Popgeni

I mitten av 1980-talet var vi några goda vänner som lirade spelet Popgeni för första gången. Vårt gäng har växt ut och inkluderar idag cirka ett dussin poplovers som har genomlevt flowerpower, progg, punk och grunge. Sedan 2011 är vi en Ideell förening, IF Popgeni. Bloggen handlar om god musik som världen måste få veta mer om. Popgenis betygssystem:PPPPP-världsklass.PPPP-mycket bra.PPP-bra.PP-Nja.P-underkänd. På Facebook heter vi Ideella Föreningen Popgeni. Mail:[email protected]

Varm stilistisk popkonst

James Iha

"Look To The Sky" (End/Border)

PPPP 

Den fjärde februari 1998 var datumet när Smashing Pumpkins gitarristen James Iha släppte sitt finfina debutalbum "Let It Come Down"

I torsdags, nära 15 år senare kom uppföljaren. Man kan inte låta bli att undra hur en del artister får ihop stålar till uppehället.

Iha har visserligen figurerat som gitarrist i grupper som proggresivt rockiga och hårda A Perfect Circel och powerpopiga supergruppen Tinted Windows tillsamman med Taylor Hanson (Hanson), Adam Schlesinger (Fountains Of Wayne) och Bun E. Carlos (Cheap Trick) men det har ju handlat om korta nedslag i musikhistorien som knappast har inneburit några stora inkomster.

14 är naturligtvis ett kommersiellt självmord i en bransch där de stora skivbolagen skrålar på om dagsländor och alldeles för många riskerar att glömmas bort i en grisblink.

Den yngre generationen har förmodligen noll koll på alternativa rockbandet Smashing Pumpkins, som Iha bildade tillsammans med Billy Corgan 1988.

De har förmodligen ännu mer noll koll på James Iha.

Varför ska man då överhuvudtaget bry sig om "Look To The Sky"?

Jo för att andra solokapitlet är en stilistik, elegant och fingertoppsproducerad popkonst som påminner mycket om det småpsykedeliska soundet som var Smashing Pumpkins mjuka profil.

Skillanden mellan Corgans och Iha sångröster är stor då den förstnämndes stämma var påträngande och pockade på uppmärksamhet medan Iha är mer ordinär och blygsam i sitt vokala uttryck.

Men det fungerar ypperligt till materialet som färgats av 60-talets melodiska pop och 70-talets soft rock.

De båda inledande spåren "Make Believe" och "To Who Knows Where" skulle ha suttit perfekt på S.P. bästa album

Och dubblarna, "Speed Of Light", skriven tillsammans med Niklas Frisk (Atomic Swing), och "Till Next Tuesday" (Frisk, Andreas Mattson och Vannessa Quinones) och de båda samarbetena med Nathan Larsson, "Summer Days" och "Dark Star" är första klassens följsamma popsnickeri. 

Med egna kompositioner som underbart Go-Betweens besläktade "Dream Tonight", "New Years Day" och "Gemini"  syr han elegant ihop säcken på ett album som kommer att funka som min varma musikaliska snuttefilt framöver kallperioden.

Liknande artister: Smashing Pumpkins, The Go-Betweens, Fountains Of Wayne, Lindsey Buckinham, Ivy.

Björn Bostrand