I mitten av 1980-talet var vi några goda vänner som lirade spelet Popgeni för första gången. Vårt gäng har växt ut och inkluderar idag cirka ett dussin poplovers som har genomlevt flowerpower, progg, punk och grunge. Sedan 2011 är vi en Ideell förening, IF Popgeni.
Bloggen handlar om god musik som världen måste få veta mer om. Popgenis betygssystem:PPPPP-världsklass.PPPP-mycket bra.PPP-bra.PP-Nja.P-underkänd. På Facebook heter vi Ideella Föreningen Popgeni. Mail:[email protected]
Lika bra som Bruce? Jajemen.
Så bra. Adam Weiner´s brainchild Low Cut Connie levererar med ”Private lives” (Contender) 17 nya låtar fördelade på en dubbel-lp och förtjänar en betydligt större publik. Plattan släpptes redan i höstas, men inte förrän nu har mitt signerade vinyl-ex ramlat in med posten efter en rekordlåååång hantering i postväsendet och tullen.
Om du är sann fan av Springsteen och Southside Johnny & The Asbury Jukes ska du absolut kolla upp Weiners alster, där hela backkatalogen håller osedvanligt hög klass. Det är en hel del som har liknelser med Bruce: båda har sina rötter i New Jersey, båda har en förmåga att skriva små fina vardagsbetraktelser i sin musiklyrik och vill förmedla att rock´n roll ska vara skitkul. De har också en gemensam fan i Barack Obama och på ”Private lives” finns också en svidande kritik mot herr Trumps politiska mission.
Många Rootsyvänner fick ett minne för livet när Weiner var sista bandet ut på festivalen Stockholm Americana 2019. Med pianot som huvudinstrument är Weiner som en reinkarnation av Jerry Lee Lewis, där huvudessensen är att ha kul, men Weiner glömmer aldrig bort att samtidigt berätta en tänkvärd historia.
Så kom den till slut, en av de där tre plattorna som Ryan Adams annonserat att han skulle ge ut för två år sedan. Men som bekant sket sig allt abrupt när Ryan avslöjades ha betett sig som en skitstövel gentemot unga tjejer och den första av de tre albumsläppen - ”Big colors” - drogs in kort innan releasen. Många gamla fans blev med mig skittrött på hela soppan. Jag kände mig sviken av en för mig mycket stor musiker, som i ett nafs förvandlats till en ynkligt patetisk figur. Och det som är gjort kan inte göras ogjort. Lyckligtvis gjorde han en hyfsad avbön och tycks ha insett vidden av sin grova blamage.
När nu en ny platta ser dagens ljus är det inte med ”Big colors”, utan med ”Wednesdays” (Paxam). 13 starka låtar (11 på lp:n plus två på en bifogad singel), som är det bästa han släppt på mycket länge. Tonläget är mycket lågmält. Och skört. När det är som mest andäktigt vackert som i ”Mamma”, där Emmylou Harris körar, och i ”When you cross over” samt ”Poison and pain” känns lyriken som en avbön från en musiker som sliter med sina hjärnspöken (sorgen efter en avliden bror, ensamhet, krossade förhållanden, och en önskan att bli förlåten) och att finna sig själv igen. Förutom Emmylou har ytterst renommerade Don Was och Benmont Tench varit delaktiga i produktionen.
Powerpop av den rätta kalibern är i mina hörselgångar näst intill oslagbart, och som vi förgiftade har längtat & väntat på livstecken och ett nytt album med ett av genrens absoluta ess.
Men nu ska den väntan snart vara över för frontfigurerna i amerikanska The Posies,Jon Auer och Ken Stringfellow, har annonserat att ett nytt album äntligen är på gång någon gång under 2021 där "Sideways" är ett av spåren.
Men redan nu går det att trösta sig & hämta underbar powerpopkraft och framtidshopp i dessa omskakande tider med The Boys with Perpetual Nervousness.
Bakom detta klart lysande gruppnamn döljer sig Andrew Taylor och Gonzalo Marco som på sin andra fullängdare "Songs From Another Life" (Bobo Integral) rakt igenomgår på melodiös solskens knock.
Ett dussin korta och fantastiskt granna 12-strängade powerpop nummer som gör en både varm och lycklig inombords.
Naturligtvis oåtkomlig som fysiskt exemplar i vårt land, men tack och lov på digital musik service
Mellohysteri på burken och jag bojkottar i sedvanlig ordning. Återser och njuter istället av Heath Cullen som är 100% på riktigt från start till mål på sitt kommande album "Springtime In The Heart" (Five By Nine Recordings/Hemifrån)
Fem år har gått sedan senast med hyllade fullängdaren "Outsiders", där Cullen jobbade med Elvis Costello’s Imposters.
Inspelad i Los Angels med trefaldiga Grammy prisade musikern & producenten Joe Henry i producentstolen och med ett gäng av Henry´s excellenta musiker i ryggen så faller alla nödvändiga pusselbitar på plats på "S.I.T.H".
Själv säger Heath att albumet innehåller tydliga spår av optimism och hopp. Den kan ses som ett serum mot otäcka och dåliga nyheter, något som vi alla behöver i dessa i svåra tider, därav albumtitel.
Hade absolut noll koll på låtskrivaren, gitarristen och sångaren Jesse Brewster innan ett ex. av hans femte album "The Lonely Pines" (Crooked Prairie Records/Hemifrån) landade i min postlåda.
Det räckte med 30 sekunder av öppningspåret "Let´s Run Away" för att känna att det här är på riktigt, en känsla som håller i sig genom albumets samtliga tio spår.
Jesse växte upp med hippieföräldrar i norra Kalifornien's bergstrakter och på Hawaii.
Willie Nelson, Rolling Stones, Beatles, Tom Petty, Fleetwood Mac, Bob Marley och Eagles var musikaliska favoriter under uppväxten och är något som präglat honom som låtskrivare och musiker.
"Write what you know" har alltid varit Brewster's rättesnöre och att han med fingertoppskänsla & elegans vet vad det handlar om går som en röd tråd genom albumets samtliga 10 spår.
Ytterligare ett oemotståndligt bevis på att Glasgow´s finest efterlängtade comeback kommer ett bli något alldeles extra och helt klart i klass med den redan tidlöst grandiosa diskografin.
14 maj släpper originalduon, Justin Currie och Ian Harvie, tillsammans med övriga medlemmar nya albumet "Fatal Mistakes".
Maestro John Hiatt & instrumentessen i Jerry Douglas Band har slagit ihop sina grandiosa musikaliska påsar och tillsammans spelat in albumet "Leftover Feelings" (New West Records). Hiatt's"All the Lilacs in Ohio" är första sprudlande smakprovet från albumet som ska finnas tillgängligt för Hiatt-fantaster och alla andra spekulanter med god smak 21/5.
Fullängdaren spelades in i Nashville’s RCA Studio B, samma byggnad som Elvis Presley,The Everly Brothers, Dolly Parton och många andra ess format sina låtar & album.
"Leftover Feelings" är det första musikaliska livstecknet från Hiatt sedan 2018 års "The Eclipse Sessions", som i sin tur var uppföljaren till "Terms Of My Surrender" från 2014.
Följande 11 låtar hörs på "Leftover Feelings":
“Long Black Electric Cadillac”, “Mississippi Phone Booth”. “The Music Is Hot”, “All the Lilacs In Ohio”, “I’m In Asheville”, “Light Of The Burning Sun”, “Little Goodnight”, “Buddy Boy”, “Changes In My Mind”, “Keen Rambler” och “Sweet Dream”.
