Working class hero

 
 
Under sina 30 år som artist har den numera Texas baserade låtskrivaren Hank Woji öppnat för eller
spelat med tunga namn som Bruce Springsteen, Pete Seeger, Johnny Winter, Hot Tuna, John
Hammond Jr, Butch Hancock, John Bon Jovi och Amy Speace för att nu sortera ut några från en lång lista. 
Woji's femte album, "The Working Life" (KZ Records/Hemifrån), är liksom de fyra tidigare producerade
av honom själv.
Albumtiteln håller också vad den lovar med låtar som "Factory" "Come Join A Union", "Living On The Edge, 
I Ought To Know", "Pigs At The Trough", "Punchin' The Clock", "Yuletide Blues", "There Was A
Crooked Man" och en snyggt balanserad tolkning av Tracy Chapman's "Talkin' bout A Revolution".
De 13 spåren rättfärdigar också amerikanska musikkritikers utnämning av honom son en traditionsbärare
i fotspåren på Texas trubadurer som Guy Clarke, Townes Van Zandt och Butch Hancock.
Med ett musikaliskt recept där folkrock, blues, R&B och country är de huvudsakliga ingridienserna
så snuddar Hank Woji´s trubaduruttryck även legender som Woody Guthrie, Pete Seeger och
Bruce Nebraska-stil.
/Björn
 

Earle i lurarna och Let's Dance på dumburken

 
Ingen vän av ordning kan väl ha missat att Steve Earle tillsammans med sina granna The Dukes
alldeles nyligensläppt nya albumet ""Terraplane" fylld med tidlös högklassig och magnifik
country-shuffle-blues.
Solklart en av årets mest stabila investeringar i det tilltagande förlamande mediabruset.
/Björn

Tipsrunda 1

Men det handlar inte om lädret och 1X2, utan ny läcker, spännande och cool musik som gör
skillnad i sina respektive genre.
 
Mojave Lords är bandet som föddes i Joshua Tree på Rancho De La Luna-studion, Kalifornien,
av David Catching och hans granne Bingo Richey. 
"Unfuckwithable" (Mojave Lords Records/Border) trängs medlemmar från Eagles Of Death
Metal, Queens Of The Stone Age, Screaming Trees, Tuatara, earthlings? och Masters Of Reality.
Inget snack om att de här hårdingarna bär traditionen med klass.
 

Travis Bretzer kommer från Kanada och släpper sin tidlösa popmusik på hippa bolaget
Mexican Summer. 
Den som gillar pop som är klart genomsyrat och inspirerad av klockrena stilistiska utövare som
Orange Juice och Prefab Sprout  har man en hel del att gotta sig åt på "Waxing Romantics"
(Mexican Summer/Border).
Tio softa poppärlor för när, var och hur som helst.

New Jersey DIY, punk och rocktrion Screaming Females har skruvat lite på sin approach inför
sitt sjätte album. 
För "Rose Mountain (Don Giovanni/Border) låter mer som en strålande mix av L7 och
Dinosaur Jr än löddrig punk.

Den brittiska singer/songwritern Judith Owens åttonde album "Ebb & Flow" (Twanky Records/Border)
har formats tillsammans med rutinerade supermusiker som Russ Kunkel, Leland Sklar
och Waddy Wachtel.
Och de fina, ömsinta och klassiga influenser från Carole King är hur tydliga som helst genom
de 14 spåren där Owens röst och de klassiskt snickrade balladerna är i King-class.
/Björn

 

 

 
 

Svårt att ignorera

Det räckte med två singlar, "Sunny Afternoon" och "Tell It To The Wind" plus en EP, alla släppta
på egna skivbolaget Gone Beyond Records, för att övertyga Grammis-juryn om att nominera
Josefin Öhrn + The Liberation till en Grammis som årets nykomlingar.
Med hypnotisk, psykedelisk rymdrock och Josefin Öhrns fängslande röst som ett mantra längst
fram i ljudbilden är det svårt att inte fastna omedelbart på det musikaliska flugpappret.
Oavsett hur det går under morgondagens Grammisgala så ska det bli mycket intressant
att följa Josefin Öhrn + The Liberation när de förhoppningsvis snart släpper en fullängdare.
/Björn


En dubbel Conny

 
Fjärde mars släpper Conny Nimmersjö sin andra soloplatta "Tänk Nyss Var Här så Trevligt"
(Novoton/Border).
Uppföljaren till debuten "Skörheten & Oljudet" från 2007 döljer inte heller hans bakgrund som
gitarrist i bob hund och Bergman Rock, samtidigt som den både är en personlig frisk fläkt och
välriktad spark i skrevet på minst 13 procent av svenska folket.
De här båda klart lysande singlarna är släppta som förtrupp till albumet och själv beskriver Conny
ovanstående punkpop karamell på det här målande sättet.
"Till den som är 17 år och blyg vill jag bara säga att det blir bättre sen. "Aldrig Tyst Igen" tillägnas de
avundsjuka, homofoberna, rasisterna, kvinnohatarna och mobbarna. Kära idiot, sök hjälp istället för
att rösta på deras parti en gång till".
Och han är inte mindre pricksäker när han berättar om meningen med "Snälla, Snälla Svin".
"Jag försöker här följa den gamla fina Velvet Underground-traditionen att förse en glad låt med en kärv text. Texten är skriven i protest mot alla de timmar och dagar vi ägnar åt att förhålla oss till syreslukare och jobbiga människor runt omkring oss och inom oss. Som när hela midsommarhelgen går åt till att diskutera en besvärlig gäst som ska anlända först om några dagar. Mitt råd är: ge dem inte mer uppmärksamhet. Ägna istället tiden åt att ta hand om de dina."
Räcker hur långt som helst säger jag.
/Björn
 

Som ett svenskt Jayhawks

Den har långtidsparkerat i min CD-spelare de senaste två veckorna.
Wildie "Lost & Gone" (Rootsy.nu/Warner) är ett totalt bedårande debutalbum från ett gäng erfarna
35-plussar som vågar satsa på nytt, trots sina många erfarenheter om att branschen kan vara grym.
Bandets upphovsman och sångare och keyboard man Anders Thorén, en före detta stadsbo
som flyttat ut på landet, förklarar närmare.
– I stan spelade man för brödfödan. Försörjde sig på musiken. Den livsstilen är svårare på landet,
vilket gav utrymme att ägna sig åt musiken för musikens skull, inte för pengarnas.
Thorén har ett förflutet, och spelar fortfarande, kubansk, irländsk, klezmer och bluegrass.
– Det finns en röd tråd, och det är att det är rot- eller folkbaserat, även om det kanske inte är
det första  man tänker på, säger Anders.
Men det växte fram något helt annat när Thorén tog sin första låt för inspelning till indieälskaren
Rasmus Svensson.
– Det föll sig naturligt att Rasmus skulle vara med i bandet, eller då uppstod plötsligt bandet, när
det inte bara var jag ensam längre, säger han.
"L&G." innehåller tio låtar, där Anders Thorén och Kate Visonj står för samtliga låtar, förutom tre där multiinstrumentalisten och producenten Rasmus Svensson också varit delaktig.
Studibollandet mellan Anders och Rasmus och inspelningarna på Bragegatan i Malmö under ensamma
kvällar har landat i ändlöst graciös och vacker pop och americana med dragning mot både folk
och country.
Låtar som gör en alldeles varm inombord med sina innerliga melodibyggen och fantastisk sång från
Anders Thorén.
Som ett svenskt Jayhawks.
Björn

 
 
 
 

Med armlängds avstånd

Ryan Boldt är vanligtvis lead singer och låtskrivare i kanadensiska gruppen The Deep Dark Woods,
vars vackra och intima låtar är stöpta i rakt nedstigande led från engelsk folkmusik, countryblues
och 60-talets r'n'b. 
När han nu är aktuell med avskalade och nudnära soloalbumet "Broadside Ballads" (Dahl Street Records/Hemifrån)  så fortsätter han att gräva i det förflutna med Bob Dylan som en av flera självklara
förebilder.
Men han kopierar aldrig utan gör bara egen musik i samma fåra som många andra en gång gjorde
en gång i tiden innan den musikaliska världen blev fartblind.
Att ta sig igenom albumet är som att sitta med armlängds avstånd till honom och hans försiktiga
medmusiker som liksom tassar fram bakom Boldt's fängslande sångröst.
Ännu finns inga videoklipp med koppling till albumet tillgängliga så ni får nöja er med The Deep Dark
Woods "A Voice Is Calling" som en sorts innehållsdeklaration hur det låter på "B.B."
För det är musik i samma rogivande anda.
/Björn
 

Bäst 2015

 
Nja,tror inte ni kommer att begripa det här riktigt. Men Noah Lennox har slagit huvudet på spiken och levererat den allra bästa, känslöigaste, konstigaste och spännande popmusiken hittills vintern 2015. Allt är upp och ner, men ändå rätt vänt. Och musik är förförisk och monoton i en märklig samexistens.
 
/Stefan

Fläckfri cover och Oasis feeling.

First Aid Kit tolkar R.E.M.'s "Walk Unafraid" som finns på soundtracket till filmen "Wild".
Fläckfritt!
 
 
Noel Gallagher's High Flying Birds releasar album nummer två, "Chasing Yesterday" den 2/3.
Och Oasis-feelingen är totalt uppenbar.
Ett faktum som garanterat delar lyssnarna i två läger.
/Björn
 
 

Svårt att inte tänka Nick Drake

Skotten Fraser Anderson är aktuell med sitt tredje album "Little Glass Box"
(Membran/Hemifrån). på en liten bredare front. 
En gitarrist och singer/songwriter som släppte sitt debuten "‘and the
girl with the strawberry….’ " 2004.
Uppföljaren "Coming Up For Air" kom tre år senare. 
Sedan mitten av 2000-talet är han bosatt i Frankrike med sin familj och
"L.G.B." som är inspelad i den historiska Languedoc provinsen bjuder på
smakfull och avslappnad retro folk/soul.
Inspelad 2010, men fram till nu har den bara sålts på Fraser's
exklusiva och sällsynta livespelningar.    
Peaceful easy feeling rakt igenom och det är svårt att inte tänka Nick Drake
både här och där.
/Björn
 
 
 
 

Nytt med Courtney & Steve

 
Pricka för den 23 mars i din agenda för då släpper australiesiskan Courtney Barnett albumet
"Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit" över hela vårt klot.
Musik som behövs i vår skruvade värld.
Och glöm inte maestro Steve Earle vars nya fullängdare "Terraplane" ska finnas i butikerna
mer än en månad innan Courtneys, nämligen den 17 februari.
/Björn
 

Missa inte Martin & Aaron

 
 
Martin Kaplan är en amerikansk singer/songwriter bosatt in San Diego, California.
Med 25 år på nacken som som musiker så släpper han plötsligts sin solodebut ”The Slow Down” (M.K.M./Hemifrån) med 12 egna låtar som spänner över hela karriären.
Det är inte utan att man måste fundera både en och två gånger varför han inte kommit
till skott tidigare?
Kaplan har ett musikaliskt förflutet i indierock bandet Lost Pilgrims från San Francisco som hann 
med två album och 1994 utnämndes som ett av de mest lovande osignade banden av
Billbord Magazine.
Hans långa karriär på den amerikanska musikscenen har inneburit otaliga kontakter och på plattan
gästar vassa vänner som som lirat med stora namn Dave Alvin, Will Kimbrough, Bob Woodruff och
Michelle Shocked.
Stilfull, balanserad och melodisk parant altcountry och americana är det musikaliska drivmedlet till
Kaplan's varma baritone och vardagsnära texter som ifrågasätter det allt mer uppskruvade tempot
i dagens samhälle.
Aaron Newman & The OK Caravan (Aaron Newman Music/Hemifrån) är också en debutplatta från
Newman som har Oklahoma City som hemstad.
Americana finns på huvudmenyn även här.
Men vägen dit går genom en salig blandning av southern rock, folk, bluegrass, country, blues,
honky tonk och wester swing som också benäms red dirt music efter färgen på jorden i
delstaten Oklahoma.
Fyra man starka Ok Caravan, Carlton Dorsey fiol & mandolin, Blake Lennon, lapsteel, Chad Roper, bas,
och Walton McMurry trummor, är utsökt backup till Newman´s gitarr och lidesfulla sång när de genom
albumets tio spår helt obehindrat växlar och blandar ovan nämnda stilarter med obruten klass. 
/Björn

Helt rätt vid vissa tillfällen

Engelska post-punk-politiska bandet Gang Of Four som rullade igång 1977 i Leeds, England
är på gång med sitt nionde album.
En diskografi som sträcker sig över 36 år och med ett par rejäla break under resans gång
Soundet med dunkande trummor, torr trotsig sång och gitarrer som stammar och upprepar sig
är sig likt.
Fansen som donerade pengar så att föregångaren "Content" från 2010 blev verklighet diggar
säkert de 11 spåren på "What Happens Next" (Membran/Naxos) som släpps den 24 februari.
Samtidigt behöver inte vara diehard fantast av deras mollstämda dance rock för att tycka att
spår som "Where The Nightingale Sings","England's In My Bones","Broken Talk", Dyinag Rays"
och "Dead Souls" sitter helt rätt vid vissa tillfällen.
/Björn 

Dags för Brandi

 
Amerikanska folkrock singer/songwritern Brandi Carlile har sitt femte studioalbum,
"The Firewatcher's Daughter" (ATO), färdigt för release den 3:e mars.
Ett album som bara måste innebära hennes stora internationella genombrott med tanke på den
genomgående personliga och höga kvalité de fyra föregångarna håller.
Själv säger Brandi att plattan är "så mycket rock'n'roll som det nu kan bli bli ur en singer/songwriters
perspektiv".
Tillsammans med låtskrivarpartnerna, tvillingarna Tim och Phil Hanseroth, och ett taggat band gick
Brandi raka spåret in i studion med nytt material och inspirerad av faktumet att hustrun, 
Catherine Shepherd, vid tidpunkten för inspelningen var gravid med parets första barn. 
De här båda smakproven berättat tydligt att Carlile blandar klassisk country och melodiös pop 
med andra rootsessenser från det amerikanska musikträdet på ett alldeles förträffligt sätt.
Find out!
/Björn 
 

Måstekoll på dessa herrar

 
Ständigt turnerande musiksnillet Pontus Snibb är tillbaka med sitt tungt rockade band Bonafide.
"Denim Devils" (Off Yer Rocka/Border) som släpptes igår innehålle dussinet nya låtar och är
är likt föregångaren "Bombo", är inspelade i Lemon Recordings i Klippan.
– D.D. har ett tuffare livesound än "Bombo" och är inspelad nästintill live i studion. Vi ville
komma så nära en livespelning som möjligt för att hitta den där magin som uppstår när allt faller
på plats på scen, säger Pontus.
Och givetvis har Snibb och hans mannar lyckats.
 
 
45-åriga amerikanska gitarristen, multiinstrumentalisten och singer/songwritern Butch Walker´s
musikaliska karriär sträcker sig så långt tillbaka som sena 80-talet.
Då drog han igång som sologitarrist i glam-metalbandet SouthGang och fortsättningsvis genom
årtiondena har det handlat om diverse bandkonstellationer inom rock, pop, postgrunge och hårdrock.
Han har suttit i producentstolen för en radda artister som Weezer, Pete Yorn, Avril Lavigne,
The Donnas, Panic At The Disco, Taylor Swift, Bowling For Soup, Pink, Hot Hot Heat och Keith Urban.
Och nu lirar han i Ryan Adams kompband som startar en månadslång Europa-turné i engelska
Brighton 19 februari och stannar till på Cirkus i Stockholm den 10 mars. 
Dessutom så har Ryan producerat Walkers helfärska album "Afraid Of Ghosts" (Lojinx/Border)
i sin PAX AM Studios.
På den finns tio låtar som genomsyras av Adams sinnestämningar och musiksnille, och om man
inte visste det faktiskt skulle kunna tas för något som blev över från Ryans senaste granna album.
Men det sagt utan att på något sätt dissa Butch Walker.
Konstaterar istället att Walkers möte och vänskap med Adams inneburit ett rejält konstnärligt lyft.
/Björn
 

Upptäck!

I morgon släpper den sex musiker starka rock-folk-pop bandet Winhill/Losehill från Umeå 
sitt andra album "Trouble Will Snowball" (Aniel Musikp/WMS).
Uppföljaren till debuten och dubbel-albumet "Swing Of Sorrow" med 19 låtar som kom i februrari
2012 och hyllades näst intill unisont av recensenterna.
Och vi som lyssnade var hänförda.
Upptäck!
/Björn
 

Extraordinär

 
Grande Roses
"Built On Schemes" (Gaphals Records/Bertus)
PPPPP
Nio låtar på CD'n. Tio på vinylutgåvan.
35 till 38 minuter speltid, och det är inom den tidsramen deras explosiva och energiska livespelningar
landar också.
Det är siffermässiga fakta om bandets andra fullängdare.
Kulturfakta är att kvintetten med "B.O.S" ytterligare vässar sin profil som rockband, och det 
oavsett vad man jämför med.
Sätt gärna stämpeln indie, svart, depp eller postrock på dem.
Men redan som altcountryrockare på EP'n "Artic Heart" från 2006 var Göran Messelt Andersson och Johan Törnqvist rätt ute.
Sedan dess har man slipat på sitt sound för att med tiden växa ut till ett sylvasst rockband som på
ett excellent personligt sätt kombinerar furiös attack och glimrande melodier med ett textmässigt
socialt patos.
Ljudbilden här skiljer sig en aning från den postpunkiga framtoningen på debutalbumet "Disease".
Lite mer muskler med en kraftfullare, bredare och rockigare framtoningen där man växlar och
variera tempo i bländande låtar som titelspåret, "The Knife Digs Deeper", "Ambulance", "For A Greater Cause", "Seconds For Hours","No Future" och "Spread The Ashes (And Love).
Men det är en marginell klasskillnad.
Fan ska vara i 35-årsåldern och lira rock'n'roll i världens mest åldersfixerade land 
där chansen att få chansen på någon av radiokanalernas allt fegare och tillrättalagda spellistor
måste bettraktas nästan som noll.
Band som G.R. är helt nödvändiga i tider när mellodimman riskerar att passivera folket.
Grande Roses var strålande redan på "Disease" och "Built On Schemes" är en helt 
extraordinär fortsättning.
Björn Bostrand
 
Fr.v. Magnus Eklund, gitarr, Robin Ejnebrand, bas, Johan Törnqvist, gitarr, Göran 
Messelt Andersson, sång och Emil Karlsson, trummor.
Foto: Mattis Lindqvist

RSS 2.0