Popgeni

 

 

 

 

The Barr Brothers, de amerikanska bröderna Andrew, trummor, sång, percussion, keys och
Brad, sång, gitarr, bildade gruppen i Montreal, Quebec, 2006.
Som tredje fasta medlem i bandet handplockade man kanadensiskan Sarah Pagé ( harpa, sång,
percussion.

Den självbetitlade debuten kom 2011 och följdes upp av "Sleeping Operator" 2014. Fem överblivna
låtar från "S.O" släpptes i EP-format på "Alta Falls" 2015.
I musikpressen har de rättvist jämförts med storheter som The Band, Traffic och White Stripes.
Men deras deras mix av folk-pop-rock-americana och annat erbjuder så mycket mer i ett starkt personligt 
och kalejdoskopiskt sound.

 

Brad har skrivit samtliga 11 låtar på färska "Quenns Of The Breakers" ( Secret City Records/Border). 
De två första albumen har både blivit nominerade för Juno Awards, 2013 & 2015, i kategorin "Adult
Alternative Album of the Year".

 

 

Album nummer fem från altcountryrock och americana femman från Oklahoma gör inga fans besvikna.
Samtidigt är "A Long Way From Your Heart" (Bossier City Records/Border) en platta som definitivt kommer att trollbinda de som ännu inte upptäckt att rötter från Woody Guthrie och Waylon Jennings uppblandad med smakfulla doser av bluegrass, cajun, kryddad med rak rock'n'roll dynamik och glänsande popmelodier är en oemotståndlig anrättning.

 

Turnpike Troubadours med lysande sångaren, gitarristen och frontmannen Evan Felker, R.C. Edwards, fiol, Ryan Engleman, elgitarr, Kyle Nix, fiol, R.C. Edwards, bas, och Gabe Pearson, trummor, gjorde en fantastisk livespelning på Gamla Teatern, Östersund den 18:e april 2013. 
Den karamellen suger vi i IF Popgeni fortfarande på.

  

 

Personligen har jag alltid kännt jag att det finns klara likheter mellan Lucinda Williams och Louise
Hoffsten.
Det blir ännu en gång uppenbart när Williams valt att göra en nyinspelning av 1992 års magnifika
"Sweet Old World" och uppdatera den till "This Sweet Old World" (Thirty Tigers/Border).
Anledningen till detta är att hon kände som att hon vuxit ifrån större delen av albumets 12 låtar.
Men efter att hon med "fräscha" öron återbekantat sig med den solklara låtskatten och
i studion återfunnit den rätta känslan, så blev det helt uppenbart att skriva kapitel nummer två.

 

Tillsammans med sitt turné och studioband, gitarristen Stuart Mathis, David Sutton, bas och Butch
Norton på trummor samt långvariga vännen, medarbetaren och gitarrvirtuosen Greg Leisz, som
dessutom deltog under de sessionerna av originalalbumet, så spelade man in den nya upplagan
under 10 dagar i studion.
Producerad av Williams själv och maken Tom Overby så har en del av låtarna fått en klart annorlunda 
profil, dock utan att på något sätt förvanska den ursprungliga kvalitén.
Nyutgåvan innehåller dessutom de fyra bonusspåren "Factory Blues", "What You Don't Know",
"Wild and Blue" och "Dark Side Of Life".
Pure gold!
  

Flera av de 11 spåren på Louise Hoffsten's "Röster I Mörkret" (Gamlestans Grammofonbolag/Border)
skulle kunna platsa på Williams "T.S.O.W".
Det handlar om en liknande fusion av blues, roots och americana som aldrig är offside.
Att Louise har valt att rama sina helt tidlöst aktuella texter med en akustisk, varm och mestadels försynt,
men ändå kraftfull ljudbild handlar naturligtvis om klass och fingertoppskänsla.
/Björn

 

 

 

 

 

Wildie & Buford Pope är två alldeles för väl dolda blågula musikaliska diamanter.
Wildie är det Malmöbaserade bandet som bildades när sångaren, gitarristen och låtskrivaren Anders
Thorén och Rasmus Svensson trumslagare, gitarrist och producent möttes 2014 och det klickade
rejält musikaliskt.

 

På färska uppföljaren "Westbound", som finns på Spotify sedan mitten av september men ännu
av någon okänd anledning inte i fysisk utgåva, fortsätter Thorén tillsammans med Rasmus och Marcus
Rostedt, trummor, Peter Antonsson, bas och Martin Svensson, akustisk gitarr att smida ett sound
som hör hemma i den högre divisionen i Nashville, Memphis och Austin.

 

Buford Pope, a.k.a. Mikael Liljeborg, är med Blue-Eyed Boy" (Border Music) inne på sitt sjunde album.
Hela tiden har han rört sig mellan folk, country och rock med kvalité och en ljudbild med smaker 
av något som storheter typ Neil Young, Tom Petty, Jackson Browne, Robert Johnson, och Bruce
Springsteen skulle ha varit stolta över att de plockat ihop.

 

Älska 6:e oktober!
Nya album med JD McPherson & Whitney Rose förgyller dagen.

 

 

 

McPherson's "Undivided Heart & Soul" ( New West/Border) är ännu en pärla från skivbolaget
som 99 gånger av 100 aldrig har fel när de lossar nya verk.
Oklahoma-sonene tredje fullängdare är en helt övertygande uppvisning i hur man på läckraste sätt
korsar 60-tals soul, rock´n`roll, R&B och pop och sen landar det i nutid med en genomgående känsla
att det nästan aldrig gjorts förut.
Talang, klass, känsla och passion rakt igenom.
Det med ett smått genialiskt band i ryggen och gästande musikervänner som Aaron Lee Tasjan, Butch
Walker, Parker Milsap, Lucius-sångerskorna Jess Wolfe & Holly Laessig och Nicole Atkins.
Inspelad i historiska RCA Studio B med Lucius-trummisen Dan Molad i producentstolen.

 

 

 

 

 

Kanadensiska Rose har rättvist nämnts i samma andetag som Lydia Loveless, Lindi Ortega, Holly
Williams, Nikki Lane och Lera Lynn ur den nya generation av kvinnliga countryartister.
Men likt dessa, inte minst Lydia Loveless, så tar Whitney med jämna mellanrum gärna stickspår
till andra stilarter som pop, americana, soul och rock när hon skriver sina låtar.
Något som är hur uppenbart som helst på andra albumet "Rule 62" (Six Shooter/Border).

 

Twangig country som i "I Don't Want Half I Just Want Out", blandas med soul, "Cant Stop
Shakin", americanavärme, "Tied To The Wheel", och avslappnat rocksväng, "Time To Cry".
"Rule 62" är en strålande bred uppföljare till 2015 års "Heartbreaker Of The Year"och ytterligare ett
stort kvalitetssteg framåt i utveckling för en mycket talangfull artist, låtskrivare och sångerska

/Björn 

 

 

 

 

"Rafferty Train" är ett av 10 spår på "Bass, Drums, Guitars and Organs" (Rave On Productions/
Hemifrån)
Tillika andra fullängdsreleasen från Frank Migliorelli & The Dirt Nappers. 
Låtiteln skvallrar mycket riktigt om en hyllning till brittiska musikern, kompositör och sångaren Gerry Rafferty.
Migliorelli har många strängar på sin lyra.

Förutom att han är utmärkt låtskrivare med en uppenbart fin känsla för tidlös popmusik så är han 

också, bland mycket annat, verksam som professor på New York University.
Att han är musikaliskt skolad med 45-varvs singlar, AM-radion och har rötterna djupt i det bästa från
amerikansk folk, pop, rock och soul går som en röd tråd genom albumets dryga 35 minuter. 

 

 

 

Rutinerade Los Angeles baserade  singer/ songwritern Pi Jacobs är sedan ett par veckor bakåt i 

tiden aktuell med sin nya fullägdare "A Little Blue" (Travianna Records/Hemifrån).
Själv kallar hon sitt musikaliska uttryck för "americana bluesy rock thing".
Ett uttryck något som under unga år växter fram ur kärleken till hennes mamma's stora samling av
rock och soul, och gjorde att hon själv som tonåring plockade upp gitarren och började skriva egna låtar.
I december kommer Pi till Sverige för tre spelningar.
8:e på Kontoret, Uddevalla, 9:e Café NäRa, Borås och 10:e Holy Moly, Göteborg.

Absolut något att lägga på minnet för den som befinner sig i närheten de aktuella dagarna.
/Björn

 

 

 

 

 

 

Ganska självklart att Peter Gabriel signade, Emil Svanängen aka Loney Dear till sitt eget skivbolag
Real World Records när det var dags för kapitel nummer sju i den här pratkfulla och omvälvande
diskografin, självbetitlade "L.D." (Real World/Border)
Den svenska enmansorkestern har sopat manegen med de sex tidigare plattorna och är redan ett
aktat namn runt vårt klot.
Det här kommer självklart att ytterligare stärka det redan goda ryktet runt vårt klot. 

 

"Europas svar på Brian Wilson", har Gabriel själv sagt om L.D. storslagna och omvälvande ljudbild.

Han skulle lika gärna kunna addera sitt eget namn, för alla tre rör sig i en liknande högflygande sfär.

Men Emil har likt sina stora föregångare en egen själ och ett eget tänk när det kommer till processen att
att bygga ett mycket detaljrika sound runt sitt stora, varma och varierade röstläge som växlar från hög till låg.

/Björn