Popgeni

I mitten av 1980-talet var vi några goda vänner som lirade spelet Popgeni för första gången. Vårt gäng har växt ut och inkluderar idag cirka ett dussin poplovers som har genomlevt flowerpower, progg, punk och grunge. Sedan 2011 är vi en Ideell förening, IF Popgeni. Bloggen handlar om god musik som världen måste få veta mer om. Popgenis betygssystem:PPPPP-världsklass.PPPP-mycket bra.PPP-bra.PP-Nja.P-underkänd. På Facebook heter vi Ideella Föreningen Popgeni. Mail:[email protected]

Klassiga blågula rötter

 

Down Harrison är ett projekt som startade redan 2001 då klart legendariska svenska studiomusikerna

Tommy Cassemar, bas, och Pelle Alsing, trummor, medverkade på inspelningen av sångaren och låtskrivaren Jesper Willaume's solodebut.
Men inspelningarna hamnade av olika anledningar i i byrålådan och albumet gavs aldrig ut.
Jesper har under åren som runnit iväg fokuserat på en karriär inom restaurangbranschen, men aldrig
släppt musiken och har därmed fortgående fyllt på sitt låtskafferi med nya kompositioner.

 

Cassemar och Alsing kunde inte glömma vibbarna som fanns under inspelning 2001 så de tog kontakt
med Jesper när de 12 år senare fick lust att starta ett band.

Willaume rotade fram 150 låtar ur arkiven och gitarristen och keyboardisten Micke Wedberg, som mycket passande är ägare till inspelningsstudion PrePost Studio, blev den fjärde pusslebiten i bandet.

Processen att plocka ut de tio låtarna på "Down Harrison" (Rootsy Music) kostade åtskilliga studiotimmar,
och när plattan lades ut redan i våras på Spotify fick den fin respons från lyssnare runt om vårt klot.
När den nu släppts på CD är det bara att konstatera att det handlar om excellenta tidlösa ekon

från rootsträdets alla grenvarv och format med lika delar av magnifik rutin och stilfull förankring i nutiden.
Det räcker med att lyssna på "Hell´s Cold" och "Write A Song" för att förstå att det handlar om klass från
strart till mål.

Richard Lindgrens åttonde album "Malmostoso" (Rootsy Music) är inspelad i Pavia i norra Italien med

övervägande italienska musiker i ryggen.

Allt började för några år sedan när Richard blev inbjuden att turnera i Italien, vilket i sin tur ledde till ett par
låtar på albumet "Sundown On A Lemon Tree".
Nu löper han linan ut och lämnar ut sin nya kärlek på ett helt album.

Kanske ska man tolka den lite rockiga och snygga ljudbilden i "Raggazzon Blues", "Dunce's Cap" och "Evil
 Love" som ett bevis på den starka kärleken till Italy?
Men helheten är ännu en flock låtar från en musiker, sångare och låtskrivare med en varm personligt och
profil som fortfarande väntar på ett välförtjänt erkännande i de breda lyssnarleden.

/Björn