Psychedelic space americana
Deadman
"The Sound & The Fury" (Rootsy/ADA Warner)
PPPP
Scenförändring.
Och en ganska rejäl sådan från låtskrivare och Deadmannen, Steven Collins.
I alla fall om man väntar sig att "T.S.&.T.F." ska ta vid och gå vidare i samma ljudspår som
föregångaren och i vårt land kärt omfamnade "Take Up Your Mat And Walk".
För här gnisslar det, sprakar skevt och väsnas på ett ett helt annat sätt än man är van från
tidigare Deadman produktioner.
Det blir uppenbart redan på titelspåret som öppnar det tio låtar och 41 minuter långa albumet. och
Fortsättning följer omgående på "No Sugar" där Collins helt enklet måste ha lånat textslingan
"I don't want no sugar in my coffee it makes me mean, it makes me mean" från 60-tals
dängan "Bald Headed Woman".
Psychedelic space americana kanske?
Det spretar och kränger läckert även om "The Rich Man And The Poor Man" som på bara några genomlyssningar växer till en av albumets starkaste låtar.
Tungt suggestiva och rytmiska flummaren "Ozymandias" är tidlöst stök som efter en lite
avvaktande inledning chockar med två minuter och 50 sekunder läckert Neil Young relaterat
gitarrgnissel.
Den avlöses av stolta och majestätiska "I Will Tremble", där Collins visar att han fortfarande har
sitt hjärta kvar i americana myllan, även om det tar lite annorlunda uttryck jämfört med den
tidigare discografin.
Men plattan växer sig tveklöst stark i takt med upprepningarna.
Steve Collins är fortsättningsvis en stilfull låtskrivare och leverantör, och det oavsett om han
väljer de högljudda ropen, som i ovanstående nämnda låtar, eller de hudnära viskningarna
i grannt storslagna trippeln "Raise Up!", "Catch Me If I Should Fall" och "Heaven's Burning".
Han har bara tagit ut en lite annorlunda musikalisk kompassriktning.
Spelning på Östersund Bluesfestival om knappa två veckor blir inte mindre intressant och
efterlängtad i och med det närstående släppet av "The Sound & The Fury" (release den 15/10).
Men risken är nog överhängande att bluespuritanerna kommer att skruva lite på sig i den blå natten.
Björn Bostrand
