Bedårande norrlandssyntmörker
PPPP
Red Mecca
”Covered with rain”
(Massproduktion)
Till att börja med ska jag erkänna att jag helt och hållet missade duon Jan Strandqvists/Frida Madeleines debut ”You were never here”. Jag inser nu att det var ett stort misstag, eller om man vänder på steken så har jag nu lyckan att upptäcka ytterligare material som är designat av dessa stora tonkonstnärer.
Ganska så omedelbart förstår jag varför det mörka och snårigt elektroniska får mig att reagera så som jag gör. Jag har svårt att komma på någon annan som kommit närmare Cocteau Twins musikaliska excentritet, och man kan fråga sig varför så få har lyckats.
Naturligtvis handlar det om känsla, talang och att på alla sätt våga. Red Meccas musik är mörk som en novembernatt, men också utsökt spännande i sin helhet. Över alla syntmattor svävar Madeleines magnetiska röst, precis som Elizabeth Fraser förgyllde C.T´s koncept.
Det finns en utsökt värme i det karga musiklandskapet, inte minst i de spår där tunga trumbeats pulserar utsökt under skogar av syntar. Våga dra på volymen i ”Her name was emergency” och jag lovar, det är omöjligt att inte ryckas med i en partyfeeling som ligger nära vad Primal Scream gjorde när de experimenterade som mest med puls och dansbeats.
Det hela fortsätter i ”Call me up”, en elakt giftig musikupplevelse där syntarna skapar en hotande attackerande ljudvägg.
Motvikten i de låtar som andas Cocteau Twins, gör att det finns en fin balans mellan ytterligheterna och det är detta som gör att det finns fog för att det här kommer att slå ett stort eko vid en lansering utanför riket.
Bra jobbat!
/Bengt Ola
(PS. Plattan släpps den 17 september… och skivomslaget är skitsnyggt men med mitt seeega nätverk kunde jag inte ladda upp den på sidan. Sorry.)
