Yorn på tunn is
Jag har väntat länge på ett nytt album från amerikanen Pete Yorn. I slutet av september är det tre år sedan samarbetet med Pixies ikonen Black Francis på "PY" släpptes.
Men vi som suktar efter nytt låtmaterial från den fine popsnickaren lär få vänta ytterligare en tid för nu har Yorn slagit följe med musikern och fotografen J.D. King och bildat duon The Olms.
Man beskriver det musikaliska resultatet på den självbetitlade debutplattan som en hybrid av deras influenser där Yorns förkärlek till Brit-pop och grupper som The Kinks och Beach Boys mixas med Kings passion för British Invasion band som The Animals och bluegrass och country.
Yorn prisar samarbetet på sin hemsida. Men själv är jag långt ifrån lika övertygad om att King är rätt bollplank för Pete.
På öppningsspåret "On The Line" visar sig King vara en klart begränsad sångare, nästan på gränsen till dålig. Förmodligen medvetet tänker jag.
Men hans tunna och småfalska sång fortsätter på "Twice As Nice" och det blir inte speciellt mycket bättre när man gör en duett på "A Bottle Of Wine, Etc.".
Resten handlar om feltänkt retro, dåliga låtar och fel produktionstänk
Och det känns rent ut sagt olustigt att höra Pete Yorn spela en biroll och vara delaktig i den galet falska refrängsången i "Rise And Shine".
Frågan käns given. Hur fan tänkte man?
Det är bara "Someone Else's Girl" och avslutande "Only One Way" som funkar, och där har Yorn naturligtvis huvudrollen.
Årets besvikelse!
/Björn
Kommentarer
Trackback
