Växer och växer för varje nytt möte

 
The Late Call "Golden" (Tapete Records/Border)
PPPPP
Utanför fönstren i min recensionshörna har en brutal nordväst vind rivit och slitit i trädkronorna under
hela dagen.
Men när ljuset likt en dimmer sakta börjar tyna bort så sträcker sig träden stolta upp igen i takt
med att sekundmetrarna sakta men säkert droppar till en lite normalare nivå.
Att Johannes Mayer, aka The Late Call samtidig snurrar i min CD-spelare känns bara så självklart.
Den stockholmsbaserade sångaren och gitarristen som är uppväxt i Tyskland och sjunger på engelska
har på sina tre tidigare album sorterats in i facket för en ganska typisk singer/songwriter, men en musikaliskt elegant och mycket begåvad sådan.
Själv måste jag med skammens lätta rodnad erkänna att jag hade halvrisig koll på hans tidigare discografi.
Men å andra sidan känns det som en ynnest att nu äntligen få göra bekantskapen.
Tre år har gått sedan senaste albumet "Pale Morning Light" och Johannes har haft gott om tid att forma
och fundera på nytt låtmaterial och leta medmusiker till sitt nya band.
Så när han under tio dagar i oktober 2014 bosatte sig i inspelningsstudion Studio Nord i Bremen tillsammans
med Patric Thorman, bas, hammondorgel,  Henrik Roger, piano, mellotron, och Lars Plogschties (trummor, slagverk, så kan man inte påstå annat än att alla pusselbitar föll på plats.
För det är "Golden" och de dussinet låtarna som bygger den ett obestridligt bevis på..
"Carry", "Ghost World", "Come Alive", The Pact", Pickpocket", "White Moon" och "The Inner" är grandiost
varm och melodiös melankolisk pop med melodier och en produktion som inte lämnar något mer att önska. 
Övriga fem, titelspåret, "Change Of Scenery", "Opposite", "Leave No Trace" och "Telling Stories" knyter med fingertoppsprecision ihop helheten och berättar om influenser och stilbildande tider när unga musiker med efternamn som Dylan, van Zandt, Hardin, Drake och Martyn satte en viss agenda. 
Men Johannes Mayer och The Late Call plankar inte det förflutna rakt av.
Han låter sig bara inspireras och formar utifrån sin egen uppenbara talang en ljudbild som
växer och växer för varje nytt möte.
Björn Bostrand 
 


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0