Costello med rötter

 
Elvis Costello And The Roots
"Wise Up Ghost" (Blue Note/Universal)
PPPP
 
Han upphör aldrig att förvåna mig, Elvis Costello. Han har ju gjort fina samarbeten förrut med fingertoppskänsla. Paul McCartney, Burt Bacharach och Allen Toussaint. Men så här har jag aldrig hört Costello förrut. Och det som slår mig är att det låter förbannat bra. The Roots tillför en streetcred som jag inte hört från Costello sedan Blood & Chocolate,. Man brukar prata om jordnära. Här är det mer asfaltsnära. Produktionen är lika mycket hiphop som soul, funk och pop. The Roots funkar väldigt bra med Costellos mer soulnära sida, där hans rötter letar sig ner i söderns bluesiga träskmarker.  Resultatet är att vi får hchansen att få en inblick i en medelålders gatupoets huvud. Som har sett allt, varit överallt och kan det mesta om livet. Och som skrivit texter som är snudd på novell-längd på det här albumet.
 
"Will you walk us uptown,
and wherever you go, you know we will follow.
Will you walk us uptown,
and we'll stand in the light of  a new killing ground,
and we won't make a sound."
 
Så vi får hänga med Costello och Questlove uptown (antagligen både i New York och L.A.). Genom dag och natt. Genom lokaler där droger och sex är mest synbart. Springa förbi unga kändisar på glid som exempelvis Lindsey Lohan eller Britney Spears i "Stick Out Your Tongue". I "Viceroy´s Row" betraktas det moraliska och rent ekonomiska förfall som sker för "vanligt folk" i Los Angeles ur en empatisk bekymrad musikmiljonärs synvinkel. Men han stannar inte i sin miljonvilla, utan ger sig ut igen. På  gatorna. Ser, grubblar, betraktar, berättar.
"Last lions roar before they're tamed
I stood out in the glorious reign
Knowing full well I can't go home again
Wise Up Ghost"
 
Costellos texter är svarta betraktelser av en valfri stad 2013 där kapitalismsystemet gått hårt åt de fattigaste och tryckt upp de rikaste så högt att många tappar både huvud och fotfäste.
Questlove i The Roots har tillsammans med Costellos textförfattande skapat en milt uttryckt mörk och delvis svart ljudbild. Det är bluesig hiphop med en del sorgsna jazzarrangemang som smyger in med jämna mellanrum. Costello rimmar och för då och då in popmelodier mitt i all soul, funk och hiphop. Det finns en del som påminner till såväl James Brown som Bootsy Collins, men även Old School-hiphop som A Tribe Called Quest eller De La Soul.
"Sugar Won´t Work", "Tripwire" och "If I Could Believe" kan vara tre av hans absolut bästa ballader. "Refused To Be Saved" är onekligen det funkigaste vi någonsin kommer att få höra av Costello.
Men det gör också att "Wise Up Ghost" är en eftertänksam platta. En skiva som petar på dåliga samveten och som ifrågasätter varför man i bland blundar för verkligheten. Att till stundtals vackert arrangerat och stundtals monotont hypnotisk, men levande musik. "Wise Up Ghost" är en nyttig och mycket viktig platta år 2013.
Stefan Herdell
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0