Popgeni

 

 

 

 

 

Gerry Beckley var en i folkrockpop-trion  America som på tidigt 70-talet hade en monsterhit med
excellenta treackordaren och Neil Young färgade "A Horse With No Name".
En bland många ess från en handfull utsökta album under första halvan av 70-talet.
Beckley har aldrig lagt av att göra musik och bygga album och jag måste erkänna att jag inte ett
brytt mig så mycket om honom efter America.

Men jag blir helt klart varm inombords av återseendet och dussinet låtar på 12-spåraren "Carousel"
(Blue Elan Recods/Hemifrån) som i många fall är som att dyka ner och ta djupa andetag från
America´s ovan nämnda låtskatt.
Albumtiteln är en hänvisning till livets snurrande hjul enligt Gerry Beckley, "as long as we’re on this
circle, time is not our enemy, time is our challenge, it’s a little bit tragic, but also beautiful”.

Ett par granna tolkningar av Gerry & The Pacemakers 60-tals klassiker "Don't Let The Sun Catch
You Crying" och Gerry Rafferty's "To Each And Everyone" är extra bonus på den melodiösa lyckan.
/Björn

 

 

Är vanligtvis inget större fan av programmerad popmusik.

Men när The Radio Dept. kallar så faller jag raklång.
Efter en seg rättstvist mot det egna bolaget, som man förlorade,  är Johan Duncanson och
Martin Larsson åter med sin melodiöst vackra och oemotståndliga synthpop på "Running Out Of Love" (Labrador/Border).

Ett album som duon enligt skrivet kontrakt är skyldiga Labrador Records, men det hörs  inga hard feelings

i ljudbilden när det gäller bolagsbråket.

 

Bakom det sedvanligt stilrena, grandiosa soundet och knivskarpa pophakarna finns en ytterligare vässade
politisk medvetenhet och ett tydligare ställningstagande än på de tre tidigare albumen.
Texterna berättar om en frustration över ett kallare, ogästvänligare samhällsklimatet som vi upplever. 
Fascismens framsteg, växande högerkrafterna, främlingshat, svensk vapenexport, social orättvisor och
allmän utslagning genomsyrar duons texter och helheten blri stor svensk popmusik från stora hjärtan
och skarpa hjärnor. 

Duncansson och Larsson sitter inne med en helt egen profil och jag hoppas att det inte ska behöva dröja
sex år till innan man släpper album nummer fem.

/Björn

 

Tre år sen senaste.
På "A Village: Natural Light" (Startracks/Border) soloalbum nummer sju fortsätter Kjellvander att
väva sina grandiosa musikaliska spindelnät av tidlös lo-fi altcountry och indie-americana som med

sin hypnotiska mollstämda grundton alltid blommar ut, fäster och fascinerar. 

Townes van Zandt och Neil Young lär vara stora förebilder, men Kjellvander har aldrig kopierat bara

influerats och alltid format något alldeles eget.

Inget man suger åt sig på en kafferast, men det har aldrig varit meningen heller.

 

 

Under en livespelning i slutet på Augusti 2011 upplevde den förre Popsicle frontmannen Andreas
Mattson en konstig känsla över att sjunga på engelska och bestämde sig för att om det blev ytterligare

någon skiva så skulle texterna vara på svenska.
"Solnedgången" (Woah Dad!/Border) är resultatet av den plötsliga insikten.
Popsicle ryggraden hörs tydligt i upptempopoppiga "Sekunderna", men annars är Andreas tredje
fullängdare full av smakfull pop med texter från en 49-årig man som funderar

över varför livet blev som det blev och hur det en gång var.
/Björn 

 

Vaggan stod i Italien men musikaliskt har Giulia (Julia) Millanta putsat på sin musikaliska
ådra i Austin, Texas, som hon numera också kallar sitt hem.

"Moonbeam Parade" (Ugly Cat/Hemifrån) är hennes femte fullängdare som berättar om 
en artist som gärna experimenterar och tar ut svängar med stor personlighet, inte

minst på tolkningen av Bowie's "Rock'n'Roll Suicide"

 

Men även de övriga 12 låtarna som hon mestadels skrivit själv, men också samarbetat med

andra, ramas in av en spännande ljudbild med texter som färgas av hela paletten av
livets ups and downs.

 

Musikaliskt är det singer/songwriter, americana och en form av laidback southernrock som 

bara växer tillsammans med ett gäng ruggigt fina musiker som Charlie Sexton (Bob Dylan),
Howe Gelb (Giant Sand), Glenn Fukunaga (Dixie Chicks), Gabriel Rhodes (Willie Nelson),
Dony Wynn (Robert Palmer), David Pulkingham (Patty Griffin) och fina countryvännerna 
Kimmie Rhodes och Michael Fracasso.

/Björn

 

Mer godis från New West.
Shovels & Rope har skinn på näsan.
"Little Seeds" (New West/Border) är album nummer fem från Charleston, South Carolina, duon 
och äkta paret Cary Ann Hearst och Michael Trent som utan problem och med klar finess mixar 
folk, rock'n'roll, countryrock, indie och punk i en lockande ljudbild.

Som man kan konstatera på dessa båda smakprov och de övriga tio låtarna på "L.S" så går
Cary Ann och Michael aldrig bort sig oavsett om man väljer att para ihopden granna  stämsången 
med skenande elektriska gitarrer eller varm mandolin.
Tasty!
/Björn

 

 

 

 

Amerikanska boogie-blues-folk-americana-rock mannen Seasick Steve är rykande aktuell med
åttonde albumet "Keepin The Horse Between Me" (Dead Skunk/Border), som blev en dubbel
med 24-spår då han rensade lite i arkivet.
I vanlig ordning hög Steve klass med en mix av tufft brumman och mjukt svängande låtar, mestadels

egna men även fint avskalade covers som "Gentle On My Mind" och "Everybody´s Talkin' At Me".

 

Numera lirar han även på sexsträngade gitarrer.
Men vi som var närvarande under hans dubbla gig på Östersunds Bluesfestival 2004 med kompduon 
Level Devils vet att en tresträngad akustiskt funkar minst lika bra i hans händer.
"Plattan är en hyllning till att få vara levande och jag har min bästa tid i livet i nuet", säger Steve.
/Björn

 

 

 

 

Willy och Cody Braun har med klass och stil frontat Reckless Kelly sedan debuten 1998.

Album nummer tio "Sunset Motel" (No Big Deal Records/Thirty Tigers/Border) är ingen undantag

från den gyllene regeln att leverera altcountry, southern rock och Americana av absolut bästa sorten.
Med samma dignitet och klass som några år yngre Uncle Lucius som hörs och syns live Captain
Cool i Östersund torsdagen 13/10.
Oerhört dumt att missa något av banden på alla sätt och vis.

/Björn

 

 

 

 

"Låtarna är självbiografiska. Jag är inte ung längre, men jag var en gång i tiden har upplevt allt det
här, säger brittiska indiealternative punkarna Beach Slang's frontman James Alex om gruppens
andra album, "A Loud Bash Of Teenage Feelings" (Big Scary Monster/Border).

Samtliga tio låtar har ett tonårstema där det handlar om att ta sig helskinnad igenom det närmaste
dygnet, eller snarare överleva hela den många gånger komplexa ungdomen.

 

Rötter finns i den brittiska punken och new wave vågen från sena 70-talet och har man en stor

förkärlek till den eran så är Beach Slang's rock med varmt och stort pophjärta aldrig fel.
/Björn

 

 

 

 

 

Long time no see!
Åtta år har runnit iväg sedan Tiger Lou aka Rasmus Kellerman senaste fulllängdare "A Partial Print".
Men nu är T.L. tillbaka med "Wound Dreamer" (Startracks/Border), en platta som han
jobbat med i fyra år.

Men många gånger är det de enkla som är bäst och Tiger Lou och Rasmus är uttrycket "less is more"
elegant persionifierad.
Samtidigt har han självklart blivi vassare på sina instrument och "W.D" är byggd runt tio nya låtar med
med den där patenterade melankoliska grunden, gitarrerna, Rasmus varma och smådesperata sång
som gör en glad.
/Björn