Familjärt vårdande av en medfödd gåva
I ryggmärgen!
Lilly Hiatt har en pappa som heter John i förnamn och de som har total nollkoll på honom gillar
inte musik som talar till hjärtat skulle man absolut kunna påstå om man har lust.
Historien har många gånger visat att det långt ifrån alltid är lätt att ha en förälder som är en
över genomsnittet begåvad och aktad musiker.
Lilly Hiatt har en pappa som heter John i förnamn och de som har total nollkoll på honom gillar
inte musik som talar till hjärtat skulle man absolut kunna påstå om man har lust.
Historien har många gånger visat att det långt ifrån alltid är lätt att ha en förälder som är en
över genomsnittet begåvad och aktad musiker.
Men det kan naturligtvis även vara positivt, inspirerande och utvecklande också, och där är Lilly
ett galant exempel.
"Royal Blue" (New West/Border) är en stark uppföljare till den i det lite tysta uppmärksammade
och hyllade debuten "Let Down" från förra året.
och hyllade debuten "Let Down" från förra året.
Smakfullt producerad av Adam Landry (Deertick, Diamond Rugs bl.a.) som fått en bred och
spännande musikalisk palett att jobba med.
Benar man ut ljudbilden så hörs folkrock, indiepop, altcountry, americana och till och med strimmor
Benar man ut ljudbilden så hörs folkrock, indiepop, altcountry, americana och till och med strimmor
av New York punk runt 1977.
Lika öppen och varmhjärtad i sitt musikaliska skapande som pappa John.
Men aldrig något plagiat. Bara ett varsamt och familjärt vårdande av en medfödd gåva.
Det tackar man för.
Men aldrig något plagiat. Bara ett varsamt och familjärt vårdande av en medfödd gåva.
Det tackar man för.
/Björn
Kommentarer
Trackback
