Missa inte den resan
Svårare än i nedanstående videon behöver det inte bli.
I alla fall inte om man vill skapa en rätt-upp-och-ner-teaser för ett album som
praktiskt taget föll mellan alla stolar, även mina, när det såg dagens ljus i
slutet av mars. Men när höstmörkret nu börjar koppla greppet om oss så är
"Baptized By The Mud" (Kat Danser/Hemifrån) från den givna"Queen Of The Swamp Blues"
en av de självklara snuttefiltarna.
en av de självklara snuttefiltarna.
Tillsammans med sitt sexmannaband avgår den Edmonton baserade
guitarslingern, låtskriverskan och magnifika vokalisten från Mississippi Deltats
leriga stränderna och sätter kurs mot ett New Orleans i fullmånens sken och
guitarslingern, låtskriverskan och magnifika vokalisten från Mississippi Deltats
leriga stränderna och sätter kurs mot ett New Orleans i fullmånens sken och
förkroppsligar pionjärernas själar med en oemotståndlig mix av blues, gospel
och soul av den finaste sorten.
Missa inte den resan!
/Björn
/Björn
Underbart
Det var ett bra tag sedan nu.
Helt enkelt alldeles för länge sedan vi kollade in ny spännande musik från down under.
Utan att ha någon större koll på det här fyrtalet så konstaterar jag att det är musik som får mig
på gott humör.
Lovar att återkomma på ämnet mer regelbundet framöver.
Lovar att återkomma på ämnet mer regelbundet framöver.
/Björn
Som åsnan mellan hötapparna
Sugen på kraftfull stoner rock'n'roll med blueskryddning.
Då är Oslo kvartetten Lonely Kamel ett utmärkt val.
Frågan är bara i vilken form du önskar njuta av deras nya album "Shit City"" (Napalm Records/Border)
Då är Oslo kvartetten Lonely Kamel ett utmärkt val.
Frågan är bara i vilken form du önskar njuta av deras nya album "Shit City"" (Napalm Records/Border)
för det varierar när det gäller release av de olika ljudbärarna.
Sedan igår finns den på Spotify, Wimp och Xbox Music och på gammal hederlig vinyl, men i
Sedan igår finns den på Spotify, Wimp och Xbox Music och på gammal hederlig vinyl, men i
det sistnämnda formatet så kostar den 299 pistoler som importplatta.
Är du nöjd med det förunderligt nedsablade CD-formatet så får du vänta till den 8 september.
Det är inte utan att man stundtals känner sig som åsnan mellan hötapparna.
/Björn
Är du nöjd med det förunderligt nedsablade CD-formatet så får du vänta till den 8 september.
Det är inte utan att man stundtals känner sig som åsnan mellan hötapparna.
/Björn
Ny intressant bekantskap
Amerikanska Sister Speak, frontad av kanadensiska singer-songwritern och gitarristen
Sherri Anne, är en ny intressant bekantskap att göra.
Debutalbumet "Rise Up For Love" (Sister Speak Music/Hemifrån) har ett par veckor på nacken
och tillsammans med landsmaninnan Lisa Viegas. trummor, Tolan Shaw, sång och & sologitarr,
Jacob Miranda, bas, och Leo Dombecki, keyboards, wurlitzer och B3 hammond har Sherrie
landat sitt personliga rootsiga folkrock sound på ett smakfullt sätt.
Att hon röstmässigt påminner om amerikanska 60-tals folk och flowerpower sångerskan
Melanie Safka berättar också på något sätt om rötterna.
/Björn
Ingen möglig tillbakablick
Sean O'Brien & His Dirty Hands "Risk Profile" (First Cold Press/Hemifrån) har funnits på Spotify sedan 1 juli och ett par veckor tidigare smög de fysiska exemplaren ut på marknaden.
Minst sagt anonymt måste man säga.O´Brien är en veteran på den Kaliforniska västkustens rockscenen och han har uppträtt och spelat in med ett gäng kultband under de senaste 30 åren.
80-talet med kompisband som Dream Syndicate, Game Theory, Thin White Rope, Camper Van Beethoven och Green On Red är något som fortfarande präglar hans musikaliska ådra.
Men "R.P.", som är album nummer sex i discografin, är absolut inte någon möglig tillbakablick på det som varit utan bygger på tidlöst musikalisk spänst och passion från O'Brien och hans ärrade musikaliska vänner.
Det är också det första albumet utan mångåriga vännen och Dirty Hands-gitarristen Jeffrey Kane som avled 2012.
- Det gick inte en dag utan att jag tänkte på Jeff under låtskrivandet och inspelningen av albumet. Men det blev en form av fin terapi som hjälpte mig att hela tiden behålla mina sinnens fulla bruk under en minst sagt tuff period.
- Men plattan är varken gråtmild eller ledsam utan kraftfullt och upbeat, säger O´Brien.
Förutom albumproducerande trummisen Matt Boudreau och basisten Tom Hofer (The Leaving Trains), som utgör The Dirty Hands, så är gästlistan med övriga gästande musiker både klassig och kultig med bl.a, Greg Lisher (Camper Van Beethoven). Damon Wood (Engine 88) och aktade pianisten Rob Reich.
/Björn
Finmetal och mjukhardcore
De fyra skottarna från Glasgow i rockbandet Twin Atlantic relesade sitt tredje album
"Great Divide" (Red Bull/Border) i veckan.
En på många sätt vass uppföljare till den i England storsäljande tvåan "Free".
Deras fusion av omedelbar ung, men knappast ny, melodiös rock'n'roll som både här och
där nosar och spetsar med finmetal och mjukhardcore kommer garanterat att utöka fansskaran
ordentligt framöver.
Och de båda singlarna från albumet, "Heart And Soul"och "Brothers And Sisters"är fömodligen helt rätt förtrupp.
/Björn
Ty är inte som alla andra
Ty Segall fortsätter att spruta ur sig album i ett tempo så man bara häpnar.
"Manipulator" (Drag City/Border) som släpps på måndag innehåller 17 spår där han med ett
sylvasst fokus tillsammans med sitt band, Mikal Cronon, Charles Mootheart och
Emily Rose Epstein, och ett gäng kompisar från andra konstellationer ger sig på alla sorters
rock'n'roll som finns.
You name it, Ty Segall makes it.
You name it, Ty Segall makes it.
Det är knappast bakgrundsmusik för cocktailpartyt, även om Ty ibland till och med kan tassa
fram snyggt som i "Mister Main" och "The Singer".
För det mesta handlar det om fysiskt påträngande rock som kräver sin lyssnare.
Videosampling (nedan) med låtarna på "Manipulator" berättar det mesta om vidden av
Videosampling (nedan) med låtarna på "Manipulator" berättar det mesta om vidden av
Ty Segall's musikaliska sinne.
Och visst passar hans energiska skrammelrock och falsksång även ypperligt hos Conan?
Och visst passar hans energiska skrammelrock och falsksång även ypperligt hos Conan?
/Björn
Har du koll på Ruthie?
Vill du ha din blues lite modernare och gärna spetsad med en rejäl dos soul och gospel serverad av en röst på ämnet som inte lämnar så mycket i övrigt att önska så är Texas födda Ruthie Foster given.
Första plattan kom redan 1999 och Ruthie har på ytterligare tre fullängdare med stil och klass visat att hon är förtjänt av det där omvälvande breaket som artist.
Med ett kanonband, musiker från Sheryl Crow och Aimee Mann, i ryggen, och producenten Meshell Ndegeocello vid spakarna är färska "Promise Of A Brand New Day" (Blue Corn/Border) en platta av klass som täcker in hela bluespaletten och lite till.
/Björn
Med ett kanonband, musiker från Sheryl Crow och Aimee Mann, i ryggen, och producenten Meshell Ndegeocello vid spakarna är färska "Promise Of A Brand New Day" (Blue Corn/Border) en platta av klass som täcker in hela bluespaletten och lite till.
/Björn
En given investering för finsmakaren
Gramercy Arms är ett minst sagt ambitiöst och delikat ljudande popprojekt som har sina rötter
i New York City.
Spindeln i nätet är den amerikanske gitarristen, sångaren, låtskrivaren, producenten Dave Derby
med förflutet i kultgrupper som Dambuilders och Brilliantine.
Tillsammans med Sean Eden, gitarr, Kevin March, trummor och basisten Rainy Orteca utgör han
Tillsammans med Sean Eden, gitarr, Kevin March, trummor och basisten Rainy Orteca utgör han
plattformen för ett projekt som vuxit till ett imponerande kollektiv.
Den självbetitlade debuten fylld med solskenspop kom 2008 och sex år senare har det alldeles
nyligen varit release för uppföljaren "The Seasons Of Love" (Reveal Records/Border).
Det är inte ett dugg konstig att det dröjt så lång tid mellan plattorna då det måste ha varit både
tidsödande och komplicerat att lägga pusslet med den imponerande skara artister som alla
bidrar på ett alldeles ypperligt sätt.
Lloyd Cole, Joan Wasser aka Joan As Policewoman, Matthew Caws (Nada Surf),
Kendall Meade (Mascott), Claudia Gonson (The Magnetic Fields), Doug Gillard (Guided By Voices)
och för den stora massan doldisar som Erin Moran, Renee Lo Bue, Ray Ketchem, Verena Wiesendanger, Gedeon Luke m.fl. sätter en tydlig guldram på den stilfulla mixen av uptempo och melankolisk pop.
Steget från debuten till de tio spåren här, som Derby säger är färgade av den artistiska storhetstiden
i NYC under 70 och 80-talet, har samma högklassiga finish.
Med sin mångfald och grace är "The Seasons Of Love" en given investering för finsmakaren.
/Björn
/Björn
Härligt hälsosam oreda
Benjamin Booker
"B.B." (Rough Trade/Border)
PPPP
Jag ska fatta mig kort.
24-åringen från New Orleans är Rough Trade Recordings senaste fynd.
24-åringen från New Orleans är Rough Trade Recordings senaste fynd.
Ett klockrent klipp om man ser till hans musikaliska palett där det inte spelar någon roll om det är blues, boogie och soul som står på menyn, för Benjamin ger samtliga stilar samma råa och vackra personliga finish.
En uttrycksfull och explosiv sångare och låtskrivare som på dussinet låtar växlar mellan stökiga, medryckande och renande rumlare i boogieblues fåran, "Violent Shiver" och "Have You Seen My Son", och varmt glödande soul typ "Slow Coming" och "I Thought I Heard You Screaming".
Han gjorde succé på fjolårets SXSW och är tämligen het både i USA och England för tillfället.
Så nu är frågan hur många hos oss som kan tänkas låta B.B. ställa till en härligt hälsosam oreda i den dagliga musikaliska dieten?
Så nu är frågan hur många hos oss som kan tänkas låta B.B. ställa till en härligt hälsosam oreda i den dagliga musikaliska dieten?
Björn Bostrand
Snyggt i Hanks fotspår
"He plays his music the way Hank Williams would have liked it. Great songwriting, minimal
instrumentation, a strong voice and an everyman attitude", kan man läsa på på Ontario, Canada, födda
Nudie´s hemsida.
En trovärdig och pricksäker beskrivning av de tolv låtarna på "Remember This" (Nudiemusic/Hemifrån).
2005, bildade och frontade han gruppen Nudie and the Turks, en konstellation som hann med två
album, och som sakta men säkert jobbade sig uppåt från lokal nivå och slutade med att få en förfrågan
från Willie Nelson att lira på hans end-of-tour party i St. John's, Newfoundland.
2012 bestämde han sig för att gå solo och "R.T." spelades in 2013 i Halifax och The Echo Chamber med teknikern Charles Austin och själv Nudie som producent.
Genom åren har Nudie bott in Montreal, Arizona, Toronto, Austin,Texas och New York City, och det hörs
tydligt på albumets 12 spår att han har sugit åt sig musikaliska influenser från varje plats.
Riktigt bra och rejält charmigt!
/Björn
/Björn
Lewis popsilke
Jag vet inte riktigt vad som hände?
Kanske var det Storsjöyran som gjorde att bevakningen inte var riktigt lika skarp när den amerikanska indie, rock, country, singer/songwritern Jenny Lewis 30 juli släppte sitt första soloalbum på sex år.
Kanske var det Storsjöyran som gjorde att bevakningen inte var riktigt lika skarp när den amerikanska indie, rock, country, singer/songwritern Jenny Lewis 30 juli släppte sitt första soloalbum på sex år.
Men alla dess bommar är åtgärdade nu och jag känner det är min absoluta plikt att upplysa alla andra ovetande om vilket underbart album "The Voyager" (WMS) är.
Om texterna handlar om tunga mitt-i-livet kriser för svikna kvinnor i 30-årsåldern som ser åren bara rinna iväg utan att pojkvännerna är mogna nog att ta besluten så är det ljudmässiga omslagspappret rena silket.
Tio storslagna poplåtar genomsyrade av ett följsamt stilfullt Souther California sound där Lewis stora personliga kvalitéer som sångerska och låtskrivare hela tiden spelar huvudrollen framför ett klockrent komp.
Jag lovar!
Det räcker med de här två små smakproven för att berätta att Jenny Lewis har gjort ett av årets smakfullaste album.
/Björn
Setzer pausar storbandet
Brian Setzer
"Rockabilly Riot! All Original" (Surfdog/Membran/Naxos/Hemifrån)
PPPP
En stilbildare som är trogen sin läst och tveklöst håller stilen, både som gitarrist och låtskrivare.
När han han nu pausar sitt 17 personer starka storband och tillsammans med trion Mark Winchetster, bas, Kevin Mc Kendree, piano, och trummisen Noah Levy gör ett "straight-ahead rockabilly album från öppningen med "Let´s Shake" till avslutande "Cock-a-doodle Don't" så är det naturligtvis inget annat ett fullt dussin äkta vara.
Första studioalbumet sedan 2011 med 12 nya snygga Setzer kompositioner är inte så mycket att dividera om, men personligen har jag en liten marginell personlig invändning.
På en del låtar blir det lite för mycket solouppvisningar på respektive instrument och den skickligheten är inget vi behöver bli upplysta om ännu en gång.
På en del låtar blir det lite för mycket solouppvisningar på respektive instrument och den skickligheten är inget vi behöver bli upplysta om ännu en gång.
De gör att man faktiskt tappar lite tempo och den omistliga omedelbarheten Setzer hade på sina första två soloalbum "The Kife Feels Like Justice" 1986 och det sanna esset "Live Nude Guitars" från 1987.
Björn Bostrand
Oktober ljus
De endast 16 och 18 år gamla amerikanska systrarna Lily & Madeleine’s andra album "Fumes"
släpps i Sverige den 27:e oktober.
Likt föregångaren så är det Paul Mahern som ännu en gång stått för produktionen av de tio
släpps i Sverige den 27:e oktober.
Likt föregångaren så är det Paul Mahern som ännu en gång stått för produktionen av de tio
spåren inspelade i Bloomington, Indiana och skrivna av systrarna tillsammans med Kenny Childers.
– “Fumes" är ett nytt steg för oss som artister. Den sätter fingret på vår utveckling som musiker
– “Fumes" är ett nytt steg för oss som artister. Den sätter fingret på vår utveckling som musiker
och kvinnor och har inspirerats av våra erfarenheter att vara på turné och närheten och samvaron med människor nära oss.
– Att ägna mer tid och få arbeta med nya musiker i studion har också inneburit att vi på ett bättre sätt kunnat skapa soundet vi ville ha. Det är en perfekt reflexion på vilken nivå våra liv är idag, säger Madeleine.
/Björn
För bra för att inte känna till
Ibland får man bara finna sig i att ta på sig någon form av musikalisk dumstrut.
Som i Buford Pope´s fall när han tidigare i vår släppte albumet "Sticks In The Throat" (Unchained/Hemifrån) och man inte hade en susning att han sedan den självbetitlade debuten 2003 har hunnit med ytterligare tre fullängdare.
Nu är det ju inte så att Buford är en någon som gömt sig i en cabin i den amerikanska södern under dessa tio år eftersom det står Mikael Liljeborg på hans ID-handlingar och han är född på Gotland 1971.
Men det är aldrig för sent för bot och bättring och jag anknyter från och med nu till den stadig växande skaran av Buford Pope-fans både här hemma och utomlands.
Bob Dylan är husguden och med starka musikaliska relationer till liknade historieberättare som Robert Johnson, Neil Young, Tom Petty, Jackson Browne och Bruce Springsteen så har snickrat ett sound som tål de flesta jämförelserna.
Passionen till den amerikanska folkrock traditionen har alltid var Buford Pope´s ledstjärna.
Passionen till den amerikanska folkrock traditionen har alltid var Buford Pope´s ledstjärna.
På "Sticks In The Throat", med backning av ypperliga medmusikerna Pelle Jernryd, gitarr, Jörgen Lindström, bas, och Mattias Pedersen, trummor, tar han ut svängarna och bjussar på ett rock'n'roll album där stabila och starka melodier hela spelar huvudrollen.
Helt enkelt för bra för att inte känna till!
OBS! I avsaknad av videos från "Sticks In The Throat" är de båda liveklippen låtar som finns på albumet "Matching By Numbers" från 2012.
/Björn
/Björn
Benjamin & Jack
Londonbaserade Bucketfull of Brains, som startades 1979 av Nigel Cross är inte bara ett klassiskt musikmagasin.
Sedan 2010 så är man också ett skivbolag med ett litet, men naggande gott stall artister med personlig rock, folk och countryrock som musikalisk läst.
Mest känd är John Murry som 2012 släppte debutalbumet "The Graceless Age".
I ett tidigt skede naturligtvis ratat och ignorerat av skivbolagsjättarna, men älskat av recensenterna och insiktsfulla lyssnare och med BoB som helt rätt plattform.
Murry´s stallkamrater heter Trent Miller, Edwards Rogers, The Snakes, Benjamin Folke Thomas och Jack Day.
I ett tidigt skede naturligtvis ratat och ignorerat av skivbolagsjättarna, men älskat av recensenterna och insiktsfulla lyssnare och med BoB som helt rätt plattform.
Murry´s stallkamrater heter Trent Miller, Edwards Rogers, The Snakes, Benjamin Folke Thomas och Jack Day.
De två sistnämda är båda aktuella med fullängdare som släpptes i England under fjolåret, och som i dagarna gjorts tillgängliga även i Sverige tack vare fingertoppskänsliga independentbolaget Hemifrån.
Benjamin Folke Thomas är den i Göteborg svenskfödde singer/songwritern som under de senaste fem åren spelat sig till en allt större och fortfarande växande skara anhängare på folkscenen i London.
"Too Close To Here" (Bucketfull Of Brains/Hemifrån) har fått strålande recensioner i engelsk press med omdömen som, “a new UK artist…you should check out is Benjamin Folke Thomas. If you like Nick Drake, John Martyn, Van Morrison, Blood On The Tracks Dylan, then you will love…”.
Inspelad mestadels i Göterborg med svenska musiker är den en utsökt provkarta från en bländande gitarrist, strålande sångare och låtskrivare som serverar sin talang i form av countryfolk och akustiskt bestyckad rock.
Londonfödde polaren och kompisen Jack Day med samma odiskutabla färdigheter som Benjamin Folke har gått ungefär samma musikaliska väg.
Debutalbumet "The First Ten" (Bucketfull Of Brains/Hemifrån) är fylld med tio egenhändigt skrivna låtar som är ett knivskarpt kvitto på Day´s potential.
Debutalbumet "The First Ten" (Bucketfull Of Brains/Hemifrån) är fylld med tio egenhändigt skrivna låtar som är ett knivskarpt kvitto på Day´s potential.
Det är lätt att förstå varför han med sin vackra och låtar, underbart balanserat Telecaster lir och en svidande personliga röst blivit ett-måste-ses-och-höras namn på London´s folkscener.
Två bedårande album helt enkelt som finns på Spotify, men som faktiskt måste ägas fysiskt.
/Björn
Chucken på gång med nytt
23 september är ett definitivt ett datum att hålla koll på, i alla fall om man högaktar amerikansk
rockmusik av första klass.
Då släpper nämligen Chuck Prophet sitt nya album "Night Surfer" och "Wish Me Luck" är första
excellenta smakprovet.
För er som av olika outgrundliga anledningar inte har hört den här Chucken förut så bjussar jag
också på en pärla från fenomenala föregångaren "Temple Beautiful".
/Björn
Bob Welch
Det finns tre Fleetwood Mac. Bluesbandet, som huserade 1967-1971. Rootspopbandet, som räknas som bandets minst framgångsrika, 1971-1975. Och popbandet Fleetwood Mac som spelat sedan 1976 med Lindsey Buckingham och Stevie Nicks i spetsen. (Ja, visst fanns där också rockbandet Fleetwood Mac efter Lindseys avhopp 1987 fram till 1997, men de var så usla då, så jag räknar inte med det).
Bluesbandet och Popbandet känner nog alla till. Och har delat upp Fleetwood Macs fans i två olika delar.
Men inte så många känner till mellanårens Fleetwood Mac. Det med Bob Welch i spetsen.
Bob Welch tog livet av sig 2012. Han hade sedan flera år svår kronisk värk i ryggen, och efter ett läkarbesök där han fick beskedet att fick ställa in sig på leva restan av sitt liv med denna värk. Även kanske ställa in sig på ett liv som invalid. Och med en hel hög med smärtstillande piller till hjälp. Welch gav då upp. Han ville inte att hans fru skulle ta den bördan. Så han skrev ett brev till sin fru och sköt sig i vardagsrummet hemma i Nashville.
Innan dessa hade han råkat ut förbesvikelsen att inte bli bjuden då Fleetwood Mac röstades in i Rock ´n Roll Hall Of Fame.
Lite märkligt, då han var tongivande under de första åren in på 70-talet.
Fleetwood Macs plattor från den tiden är sorgligt underskattade.
"Bare Trees" och "Future Games" är stabila plattor som i dag låter ovanligt fräsha och vitala.
Men framför allt är det Bob Welch låtar från den här perioden som är behållningen.
"Sentimental Lady" blev ingen hit med Fleetwood MAc, men när Lindsey Buckingham satte sig i producentstolen och Stevie Nicks sjöng kör med Christine McVie på Welch soloplatta "French Kiss" från 1977, så fick han sin hit. Låten är en rörande kärleksbrev med en melodi som man inte hör ofta. Även Låtar som "Future Games", The Ghost" och "Hypnotized" visade att han var på väg mot något större. På "Heroes Are Hard To Find" fick han in nästan en full pott av fina låtar. "Silver Heels" är den som sticker mest ut som popsingel. Men efter att plattan var släppt så lämnade han gruppen och drog till Paris.
Rsten är historia.
Men Bob Welch låtar lever kvar och för något år sedan skrev indiebloggen Gorilla vs Bear om plattan "Bare Trees" som en klassiker.
Kanske får nu Bob Welch upprättelse för en yngre publik.
Jag hoppas det.
/stefan
Ett lyckopiller
Ben Miller Band
Any Way, Shape Or Form" (New West Records/Rootsy.nu)
PPPPP
Hemkört så det stänker om det.
Men definitivt inte med någon sarkastisk underton för det här är både lysande och helt oemotståndligt för den som ständigt känner behovet av propplösare mot den allmänna utslätningen.
Själva vill den amerikanska trion, som bildmässigt mer påminner om ärrade skogshuggare än musiker, sätta etiketten Ozark Stomp på sin spänstiga och energiska musikaliska brygd.
Men lika gärna kan den samlas under ett paraply av bluegrass, country, deltablues och otyglad rock'n'roll.
Ingen ovanlig summering av en ljudbild.
Men B.M.B. skiljer sig från många andra med sin underbart befriande lo-tech inställning, sina hembyggda instrument och en liveinställning som totalknockat livepubliken.
Men B.M.B. skiljer sig från många andra med sin underbart befriande lo-tech inställning, sina hembyggda instrument och en liveinställning som totalknockat livepubliken.
Svänget är grandiost och sylvasst personligt på öppningstrippeln "The Outsider", "You Don't Know", "Ghost" och ytterligare en handfull av albumets 13 låtar.
Men det blir ingen försämring av snillet när man drar i handbomsen och sänker tempot i saker som "I Feel For You", "23 Skidoo", "Twinkle Toes" och "No War".
Men det blir ingen försämring av snillet när man drar i handbomsen och sänker tempot i saker som "I Feel For You", "23 Skidoo", "Twinkle Toes" och "No War".
Minst lika rätt och grandiost som North Mississippi Allstars och tidiga Legendary Shack Shakers.
En av årets mest givna lyckopiller och en mer passande albumtitel för att göra en tydlig innehållsdeklaration är svårt att tänka sig.
Björn Bostrand
Inte den tonsäkraste
Född i italienska Turin.
Men sedan 2006 är Trent Miller bosatt i London.
Han har nämnts i samma andetag som Pete Doherty, Gram Parson och Gene Clark sedan debutalbumet "Ceberus" 2009.
Det har förmodligen med hans personliga mix av gothiccountry, singer/songwriter, folk och en gnutta americana att göra.
Miller blev lite kult på folk underground scenen i London där han började saluföra sin musik när han kom till London för åtta år sedan.
Det har förmodligen med hans personliga mix av gothiccountry, singer/songwriter, folk och en gnutta americana att göra.
Miller blev lite kult på folk underground scenen i London där han började saluföra sin musik när han kom till London för åtta år sedan.
På "Burnt Offerings" (Bucketful Of Brains/Hemifrån), som släpptes i hemlandet i mitten av april, backas han upp av ett femmanna band där dussinet egenhändigt elegant snickrade låtar drivs av lätt mollstämt goticcountry bränsle.
Han är inte den bästa och tonsäkraste sångaren ni hör 2014.
Men som så många gånger tidigare så är det tonen i vokalistens känslofulla röst som sätter extra färg på en helhet som gör att man bara måste lyssna vidare.
Men som så många gånger tidigare så är det tonen i vokalistens känslofulla röst som sätter extra färg på en helhet som gör att man bara måste lyssna vidare.
"B.O." finns tillgänglig i Sverige sedan igår.
/Björn
/Björn
