Barrence & Buffalo
tillsammans med helt magnifikt dynamiska kompbandet The Savages.
"Soul Flowers Of Titan (Bloodshot/Border) är ytterligare en fullkomlig uppvisning i hur man klonar
rock & roll, rhythm & blues och soul på absolut bästa sätt och skapar en dynamik som är svårfunnen
i dessa tider
rock & roll, rhythm & blues och soul tillhör samma familj.
Nu som mogna gentemen med familjer och barn, men med samma fingertoppskänsla för hur
rätta sortens tidlöst klassiga indiepoprock ska plockas ihop.
"Quiet & Peace" (Schoolkids Records/Border) är producerat av John Agnello som jobbat med
namn som Kurt Vile, Sonic Youth, Hold Steady.
Fansen är bara att gratulera och för er som bommat B.T. tidigare är Drive-By Truckers
Teenage Fanclub och The Lemonheads utmärkta referenser.
/Björn
Snillet Snibb
Pontus Snibb är helt klart en av vårt lands mest underskattade musiker genom de senaste årtiondena.
En lysande multimusiker, artist och sångare som alltid har varit totalt rätt oavsett vilken gren på rock'n'roll
och rootsträdet som han häckat på.
I hårdrockande rock'n'roll bandet Bonafide har Pontus och vänner välförtjänt skapat sig ett aktat namn
utomlands under de senaste tio åren.
Och även om han lovat sig själv att inte göra någon egen bluesplatta innan han fyllt 40 så föll han för
skivbolagets önskningar och släppte 2014 albumet "Wreck Of Blues" tillsammans med sin klart
legendariska och klassiga pappa Håkan Nyberg på trummor.
Fyra år senare är det dags för uppföljaren Pontus Snibbs Wreck Of Blues att lossa uppföljaren
"Too Late To Die Young" (Cargo Records) med basisten Kalle Johansson som tredje länk.
11 Pontus verk som är ett prickfritt facit på hur man med största övertygelse och känsla lagar och
serverar en flock klasslåtar med bluesen bakom ratten och rock'n'roll slyngeln i baksätet.
/Björn
Kerr fäster direkt
han skapat sig ett aktat namn med ett antal album och med tiden tagit sig från "busking" i gathörn
Senaste utgåvan "Better Than Brand New" (Martin Kerr Music/Hemifrån) visar upp en själfull
sångare och artist som jämförts med 70-tals trubadurer som Cat Stevens, James Taylor, John
Denver & Tracy Chapman men klarar sig alldeles perfekt med sin egen starka profil.
själv en gitarr och röst till större arrangemang med fullt band och smakfullt balanserad produktion.
titelspåret, "Waiting Game","Little Screens", "Not In Stores", "The Update" "Lovers In A Dangerous
Time" och "Just Another Man" som fäster direkt.
/Björn
Lynn & Lynne framkallar gåshud
samarbete där alla pusselbitarna faller på plats på ett helt betvingande sätt.
en hel del under de senaste tio åren, men aldrig slagit sina påsar ihop förrän nu.
gånger vinnare av Canadian Folk Music Awards, English Songwriter Of The Year 2011 och ett Juno pris för
Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
för bästa Roots & Traditional Solo Album Of The Year 2003.
smeker och där fokuset hela tiden finns på låtar med hög kvalité med rootspopamericanacountry
känsla.
Och inte blir det direkt sämre av att deras vokala harmonier framkallar gåshud.
/Björn
Bowen vill bli som Clark
Waco, Texas, baserade Wade Bowen nya album "Solid Ground" (Thirty Tiger/Border) är album
nummer elva i diskografin och summerar på något sätt hans 20 år som framgångsrik artist i USA.
Men när livet rullat in på fjärde deceniet så finns fokuset mer på det musikaliska arvet som han en
gång ska lämna efter sig.
“Jag började fundera på hur länge till jag skulle kunna fortsätta med det här och få folk att vara
intresserade av det gör. Men jag hoppas att jag kan vara som Guy Clark som 72-åring och även då
vara kapabel att göra låtar som folk uppskattar. Så jag tog gott om tid och vägde in alla
sorts aspekter när jag skrev låtarna till det här albumet, säger Bowen.
Solid Ground har en motorvägsbred ljudbild genomsyrad av country, blues, rock och americana där
förebilder som Guy Clark, George Strait, Stevie Ray Vaughan, ZZ Top, Robert Earl Keen,Springsteen,
Tom Petty och John Mellencamp på ett lagomt sätt färgar Bowens fina musikaliska ådra.
S.G. släpps 9:e februari.
/Björn
Oates odiskutabel mainman
Oates har fortfarande kvar den magnifikt varma sångrösten som man hörde i en räcka med hits under
70-talet tillsamman med Darryl Hall i duon Hall & Oates.
nämna några av deras största örhängen.
det hela var från början tänkt som en hyllning till den amerikanska countrybluessångaren och gitarristen.
Men med ett kanonband i ryggen under ledning av legenden Sam Bush och ett gäng andra musikeress
från americana och countryskrået så växte inspelningarna i Nashville till en utsökt blandning av
bluegrass och deltablues färgad med både americana och country.
Med John Oates hela tiden som odiskutabel mainman i förarsätet.
/Björn
Burch bjuder på oemotståndliga popkarameller
gjort musik i eget namn.
Men med "Quit The Curse" (Heavenly/Border) känns det som solklart att hon har hittat rätt med
sin fina och varmt pulserande popådra.
Grandios melodiös mjuk nutida indiepop i Courtney Barnett's ljudspår.
Men också den tidlösa varianten som får en att osökt tänka Juliana Hatfield, Bangles, The Go-Go´s,
Aimee Mann & Pretenders.
