”I love the blues, she heard my cry….”
Under Storsjöyran ”såg” jag honom sist. Det var på lördagen, på Skivmässan och jag fingrade på ”Clarke/Duke Project 2” och försökte minnas om den står i skivsamlingen därhemma. George Dukes fina samarbete med basisten Stanley Clarke var bara ett av otaliga musikaliska möten Duke han med under sitt 67-åriga liv.
”Hann med” – alldeles nyss fick jag veta att denne virtuos gått bort och jag blir så innerligt ledsen.
Duke var en del av Frank Zappas fantastiska 70-tal och medverkade på Chunga's Revenge, 200 Motels, Waka/Jawaka, The Grand Wazoo, Apostrophe, Over-Nite Sensation, One Size Fits All, Bongo Fury och Roxy & Elsewhere.
Andra namn, som kom att samarbeta med honom på ett eller annat sätt var Don Ellis, Jean-Luc Ponty, Billy Cobham, George Clinton, Anita Baker, Herb Ellis, Miles Davis, Milton Nascimento, Airto Moreira, Flora Purim, Sheila E, Jill Scott, David Sanborn.
Som sin egen var produktionen en härlig hybrid mellan jazz, soul och blues och ända sedan jag köpte ”Save the country” (jodå, albumtiteln är hämtad från Laura Nyros mästerverk) har jag försökt hänga med i svängarna i din rika albumproduktionen.
Men ”Clarke/Duke Project 2” visade sig inte stå där hemma i vinylhyllan. Jag får trösta mig med att lyssna på ”I love the blues, she heard my cry”.
Ha det bra däruppe, George.
/Bengt Ola
