Eastwick tar ett klasskliv till
Eastwick
"Beyond Reason" (Eastwick/Hemifrån)
PPPP
Lustigt.
För några dagar sedan plockade jag fram dubbel-CD'n "Proggklassiker - 33 svenska låtar från 1969-1982" med grupper som Hoola Bandoola Band, Träd Gräs & Stenar, Nationalteatern, Peps Blodsband och Blå Tåget.
Ett par dagar senare droppade Eastwicks kommande andra album ner i brevlådan.
Jag vill inte direkt påstå att Östersundsfyran är lika politiskt knytnävsraka i sina texter som Mikael Wiehe "Vem Kan Man Lita På", Peps Persson, "Falsk Matematik" eller Totta Näslunds Nynningen i "För Full Hals".
Men bandets huvudsakliga låtskrivare och uttrycksfulla leadsångare Jens Ganman har aldrig stuckit under stol med vad han tycker och tänker, och det oavsett ämne i vår allt mer speedade verklighet.
I Eastwick har Jens hittat en utsökt balans mellan texter som berör livsplågor som armod, trångsynhet, religös och ekonomisk fascism och sjuka politiska sanningar som sen ramas in av melodier som är både oemotståndliga och omedelbara i så väl down som uptempo.
Resultatet blir en sorts yin och yang effekt.
Men här finns också hudnära existensiella funderingar från den lilla människan i "Up For The Ride", "I'm Here", "I Will Stand" och "Closer" som plötsligt upptäckt att åren rusat iväg och att sandkornen i timglaset rinner iväg hastigare än man någonsin kunnat tänka sig.
På omslaget är all skärpa på Katarina Åhlén som med sin cello sätter en minst sagt elegant och egen kontur på gruppens sound.
Men det är kvartetten som helhet med gitarrsnillet Bosse Lindberg och Peter Roos, vilken ersatt Kjell-Erik Eriksson, på fiol och mandolin, som tillsammans formar Eastwicks personliga och smakfulla profil med rötterna i pop-americana-folk fåran.
Debuten " A Moment From Now" är värd allt positivt som skrivits om den.
Med "B.R" tar Ganman, Åhlén, Lindberg och Roos ett klasskliv till och visar att man som musikaliskt kollektiv kan forma låtar, och jag vill förtydliga att det inte bara är Jens som sköter låtsnickrandet, som rakt igenom genomsyras av både en stark och ljuv egen identitet.
Björn Bostrand
Kommentarer
Trackback
