Popgeni -

Omöjlig att ignorera

Fyra killerspår från Justin Townes Earle's färska fullängdare "The Saint Of Lost Causes" (New West/Border) som gör det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att låta bli.

Det räcker så.

/Björn

2019-05-31 @ 16:34:00 Permalink De största popgenierna Kommentarer (0) Trackbacks ()

I allra högsta grad levande

Med snygga stråkarr, folkkänsla, lite Motown inspirerade rytmer, Nick Drake akustiska gitarrer och några nävar med egen stark personlighet har indiefolk songwritern, B.R. Lively, med rötterna i Texas, format 11 låtar på sitt debutalbum "Into The Blue" (BR Lively/Hemifrån).

Debutalbumet som släpptes redan i oktober 2017 på hemmaplan, och först nu fått distribution hos oss genom fina Hemifrån är en platta där låtarna växer ytterligare i takt med lyssningarna.
Det finns en varm melodiskt lugnande feelgood känsla som är den röda tråden.
Kolla själv.
/Björn

2019-05-31 @ 16:13:35 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lowe har fortfarande allt som behövs

Själv har 70-åriga Nick Lowe sagt att han pensionerat sig från musiken.
Så man får väl i viss mån tacka hans nya fräcka kompband surfrockarna Los Straitjackets för de tre egna nya låtarna och covern av Phil Spector's "Raincoat In The River" förevigades på vinyl 12:an "Love Starvation/Trombone" (YepRoc/Border).

Återstår att se om det blir någon fortsättning på en makalös karriär, för Nick The Knife har
fortfarande all den kvalité och känsla som behövs för att forma musikmagi.

/Björn

2019-05-25 @ 09:13:09 Permalink De största popgenierna Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vassa traditionsbärare

"Too Much Tension" (Wick/Border) är tredje fullängdaren från Brooklyn, New York baserade kvintetten The Mystery Lights.

Ett vasst rockband som med sitt fräcka, larmiga psykedeliska, garagesound passar lika rätt i nutid som de skulle gjort under 60-talets Nuggets era.

Men en fin känsla för pop genomsyrar också de 11 spåren på plattan och ni kan garanterat själva hitta snygga influenser från det förflutna.

/Björn

2019-05-21 @ 08:58:24 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Man blir alldeles varm om hjärtat

26-åriga Molly Tuttle är född och uppväxt i en musikfamilj där pappa Jack, en aktad bluegrass och
multiinstrumentalist, alltid uppmuntrade sina barn att dela hans stora kärlek till musiken och att lära

sig att spela instrument.

Molly var inte svår att övertyga och började redan som åttaåring att hantera en gitarr. Tre år senare

var hon så slipad att hon platsade med sin pappa på en scen och som 13-åring spelade de båda in
ett album tillsammans.

Ytterligare 13 år framåt i tideräkningen har hon hunnits bli prisad med diverse utnämningar och 2014
var hon en av medlemmarna i bluegrass gruppen Goodbye Girls.

2017 gav hon ut den självfinansierade sjuspåraren "Rise" och samma år skrev hon tack och lov på ett
skivkontrakt med Compass Records.

Två år senare kommer så lysande solofullängdaren "When You´re Ready" (Compass/Border) där hon
på 11 låtar rakt igenom visar att hon inte bara är en strålande instrumentalist, utan även behärskar det

vokala och låtskrivandet med grace.
Några av Molly Tuttle´s musikaliska förebilder lär vara Gillian Welch & Bob Dylan och deras snille har bergis inspirerat Molly att forma en ståtliga grann samling melodiösa guldklimpar.

Man blir alldeles varm om hjärtat.

/Björn

2019-05-15 @ 22:35:00 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Daddy Long Legs går på knockout

New York trion Daddy Long Legs går på knockout med sin fjärde fullängdare "Lowdown Ways"
(Yep Roc/Border).

Albumet är ett kraftfullt steg framåt för bandets sångare, gitarrist & munspelare Brian Hurd och
hans båda bandkompisar.

“Vi har slipat på vårt råa lo-fi soundet under en längre tid nu. Så det kändes som att vi ville satsa på
något som är lite mer producerat, men självklart utan att göra avkall på råheten i vårt ursprungliga
sound, säger Hurd.

Det produktionsmässiga musikaliska lyftet ska delvis ackrediteras producenten Jimmy Sutton, vanligtvis
fullkomligt lysande basist i, JD McPherson´s band.

McPherson är förresten delaktig i snickrandet av "Pink Lemonade".

De musikaliska släktbanden mellan de båda banden är totalt solklara när rock'n'roll möter rå blues, punk,
rockabilly, soul & gospel och dramatiska ballad med en ständigt närvarande in-your-face intensitet.

Och på ett sätt som är få band förunnat

Helt oemotståndligt!

/Björn

2019-05-15 @ 20:20:38 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Idel ädel rockadel

Sleater-Kinney sångerskan & gitarristen Corin Tucker är tillsammans med Peter Buck, bedårande

f.d. gitarrist i ostraffbara R.E.M. , grundbultarna i tidlösa "supergruppen" Filthy Friends.
Men här finns mer musikadel av klass, även om de inte tillhör de mest kända.
Kurt Bloch, Fastbacks, Scott McCaughey, The Minus 5 och trumslagaren Linda Pitmon, som har ett

långvarigt förflutet i Steve Wynn & The Miracle 3 gör kvintetten komplett.

Både Buck & Bloch har förresten lirat tillsammans med Wynn i en annan excellent poprock konstellation,
The Baseball Project.

2017 kom debutalbumet "Invitation" där bandet blandade pop med indierock, bluesrötter och
skapade en egen stark personlighet.
På rykande färska uppföljaren "Emerald Valley" (Kill Rock Stars/Border) spinner man vidare på den
fina tråden och ni kan väl bara gissa vem texten i "November Man" handlar om.
/Björn

2019-05-10 @ 09:20:33 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kanadensisk feelgood

Äkta kanadensiska paret Keri & Devin Latimer kallar sig för Leaf Rapids och har under en längre tid grävt i Keri´s familj och släkts bakgrund.

Där har man hittat många spännande historier som ligger till grund för duons textskrivandet och varma musikaliska nerv.

Man ramar in de tio spåren på ”Citizen Alien” (Coax Records/Hemifrån) med en grann melodisk mix av folk, americana och country.
Stor feelgod känsla.

/Björn

2019-05-09 @ 08:21:00 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Crossover magi

Jessy Wilson är f.d. medlem i bandet Muddy Magnolias som fick mycket ros i USA för sin mix av
R&B och Texascountry.
Nu är hon på solokvist med albumet "Phase"(May 3rd/ThirtyTigers/Border) med sin kraftfulla röst
och en klockren musikalisk mix av soul och rock.

Att rock´n´rollen sätter så starkt avtryck i ljubilden kanske man ska ge en del kredit åt Patrick Carney
för, vanligtvis trumslagare i The Black Keys, som har producerat albumet.

Men den ena utesluter som bekant inte det andra och "Phase" är helt enkelt ett bevis på att teamwork
över de musikaliska gränser kan skapa magi.
/Björn

2019-05-08 @ 09:13:09 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Eleganta Nike

"Glitter Till Glöd" (ErikAxlSun/SPD) är första soloplattan på många år från Nike Markelius, trummslagaren i Tant Strul på 80-talet, soloartisten på 90-talet och sångerskan och låtskrivaren i bl.a. Nike & Röda Orkestern på 2000-talet.

En fullblodig, stark, nervig, elegant melodiöst klingande rockplatta där Nike backas av svensk rockadel som Lotta Partapuoli, gitarr, Kenny Håkansson, gitarr, Ulf Rockis Ivarsson, bas, och själv lirar både trummor och gitarr.

11 egna kompositioner och tre tolkningar och översättingar av en Patti Smith och två Lhasa de Sela låtar innebär 67 minuter väl värda pengarna.
Med videorna till titelspåret och "Fallen Ängel" har Nike Markelius dessutom fått homofoberna att sätta både morgonkaffet och A.W. pilsnern i vrångstrupen.
/Björn

2019-05-04 @ 09:11:00 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Teenage Fanclubs lärjungar

Ibland sitter allt som en smäck. Men vägen dit kan vara fan så snårig och det finns förstås mängder med bevis på genitalanger som aldrig kommer fram i rampljuset. Matthew Scottoline som slet bas i Philadelphiagruppen Everyone Everywhere, fick inte gehör för sina egna låtidéer, men slutade inte att sitta hemma på kammaren och skapade sakta men säkert en låtskatt på hög för framtiden.

Efter att slutligen ha ledsnat på att inte komma fram med sina låtar det bildade Matthew trion Hurry tillsammans med bröderna Rob och Joe DeCarolis.

Det var tur det.

Redan med debuten ”Everything/Nothing” fick Matthew fullt utlopp för sina egna idéer, som förvisso lovade mycket. Plattan är dock mycket vilsen och inte alls representativ för vad som komma skulle.

På uppföljaren ”Guided Meditation” från får alla vänner av Glasgows bästa gåva till denna värld Teenage Fanclub att sucka av lycka. Och med det senaste alstret ”Every little thought” blommar allt ut till en STOR platta.

Det som imponerar mest är ett sant vårdande av harmonier som kläs i snygg stämsång och ett briljant plektrumfäktande. Och kopplingen till de skotska gudarna är så förbannat snygg. Kolla upp!

/B-O

2019-05-04 @ 00:34:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fräckare blir det inte

Stockholmsrotade garagepunkarna Viagra Boys som kallats Sveriges sämst bevarade hemlighet och landets bästa och fräckaste band är äntligen aktuella med fullängdaren
"Street Worms - Deluxe" (Year0001/Border).

Pitchfork utnämnde "Sports" till "best new track" och de 14 spåren på albumet talar klart och tydligt för sig själva med bandets skarpa satir, svarta humor och pulserande musikaliska drivkraft som oemotståndliga beståndsdelar.

/Björn

2019-05-03 @ 22:19:00 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Healy går på knock

Skotska singer-songwritern, Martha L. Healy, är en grandios doldis för den stora massan.
Hennes senaste album, "Keep The Flame Alight" (Frog Eye Records/Hemifrån) , som spelades in i Nashville och släpptes internationellt i slutet av oktober 2018, finns nu också tillgänglig hos oss.

Uppväxt med bland andra Patsy Cline, Carole King, The Eagles, Travelling Wilburys, folkhjältarna The Dubliners och Motown artister ur familjens vinylsamling har hon format sitt eget varma musikaliska uttryck på lika delar keltiskt ursprung, country och americana.
Healy är en fantastisk sångerska och fingertoppskänslig låtskrivare som på albumets tio spår går på knock och tål alla sorters jämförelser med gräddan inom stilarterna.
Missa inte!
/Björn

2019-05-03 @ 08:57:00 Permalink Ett tips från Popgeni Kommentarer (0) Trackbacks ()

Norsk rock lever i allra högsta grad - kolla in Hilma Nikolaisen!

Mycket genom att vi i familjen införlivat en välkommen norsk gutt, som dessutom har koll på det mesta som händer i norskt musikliv, har ett slumrande nyfiket öga väckts på nytt över nya norska skivsläpp.

Skivsamlingen är sedan tidigare väl fylld av oförglömliga plattor från Madrugada (och Sivert Høyem soloplattor), Mercury Motors, Cadillac, Yum Yums, Briskeby, Anja Garbarek, m fl. Senaste tiden har det norska inslaget i skivsamlingen utökats med en hel del nytt från Jarle Bernhoft, Comet Kid, Thomas Dybdahl, Caddy, Serena Maneesh och Hilma Nikolaisen. Alla dessa förtjänar en djupdykning (kolla upp på Spotify eller Apple Music), men denna gång blir det den sistnämnda som får några extra rader.

Hilma Nikolaisens solodebut ”Puzzler” kom 2016 och den missade jag helt. Den senaste utgåvan ”Mjusic” kom ut strax före jul 2018. Jag fick nys om plattan via den eminenta sajten PopMatters, vars recension var så översvallande att jag genast gick in på Spotify och tog del. Vilken platta. Redan i det stentuffa introt till inledande ”Missionary” är man fastnaglad.

Grunden i Hilmas musik är klassiskt snittad pop, men med en nerv och virtuos instrumenthantering att man baxnar. Fuzziga gitarrslingor, klockrena refränger och snygga stick, vilar på ett tufft trummor/basbeat. Lägg till det en läckert beslöjad sångröst.

En liten kuriositet är att ”Mjusic” är den första vinylen som tryckts i Norge sedan den verksamheten lades på is under 90-talet.

Kolla också upp Serena Maneesh, där Hilma lirar bas och brorsan Emil är bandledare. I sina bästa stunder är gruppen en sagolik psykedelisk mix mellan Soundtrack Of Our Lives, Silverbullit med stänk av Stone Roses och South.

/B-O

Länk till ”Mjusic” på Spotify:

https://open.spotify.com/album/5LAbE98sy5xgbM2BFRVOci?si=y682LzLSTHSCaCKu2DVa_g

Länk till Serena Maneesh på Youtube:

https://www.youtube.com/watch?v=RT_uwSI01Hc

2019-05-01 @ 14:49:46 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()