Donnie & Marlon healar
Två generationer.
Men ett musikaliskt uttryck som är närbesläktat och hudnära.
Men ett musikaliskt uttryck som är närbesläktat och hudnära.
Donnie Fritts är den 73-årige smått legendariske amerikanske låtskrivaren och musikern som på
60 och 70-talet formade finaste sortens rhythm and blues, rock, och country.
Ränderna har inte gått ur och "Oh My Goodness" (Single Lock/Border) är en hjärtlig och varm platta
60 och 70-talet formade finaste sortens rhythm and blues, rock, och country.
Ränderna har inte gått ur och "Oh My Goodness" (Single Lock/Border) är en hjärtlig och varm platta
där alla ovanämnda genres avhandlas på ett dussin låtar med högklassiga gästmusiker som Spooner
Oldham, Jason Isbell, Dylan LeBlanc och John Prine.
Stark countrygospel känsla och swampgung extraordinärt.
Oldham, Jason Isbell, Dylan LeBlanc och John Prine.
Stark countrygospel känsla och swampgung extraordinärt.
25-årige Marlon Williams en singer/songwriter från Nya Zeeland som belönats med och nominerats till
flera musikpriser både i hemlandet och Australien de senaste åren, bland annat tillsammans med gruppen
The Yarra Benders.
flera musikpriser både i hemlandet och Australien de senaste åren, bland annat tillsammans med gruppen
The Yarra Benders.
I april 2015 släppte han den självbetitlade solodebuten "M.W." (Dean Oceans/Border) down under
och nu är det dags för oss på andra sidan att upptäcka en diamant.
Med finess och total klass och en helt magisk sångröst blandar Marlon country, americana, orkesterpop
och folkrock i egna starka kompositioner och vackert åldrade, nästan bortglömda klassiker som
"I'm Lost Without You" och "Silent Pages".
Helheten förnimmer känslan från mitten av 70-talet.
Men samtidigt är Williams eget material så tidlöst oberoende att det alltid fungerar oavsett vilken musikalisk tidsmaskin man använder sig av.
/Björn
och nu är det dags för oss på andra sidan att upptäcka en diamant.
Med finess och total klass och en helt magisk sångröst blandar Marlon country, americana, orkesterpop
och folkrock i egna starka kompositioner och vackert åldrade, nästan bortglömda klassiker som
"I'm Lost Without You" och "Silent Pages".
Helheten förnimmer känslan från mitten av 70-talet.
Men samtidigt är Williams eget material så tidlöst oberoende att det alltid fungerar oavsett vilken musikalisk tidsmaskin man använder sig av.
/Björn
Kommentarer
Trackback
