Fortsatt svart känsla med Sven
(Gamlestans Grammofonbolag/Border) som titelmässigt låter som en oneliner som man brukar använda
Sven vandrar stabilt mellan old school och sweet southern soul och det är aldrig ens nära att bli statiskt
när han blandar eget material med starka personliga favoriter från förr, typ"Cry To Me" och "Treat Her Right".
Och inte blir det sämre med lysande kompmusiker som Anders Lewén, gitarrer, Matti Olikainen, piano,
orgel, Mikael Fahleryd, bas, och Jim Ingvarsson, trummor, i ryggen.
/Björn
Breddar sitt musikaliska uttryck
Grammofonbolag/Border) nu på fredag.
singer/songwriter, finstilt indiepop och även strimlor av americana med ett jordnära sound.
Så det är väl knappast något som man saknar.
Peter LeMarc har funnits med under skapandet av albumet och peppat på olika sätt.
Och gillar man LeMarc så borde det inte vara svårt att ta Jenny Almsenius till sitt hjärta.
/Björn
Punkrock goes blues
Med bara någorlunda hyfsad koll på rootshistoriken så är det lätt att haja att medlemmarna
i Jane Lee Hooker har bluesen som drivmedel.
Men det är inte John Lee Hooker som är t"he mainman" för Dana "Danger" Athens, sång, Melissa
"Cool Whip" Houston, trummor, High Top, gitarr, Tina "T Bone" Gorin, gitarr och Hail Mary Z, bas.
Istället nämner de Muddy Waters & Johnny Winters "Hard Again" från 1977 som ett rättesnöre och
ett av de tveklöst bästa albumen som gjorts.
På debutalbumet "NoB!" (Ruf Records/Border) gräver J.L.H i bluesarkivet och ger sig på örhängen
som Waters dubbeln "Champagne And Reefer", "Mannish Boy", Willie Dixon’s "Shake For Me" och
Albert King’s "The Hunter" samt ytterligare sex låtar som de gillar skarpt från det förflutna.
Men de undviker snyggt den där småtrista traditionella covermallen och stabbigheten som lätt
infinner sig genom att blanda upp ljudbilden med kaxig attityd, rejält oborstad rockkänsla och
vass punkattack
Partymusik på lördag?
Ladda med "No B!" som släpps på fredag.
/Björn
En alldeles speciell sista fredag i april No. 2
(Sham/Border) som är uppföljaren till 2011 års "Mockingbird Time".
den ses som en excellent provkarta över bandets nio studioalbum långa diskografi med start 1986.
har likasinnade i "Leaving The Monsters Behind", "Isabel's Daughter", "The Devil Is In Her Eyes" med
det där helt oemotståndliga musikaliska flowet som alltid varit bandets, och inte minst Gary Louris
kommer att räcka hur länge som helst bara de vill, har lust och får ha hälsan.
/Björn
En alldeles speciell sista fredag i april No. 1
album "Solid States" (Lojinx/Border), uppföljaren till 2010 års "Blood/Candy",
färgats av klassisk 60-tals pop, tidlös power pop, bullrig garagerock och Seattledito, men alltid
utifrån duons gigantiska och personliga låtskrivarsnille och känsla för melodier.
Ett extra stort plus i helheten har deras röster och den omistliga stämmsången alltid varit.
Förutsättningarna inför återkomsten med "S.S." blev totalt chockerande när Posies trumslagaren,
sedan 2001, och tillika nära vännen Darius Minwalla hastigt och totalt oväntat avled i slutet av maj 2015.
fortsatta formande av sin musikmission.
Man lämnade den genialiska grundidén att bara kliva in i en studio och rätt och slätt panga ur sig
musiken med basic garageband filosofi.
hemstudios och skapade låtförslag med en elektronisk ljudbild som man skickade till varandra.
Synthar och keyboards dominerar mer än någonsin på albumets 12 låtar och gitarrerna används mer som
soloinstrument och för att skapa effekter.
Trummorna lades på i ett senare skede i Los Angeles med Frankie Siragusa (som producerade Ken´s
soloalbum "Danzig In The Moonlight" och som är med på den nuvarande turnén) och i Kansas med
Kliph Scurlock som rummat för Flaming Lips under många år.
på kvalité, integritet och högklassig musikalisk utstrålning.
Viljan att alltid upptäcka, växa, göra annorlunda, pröva nytt och inte fastna i ett visst mönster har alltid
Eller som Jon Auer och Ken Stringfellow säger själva. "det är vår plikt som artister och musiker att ta
risker och fortsätta utforska".
/Björn
Nytt med The Felice Brothers
(Yep Roc Records/Border) 24:e juni.
Men redan nu kan man få ett smakprov och en känsla av hur det kommer att låta med den livfulla
videon till “Aerosol Ball” som är ett av spåren på plattan.
Bandets basist Josh Rawson är mannen bakom videon med filmsekvenser hämtade från 1950
och 1960-talet.
lins och i rakt nedastigande tradition från namn som John Prine, Shane MacGowan och Michael Hurley.
2014 års recensent hissade "Favorite Waitress".
& sång, samt Greg Farley på fiol.
En du måste ha koll på?
De är ju många att välja på i americana, country, folk, singer-songwriter genren.
Men Texas bon Hayes Carll är kanske en du måste ha koll på?
"Lovers And Leavers" (Lost Highway/Border) är hans femte album sedan debuten 2002, och
dessutom det första efter 2011 års hyllade "KMAG YOYO (& Other American Stories".
musikern Joe Henry och de tio låtarna spelades in 2015 under fem vinterdagar i Los Angeles.
Och visst känns ett omdöme som, "Carll extends a worthy Texas tradition, the weathered, hard-drinking,
/Björn
Oemotståndlig dirtcountry
Vilken upptäckt!
På en helt vanlig fredag i april.
Under namnet June Star har singer/songwritern, gitarristen och sångaren Andrew Grimm i 17 år
och på 11 album i det tysta missionerat rock'n'roll, americana dirtcountry, folk och annat med
gener i det magnifika mångfaldet som växer i rootsträdets grenverk.
Den senaste utgåvan "Pull Awake" (A.G./Hemifrån), släppt i staterna under fjolåret, är en ren
och skär exemplarisk uppvisning på hur grundingridienserna ska tillredas och serveras.
Även om Grimm är "the mainman" i J.S. så finns det naturligtvis andra i det granna musikaliska
hantverket. Pedal steel mannen David Hadley har agerat Grimm's högra hand i många år och
Kurt Celtnieks, trummor, samt basisten Mark Tuminello är andra återkommande namn i de olika
bandformationerna.
"P.A" och ytterligare tre album ur backkatalogen finns på Spotify om du nu blev sugen efter att ha
kollat in ovanstående "Gone" som är en av låtarna på fullängdaren "Cora Belle" från 2008.
/Björn
Systrar värda att kolla upp
Inspelad i de drömska bergen i Echo Park, California, är egensläppta The Chapin Sisters "Today's
Not Yesterday (Lake Bottom Records/Hemifrån) första albumet på fem år med eget
material från de ytterst välsjungande systrarna Abigail och Lily Chapin.
De 12 nya låtarna, mestadels skrivna i New York, handlar om livet under de åtta åren som de var
bosatta iLos Angeles och den nuvarande vardagen på östkusten.
Producerade av dem själva med hjälp av producenten, teknikern och basisten Dan Horne har man
tillsammans med ytterligare en handfull meriterade musiker skapat ett tidlöst elegant sound som
genomsyras av såväl klassisk 70-tals rock, country, folk och den numera breda fåran americana.
Systrarnas minst sagt grönskande stämsång är grädden på moset rakt igenom ett fint balanserat
låtmaterial.
Ger de här båda videoklippen mersmak så är det bara dumt att inte kolla upp de resterande tiotalet.
/Björn
Mer C.S.N.&.Y. än Hollies
Nash & Young, med albumet "This Path Tonight" (Blue Castle Records/Rootsy).
och producenten Shane Fontayne och tillsammans ritade de ihop 20 låtar på blott en månad.
kände sig mycket bekväm med redan från dag ett.
"Det är en annorlunda känsla här jämfört med mina tidigare soloplattor, även om jag också hör
ekon från alla", säger Nash om den stilfulla akustiska och tidlösa folkrocken som är den röda tråden.
/Björn
En sann soul & blues saga
som helst skulle platsa i Rekordmagasinet, om det nu fanns något sådant med musikalisk vinkel.
när han under artistnamnet "Black Velvet" tolkade sin stora musikaliska förebild James Brown.
2011 kom debuten "No Time For Dreaming" och sedan en dryg vecka bakåt så finns "Changes"
(Daptone Records/Border) ute.
Rolling Stone har nominerat "Changes", där titelspåret är en tolkning av en Black Sabbath låt
om nu någon skulle ha missat det, till "Most Anticipated Albums of 2016".
Det sägs att om man har sett Charles Bradley live så glömmer man det aldrig och han har gjort
ett flertal hyllade liveframträdande i Sverige under sin korta men spikraka karriär.
Nedanstående liveklipp är hämtat från årets upplaga av amerikanska SXSW, Austin, TX, som
Hale för själ och hjärta
är det helt naturligt att ställa sig frågan om det inte kanske är hans största stund som artist?
våra liv i början av de 21:a århundrandet.
Formad i norra Italien tillsammans med producenten, gitarristen och lap steel ikonen Antonio
på med sin arsenal via kontrollbordet.
Antonio sitter i samma rum.
"Jag tycker att "Bound..." känns mycket mer intim och känslomässigt engagerad än mitt förra album
"The Long Draw". Tidigare har jag varit åskådaren men nu känns det som att jag är karaktären,
säger 63-årige Hale.
Och då ska ni veta att "T.L.D." också är en sällsynt grann historia.
Lokalt guld som passar överallt
den jämtländska musikscenen.
Men det har varit ganska ganska tyst under en längre tid.
Så när han i förra veckan återvände med albumet "Voodoo" (J.G.) så var det en klassig comeback.
hela låtflocken.
"Greppet", förstklassig indierock i "Korn", funkpunkigt titelspår, läckert skeva "Faller Samman"
trumslagaren Björn Höglund och basisten Per Dückhow murar en förstklassigt varierad bakgrund till
Jens Gustavson's utsökta låtmaterial.
Motgift mot den allmänna utslätningen
Idag släpper Sofia Janok sitt nya album "ORDA - This Is My Land" /Gamlestans Grammofonbolag),
tillika uppföljaren till "ÁHPI (Wide As Oceans)" från 2013.
singeln nummer två "This Is My Land, som är öppningsspåret, förstäkt ryktet om hennes starka
patos och personlighet.
mitt hem högre än allt annat. Där får alla plats. Utom de som vill förstöra det, har Sofia sagt om
budskapet i "T.I.M.L.".
Sápmi.
i det som handlar om hennes ursprung och verklighet.
En ytterst viktig och trovärdig artist i tider när den allmänna utslätningen breder ut sig allt mer.
/Björn
Kolbacken dubbelsinglar
I morgon släpper Kolbacken dubbelsingeln “Spring / Blinkar Blå” och IF Popgeni är oerhört stolta över
att bandet och skivbolaget Massproduktion väljer just oss för att ni ska kunna lyssna in "Blinkar Blå" lite
i förhand, https://soundcloud.com/mikael-1-1/blinkar-bla
Nedanstående kan man läsa i ett pressmeddelande i samband med releasen:
"Nya singeln “Spring” är en hetsigt vibrerande och nervig postpunklåt.
“Blinkar Blå” är en kall och krautig cover på Adolphson & Falks klassiker från 1981.
Kolbacken, Staffan Ljunggren, trummor, Zarah Andersson-Knut, keyboards, sång, Fredrik Hast, bas,
och Mikael Andersson-Knut, gitarr, sång, är ett band bestående av musiker från Sundsvall och Uppsala
som gräver där de står.
I Sundsvall finns en anrik och bördig postpunkmylla att plantera i. Upp växer pop med svärta.
“Kolbacken är våt asfalt i mörker, den felande länken mellan postpunk och indiepop!“ 2012 släpptes det kritikerrosade debutalbumet Kolbacken och singeln “Slutna Ögon” hade rotation på P3.
/Björn
Biter rätt
Men vad gör man när intresset från de stora bolagen är iskallt?
Jo man kontaktar ett gäng trogna, och oerhört kompetenta, bandkompisar från förr och gör allt
Steven Casper & Cowboy Angst "I Feel Like I've Got Snakes In My Head" (Silent City/Hemifrån) är
Casper's sjunde utgåva sedan 2010, den här gången en mini-CD med sju spår, som med klockren charm och
odiskutabel känsla behandlar olika knoppningar från rootsträdet med samma naturligt sköna känsla.
Spotify är perfekt om man vill uppdatera sig på Steven Casper.
Emmylou Harris, Rodney Crowell) och singersongwritern och professorn Luke Powers.
”Kakistocracy” från 2007 var deras americana debut och en svidande protest mot vad USA hade blivit
under George W. Bush som president.
Producerat och mixat av klart legendariska producenten Brian Ahern (Emmylou Harris, George Jones,
Johnny Cash) så träffar Spurlock & Powers hela tiden rätt med sin coola laidback americanarockgung i
spår som "Mad", "I Live With The Devil", "Everything Is Great", "Hey Idiot", "Dumb It Down" och "Average People".
”Kakistocracy”.
I perfekt harmoni med det viktiga stora tysta
Woods" (Daughter And Sons Records) är en tribut till skogen.
och bara vara i något som aldrig verkade ta slut.
Ett idag ganska sällsynt beteende hos den yngre mobilblippande generationen som sällan lyfter
har en internationell känsla med klara likheter till många andra fina musikaliska berättare i samma tillstånd.
plats och funktion.
"Pink Mist", "No Guitar Or Drums", "Play", "Rosie", "Kathy" och det är svårt att inte fångas av
Alexanders utsökta sång som smakfullt nog har placerats långt fram i ljudbilden.
Hög tid att upptäcka om det inte redan är gjort.
/Björn
