En känsligt lågmäld Ryan släpper nytt
Så kom den till slut, en av de där tre plattorna som Ryan Adams annonserat att han skulle ge ut för två år sedan. Men som bekant sket sig allt abrupt när Ryan avslöjades ha betett sig som en skitstövel gentemot unga tjejer och den första av de tre albumsläppen - ”Big colors” - drogs in kort innan releasen. Många gamla fans blev med mig skittrött på hela soppan. Jag kände mig sviken av en för mig mycket stor musiker, som i ett nafs förvandlats till en ynkligt patetisk figur. Och det som är gjort kan inte göras ogjort. Lyckligtvis gjorde han en hyfsad avbön och tycks ha insett vidden av sin grova blamage.
När nu en ny platta ser dagens ljus är det inte med ”Big colors”, utan med ”Wednesdays” (Paxam). 13 starka låtar (11 på lp:n plus två på en bifogad singel), som är det bästa han släppt på mycket länge. Tonläget är mycket lågmält. Och skört. När det är som mest andäktigt vackert som i ”Mamma”, där Emmylou Harris körar, och i ”When you cross over” samt ”Poison and pain” känns lyriken som en avbön från en musiker som sliter med sina hjärnspöken (sorgen efter en avliden bror, ensamhet, krossade förhållanden, och en önskan att bli förlåten) och att finna sig själv igen. Förutom Emmylou har ytterst renommerade Don Was och Benmont Tench varit delaktiga i produktionen.
/B-O
