliga pop-platta "Nerverna" En skiva som han ville skulle låta som Siw Malmkvist och Lill-Babs. Men vi frågar inte om Bear Quartet , nej vi frågar vad det band heter där Mattias Alkberg verkligen lyfter fram sitt norrbottniska ursprung på svenska?( Hör svaret under denna ljuvliga pop på svenska)
Här kan ni höra svaret från 2006
Blåa flygplan
En avslappnad kvällsbläddring i CD-arkivet en hel vanlig marskväll och jag stannade än en gång vid artrockarna The Blue Aeroplanes från Bristol, England.
Ett sjumannaband som i början av 90-talet i det tysta stack ut ur mängden med sin poetiska Rickenbackerpop starkt förkroppsligad av sångaren Gerard Langley avslappnade pratsång.
En bit in på 2000-talet återförenades man och så sent som 2006 och 2007 släpptes albumen ”Altitude” och ”Harvester” som fick fina recensioner.
Men personligen känner jag inte att de är i närheten av en trippel som ”Swagger” (1990), ”Beatsongs” (1991) och ”Friendloverplane” (1992).
”Jacket Hangs” och ”And Stones” finns på ”Swagger” och resten går att kolla upp på Spotify.
/Björn
Not just kids - utmärkt läsning
Meltin' in a pot of thieves
Wild card up my sleeve
Thick heart of stone
My sins my own
They belong to me, me
Popens heliga Graal - snart i var mans hand!
Never known as a non-believer
She laughs and stays in the
Wonderful
Det finns olika uppgifter om hur mycket av skivan som hann slutföras, en uppgift säger att så mycket som 80 procent faktiskt slutfördes, men detta lär ge sig när nu skivan äntligen släpps. i sammantagen form. Alla musikbakgrunder skall dock vara inspelade och tillgängliga, med endast vissa sångpartier som saknas.
Det blir förstås spännande och se om man behållit några godsaker i valven, med baktanken att en dag kunna släppa Smile eller om allt riktigt godis redan är släppt. Enligt Billboard kommer tre versioner att släppas - en dubbel-CD, en digital version och en box med fyra CDs, två vinyl-singlar och en 60-sidig bok av just Priore.
Arbetet med att sammanställa Smile sker bl a av inspelningsteknikern Mark Linett, som tidigare var inblandad i sammanställningen av den "nyinspelade" Smile som släpptes 2004. Den nyinspelade skivan kommer, enligt Linett, att fungera som en sorts mall för utgivningen av de gamla inspelningarna - så det är nåt sådant som vi har att vänta oss!
Inget releasedatum är ännu bestämt - men, skivan kommer garanterat ut enligt Linett. Intill dess vi popgenier lagt händerna på våra lådor, får vi hålla ut med bl a nedanstående klipp, med finfina smakprov på vad vi har att vänta oss!
Själv kommer jag nu genast att plocka fram Domenic Priores omistiliga handbok Smile, LOOK! LISTEN! VIBRATE! SMILE! så att jag är riktigt väl förberedd.
tp
Dagens Fråga 15/3 - Vildblomma
Danelle Leverett höll i stället på att förstöras av sporten som tävlingsgymnast, när en skada lurade in henne på bättre vägar.
Tillsammans gör Ms Brown och Ms Leverett högenergisk countrypop med suveräna refränger och ett för genren tungt komp. Ur det massiva kompet frigörs dock främst två instrument som sätter profil på uttrycket: fiolen och Susie Browns »Mandocaster«, en elektrisk mandolin med massiv kropp. Inte minst driver den senare på sanslöst i hitlåten »Wildflower«."
Dagens Fråga: 1987 kom ett svenskt popband med sin andra LP som döptes till just "Wildflowers". Vad heter gruppen?(Hör dem under denna liveupptagning med The JaneDear Girls från februari i år)
Här kan ni höra svaret
För alltid i kanonform
The Fleshtones
”Brooklyn Sound Solution” (Yep Roc/Border)
PPPP
”Pardon us for living, but the graveyard was full” är fan i mig både den coolaste och ödmjukaste ursäkten för ett rockband att fortsätta med sin rock'n'roll healing snart 35 år efter starten.
Men så är också Fleshtones tveklöst topp tre när det gäller konsten att ha vandrat igenom musikindustrins skärseld och kliva ut på andra sidan och vara totalt oförstörda. Absolut inget har förändrat eller påverkat deras oemotståndliga neanderthalsound och originella sväng.
Har i skrivande stund ingen aning vilket album i ordningen det här. Jag tänker inte ta reda på det heller för det är av underordnad betydelse när det gäller gruppen som lirade garagerock innan genren var uppfunnen. Men de lirar all annan sorts rock'n'roll också.
”B.S.S.” är kanske inte deras bästa album. Men det är likt förbaskat en platta som gör mig lycklig djupt in i själen och det spelar ingen roll att större delen av de 12 spåren är covers för Fleshtones sätter en egen skarp profil.
Bara att trycka in en kvintett generalsvängiga instrumentalare som ”Day Tripper” ”Coming Home Baby”, ”You Give Me Nothing To Go On”, ”Solution #1” och ”Back Beat” på ett och samma album är inget annat än lite ren och skär konst.
Lenny Kaye, gitarrist åt Patti Smith och mannen bakom Nuggets boxarna, gästar. Det känns självklart eftersom herrar Zaremba, Streng, Milhizer och Fox alltid har varit och fortfarande är nuggets.
”Brooklyn Sounds Solution” finns till salu från och med imorgon. Köp den för bövelen om du ska ha party någon av de närmaste helgerna och vill totalknocka din Melodifestivalskadade vänkrets.
Är du tveksam så använd åtminstone den här länken The Fleshtones "Brooklyn Sound Solution" och kör den sen på både shuffle och repeat.
Liknande artister: The Nomads, The Lyres, The Fuzztones, The Barracudas, The Lords Of Altamont.
Björn Bostrand
Lennarts Galleri 31 - Elin Ruth gjorde vad alla drömmer om
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
Elin Ruth Sigvardsson gjorde vad många drömmer om. Hon stod utanför sin idols konsert och när han gick förbi gav hon honom ett band med sina låtar. Skillnaden nu var att artisten gillade vad han hörde och att han faktiskt producerade hennes första skiva som kom 2003. Elins idol heter Lars Winnerbäck.
Sedan dess har hon hunnit göra flera skivor i eget namn och hon har även hunnit lägga till Ruth till sitt namn.Det senaste albumet släppte hon på sitt egna skivbolag.
På Lennarts fina porträtt ser vi en artist som vet vad hon vill.
/cbj
Hey Monday
/cbj
Dagens Fråga 14/3 - Sexy Saxman ger sig inte
Dagens Fråga: Låten var den första solosingeln från en av världens mest framgångsrika artister. Men låten är ändå skriven tillsammans med killen från hans gamla band - bandet som faktiskt ännu höll på när denna framgångsrika solosingel släpptes. Vad heter artisten och vilket år släppes singeln? ( Läs svaret nedan och under det se en skraltig upptagning av den alldeles för sällan förekommande videon)
Läs svaret här
Se videon här
Sillstryparn rules
Det är dagen efter kvällen före.
Och Sillstryparns statement från 1975 håller fortfarande.
/Björn
Oupptäckt norskt rockguld
På den norska rockscenen har trion Bigbang i över tio år gjort sig ett namn som ett av landets bästa liveband.
Bandet som har sin bas i både Oslo och Los Angeles består av Øystein Greni, gitarr & solosång, Olaf Olsen, trummor, percussion & bakgrundssång och Nikolai Haengsle Eilertsen, bas & bakgrundssång har hunnit med sju fullängdare, där två av dem har släppts i USA, och fått mycket goda recensioner.
I början av mars kom nya albumet ”Epic Scrap Metal” som är det första av bandets album som släpps i Sverige.
Skäms på er svenska skivbolag!!!
Den 5 mars gjorde man en livespelning på Platekompaniet i Oslo, ett par stenkast från mitt hotel. Men själv var jag fjättrad på Holmekollens skidstadion för att bevaka damers tremil i VM.
Som tur har jag numera ett exemplar av ”Epic Scrap Metal” som snurrat massor i mina ljudbärare sen jag kom hem.
/Björn
Hit & Run
The Baseball Project
”Volume 2: High And Inside” (Blue Rose & Yep Roc Records/Border)
PPPP
Det är faktiskt sant. T.B.P. Handlar helt om baseball och det här är uppföljaren till ”Volume 1: Frozen Ropes And Dying Quails” från 2008.
Men man behöver faktiskt inte ha någon koll alls på sporten som sådan för att omfamna det här. Det räcker faktiskt med att vara bra på brännboll för att snöa in på hobbygruppens andra kärleksförklaring på ämnet.
Och har man alltid varit en sucker för det som Steve Wynn, Peter Buck eller Scott McCaughey (The Minus 5 och The Young Fresh Fellows) stått och fortfarande står för så är det här en straffspark.
Fjärde länken i det här skönt nördiga bandet är trummisen Linda Pitmon, som är gift med Wynn och även spelar trummor i Steve Wynn & The Miracle 3.
Wynn och McCaughey har skrivit merparten av de 13 låtarna med assistans av Buck och Pitmon på ett par.
Några andra gästande baseballfreaks är Craig Finn (The Hold Steady) som sjunger cool lead vocal på ”Don't Call Them Twinkies”, och Ben Gibbard (Death Cab For Cutie) som körar snyggt på ”Ichiro Goes To The Moon”.
Det finns en förklarande text vad varje låt handlar om.
Men för att fördjupa sig i ämnet och få mer kött på benen i saker som ”Look Out Mom, Buckner's Bolero”, ”Here Lies Carl Mays” och ”The Straw That Stirs The Drink” så är det nog bäst att slå sig ner med popgeniklubbens passionerad och kunniga baseballfantast mr. Mattsson..
Det musikaliska språket förstår och älskar jag redan vid första mötet.
Gör du? The Baseball Project "Vol. 2 : High And Inside"
Liknande artister: The Minus 5, The Young Fresh Fellows, Golden Smog, Chuck Prophet, Old 97's.
Björn Bostrand
Dagens Fråga 13/3 - Det här är vårt liv!
Dagens Fråga.: Förutom Anna Bergendahl och även Gasolin så finns det ytterligare en artist som gillar att sjunga en låt med titeln "This Is My Life". Ja, låten brukar till och med sägas vara hennes signaturmelodi. Vem är den färgade sångerskan som också är Björn Borgs favoritsångerska?(Hör henne under denna höjdare från i går kväll - och svaret är inte Loredana Berte)
Här kan ni se och höra svaret
Guldfeber
Vem är han då?
Troligen en av 1900-talets största låtskrivare om du frågar mig. Han låg bakom många hits under 60- 70- och 80-talet. Han hade dessutom förmågan att hänga med i sin tid.
"No milk today" blev en stor hit för Hermans Hermits. Det lätt unika med den var att den inte hade någon egentlig refräng, utan var en uppbyggnad med vers och stick. Men med en omedelbar melodi. Något som Lennon/McCartney och Brian Wilson redan experimenterat med.
Han skrev även "Bus Stop" och "Look Through Any Window" för The Hollies, "Heart Full Of Soul" och "For Your Love" för The Yardbirds, "Tallyman" för Jeff Beck och "Behind The Door" för Cher. Han fick även en stor hit i Australien med "Going Home" som sjöngs in av Normie Rowe.
1972 Startade han 10cc med bland andra Eric Steward. Och raden av hits fortsatte. "Rubber Bullets", "The Wall Street Shuffle", "I´m Not In Love", "Dreadlock Holiday" och "The Things We Do For Love" bara för att nämna några exempel. TP har tidigare skrivit om 10cc här.
Gouldman fick ett erbjudande att proucera en platta med The Ramones, vilket inte blev helt lyckat. Vare sig Gouldman eller Ramones blev spciellt nöjda över "Pleasant Dreams". Det berodde nog mest på de komlicerade inspelningarna efterson Johnny Ramone snott Joeys flickvän, vilket visade sig i en del av Joeys texter. Gitarr-Johnny hatade plattan och kallade den missnöjt "too slick" i en intervju.
Men det resulterade dunderhitten "The KKK Took My Baby Away".
1983 hade man i allafall kört slut på 10cc.
Då valde Gouldman att gå ihop med den amerikanske mustaschprydde sångare Andrew Gold. De valde namnet Wax och fick en gigantisk hit med "Bridge To Your Heart" som tävlade med Peter Gabriels videos om att vara lekfulla. I dag ser det mest ut som ett gäng dagisbarn fått fria händer att klippa och klistra. Men låten har en fotbollsarena-refräng som alla kunde sjunga med i hur full man än var.
1992 återförenade man 10cc och så vitt jag vet så håller de på än. Den sista hiten signerad Graham Gouldman som jag vet om är "Ready To Go Home" som skrev strax efter att Graham Gouldmans pappa hade gått bort. Här i skandinavien känner vi igen låten med A-HAs sångare Morten Harket.
/Stefan
Dagens Fråga 12/3 - Små synder vs. De sju dödsynderna
Dagens Fråga: "Seven Deadly Sins" är en rasande bra låt med ett sjumannaband som har rötterna i USA, England och framför allt på Irland. Vad heter gruppen?(Hör dem under denna sköna video)
Här kan du höra svaret
Vinylkällaren 24
The Neighbors
Famous Potatoes (Closer Records/Virgin) 1985
En amerikansk kvartett som förutom den här debutplattan hann med ytterligare en fullängdare, ”Welcome Wagon” två år senare.
En del band existerar knappt på nätet. Och kollar man på vanligtvis heltäckande allmusic.com så hittar man bara ett annat band med samma namn och ett album från 2009.
Men gogglar man vilt så snubblar man över nödvändig info på fina siten Powerpop Criminals.
Och med tanke på hur det låter om de 14 spåren så är det helt rätt forum för gruppen med rötterna i Arlington, Virginia.
Fortfarande kan undrar jag varför man döpte albumet till ”Famous Potatoes”? Och jag lär aldrig få veta. Men samtidigt spelar det inte någon roll vilken titeln är när man powerpopar med samma självklara och kärleksfulla känsla som John Moremen, gitarr, sång, Peter Gilstrap, gitarr, sång, Scott McKnight, bas, orgel, sång och Steve Woehrle, trummor, sång.
Själv köpte jag albumet på studs efter en genomlyssning i den lokal skivbutiken (kommer inte ihåg om det var på Skivhörnan eller Guntans) och har sedan dess spelat den här tidlösa popkaramellen med återkommande intervaller.
Tätt efter releasen av ”W.W.” lade etiketten Upside ner och bandet som hade gott om nytt material till ett tredje album, som istället blev en utgåva på kasettband under namnet ”Masterpiece”, tröttnade helt efter dåligt intresse från andra skivbolag och splittrades 1989.
Inget av de båda albumen har återutgivits på CD. Men spanska bolaget Bam Balam stod för en kulturgärning i det tysta när man 1996 plockade ihop låtar från de båda albumen och kassetten ”Masterpiece” och gav ut dem på en samlings-CD
Men den lär inte vara lätt att få tag på.
/Björn
Dagens Fråga 11/3 - BAD
Dagens Fråga: Gitarristen och sångaren i Big Audio Dynamite är mycket mer känd från sitt tidigare band. Vad hette det?(Hör dem under denna 25 år gamla video)
Här kan ni höra svaret
Skön comeback
Sator gjorde en strålande comeback under tiden jag var på VM-resa i fiendeland.
Det är många fler än jag som är lyckliga över det vi hör på ”Under The Radar”.
Storsjöyran, tack!
/Björn
Avklädd Mascis
J.Mascis
”Several Shades Of Why” (Sub Pop/Border)
PPPP
Man är ju mest van att Mascis larmat snyggt med sin elektriska gitarr i Dinosaur Jr. sedan mitten av 80-talet.
Men när fan bli gammal så blir han religiös, skulle man kunna säga om faktumet att han här är till 98 % ensam med sin akustiska gitarr, förutom lite kör, fiol och steelguitar som några vänner bidragit med.
Första soloutflykten i helt eget namn är ett album som känns som en god vän redan från början.
Mascis är en strålande låtskrivare, uttrycksfull sångare och utsökt gitarrist som ibland fungerar bättre lättklädd än med fullt elektriskt Dinosarie-understöd.
Med avstamp från något som smakar folkamericana har Mascis komponerat några av sina tveklöst bästa låtar i titelspåret, ”Listen To Me”, ”Is It Done”, ”Make It Right”, ”Where Are You”,”Can I” och ”What Happened”
Som en hudnära kloning av Neil Young och Evan Dando är ”S.S.O.W.” ett antidot mot allt det överproducerade och utslätade.
Liknande artister: Neil Young, Evan Dando, Teenage Fanclub, Buffalo Tom, Built To Spill.
Björn Bostrand
Varje dag är din
Det är sagt att R.E.M. ska göra videos till alla 12 låtarna på nya albumet ”Collapse Into Now”.
Men innan det blir verklighet så går det inte vänta med att visa iPhone upptagningen av fantastiska ”Everyday Is Yours To Win” som Michael Stipe framförde på stödkonserten för Tibet på Carnegie Hall.
Och lev som låttiteln säger.
/Björn
Drive-By Truckers hos Conan i går
Dagens Fråga 10/3 - Lilla Anna
Dagens Fråga: "Lilla Vackra Anna" är ett klassiskt skillingtryck som tonsattes på 1950-talet och sjöngs in av en av världens skönaste sångare och låtskrivare. Vad hette han?(Hör originalet under denna fina "Lilla Anna")
Här kan ni höra svaret
Vinylkällaren 23
Brian Setzer
Live Nude Guitars (EMI/Manhattan) 1987
Rockabillyn är het igen. Till och med SVT:s Kulturnyheter gjorde nyligen ett inslag där man vinklade hårt och bra på det ökade intresset på genren.
Man fick till och med se en glimt av och höra goda ord om Brian Setzer och Stray Cats. Förutom att vara rejält stilbildande inom genren i S.C. så hann Setzer med ett par soloalbum också innan han och Slim Jim och Lee Rocker la ner för första gången.
På utmärkta solodebuten ”The Knife Feels Like Justice” från 1986 visade han upp en fin ådra för pop, inte minst i titelspåret.
På baksidan på uppföljaren ”Live Nude Guitars” poserar han vid en Harley Davidson och de 12 spåren lutar mestadels åt rockabilly med en fet ådra av uptempo roots rock.
Men även här finns en lysande popdänga i ”Every Tear That Falls” och skönt uppblåsta och överproducerade ”The Rain Washed Everything Away” som sätter fingret på Setzers stora bredd.
Annars är det patenterad dynamitrock'n'roll och rockabilly á la Setzer i skinställ, coola boots och med den livsfarliga Gretschen i knähöjd.
”Red Lightning Blues”, ”Rockability”, ”Rebelene”, ”Nervous Breakdown”, ”When The Sky Comes Tumblin´Down” och ”She Think's I'm Trash” skulle garanterat få alla att trilla av sina cyklar på ett spinningpass.
Men vart finns spinningledaren som fattar det?
En given Spotifylista av albumet uteblir tyvärr då endast två spår från albumet existerar på ”spoten”.
Ovan nämnda ”Every Tear That Falls”, ”The Rain Washed Everything Away” och ”When The Sky Comes Tumblin´Down” finns dock på Brian Setzer "The Brian Setzer Collection 1981-1988" som passar perfekt om man vill checka in Setzers snille.
Björn
We need a doctor...
Men jag skiter i det.
Samma dag som Ladyn och RedOne släppte den där "samplingen" av Madonnas "Express Yourself" (obs sarkasm. Jag vet att det inte är en sampling utan bara en simpel låtstöld, något som folk ägnar sig åt när de inte orkar skriva egna hits) så släpptes en helt annan låt, av en helt annan artist i en helt annan dimension.
Dr Dre gjorde sampling till en konstform. I början med NWA, som pruducent för Snoop, Eminem och Jodeci och till sig själv. Han gjorde slick soul som gick att dansa till och kallade den G-funk. Allt han rörde vid blev guld och alla ville jobba med honom. Men så kom år 2000. Och det blev tyst. I snart 10 år har Dr Dre filat på en platta som gått under namnet "Detox".
Första smakprovet skulle ha kommit 2009. Det pratades om en låt som hette "Under Pressure". Dre själv och Interscopechefen himself Jimmy Iovine sa att den skulle komma under 2009. Det gjorde den inte. 2010 gick Dre själv ut och sa att "Under Pressure" inte ens klarade att få en plats på plattan. Ryktet säger att Dre under den här tiden spelat in 600 låtar till "Detox".
Men nöjd är han inte.
2010 släpptes i alla fall "Kush" efter att den hade läkt ut på olika internetforum. Med tanke på hur efterlängtad den var, så blev den något av en besvikelse. "Kush" är en förbannat bra låt i grund och botten. Men nyskapande var den inte. Det är i och för sig inte det senaste släppet "I Need A Doctor". Men här får dom till det. Eminem är aggresivare än någonsin när han bittert konstaterar att det är jobbigt att se sin vän och mentor gå igenom en massa skit. Refrängen är skriven och sjungen av Skylar Grey. Ett nytt stjärnskott som bland annat också skrev Rihannas refräng i Eminems "Love The Way You Lie". Helt själv! Det du RedOne...
Dr Dres egna rap är som vanligt stabilt. Jag vet inte vad det är, men för mig är det fortfarande så att allt han rör vid blir guld. Och jag är nog inte ensam. Årets grammy awards hade en hel del godis för ögon och öron (och inget av det hade med Justin Beav.. förlåt, Bieber att göra). Christer har redan uppmärksammat Cee-Lo Greens Elton John-inspirerande framträdande "Forget You" med Gwyneth Paltrow. Enimen gjorde "Love The Way You Lie" med Rihanna och gick sen över till "I Need A Doctor" med Skylar Grey. Och det jublet som Dr Dre mötte inför hans del av låten gick inte att ta miste på. Doktorn är efterlängtad och med den här låten kan inte plattan bli annat än ännu en milstolpe inom hiphopen.
/Stefan
A Wake Up Call From Phil
Från Phil Collins officiella hemsida(www.philcollins.co.uk)
BREAKING NEWS - A Message From Phil...
Greetings to all, I've decided to write this in response to the articles that surfaced last weekend regarding my retirement. Why they were printed at all is a mystery, as I haven't spoken to anybody in the press for a few months.
However, many of the articles printed over the last few months have ended up painting a picture of me that is more than a little distorted. Therefore, I would like to add my comments and try to explain again my reasons for calling it a day.
1/ I'm not stopping because of dodgy reviews or bad treatment in the press.
2/ I'm not stopping because I don't feel loved, I know I still have a very large fanbase that loves what I do. Thank you.
3/ I'm not stopping because I don't fit in, this was proved with "Going Back" reaching No 1 in the UK, and doing incredibly well worldwide.
4/ I'm not stopping so I can dive full time into my interest for the Alamo.
I am stopping so I can be a full time father to my two young sons on a daily basis.
Some of the things mentioned above have been said by me in various interviews, but said as asides with a smile on my face and in passing. They were not meant to be "headlines", they were small parts of a conversation. This clearly doesn't come over in print and I should know better.
However, the result is that I have ended up sounding like a tormented weirdo who thinks he was at the Alamo in another life, who feels very sorry for himself, and is retiring hurt because of the bad press over the years.
None of this is true.
Thanks for all your messages on the Forum regarding this stuff, it means a lot that you care.
But there's no need for the straitjacket !
PC x
Dagens Fråga 9/3 - Källarband
Dagens Fråga: The Basement Tapes är en klassisk titel på en bootleg som till slut blev officiell. Sedan har titeln gått vidare till ett ännu större projekt. Vad heter sångaren och bandet bakom The Basement Tapes?(Läs om dem under denna fina video från 2010)
Här kan du läsa om svaret
Ett nytt ess i leken
PPPPP
En del gillar rockiga R.E.M. Andra de melodiskt vackra och innerliga pop och balladbandet R.E.M.
Men de flesta gillar både och.
Har man som jag varit med från den totala knockoutstarten med ”Murmur” 1983 så är det enkelt och självklart att man tar ”C.I.N” till sig rent reflexmässigt. Men det har inget med rutin att göra.
Känslan i akustiskt burna låtar som ”Oh My Heart”, ”Überlin”, ”It Happened Today” (duett med Eddie Vedder), sommarens redan nu finaste singalonglåt ”Every Day Is Yours To Win”, ”Walk it Back” och ”Me, Marlon Brando, Marlon Brando” är hudnära.
Rock, punk och powerpop drivet i öppningspåret ”Discoverer”, ”All The Best”, ”Mine Smell Like Honey, ”Alligator Aviator Autopilot Antim” (Lenny Kaye och Peaches gästar) och ”That Someone Is You” är i både stämningslägena ett råbra material från ett band som fortfarande har knivskarpa ambitioner att leverera.
Michael Stipe sjunger lika bäst som någonsin, Peter Bucks Rickenbackerarsenal väver granna trasmattor oavsett hårt eller mjukt och Mike Mills backgroundylande är lika ryggradsförlösande som någonsin tidigare.
”Collapse Into Now” är lagad av garanterat R.E.M. beprövade ingridienser.
Men sanningen är att de plockar fram alla de finaste tricken i manualen som skapat en ytterst svårslagen och kvalitativ discografi som spänner över 28 år och 15 studioalbum.
Att ha kvar den rätta glöden efter så lång tid är stort och avslutande jätten ”Blue” med en telefonslursmässande Stipe i bakgrunden och Patti Smith i en vokal huvudroll blir bara större som för varje gång.
Herrar Stipe, Buck och Mills är trygga i sin historik och vågar luta sig mot sitt förflutna. Det är mycket det som gör ”C.I.N” till ett album som tål att jämföras med vilket som helst av essen i backkatalogen.
Liknande artister: The Minus 5, Matthew Sweet, Paul Westerberg, Manic Street Preachers, Toad The Wet Sprocket.
Björn Bostrand
En Gruff i Oslo
Jag gjorde en mini Gruff Rhys under min nästan två veckor långa hotelvistelse i VM-staden Oslo.
Alltså kom jag hem med en en hel hög små flaskor shampoo, showergel och små tvålar. Vet inte riktigt varför, men förmodligen har det att göra med att jag är helsåld på Rhys senaste album ”Hotel Shampoo”.
Men jag tänkter inte som Gruff köra en utställning, för på den fronten är man ju distanserad med ljusår.
Kolla nedanstående video och bli impad över Rhys korpande under år av turnerande. Checka också ”Sensations In The Dark” som ligger i topp och naturligtvis finns på albumet också.
Missa sen för allt shampoo i hela hotelvärlden inte ett av årets bästa album.
/Björn
Dagens Fråga 8/3 -Style It Takes
Dagens Fråga: I tidigt 1970-tal gjorde en brittisk artist en låt med samma namn som huvudpersonen i "Songs For Drella". Vad heter artisten och vad heter låten?(Hör svaret under denna gripande sång)
Hör svaret här
Jag tar hand om dig
Men samarbetet med brittiske Jamie Smith från The xx är lyckat. Nu släpps den sista delen med "I´ll Take Care Of U". En berättande video om den boxande mamman som tar han om sitt lilla barn. Bra, bättre och kanske bäst...
/cbj
Lennarts Galleri 30 - Eko utan kaninmännen
Popgenifotograf: Lennart Jonasson
I dag firar Lennarts Galleri trettio inlägg med Ian McCulloch. Echo & The Bunnymens frontman och en evig supporter till Liverpool FC.
I år är det 33 år sedan Echo & The Bunnymen bildades hemma i Liverpool. Efter ett avbrott mellan 1988 och 1997 så finns bandet fortfarande och senaste albumet kom för två år sedan.
Lennart Jonassons foto är från bandets storhetsdagar. 1983 hade de sin högsta listplacering med singeln "Porcupine" som blev tvåa på den brittiska listan. Ian har ju även släppt soloskivor och album med gruppen Electrafixion.
/cbj
Dagens Fråga 7/3 - Det är ett underbart liv...
Dagens Fråga: Mark Linkous producerade debutalbumet av ett svenskt band. Vad heter bandet?( Hör dem under denna sköna video)
Här kan ni höra svaret
Norska lejonhjärtan
Snart är det goodbye till Oslo och VM och i morgon kväll kan jag åter botanisera i min kära vinylkällare ladda på bloggen igen.
De senaste 12 dagarna har det blivit alldeles för lite musikkonsumtion och det ska tas igen nu.
Men en del läsande har det blivit och en lyrisk recension av Oslo-bandet The Lionheart Brothers som har gjort en hyllad comeback med albumet "Matters Of Love And Nature" har väckt visst intresse.
"Time River Floaty" är från det förflutna och "The Desert (We Are Monsters") från nämnda färsking.
/Björn
Dagens Fråga 6/3 - Billy & Levi
Dagens Fråga är självklar. Vad heter bandet där Levi Stubbs sjöng?( Svaret får ni via länken under Billy - där finns en hyllningsvideo gjord när Levi dog 2008)
Här kan ni se och höra svaret
Pernilla var bäst i år...
/cbj
Dagens Fråga 5/3 - ännu en lördagskväll...
Dagens Fråga: Cat Stevens är på väg till Sverige. Men nu heter han inte Cat Stevens längre och inte heller sitt grekiska dopnamn. Vad heter Cat Stevens numer?( Hör honom under sitt nya namn göra en Cat Stevens-klassiker under denna klassiker)
Här kan ni höra svaret
Stockholm Boat Sessions - Autisterna
Nya albumet får lysande recensioner överallt. Och det lär kanske dröja länge innan vi åter får spela Popgeni med sångaren Peo. Han var med oss ett antal gånger - och han kunde alldeles för mycket om det mesta.
Här är Autisterna live direkt från Stockholms vattenvägar:
/cbj
Glöm Dum Dum Boys - Nu är det dags för Dum Dum Girls!!!!!!!!
Häromdagen kom nya EP:n. Ganska precis ett år efter den hyllade album-debuten. Kaliforniens coolaste brudar finns på Sub Pop och jösses vad det låter bra... Varsågoda här är titellåten med Dee-Dee, Jules, Bambi och Sandy. Där under är lite psykedelia av högsta Paisley Underground-klass från sommaren 2010 så här till fredagskvällen...
/cbj
Get Some - Lykke Li hos Fallon i går
Dagens Fråga 4/3 - Större än Jesus
Dagens Fråga: Ett svensk band hävdade härom året att kärlek var starkare än Jesus. Vad hette bandet?(Hör dem under denna teveintervju)
Hör svaret här
Längtar till onsdag
Fan vad jag längtar efter R.E.M.´s fullängdare "Collapse Into Now" som släpps i kära Svedala på onsdag när jag hör "Überlin" och "Mine Smell Like Honey".
Kommer att nynna på den dubbeln resten av Oslovistelsen varje gång jag gör den 30 minuter långa shuttlebuss resan upp till Holmenkollen.
/Björn
Blake hyllas i Natt & Dag
I norska gratistidningen Natt & Dag pekar recensenten Håvard Ringen ut London-baserade producenten James Blakes självbetitlade förstling som en av årets plattor.
I electronic och dubstep kretsar är Blake känd för att injicera soul till sitt personligt musikaliska uttryck. Allmusic.com är inte lika impad som Ringen och ger plattan en trea på den femgradiga skalan.
Själv tycker jag att albumet har både ups and downs med några riktigt suggestiva och spännande pärlor som exempelvis Feists "Limit To Your Love".
Och gillar man Imogen Heap så är Blake aldrig fel.
/Björn
Vinylen är kanske inte så het som vissa vill tro, eller...
Vinyl. Ja, ja, det kanske är det nya svarta... Men vinyl löser knappast de ekonomiska problemen i musikindustrin. Titta bara här på Topp tio-listan över mest sålda vinylalbum 2010 enligt Nielsen end-of-the-year report:
1.Abbey Road - The Beatles (35,000)
2.The Suburbs - Arcade Fire (18,800)
3.Brothers - The Black Keys (18,400)
4.Contra - Vampire Weekend (15,000)
5.Thriller - Michael Jackson (14,200)
6.High Violet - The National (13,600)
7.Teen Dream - Beach House (13,000)
8.Valleys of Neptune - Jimi Hendrix Experience (11,400)
9.Dark Side of the Moon - Pink Floyd (10,600)
10.XX - The XX (10,200)
Dagens Fråga 3/3 - The Strokes Under Cover
Dagens Fråga: Gitarristen i The Strokes har en pappa som en gång sjöng en sång om södra Kalifornien. Vad heter pappan och vad heter låten?(Hör den under denna helt nya video)
Här kan ni höra svaret
Världsrekord!? (Nu med hälsovarning)
Förlåt, jo vi vet att detta är kvalificerad ljudtortyr. Vi borde ha bifogat en varningstext för känsliga popgenier. Detta alltmer hysteriska spelande av Humlans flykt är inte nyttigt att lyssna på för den som anser att "God Only Knows" är världens vackraste låt och att Nick Lowe borde adlas.
Men denna brutala gitarronani betyder väl något den också...eller!?
Dagens Fråga 2/3 - Det var aldrig meningen att jag skulle bli rockstjärna...
I dag visar vi 50 minuter klassisk dokumentär från 1975. "Cracked Actor" är en dokumentär som tätt följer David Bowie på hans "Diamond Dogs" turné från 1974. Mycket, mycket sevärt och ett tidsdokument.
Dagens Fråga: Omslaget till skivan "Diamond Dogs gjordes av samma konstnär som även gjorde "It´s Only Rock & Roll" åt Rolling Stones och den fullkomligt omistliga boken "Rock Dreams". Vad heter han?(Läs mer om honom via länken under denna sevärda film)
Cracked Actor from georgelazenby on Vimeo.
Här kan ni läsa mer om svaret
Born This Way - eller 2,5 miljoner visningar på ett dygn...
Vi som upplevde Lady Gaga live på Stortorget i Östersund 2009 kan sakna de där filmerna som visades vid sidan av scenen. Där fanns det en hel del som inte får plats i de alltmer pompösa videorna. Men visst, när det gäller videor är Lady Gaga ändå alltid i en klass för sig - så också denna gång...
/cbj
Dagens Fråga 1/3 - I dag är vi anti...
Dagens Fråga: The Wombats utgörs av sångaren och gitarristen Matthew, trummisen Dan och basisten Tord. Tord kommer från Norge. Brittiska band med norska medlemmar är alltid bra. Vi tänker på Sailor. Och just nu tänker vi särskilt på The Boys vars "I Don´t Care" är en av alla tiders bästa. Vad heter Trondheimsgutten som före The Boys även var med i The Hollywood Brats och London SS, tillsammans med bland annat The Clashs Mick Jones? Efter The Boys åkte han hem till Norge och fick med sig Heavy Metal Kids Gary Holton till ett nytt band vars musik kallades Rig-rock, med som sagt - vad heter han?( Hör honom under denna nya sköna video med The Wombats)
Här kan ni höra honom i en sololåt från 2007
