Klass från alldagliga Kessler

Med ”About Memory” (Todd Kessler Music/Hemifrån) återvänder singer/songwritern Todd Kessler
till sina rötter och formar ett tidlöst elegant folksound med smakfulla vinklingar på soft altrock och
klassisk americana. 
Född och uppväxt i Chicago har Kessler lite i det tysta en gedigen karriär bakom sig.
Ett första albumsläpp 2006 med"We Are The Musicmakers" och en fortsättning med
gruppen Todd Kessler & The New Folk och albumet ”Sea Fever” 2012.

Men på grund av faktumet att medlemmarna började bilda familjer och få barn så bestämde man sig
för att lägga ner T.N.F. 2015.
Efter födseln av Kesslers andra son samma år så har han ändå lyckats med konststycket att fokusera
hårt på sin musik och skrivit ett stort antal låtar som blev grunden för "A.M".
Att bli förälder ännu en gång gjorde att låtskrivandet fick en mer nostalgisk ton som påverkades av
känslorna att vara pappa, säger han .

Influerad av artister och band som Paul Simon, Fleetwood Mac, Ryan Adams och David Gray 
lyckas han på ett  personligt och mycket tilldragande sätt berätta smakfulla verkliga historier
som vilken annan alldaglig människa som helst kan relatera till.
Basic class!
/Björn


Oemotståndligt poparv

 
Alabama kvartetten Belle Adair och deras andra fullängdare "Tuscumbia" (Single Lock/Border)
är en mindre drog för alla oss Beatlesbarn som fortsättningsvis snöade in på och omedelbart lärde
oss älska The Byrds, Big Star, Teenage Fanclub, australiesiska The Stems, R.E.M. , Wilco, DM3 och
alla andra band med ett extra stor hjärta och en solklar passion för oemotståndliga harmonier, klassisk
stämmsång och ringande varma gitarrer.
 
Sångaren & gitarristen Matt Green skrev större delen av låtarna på ´Tuscumbia när han bodde i staden
med samma namn och tillsammans med Adam Morrow, gitarr & sång, Reed Watson, trummor och
Hayden Crawford, bas, kryddar de stundtals sitt klassika popsound med nypor av California country
och vintage Britpop.
/Björn 
 

Måstekoll på Matthew

 
Matthew O’Neill’s andra album ”Trophic Cascade” (Underwater Panther Coalition/Hemifrån)
är ett fynd för den som gillar variation.
Det blir knappast sämre av att den mycket natur och jordnära amerikanen O'Neill dessutom är en
utmärkt sångare och låtskrivare med ett gäng lysande musiker i ryggen
På plattans 14 spår mixar han varierade musikaliska recept som americana, psychedelia, soul, folk,
rock’n’roll, pop, world och country och är lika övertygande hela vägen.
 
Uppropet till mänskligheten att det är dags att agera i americana crunchiga "Bridge Builder", elegant
Nick Cave besläktade "Poisoning The Well", sammetsmjuka popsmekning "Gates", soulinsmorda
"Louisiana", psychedelia dopade dubbeln "Alzheimer's Blues" & "Tunkashila", funkpumpade "There
You Go Again" och 
countrypassgångaren "Breakstride" är en grann bukett över Matthew's breda
och personliga musikaliska känsla.
Måstekoll tycker jag.
/Björn
 
 

 

 
 

Upptäck för bövelen

 
Outlaw, country, americana, folk sångaren och låskrivarkonstnären Colter Wall som låter som tre
gånger äldre än de 22 som han är släpper minialbumet "Imaginary Appalachia" (Thirty Tigers/Border).
Sjuspårsplattan fanns med som bonus på första pressningen av hans succéartade självbetitlade
debut från ifjol men nu återkommer den, och då även på vinyl för första gången.
 
Med rötterna i den kanadensiska Saskatchewanprärien var Wall fjolårets tveklöst största snackis
bland branschkollegor och jämförelserna med legender som Townes Van Zandt, Blaze Foley och
Waylon Jennings när det gäller snille, uttryck och känsla är självklara och håller hela vägen.
Men med parentesen att Colter faktiskt har en egen knivskarp och personlig profil.
Om det inte redan är gjort.
Upptäck för bövelen!
/Björn
 
 
 

Svart bankar hjärtat

 
Album nummer åtta från B.R.M.C. "Wrong Creatures" (PIAS/Border) och uppföljaren till 2013
års "Specter At The Feas" skapade en del ångest för järntrion Peter Hayes, guitar, sång, munspel, 
Leah Shapiro, trummor och gitarristen &  basisten Robert Levon Been.
– Den har tagit så lång tid att få klar att jag har gått från att hata till att verkligen uppskatta helheten,
ha Hayes kommenterat.
 
Ett dussin alster där bandets ambition att vägra fastna i en genre, utan ständigt utveckla sitt sound
och nästan aldrig upprepa sig själva har fungerat ännu en gång.
Ljudbilden av egen grandios bluesfärgad garage rock'n'roll, hypnotisk mumble  psychedelia och en
form av svarta Americana rötter i moll.
Låter både bekant och annorlunda och jag sitter andäktigt kvar genom albumets alla 60 minuter.
/Björn
 
 
 
 

  

RSS 2.0