RIP

 

Näe.

Lou är inte med oss längre.
Fan också.
/B-O
 

”I love the blues, she heard my cry….”

 

Under Storsjöyran ”såg” jag honom sist. Det var på lördagen, på Skivmässan och jag fingrade på ”Clarke/Duke Project 2” och försökte minnas om den står i skivsamlingen därhemma. George Dukes fina samarbete med basisten Stanley Clarke var bara ett av otaliga musikaliska möten Duke han med under sitt 67-åriga liv.

”Hann med” – alldeles nyss fick jag veta att denne virtuos gått bort och jag blir så innerligt ledsen.

Duke var en del av Frank Zappas fantastiska 70-tal och medverkade på Chunga's Revenge, 200 Motels, Waka/Jawaka, The Grand Wazoo, Apostrophe, Over-Nite Sensation, One Size Fits All, Bongo Fury och Roxy & Elsewhere.

Andra namn, som kom att samarbeta med honom på ett eller annat sätt var Don Ellis, Jean-Luc Ponty, Billy Cobham, George Clinton, Anita Baker, Herb Ellis, Miles Davis, Milton Nascimento, Airto Moreira, Flora Purim, Sheila E, Jill Scott, David Sanborn.

Som sin egen var produktionen en härlig hybrid mellan jazz, soul och blues och ända sedan jag köpte ”Save the country” (jodå, albumtiteln är hämtad från Laura Nyros mästerverk) har jag försökt hänga med i svängarna i din rika albumproduktionen.

Men ”Clarke/Duke Project 2” visade sig inte stå där hemma i vinylhyllan. Jag får trösta mig med att lyssna på ”I love the blues, she heard my cry”.

Ha det bra däruppe, George.

/Bengt Ola


Sov gott, Bobby

 
En mäktig R´n´B-röst har tystnat. Bobby "Blue" Bland blev 83 år innan han somnade in i sitt hem i Memphis.
Han hade en av de där starka sångrösterna. Raspig och erfaren, men med en mjuk och sval touch.
Han han med ett par riktigt starka blues och soul album. Som "Two Steps From The Blues" från 1961, "California Album" från 1973 och "Dreamer" från 1974.
Bobby "Blue" Bland lämnar efter sig en låtskatt som jag nog tycker man ska grotta ner sig i under regniga dagar. Något som har gett hans fans och även mycket mycket glädje genom åren. 
Eller som han själv uttryckte det:
"Whatever moments you get of happiness, use it up, you know, if you can, because it don’t come that often"
Sov gott, Bobby.
 
/Stefan

Vila i frid.

Fontella Bass dog på annandag jul.
En av de starkaste soulrösterna vid sidan av Aretha Franklin under 60-talet.
"Rescue Me" är en klassiker som nog inte bara jag blir mjuk som varmt hårvax av...
Sov gott, Fontella.
 
/Stefan

Paul i st f Curt...

Det extremt oväntade hände på 12-12-12-konserten i Madison Square Garden för att stödja offren för orkanen Sandy. Nirvana återförenades och sångare hette Paul McCartney. Det blev inte bra, men det gav en jäkla massa pengar till orkanoffren, och någonstans i sin himmel satt nog Curt & John och skrattade hejdlöst år vad som kan hända...
/cbj

En röst från himlen

Hann knappt ens skriva ett par rader om Terry Calliers "Occasional Rain" från 1974, innan han avled.
Han dog i går efter en tids sjukdom, men ännu verkar ingen riktigt veta vad som var själva orsaken. Lite tragiskt är att fans så sent som i går skrev på hans facebooksida och ville veta konsertdatum för 2013. Vilken personen bakom sidan inte kunde svara på, men att personen försökte få tag i Callier.
Men skivorna "Occasional Rain", "What Colour Is Love" och "I Just Can´t Help Myself" finns kvar. Dessutom hade han på senasre år en del framgångar med duetter bla med Beth Orton och Paul Weller samt egna albumen "Lookin Out" från 2004 och "Hidden Conversasions" från 2009. Terry Callier spelade i Sverige för sista gången på Lollipopfestivalen i juli i år.

/Stefan

I can promise you things like big diamond rings....

Joe South skrev "Rose Garden". Det kan vara världens bästa låt. Lynn Anderson gjorde den i vart fall odödlig för 41 år sedan. I förrgår avled Joe South efter en hjärtattack., 72 år gammal. Han skrev även "Hush", mest känd i Deep Purples version...Men underbara "Games People Play" var bäst i hans egen version...

Hal David i våra hjärtan

 
Legender fortsätter att gå ur tiden. Hal David tillhör de textförfattare som fått mig att gå i spinn fler än en gång. 
I princip hela Burt Bacharachs katalog innehåller ju klassiker som är omöjliga att toppa.
Men min favorit är nog otrohetsdramat "Twentyfour Hours From Tulsa". Där huvudpersonen är på väg hem till sin käresta, men stannar av någon anledning. Han får syn på en kvinna som han bara inte kunde motstå. Han frågar efter en restaurang och hon tog med honom till ett kafé. Och till jukeboxens hits dansade de natten lång och det enda ledde till det andra, och han vara ju bara 24 timmar från sin frus armar... Det är inte bara texten som är brilljant, utan även hur Burt Bacharach har arrangerat låten. Från att låta den klara melodin löpa genom stråkar och piano och mot slutete, när det började hetta till, få blåssektionen att gå upp till ett slags staccato för att understryka faran med det hela. Låten slutar, naturligtvis, med att huvudpersonen konstaterar torrt att han inte kan komma hem igen. 
Det är rent guld från första trumpet tonen till sista körtonen. 
Tack för alla sånger, Hal David!
 
/Stefan

Ode till Brian Jones( 28 februari 1942 - 3 juli 1969)


R.I.P. Robin


Igår förlorade Robin Gibb sin långa kamp mot cancern.
Jag gillade verkligen tidiga Bee Gees och spelar fortfarande deras tredje album "1st" med stor behållning och här är två för alltid givna favoriter med Robins känsliga röst i främsta rummet.
Robin Gibb blev 62 år.
/Björn

Donna Summer 1948-2012

I morse avled en av mina tonårs allra största hjältinnor. Donna Summer avled i den cancer som plågat hennes ganska länge.
I min värld var hon en gång störst och när jag började spela skivor på en rad skoldiscon var det alltid minst två och oftast fler Donna Summer-låtar. På något sätt har aldrig Donna fått den uppskattning hon förtjänar - antagligen för att hon siktade så benhårt på dansgolven från början. Hon är en av de största svarta sångerskorna i min lilla värld. Och hon finns alltid med på mina spellistor till fester än i dag.
Tack Donna!Vi börjar med lite champagne och den supersaknade Jacob Dahlin. Sedan ett antal oförglömliga låtar.
/cbj

Donald "Duck" Dunn - 1941 - 2012

I dag har världen en sämre rytm...

Make Some Noise for the memory of MCA....(och räkna kändisar...)

Get More: Beastie Boys, Make Some Noise, Music, More Music Videos


R.I.P. Davey


The Monkees frontman Davey Jones har avlidit i en hjärtattack 66 år gammal.
"Låtsasbandet" som skulle vara ett amerikanskt svar på The Beatles var en Hollywood produkt, en sorts 60-talets Backstreet Boys.
Men även om de från början inte kunde lira ett instrument så kan man aldrig ta ifrån Jones och kompani faktumet att de omgav sig med riktigt bra låtskrivare och var mycket bra vokalister.
Inte minst Davey i de här båda poppärlorna.
/Björn

Kick out the jams...

Liemannen verkar inte vara på gott humör, utan svingar hej vilt bland musikerna den här månaden.
Den 19/2 gick MC5s basist Michael Davis bort. Davis var med på MC5s tre album mellan 1969 och 1971.
Davis är också den tredje medlemmen från MC5 som gått ur tiden. Rob Tyner dog redan 1991 i hjärtattack.
Fred "Sonic" Smith dog 1994 i hjärtattack. Davis har däremot varit med i olika uppsättingar av MC5 under 2000-talet med bland andra Guns N Roses Gilby Clark (killen som ersatte Izzy Stradlin) och Hellacopters Nicke Andersson. Han producerade även Dollhouse debuitplatta från 1994.

I dag och i natt minns vi MC5 med Michael Davis i synnerhet. Och all den rock som har skapats i kölvattnen efter galningarna från Lincoln Park, Michigan.

/Stefan


En stor soulröst har tystnat...



Nej, inte var hon som alla andra. Med en sångröst som grep tag och skakade om en vid varje lyssning är inget som många föds med. Men Whitney hade det. Hon hade DET. En stor soulröst och en glimt i ögot som genom åren blev allt svagare och svagare. 
Och nu har den slocknat helt.   
48 år gammal blev Whitney Houston. Orsakerna till dödsfallet lär vara hemliga, men jag antar att hennes drogberoende är inblandat.
Och det är med en viss sorgsenhet i hjärtat som man en sista gånga lyssnar igenom hennes arbeten.



/Stefan


IF Popgeni har sorg!

I dag vill IF Popgeni hylla minnet av en av vårt hemstads största söner. Per Odeltorp alias Stig Vig lever inte längre.Han hittades död i sin lägenhet i måndags morse. De senaste åren har han haft problem med sjukdomar. Per/Stig blev 63 år.
Dag Vag är ett av den svenska musikhistoriens viktigaste band. De var bryggan mellan punk och progg. Och Turister i Tillvaron-turnén 1980 med Dag Vag och Ebba Grön är den viktigaste konsertturné som gjorts i Sverige. Det var turnén som ledde rakt in i framtiden. Och jag var där på Eriksdalshallen när turnén hade sin sista spelning och Elvis Costello begrep aldrig varför hans publik var så trött att den gick hem när han skulle spela.
Tack Stickan! Vila i frid - och vi glömmer heller aldrig de lysande intervjuer du gjorde i många år för Nöjesguiden.
/cbj

Förra veckans mest spelade soulklassiker...

...var naturligtvis Etta James "I´d Rather Go Blind".
Här med Dr John.

Sov gott, Etta!
 


/stefan

Artister vi minns... Bortgångna år 2011.

Det är med sorg i härtat som vi tar farväl av dessa och andra artister som gick bort under 2011.




Nick Ashford


Dan Peek

Carl Gardner... Rösten och själen i The Coasters.
Och, naturligtvis, Gary Moore.


/Stefan

RSS 2.0