Hög tid att ta Thea på allvar
Det stora erkännandet har lurat runt hörnet för brittiskan Thea Gilmore i 17 år och på 14 album.
Det är absolut inte så att hon har gått obemärkt förbi med sin fint melodiöst mejslade folkfärgade
och omedelbara folkrockpop, för fansskaran är stor och många är skribenterna som hyllat henne
genom åren.
Men det finns granterat många, många fler på vårt klot som skulle må gott och känna den musikaliska
värmen växa inombords bara de visste.
Album nummer 15, "Ghosts & Graffiti" (Fullfill Records/Border), är med sina 20 låtar både ny
och retro på en och samma gång.
Fyra helt sprillans nya låtar blandas med sex nyinspelade versioner av äldre material och sen fyller
man på med valda juveler ur backkatalogen.
Behöver jag säga att allt faller utsökt på plats och sätter ljuset på hennes storhet som musik och artist?
"G&G" är helt enkelt ett perfekt tillfälle att omfamnas och ta del av Thea Gilmores låtskatt.
Hon tar politisk ställning på låtar som "My Voice", "Don't Set Foot Over The Railway Tracks"
och "Inch By Inch", där hon vokalt gästas av i tur och ordning nära vännen Billy Bragg, punklegenden
John Cooper Clarke och Joan Baez.
/Björn
