Yran 13

 
Så var årets Storsjöyra slut.
Vissa av oss har jobbat på lokaltidningarna från onsdag tills i natt. De flesta har kustkat runt och kollat på konserter. Min miss i år var att jag inte hann med The Mercy Brothers och EL Perro Del Mar. Två akter som blev lovordat av kompisar och kollegor.
Bad Religion rockade Badhusparken och till och med båtarna guppade i punktakt. Crystal Castles dränkte samma badhuspark med sin smått magiska postapokalyptiska punk-techno. En hårt koreograferad Alice Cooper fick in mig i ett nostalgiskt/musikhistoriskt lyckorus. Som jag skrev i recensionen så spöade han det mesta som gått på scenen, inklusive Lady Gaga. Och det gjorde han med en rutinshow.
Erfarenhet vinner i längden.
Till och med Ulf Lundell, som inte tillhör min stora favoriter, gjorde en stabil show. De flesta var nöjda med First Aid Kit även utan mellanregistret. Nomads gjorde en av sina toppspelningar, något som inte fick plats i någon av lokaltidningarna. Jag fick en påminnelse om att Östersund som stad blomstrar i talanger inom hiphop (Grotesk) och ökenrock (Armadillo). Andra nykomlingar som kommer att växa in i sin kostym är Nord & Syd, även om deras spelning inte kommer fastna i mitt minne. Jag kom snarare på att tänka på 90-tals band som Pineforest Crunch, Loudeans, Stars On Mars och singer/songwritern Idha Övelius, vars spelningar än så länge är långt före Nord & Syd. Men att de har talang och att de kommer att utveckla den är redan nu självklart. 
Hårdrockarna fick sitt med både Cooper och In Flames. De senare fyllde stortorget, trots att även de var rutinmässiga och lite stela. Men de jag har träffat som såg den, hyllade bandet.
Den enda arrangörsmissen var Amanda Jensen i Cirkustältet. Det räckte inte till. Det var minst dubbelt så många som fick plats, som ville in. Men å andra sidan, med Uffe på torget och med Johnossi i Badhusparken, var skulle hon då vara? Ett sådant angenämt problem, säger rätt mycket om hur fullt med bra musik lördagen var.
Så som festival var Storsjöyran i år en av de bättre. De vakter jag har mött har inte tyckt att det har varit så mycket fylla inne på området som de hade förväntat sig i det fina vädret. Och trots att lördagen bitvis gick ut på att trängas, var de allra flesta goa och glada.
En del har antytt att Alice Cooper var en publikfriare som man lite grann "safe-ade" med. Men då glömmer man att det är inte bara att pricka av en lista på band som man vill ha till sin festival. Inte nog med att det ska finnas en budget (sorry alla Springsteenfans, men man behöver pengar till artisten också), så måste det även klaffa med turnée och artistens tillgänglighet.
Men det är bra att man på hårdrocksidan siktar in sig på mittfåran. Det är trots allt då det kommer publik. När det gäller dansscenen, så känner jag mig mer kluven. Ska de inte helt och hållet skita i den? Nu kanske jag låter som en gammal surgubbe, men det ungarna verkar vara ute efter är ju att dansa. Vad som händer på scenen är mindre viktigt. Så i princip skulle man kunna klara sig på att mixaihop låtar till ett långt pärlband av danshits, låta ett rykte säga att det är Adrian Lux som ska spela och så låter man en vanlig poser leka dj i skuggorna på scenen. Billigt.
Eller så flyttar man på tivolit och kostar på ett danstält med rejäla ljus och kanske en scen i mitten.
Problemet är att man får inte så många av de stora housedj;s hit så länge belgiska Boom kör Tomorrowland  samtidigt. Men när vi har artister som Rebecka & Fiona och Adrian Lux.
Bra Yra. Bra underhållning.
Och vad har hänt med käket på stråket? En klar uppryckning från tidigare års slafsande och skolbespisningsduttande. Härligt, måste jag säga.
/stefan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0