Bort från fabriken...

Köttfabriken Idol har öppnat igen.
Återigen ska landet dammsugas på talanger inom musik, för att kuva ner dem, göra dem mindre kreativa, sätta stämpel i pannan på dem för att säkra kommande års melodifestival. De som har ambitioner och vill skriva själva kommer att få se sitt egna material, och sin egna utvecklig som låtskrivare, flyga all världens väg.
Otroligt trist.
Precis som om vi skulle behöva fler posörer inom musikbranchen.
Men å andra sidan har musikbranchen alltid tagit artister som kassakor och guldkalvar. Redan i popmusikens barndom.
Men, trots allt så kan man vända ryggen åt det där spektaklet och ägna sig åt musik som har energi och en jävlaranamma.
Här är två exempel på nya artister. En Amerikan och en jämtlänning. En, vars historia vi kan. En, vars historia inte är skriven än. Men dock en påminnelse om att alla kian lyckas, om man går sin egen väg. De som verkligen har gjort det, är ju även de som lyckats bäst.
Amerikanen Bruce vinglade på en skör tråd under 70-talet. Trots plattor som "Born To Run" och "Darkness On The Edge Of The Town". Men han gick sin egen väg. Och nu fyller han arenor.
Jämtlänningen Ellen är precis i startgroparna. Men med en sådan talang, behövs inte Idol och coverplattor. Hon kan konsten att förmedla en känsla, bygga stämningar och berätta en historia. Och det bästa är att hon har tid och hon kommer att utvecklas till något oändligt vackert. Det är bara att lyssna på hennes "Come On" så fattar man. Skillnaden på kvalité och kvantitet är stor. Vad som är äkta och vad som är fejk. Vad som är norrländsk mystik och vad som är skivbolagsprodukt.
Tänk på det innan ni sätter er framför tvn för ännu ett avsnitt med de där baggarna och han med skägget.
/Stefan

.

 

Kommentarer
Postat av: The Polarbear

Enda sättet att få mig och parkera framför Baggarna & Skägget är under pistolhot.
Totalvägra!

2013-08-20 @ 12:33:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0