Lysande doldisar
De är många som försvinner i skvalet och aldrig hittar fram till rätt mottagare.
Kevin Sekhani och Tom Freund är bara två i den stora mängden som kanske aldrig riktigt får den där uppmärksamheten som de är värda.
Sekhani gör solodebut med "Day Ain't Done" (Louisiana Red Hot Records/Hemifrån).
Normalt frontar Kevin gruppen The Mercy Brothers som knockade totalt undertecknad och alla andra
som hade den goda smaken att fylla scen Intiman till bredden under 2013 års Storsjöyra.
Och älskar man The Mercy Brothers album "Holy Ghost Power" så är "D.A.D" en absolut måste-fortsättning
då den rullar fram i liknande musikaliskt förlösande känsla med Sekhani's varierade låtskrivande och
framförande som pricksäkert kvaltetsbevis.
Med jordnära instrument som fiol, mandolin, accordion och akustiska gitarrer ovanpå ett genuint grundsväng
så får man känslan av att det är så här det måste låta på många små scener en lördagkväll i Louisiana.
Rootsbibeln No Depression har redan prisat plattan med rader som ’with a voice slightly reminiscent of a young Steve Earle, solid songwriting, and musicians that include a member of Son Volt and veterans of the backing bands of Patty Griffin and John Mellencamp, Kevin Sekhani’s ’Day Ain’t Done’ is one of the best debut albums I have heard in years".
Los Angeles medborgaren och svenskättlingen (svensk mamma) Tom Freund, har bland annat jobbat med Ben Harper.
Han är av samma excellenta virke som Sekhani när det gäller låtbyggandet, men med en mer utstuderad melankolisk och varmt smekande ljudbild som grund.
De 11 låtarna på "Two Moons" (Surf Road Records/Hemifrån) fäster snabbt med sitt personliga och jordnära och luftiga sound där Freunds sång ligger mycket passande långt fram i mixen.
Med en bakgrund som en av medlemmarna i kultförklarade Austin bandet The Silos är det inte alls svårt
att förstå vart Freund har grundat sitt låtskrivarsnille eller att varför Graham Parker utpekat honom som en
de bästa i genren singer/songwriters.
"T.M." är sjunde studioalbumet sedan solodebuten 1998 med "North American Long Weekend", och en
platta som med sitt genomgående budskap om hopp i en just nu rejält tilltrasslad värld ändå genomsyras av
en stark framtidstro.
/Björn
