Popgeni

 

Sommarens sista svala minuter fortsätter ut i natten, medan hösten börjar smyga sig in våra liv. Löv som gulnar allt fortare och där tidigar mornars dagg byts ut mot allt mer frost.

Och jag gillar det.

Det finns något melankoliskt och vackert med omslagningen mellan varmt och kallt.

Inte bara i naturen utan i allting. Musik, till exempel.

Jag har alltid varit en sucker för surfpop, ändlösa somrar och vuxna människor som sjunger i stämmor.

Fleet Foxes från Seattle har en anknytning till Al Jardine som äger The Red Barn Studio i Big Sur. De kom dit och mer eller mindre blåste den gamla stämsångaren av stolen med sina vokala harmonier. Ett av deras paradnummer är "White Winter Hymnal" som är en underbar liten sång som går runt och runt med snygga röstharmonier. Båda plattorna "Fleet Foxes" och "Helplessness Blues" är plattor att ta till nu när hösten startar.Samtidigt som man väntar på att Fleet Foxes ska hitta på något nytt.

 

Men jag har flera favoriter.

Den andra är Lane Steinberg.

Hans platta "This Coming Decade" är något att dyka ner i som popnörd. Inte nod med att han har smått strålande låttitlar som "Swine Flu Blues" eller "She Don´t Hear Music That Way". Han har även haft den goda smaken att författa en text till Brian Wilsons "Trombone Dixie" som inte klarade sig över målsnöret till att hamna på "Pet Sounds". Och i Lane Steinbergs version får den en mer indierockig egg.

Och så länge går det att avnjuta den här versionen av hur det skulle ha låtit som Beach Boys skulle ha tagit en annan vägän vad de gjorde. Det har retat upp sångaren Mike Love en aning, och efter en kampanj stoppade man den här videon 2011. Men det har poppat upp igen med jämna mellanrum.

Har nämnt Steinberg förrut, men här är i alla fall den rätt snygga videon till "Tidal Wave".

 

 

Beach Boys själva kom i dagarna ut med boxen "Made In California". Samlingar, har de ju gett ut en del. Det som skiljer den här gången är att det är med en hel del tidigare outgivet material. Som ratade "California Feelin" eller "Soul Searching" från den misslyckade återföreningen under 90-talet som mynnade ut i det meningslösa stolpskottet "Stars And Stripes" (med brottningstalangen och den musikaliskt ointressante MOR-älskade Joe Thomas), i stället för ett nytt album med Don Was och High Llamas Sean O´Hagan vid spakarna.

Personligen saknar jag flera Dennis WIlson spår för att albumet ska kännas komplett. Favoriter från bootlegs som "San Miguel", "I Just Got My Pay" eller "Games That Two Can Play" finns inte med. Inte heller Dennis WIlsons "Are You Gonna Go My Way" eller "Rasberries And Strawberries". Däremot en hel del livespår och briljerande i a-capellaversioner. Och även stentrista nummer som "Going To The Beach". Även om den smått briljanta "You´re Still A Mystery" väger upp rätt bra. Så visst finns det material för nörden, även om tyngdpunkten ligger på hitsen. Så visst, det kan funka på de som inte redan blivit bitna av världens bästa vokalgrupp.

För oss redan frälsta är det nog bättre att vänta på Brian Wilsons soloplatta där Jardine och David Marks får sällskap med Jeff Beck och Blondie Chaplin.

Det låter mer spännande än "ännu en box". Även om den är snyggt packeterad.

/Stefan