Som att sitta inom samma fyra väggar

 

Bard Edrington V´s, sjunde fullängdare "Two Days In Terlingua" (Hemifrån) har ett lite annorlunda upplägg än att "bara" knalla in i en studio och börja jobba.
Det blev mer en musikalisk extraordinär upplevelse när producenten Bill Palmer kläckte idén att man istället skulle använda sig av en mobil inspelningsstudio och göra inspelningen i en 100 år gammal kyrka i norra delen av Chihuahua öknen som ligger på gränsen mellan USA och Mexiko.
Edrington och hans rutinerade och extraordinära musiker tände alla ordentligt på upplägget.

De 12 spåren är precis som albumtiteln skvallrar om inspelad rakt upp och ner på två dagar och utan pålägg och max tre omtagningar på varje låt.
Bard, sång & gitarr, och hans medmusikanter, Karina Wilson, sång, violin, Zoe Wilcox, bas, Alex McMahon, steel, gitarr, banjo, & bröderna Bill Palmer, sång, bas & Jim Palmer, trummor har alla satt kvalitativt varma och hudnära avtryck på helheten.
Som lyssnare får man känslan av att man sitter inom samma fyra väggar.
/Björn


Inte som många andra

 
 
 
24 september släpper blågula Gibrish sitt 5:e album "Ådalsbanan" (Paraply Records/Hemifrån. 
I vanlig ordning genomsyrad av bandets alldeles egna starka, personliga musikaliska profil och sound. 
Som på tidigare album så spinner kvintetten, med rötter i Sundsvall & Medelpad, ihop ett vackert melankoliskt grovkorningt sound på en blandning av rock, blues, jazz och teatermusik på de 14 spåren.
Temat  den här gången är människors utflyttning från landsbygd till stad, men också om militärens dödsskjutningar av demonstranter i Lunde år 1931.
/Björn
 

Artisthyllning till Magnus Lindberg

 
Vid Magnus Lindbergs dödsbädd lovade Kjell Andersson att göra allt för att fortsätta sprida Magnus musik.
Magnus hade en stor låtskatt och det vore fint om fler upptäckte hans musik och att den kunde bevaras till kommande generationer.
Ett antal välrenommerade artister har nu tolkat några av hans sånger på albumet "Dom Som Aldrig Ger Upp, En Hyllning Till Magnus Lindberg". Som vanligt kostar allt mer än vad man räknat med från början.
Skivbranschen är oerhört tuff idag, därför har Magnus familj och vänner startat en crowdfunding kampanj på Go Fund Me för att kunna ge ut denna fantastiska platta.
Länk för att bidraga hittar Du här https://www.gofundme.com/f/magnus-lindberg-skiva.....
 
 
 
 

Tidlösa Jackson

 
Att släppa ett nytt album när man inom ett några månader fyller 73 år kanske inte är så konstigt?
Men när man som Jackson Browne gör det med samma precision och odiskutabla klass som när han som 16-åring skrev "These Days" så handlar det om bevarande av tidlös konst.
 
Egentligen är det inte någon skillnad alls mellan Jackson´s "For Everyman" från 1973, eller några andra ess i hans discografi, och rykande färska "Downhill From Everywhere" (Inside Recordings/Hemifrån).
De tio nya Browne kompositionerna på hans första album på sex år skulle utan tvekan passat lika perfekt in på debuten för 48 år sedan.
Vi talar om tidlös klass, ömt vårdande och bevarande av en medfödd gåva.
“Songwriting is a mysterious thing”. “Sometimes it feels a bit like consulting the oracle” har han sagt om det granna låtsnickrande av de tio låtarna på albumet.
Han har fått assistans i låtskrivandet och den musikaliska inramningen av kvalitetssäkrande namn som Val McCallum, Greg Leisz, Jeff Young, David Hidalgo och Bob Glaub.
Det är också ett solklara kvalitetstecken.
Björn 
 
 

Gör dig själv en tjänst

 

Missa inte prisade singersongwritern, Annie Gallup´s, nya album "Oh , Everything (Gallway Bay Music/Hemifrån) som är hennes 13:e utgåva i eget namn. 

Uppvuxen i Ann Arbor, Michigan upptäckte hon som tonåring att countryblues fick hennes musikaliska ådra att pumpa extra hårt och hon lärde sig själv att spela gitarr genom kopiera licks från blueslegender som Mississippi John Hurt, Doc Watson och Dave Van Ronk

Annie's musikaliska backkatalog rymmer ett dussintal CD utgivningar på olika indieetiketter, ett omfattande turnerande och livespelningar i både USA & Kanada. Dessutom är hon ena halvan av duon Hat Check Girl där hon tillsammans med Peter Gallway släppt flera excellenta album.

Gallway har också hjälpt Annie med produktionen & inspelningen av albumet som på ett fullt naturligt sätt vandrar i skuggan av pandemin, något som Annie kommenterar på följande sätt.

“This past year, the year of the pandemic, was everything and its opposite. Immersed in the world, and at the same time, isolated from the world; so much happening, so little going on. Oh, everything. I haven’t slept well. But, insomnia plus isolation equals the luxury of time to think. Most of these songs were a spinoff of tossing and turning in the dark".
/Björn

 

 

Annie Keating läker

 
Lucinda Williams, John Prine, Bob Dylan, Allison Krauss, Willie Nelson, Johnny Cash, Bonnie Raitt, Emmylou Harris & Patty Griffin är artister & musiker extraordinära som amerikanskan Annie Keating jämförts med under de senaste 15 åren.
 
Det blir på alla sätt och vis helt rättvist också när man lyssnar igenom de 15 egna låtarna på hennes åttonde fullängdare "Bristol County Tides" (Hemifrån)  som går i pandemins skugga och sätter fokus på vad som gör mest ont och betyder allt i tider som man inte trodde skulle kunna drabba och sätta så djupa sår i oss alla.
Men trots det huvudsakliga gigantiska allvaret så finns det gott om kraft att hämta från Keating´s låtskrivande.
Den 51 minuter långa releasekonserten här ovan känns som en straffspark att investera i "B.C.T." och även att kolla upp album som "Trickstar" & "For Keeps" i hennes backkatalog.
/Björn
 
 

Aldrig för sen att upptäckas

 
Nytt efterlängtat material med australiensiska folkpop esset Kaurna Cronin som under sin karriär skapat en trogen fanbase utanför hemlandet genom ett flitigt turnerande i Kanada, Europa och inte minst Sverige.
Under pandemin har det naturligtvis varit totalstopp på turnerandet,  men framöver kan man förhoppningsvis vänta sig en uppföljare till album nummer sex "Aloft In The Blue" som släpptes i slutet av november 2020.
Att det är nytt material på gång är pärlan "Why Do You Love Lizzie" ett uppenbart tecken på och jag har skrivit det flera gånger tidigare att Kaurna's låtar på alla sätt och vis är balsam för både kropp & själ.
Aldrig för sen att upptäckas helt enkelt.
/Björn
 
 
 

Omistligt i sommarvärmen

Efter en turnésväng med låtarna från senaste plattan ”Funstyle” (som kom 2010) i bagaget har det varit knäpptyst om Liz Phair. En snabb googling ger vid hand att hon dock varit aktiv med annat, såsom eget skrivande och jobbat med tv-produktioner. Jag har följt henne under hela tjugoåttaåriga resan från debuten ”Exile in Guyville” och lyfter på hatten åt 13 nya låtar på ”Soberish”, där hon ånyo anlitar Brad Wood som producerade hennes två första utgåvor. Phairs känsla för ursnygga popharmonier står mer i förgrunden än den sylvassa lyriken som var ett signum i den tidiga karriären. 

Paul Weller är aktivare än någonsin och släpper knappt ett år efter ”On sunset” låtar som får en att sucka av glädje. Med nya ”Fat Pop Volume 1” sluggar han sig in på toppen av den brittiska albumlistan för femte decenniet, om man nu slår ihop solokarriären med The Jam och Style Council. ”On sunset” var för mig det årets allra bästa albumsläpp och Fat Pop är ett styrkebesked av samma kaliber. Låtarna genomsyras av en gedigen mångårig känsla i hantverket att skriva en snygg låt och man baxnar över den uttrycksfulla lekfullheten som saknar gränser.

Sagan fortsätter och man kan bara undra hur i helvete han får till det, Ryley Walker. För mig är han fortsatt en av samtidens mest spännande nya röster/gitarrister som ånyo knockar lyssnaren med en ny samling sånger på ”Course in fable”. Låtarna är som tidigare vilandes på en lekfull ljudbild som andas tidig Van Morrison, där suggestivt psykedelisk folkmusik och frijazz lekfullt saknar gränser.

/B-O 


Klassig, rootsrock med varmt hjärta & skarp hjärna

 
Eric "Roscoe" Ambel har sedan tiden i Del Lords alltid varit en av mina husgudar.
"The Lords" var ett lysande rootsrock'n'roll band som mellan 1984 och 2013 hann med fem utsökta
studioalbum och en explosiv live-EP utan att få det erkännande i de breda leden som de var värda.
 
Efter att  D.L. kastade in handduken 2014 så har New York baserade Ambel jobbat med och producerat en grann skara band & artister som Nils Lofgren, The Brandos, Steve Earle, The Yayhoos, Del Lords, The Bottle Rockets, Joan Jett, Mojo Nixon, Blood Oranges, Blue Mountain, Freedy Johnston och Mary Lee's Corvette.
 
Så när gode vännen John "Chico" Finn bestämde sig för att spela in album nummer fem med sitt band Esquela så var "Roscoe" en lågoddsare som producent.
En viss pandemi ställde till det och allt fick formas & skapas på distans.
Resultatet blev 10 personligt, jordnära & klassiga rootsrockare som färgas av funderingar runt Coronan, rasism, sexuella övergrepp och klimatkrisen.
Klassig, rootsrock med varmt hjärta & skarp hjärna.
/Björn 
 
 
 
 

Underbar comeback av urstarka skottar

 
Urstark comeback för skottarna Del Amitri som efter  återföreningen är rykande aktuella med sitt sjunde album "Fatal Mistakes" (Cooking Vinyl).
Den självbetitlade debuten kom för häpnadsväckande 36 år sedan och följdes upp av ytterligare fem fullängdare där de förfinade och ytterligare förstärkte sitt personliga sound på lika delar pop och rock extravaganza.

Men den där välförtjänta och i mitt och många andras tycke välförtjänta islossningen för Glasgow femman kom aldrig och efter fullängdaren ”Can You Do Me Good” 2002 så kastad man in handduken.
Men sångaren & huvudsakliga låtskrivaren Justin Currie fortsatte med en solokarriär som resulterade i soloalbumen ”What Is Love”, ”The Great War” & ”Lower Reaches” mellan 2007-2013 som spann vidare på det melodiöst granna soundet som alltid varit Del Amitri’s musikaliska profil.
Så när man nu återkommer som band så är det med 100 % klass från öppningsspåret "You Can't Go Back", där man driver med sig själva för att man gör comeback, till det avslutande vulkanutbrottet, "Nation Of Canners".
Däremellan finns 11 Del Amitri ess som redan nu gör albumet totalt givet på min årsbästalista.
/Björn 

 
 
 

RSS 2.0